Vilka pratar ni med...

[Takire]

... när ni bara vill prata med någon men kanske inte nödvändigtvis behöver det egentligen. Det vill säga livet är okej och går vidare bra även utan pratet, men man får då räkna med att hela tiden förbli något törstig.

Om ni väljer att släcka törsten, vilka väljer ni att prata med? Föräldrar, föräldrars föräldrar, syskon, partners, vänner, bekanta, jobbpendlingsbekanta, döttrar, söner, lärare, kusiner eller vad nu det finns för fler kategorier?

Är det olika beroende på vad det handlar om? Är det viktigt att det är en person som du också får vara lyssnare till i gengäld?

 

[Voeux]

Buke

Nej men det är nog olika beroende på vad det handlar om. Fästmannen, mamma, pappa eller vänner är det väl oftast. Buke faktiskt ganska ofta, och ja, jag tycker att det är viktigt att det är en jämbördig relation alltså att jag själv är lyssnare lika ofta.

 

[tornblomma]

Mina vänner helt klart! Vi delar det mesta, delar med oss och lyssnar när det behövs.

 

[parellikusken]

Mina vänner och min mamma.

 

[SaraXX]

Mamma och syster. En gammal kompis. Till viss del särbo men inte så mycket än, jag har kommit fram till att jag nog är jäkligt svår att komma in på livet (men lätt att prata med till en viss gräns).

 

[Sonic76]

En grupp jag är med
Annars har jag inga att prata av mig med

 

[Görel]

Vänner. Jag har flera som jag träffar regelbundet ett par gånger i veckan.

Jag pratar om mitt och de pratar om sitt, vi gör saker tillsammans och hjälper varandra.

 

[FengurLaugar]

Min man.

 

[cambodia]

Oftast en speciell vän. Ibland min mamma. Ibland sambon.

 

[Takire]

Ni är ju ganska många som svarat så jag frågar vidare.

Jag antar att de allra flesta även har saker (erfarenheter, känslor) som är svåra att prata om. Hur ställer ni er till det? Orkar/skulle era pratpartners orka fortsätta lyssna om det är någonting som man har svårt att få ur sig?

Skulle ni själva orka lyssna om någon blev hackig och lite svår att följa?

Om det skulle helt bli fel, skulle ni ta upp tråden igen någon annan gång?

 

[tuaphua]

... när ni bara vill prata med någon men kanske inte nödvändigtvis behöver det egentligen. Det vill säga livet är okej och går vidare bra även utan pratet, men man får då räkna med att hela tiden förbli något törstig.

Om ni väljer att släcka törsten, vilka väljer ni att prata med? Föräldrar, föräldrars föräldrar, syskon, partners, vänner, bekanta, jobbpendlingsbekanta, döttrar, söner, lärare, kusiner eller vad nu det finns för fler kategorier?

Är det olika beroende på vad det handlar om? Är det viktigt att det är en person som du också får vara lyssnare till i gengäld?

Ofta med sambon iom att vi ju bor ihop och arbetar ihop, dvs tid finns att prata. Men så klart också vänner och familj.
Det kan absolut skilja lite på vem jag pratar med vad om. Jag har vänner/familj som passar bättre så att säga för vissa ämnen och känslor etc.
De närmsta kan jag ju ta allt med. Men i övrigt väljer jag ju efter situation.

Jag är ofta den folk pratar med även om jobbiga saker. Jag har inga problem med att det är svårt att få ur sig och jag är rätt liberal och icke-dömande. Jag är intresserad av psykologi och har själv haft svårt att prata om saker och hantera känslor. Jag blir inte obekväm av andras känslor. Och jag fattar att vid känsliga ämnen kan det bli missförstånd eller vara svårt att öppna upp.
Jag har flera vänner som är likadana. Så det är inte en enkelriktad relation, utan man tar och ger.

 

[Nahar]

Ni är ju ganska många som svarat så jag frågar vidare.

Jag antar att de allra flesta även har saker (erfarenheter, känslor) som är svåra att prata om. Hur ställer ni er till det? Orkar/skulle era pratpartners orka fortsätta lyssna om det är någonting som man har svårt att få ur sig?

Skulle ni själva orka lyssna om någon blev hackig och lite svår att följa?

Om det skulle helt bli fel, skulle ni ta upp tråden igen någon annan gång?

Med de jag pratar med om mina egna svårigheter så ja, jag hade varit förstående i de situationer du beskriver. Jag kanske skulle ha lite svårt att följa vad som faktiskt försökte sägas, men ibland är det viktigaste att det får sägas, snarare att den som lyssnar har 100% koll, skulle jag tro.

Det här med att ta upp tråden senare om det blir fel är nog svårt att säga sådär generellt. Oftast om det är tuffa saker så låter jag den som pratar om det styra när det ska pratas om, men vet jag att någon har något specifikt så kan jag ta upp det ibland, t.ex. om någon sagt att de ska till psykolog en viss dag, eller har en årsdag för någons död eller nåt sånt.

 

[Takire]

Det här med att ta upp tråden senare om det blir fel är nog svårt att säga sådär generellt. Oftast om det är tuffa saker så låter jag den som pratar om det styra när det ska pratas om

I mitt huvud tänkte jag nog om man själv var den pratande vid sådant tillfälle .

Fast jag kan i och för sig tänka mig att om man haft lyssnarrollen i ett samtal där prataren börjar vackla, att man kanske av nyfikenhet försiktigt försöker väcka upp tråden igen vid tillfälle.

 

[Bison]

Min vänner och min partner. Ffa bästis som tålmodigt lyssnar på allt gnäll.
Jag hoppas jag är en lika bra lyssnare som pratare.

 

[DarkInNight]

Min man får ta emot många djupa funderingar och känslor.

Sen har jag vänner och familj som jag lättar på locket kring lite lättare grejer och vardagsproblem.

Men det riktigt djupa, det svarta, är det bara mannen som klarar av att ta emot.

 

[Bexzor]

min man, och en närstående kusin.

 

[Rosett]

Ingen.
Eller jo, har en chattkompis men vi pratar aldrig irl. Har även boendestöd att prata med men det känns inte på riktigt eftersom det är del av deras jobb.
Gillar inte att prata, uttrycker mig bättre i skrift.

 

[tanten]

Pratar med olika personer om olika saker.

Har några saker jag bara pratar med en eller två vänner om. Vissa ämnesområden förstås bara av de jag har vissa gemensamma erfarenheter med.

Generellt så har jag inte så många vänner jag kan prata om precis allt med. Om ens någon.

 

[Nahar]

I mitt huvud tänkte jag nog om man själv var den pratande vid sådant tillfälle .

Fast jag kan i och för sig tänka mig att om man haft lyssnarrollen i ett samtal där prataren börjar vackla, att man kanske av nyfikenhet försiktigt försöker väcka upp tråden igen vid tillfälle.

Jag försöker nog oftast se till att min nyfikenhet inte går före mina näras känslor och mående. Som sagt det är så olika beroende på vad det är vi pratat om, vilken situation vi befinner oss i nu, hur brukar den som pratat om det reagera. En vill ju inte dra upp en massa känslor i fel situation.

 

[startpompe]

Sambo och vänner