vilken hund ska vi välja bort?

elleoppo

Trådstartare
Känner att jag måste få lite input och råd i en svår situation vi är i just nu. Vi (jag och min man) har två hundar, en äldre som är 5 år gammal, kastrerad hane. förra året skaffade vi en valp, också det en hane (nu kastrerad sen en månad ca).

Från första början med vår äldre hund har han varit "speciell". han har alltid varit lättstressad, rädd för höga ljud och väldigt försiktig, gillar inte främmande människor men väldigt tillgiven mot oss i familjen. han är inte agressiv mot andra hundar, ignorerar de flesta men har lekt fint speciellt med tikar. han är långsur och lättstött känns det som. morrar ibland tillbaka när man säger till honom men till slut lyder han ändå. är då sur i en längre tid efter tillsägningen. fungerar inte alls med barn, blir stressad som bara den och har vid två tillfällen nafsat barn, en av gångerna oprovocerat springandes från andra sidan lägenheten.

När vi tog valpen var han ju 4 år och hade börjat leka mindre och kändes mer gammal nästan. Vi köpte valpen dels för att jag nu pluggar och har oceaner av tid till hundarna, min man jobbar hemifrån och kunde vara med valpen första tiden och vi trodde att den äldre hunden skulle bli glad över att få sällskap.

det visade sig att han inte blev så glad. han var väldigt hårdhänt i uppfostran av valpen, till slut fick vi ta beslutet att inte låta honom säga till för vi tyckte att det blev för mycket. valpen är väldigt social och vill helst vara i famnen hela tiden, så han tog mycket plats men vi var extremt noga med att vara rättvisa i hur vi gosade osv. vi har inga barn så hundarna betyder mycket och får mycket uppmärksamhet.

det blev bättre när vi gick in och avbröt "bråken" - vår äldre hoppar på den yngre rätt så oprovocerat enligt oss. förstår att det kan vara subtila saker men vi kände ändå att den äldre inte riktigt läste den yngres signaler, valpen kunde ligga på rygg och titta bort och ändå hoppade den äldre på honom. det tog lång tid att göra valpen rumsren (fortfarande vid 11 mån ålder så kissar han på sig om den äldre säger till honom... rädd att det kan bero på att han saknat trygghet under valptiden), kanske för att han kissat på sig sen liten när han var glad (normalt) och när han blev påhoppad.

innan jul eskalerade bråkan extremt. då var valpen 9 månader - vi tänkte att det var könshormoner osv. vi kastrerade valpen när han var 10 månader ca och under läkningen fick den äldre vara hemma hos min mamma och pappa (som har tre hundar själv, dem går det bra med). när han kom tillbaka hoppades vi att det skulle bli bättre. det blev det inte. nu har vi tagit hjälp av privattränare (som verkar vara jättebra) och har fått en handlingsplan. problemet är att vi orkar inte. det har varit så mycket så länge.

det som skulle vara roligt med valp och en lekkompis till den äldre har blivit ett långdraget krishanterande. vi är helt slut. handlingsplanen "kan fungera men kommer ta tid" och vi tror inte att vi har orken efter snart ett år av att lösa bråk varje dag. ibland så mycket som sex sju ggr på en timme! valpen bråkar oftast inte tillbaka utan det är den äldre som ger sig på den yngre. valpen har sina problem, troligen på grund av detta, med hundmöten som vi också måste kämpa med varje dag.

vi har bestämt att en måste bort. men vad ska vi göra? vem ska bort? om det blir valpen så omplacerar vi men om det blir den äldre blir det nog avlivning, han klarar inte nya människor och det skulle vara plågeri att omplacera honom. det känns bara inte bra att ta bort en fysiskt frisk hund (med undantag för eksem och lite dåligt tandkött) i sin "bästa" ålder 5 år. men vill inte omplacera valpen heller egentligen eftersom att han har sån potential. valpen valde vi så ordentligt med föräldrar som är jättefina, han är mer social och tycker om människor, mysig och gosig med egenskaper vi vill ha i en hund. hans problem är hundmöten (som det känns som är vårt fel att han har då han mest troligt är rädd och osäker på hundar då hans "bror" hoppar på honom oprovocerat hej vilt). den äldre är ju vår första bebis. han är speciell. har många issues men ingen som är stor nog att avlivning är enda lösningen. vi har inga barn nu men vill ha om ca fem år. och då är det troligtvis så att vi inte kan ha kvar honom. men då är han ju tio år. han är just nu inte så glad, han är ju arg jämt. men är 99% säker att om valpen försvinner blir han glad igen.

det är så jobbigt att ta detta beslutet. inget känns rätt, allt blir bara fel. men vi KAN inte ha kvar båda. en måste bort. hjälp mig, vad skulle ni göra? fråga om mer info behövs, gör vad som helst för att bli mer säker i ett av valen. ursäkta för vägg av text men det går inte att komprimera mer känns det som. det är vår historia
 
Svår situation. Den ena måste nog bort om ni inte kan ha dem åtskilda inomhus, men det är svårt att leva så annat än tillfälligt.
Du har rätt i att det inte är rimligt att omplacera den äldre hunden, kan vara svårt med den yngre också eftersom han knappast kan beskrivas som rumsren. Har ni kontakt med uppfödaren, hen kanske kan hjälpa till.

Hur bor ni, vad är det för ras/raser?
Vad säger privattränaren o vilken kompetens (erfarenhet/utbildning) har denne?

mvh
 
Har ni någon möjlighet att ha dem åtskilda med t ex kompostgaller under tiden ni funderar?
Att den yngre går runt och är orolig för oprovcerade tillsägningar av den äldre hela tiden (och att den äldre går runt med den frustrationen också) känns ju inte hållbart varken för hundarna eller för er.

På vilket sätt klarar den äldre hunden inte av nya människor? Hur beter han sig med människor han lärt känna, t ex era vänner?
 
Svår situation. Den ena måste nog bort om ni inte kan ha dem åtskilda inomhus, men det är svårt att leva så annat än tillfälligt.
Du har rätt i att det inte är rimligt att omplacera den äldre hunden, kan vara svårt med den yngre också eftersom han knappast kan beskrivas som rumsren. Har ni kontakt med uppfödaren, hen kanske kan hjälpa till.

Hur bor ni, vad är det för ras/raser?
Vad säger privattränaren o vilken kompetens (erfarenhet/utbildning) har denne?

mvh
Jag skulle säga att han är rumsren, det är i dessa bråksituationer som kiss kommer. Om han inte var utsatt för de här situationerna tror jag att det skulle gå hur bra som helst. Vi har inte vågat kontakta uppfödaren ännu då vi inte är redo att omplacera än... privattränaren var försiktigt positiv, hon tror att det är möjligt att ändra beteendena och att de kan leva tillsammans men de kommer inte vara bästisar och det kommer kräva jobb och ta tid. vi har inte den orken nu och inte heller viljan att ha hundar som inte vill umgås med varandra. tvivlar ingenting på hennes kompetens, hon verkar väldigt kunnig och hennes metoder känns bra med positiv förstärkning osv.

vi bor i lägenhet, en stor 3a på ca 80 m2
 
Har ni någon möjlighet att ha dem åtskilda med t ex kompostgaller under tiden ni funderar?
Att den yngre går runt och är orolig för oprovcerade tillsägningar av den äldre hela tiden (och att den äldre går runt med den frustrationen också) känns ju inte hållbart varken för hundarna eller för er.

På vilket sätt klarar den äldre hunden inte av nya människor? Hur beter han sig med människor han lärt känna, t ex era vänner?

Vi har dem åtskilda nu, men det är ingen långsiktig lösning.. det är inte slagsmål utan morr och skäll när vi har grindarna men säker på att det skulle vara det annars. ca 3 ggr /dag kanske situationerna kommer nu.

han litar inte på andra människor, de vänner han har träffat sen han var liten går bra men han vill inte gosa med dem. då lägger han sig ner och ignorerar dem. familj busar han med och söker kontakt från. träffar inte många människor i hemmet längre pga vår situation.
 
nej tyvärr är det inte möjligt, de har redan tre och börjar själva bli äldre och vill inte ha fler..

De kan inte byta någon?

Ärligt talat tycker jag det känns grymt att avliva en 5årig hund som funkade i eran familj innan ni valde att skaffa en ny valp - som ni nu uppenbarligen gillar mer än den äldre hunden. I min värld som oftast är mer styrd av "rättvisa" än av känslor - skulle det nog alltid funka så - sist in först ut.
 
De kan inte byta någon?

Ärligt talat tycker jag det känns grymt att avliva en 5årig hund som funkade i eran familj innan ni valde att skaffa en ny valp - som ni nu uppenbarligen gillar mer än den äldre hunden. I min värld som oftast är mer styrd av "rättvisa" än av känslor - skulle det nog alltid funka så - sist in först ut.

Ärligt talat tycker jag det är rätt rude att anta att vi gillar valpen mer efter ett inlägg? försöker vara objektiv i faktan jag lägger ut. nu skriver jag det tydligt: VI ÄLSKAR BÅDA lika mycket och det är därför det är ett så svårt beslut! angående det sista du skriver så har jag också tänkt den tanken. sist in - först ut. tack för ditt inlägg
 
Vi har dem åtskilda nu, men det är ingen långsiktig lösning.. det är inte slagsmål utan morr och skäll när vi har grindarna men säker på att det skulle vara det annars. ca 3 ggr /dag kanske situationerna kommer nu.

han litar inte på andra människor, de vänner han har träffat sen han var liten går bra men han vill inte gosa med dem. då lägger han sig ner och ignorerar dem. familj busar han med och söker kontakt från. träffar inte många människor i hemmet längre pga vår situation.

Nej, det förstår jag. Skönt att ni kan ha dem åtskilda nu i alla fall, även om det inte fungerar till 100% :)

Personligen hade jag nog ändå försökt att omplacera den äldre hunden.. Har ni kollat igenom honom hos veterinär/fysioterapeut så att han inte har ont någonstans?
Kanske skulle han passa hos ett pensionärspar som lever ett lugnt liv?
 
Går den äldre hunden runt och är rädd/osäker och arg hade jag absolut kollat upp kroppen ordentligt. Om inte det gav några resultat hade jag tagit bort den, helt ärligt. Men: då menar jag om den dras med en massa jobbigheter, det är lite svårt att tolka hur illa rädslor osv är för den.

Det handlar inte ens litegrann om att jag hade tyckt mer om den yngre hunden, utan om att den äldre inte verkar må så bra (om den nu är lite skruttig mentalt/har ont osv osv).
ville jag behålla den stora om den inte är så illa däran, hade jag försökt omplacera den lille snabbt. Det är inte skojigt att växa upp med en hund som ger en stryk bara för att och i mitt fall hade jag inte velat leva med ena hunden bakom kompostgaller, det hade isåfall varit för min skull bara.

Är den store inte så rädd/ inte har ont osv utan mest ogillar andra hundar kanske omplacering kan funka, men det kanske är svårt att hitta någon passande ägare om hunden också har problem med folk.
 
De kan inte byta någon?

Ärligt talat tycker jag det känns grymt att avliva en 5årig hund som funkade i eran familj innan ni valde att skaffa en ny valp - som ni nu uppenbarligen gillar mer än den äldre hunden. I min värld som oftast är mer styrd av "rättvisa" än av känslor - skulle det nog alltid funka så - sist in först ut.

Hemskt ledsen om du tycker jag är rude - men kan nog och vill nog inte linda in det mer. När jag läste att ni verkade gilla valpen mer så läste jag kanske fel men fick den uppfattningen framför allt när jag läste.
"men vill inte omplacera valpen heller egentligen eftersom att han har sån potential. valpen valde vi så ordentligt med föräldrar som är jättefina, han är mer social och tycker om människor, mysig och gosig med egenskaper vi vill ha i en hund."

Det verkar trots allt som eran "äldre" hund funkar tillsammans med era föräldrars hundar, den funkar med de flesta tikar, men inte med eran nya valp. Tycker inte riktigt det känns som man kan ta steget därifrån till att avlivning är den enda utvägen.

Jag ska omformulera min första mening. Era föräldrar kan inte vara intresserade av att byta ut en av deras hundar mot eran 5åring? kanske någon av deras hundar funkar bättre med eran valp?
 
Jag tänker lite såhär: tänk framåt. Behåller ni den äldre hunden så är det den enda hunden ni kommer ha resten av dess liv, eller hur? Hur rimmar det med det planerade hundlivet? Finns det träningsplaner eller till och med tävlingsplaner med valpen? Hur vill du att ditt hundägande ska se ut, så att säga? Vill du "gå miste om" valpen och framtidsplanerna med den eller spelar sånt inte så stor roll?
Titta framåt snarare än på dagens situation. Hur vill du ha det om ett år? Vilken hund passar bäst in i den bilden?
Vi älskar alla våra hundar men hundägandet ska vara roligt också! Att behålla en hund man älskar men som begränsar en mer än man vill kanske faktiskt inte är värt det. Jag skulle personligen känna mig oerhört begränsad av en ljudkänslig, stressad, "försiktig" men "långsint" hund som inte går att lita på kring barn! Men andra kanske tycker detta är vardagsmat.

Sen tycker jag inte alls att det är konstigt att avliva en hund som är fysiskt frisk om den har psykiska problem. En stressad hund kan må precis lika dåligt som en med fysisk smärta.
 
Sen tycker jag inte alls att det är konstigt att avliva en hund som är fysiskt frisk om den har psykiska problem. En stressad hund kan må precis lika dåligt som en med fysisk smärta.
Det där håller jag med om och hade TS uttryckt att de haft dessa funderingar innan hade jag kanske resonerat annorlunda men i detta fall jag ser inget som tyder på att hunden hade avlivats om den och den nya hunden hade fungerat tillsammans. Det betyder dock inte att jag tycker att TS ska göra det ena eller andra, det är bara hur jag resonerat i en liknande situation.
 
Jag hade funderat på att omplacera den äldre om jag kände någon jag visste han skulle funka hos.
Annars hade jag tagit bort honom.
Jag är inne på ditt spår.

Till TS
Och helt ärligt tycker jag inte att det orimligt att avliva den äldre, för det låter inte som den mår helt hundra om en ser till beskrivningen i första inlägget. Jag förstår givetvis att det inte är ett beslut som är enkelt på något sätt men oavsett valp så låter det som en tung situation att leva i för er alla. Att alltid gå runt och parera för sin hunds mentala svagheter är slitigt och kräver så himla mycket. Du skriver att han nypt barn vid två tillfällen (?), hur tänker ni kring en framtid som kanske kommer innehålla barn? Antingen egna eller vänners/syskon? Hur länge till kan ni anpassa tillvaron?

Så ja, jag hade kollat igenom den äldre hunden grundligt för att se så det inte är något fysiskt som går att rätta till som första steg. Och därifrån funderat vidare på hur bra den gamle mår om det visar sig vara "bara" mentaliteten.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 127
Senast: Acto
·
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 434
Senast: Mabuse
·
Övr. Hund Detta är nåt som tyngt mig länge så därför har jag valt ett anonymt nick. Jag har en sjuårig hund som jag haft sen han va valp. Vi...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 033
Senast: lilstar
·
Övr. Hund Min tik som blir 3 år om 2 månader blir så väldigt markerade mot yngre hundar när de är lösa. Är det "normalt" för en tik som är typ...
Svar
1
· Visningar
617
Senast: Fetaost
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp