vilken hund ska vi välja bort?

har varit borta från datorn under dagen, men svarar nu allt jag kommer ihåg efter en genomläsning.

Vi har tagit den äldre till veterinär och det finns inget fysiskt fel på honom.

Vi älskar båda hundarna lika mycket. Valpen passar oss bättre objektivt sett, men eftersom vi har haft den äldre i flera år så är det klart att han är en del av vår familj! vi har anpassat oss över alla år, vi brukar undvika att ta hem främmande människor, vi håller honom under konstant uppsikt när barn är inblandade (ytterst sällan), vi vill hans bästa. När valpen kom in i bilden upplever vi att vi har sett hans "brister" tydligare i jämförelse med valpen. Fortfarande kan jag inte nog understryka att vi älskar dem båda och vill inte ta bort någon. nu har vi hamnat vid ett vägskäl och måste göra någonting, avlivning är då ett av alternativen eftersom att vi, som känner vår hund, inte tror att han skulle må bra av att få en ny familj. det är inte vårt förstahandsval, tro mig!

i början när valpen kom till oss så lät vi den äldre uppfostra honom under uppsyn givetvis. trodde att det ändå kan vara rätt normalt och fick höra det från flera håll. när vi upplevde att det inte var riktigt bra så, som jag skrev i mitt första inlägg, avbröt vi detta och lät honom inte göra det. Vi avbryter och tar isär varje gång det händer, men att det startar är svårt att se då det kommer från ingenstans. Det är inte så att valpen är utlämnad helt åt det här. Nu har vi sen en tid tillbaka avdelad lägenhet och den äldre kommer inte åt valpen. det är uppstyrt! ingen behöver vara ledsen för våra hundars skull. vi har kämpar i snart ett år och har verkligen inte "gjort ingenting".

vi tog hjälp av en hundtränare som gav oss en handlingsplan. problemet är att det inte är en enkel lösning som är 100 % chans att det blir bra - det tar tid, kräver att man har energi och ork att köra fullt ut under månaders tid. där inser vi att vi inte klarar det. vi orkar inte, och känner att det inte vore rätt att ha det såhär med stress osv för hundarna under flera månader till och ändå kanske inte få ett bra slutresultat.

vi är inte dåliga hundägare utan gör ALLT VI KAN för att det ska bli bra! annars skulle vi knappast bry oss om att fråga folk om hjälp heller... vi hade aldrig kunnat förutspå hur detta skulle bli. jag undrar om någon här inne kan säga att de vet med all säkerhet hur det kommer att bli i framtiden. tror inte det.
 
Hemskt ledsen om du tycker jag är rude - men kan nog och vill nog inte linda in det mer. När jag läste att ni verkade gilla valpen mer så läste jag kanske fel men fick den uppfattningen framför allt när jag läste.
"men vill inte omplacera valpen heller egentligen eftersom att han har sån potential. valpen valde vi så ordentligt med föräldrar som är jättefina, han är mer social och tycker om människor, mysig och gosig med egenskaper vi vill ha i en hund."

Det verkar trots allt som eran "äldre" hund funkar tillsammans med era föräldrars hundar, den funkar med de flesta tikar, men inte med eran nya valp. Tycker inte riktigt det känns som man kan ta steget därifrån till att avlivning är den enda utvägen.

Jag ska omformulera min första mening. Era föräldrar kan inte vara intresserade av att byta ut en av deras hundar mot eran 5åring? kanske någon av deras hundar funkar bättre med eran valp?

man kan nog tolka lite hur man vill när man läser någons inlägg. vill man se något sådant så gör man det - säger nog mer om dig än om oss. "vill inte omplacera valpen HELLER" är ganska tydligt att vi vill inte avliva den äldre men inte omplacera heller. ingen av alternativen är i vår vilja. men något val måste vi göra.

eftersom att föräldrarna har jakthundar som de jagar med så nej. är svaret på din fråga.
 
måste också säga, tack alla för svaren ni gett. är inte klokare kanske men känner mig ändå tryggare i att det är ett svårt beslut. ska försöka tänka framåt också, vad vill vi i framtiden osv. känns bara så absurt att välja bort en av våra älsklingar. det är inte lätt att koppla bort känslorna i detta.
 
Jag har varit i en lite liknande situation. Valde mellan att omplacera min 6 åring som är en fantastisk hund men som verkligen inte passar vem som helst, eller min fina unghund som var allt jag önskade.
Jag valde att placera om unghunden, för det var väldigt mkt lättare att hitta ett bra hem till den.
Jag skulle aldrig ha valt att istället avliva min äldre kompis, när det går att lösa så bägge får det bra.
Unghunden hittade för övrigt ett kanonhem, så känns bra i hjärtat även om det var en otroligt sorglig process
 
i början när valpen kom till oss så lät vi den äldre uppfostra honom under uppsyn givetvis. trodde att det ändå kan vara rätt normalt och fick höra det från flera håll. när vi upplevde att det inte var riktigt bra så, som jag skrev i mitt första inlägg, avbröt vi detta och lät honom inte göra det. Vi avbryter och tar isär varje gång det händer, men att det startar är svårt att se då det kommer från ingenstans. Det är inte så att valpen är utlämnad helt åt det här. Nu har vi sen en tid tillbaka avdelad lägenhet och den äldre kommer inte åt valpen. det är uppstyrt! ingen behöver vara ledsen för våra hundars skull. vi har kämpar i snart ett år och har verkligen inte "gjort ingenting".

vi tog hjälp av en hundtränare som gav oss en handlingsplan. problemet är att det inte är en enkel lösning som är 100 % chans att det blir bra - det tar tid, kräver att man har energi och ork att köra fullt ut under månaders tid. där inser vi att vi inte klarar det. vi orkar inte, och känner att det inte vore rätt att ha det såhär med stress osv för hundarna under flera månader till och ändå kanske inte få ett bra slutresultat.

vi är inte dåliga hundägare utan gör ALLT VI KAN för att det ska bli bra! annars skulle vi knappast bry oss om att fråga folk om hjälp heller... vi hade aldrig kunnat förutspå hur detta skulle bli. jag undrar om någon här inne kan säga att de vet med all säkerhet hur det kommer att bli i framtiden. tror inte det.
Jättebra att hundarna inte kommer åt varandra nu.
Förstår inte varifrån den här synen att äldre hundar ska tillåtas fosta hundar kommer ifrån. Tycker det är ägarens/flockledarens ansvar!
Jag har själv haft hundar som slogs på liv och död om de kom åt varandra så jag förstår hur jobbigt ni har det. För oss funkade det ändå i och med att vi har hundgårdar och sedan rastade vi dem aldrig ihop.
 
Jag har varit i en lite liknande situation. Valde mellan att omplacera min 6 åring som är en fantastisk hund men som verkligen inte passar vem som helst, eller min fina unghund som var allt jag önskade.
Jag valde att placera om unghunden, för det var väldigt mkt lättare att hitta ett bra hem till den.
Jag skulle aldrig ha valt att istället avliva min äldre kompis, när det går att lösa så bägge får det bra.
Unghunden hittade för övrigt ett kanonhem, så känns bra i hjärtat även om det var en otroligt sorglig process
Jag hade nog gjort samma val, omplacerat den yngre som det är lättare att hitta ett gott hem till och behållit den äldre istället. Jag hade inte haft hjärta att avliva honom.
 
Jättebra att hundarna inte kommer åt varandra nu.
Förstår inte varifrån den här synen att äldre hundar ska tillåtas fosta hundar kommer ifrån. Tycker det är ägarens/flockledarens ansvar!
Jag har själv haft hundar som slogs på liv och död om de kom åt varandra så jag förstår hur jobbigt ni har det. För oss funkade det ändå i och med att vi har hundgårdar och sedan rastade vi dem aldrig ihop.

En människa kan aldrig lära en hund ''hundspråket'' som är viktigt i hela livet om inte hunden ska leva helt utan andra hundar.

Dock är det långt ifrån ok att en annan ska hoppa på en valp, men det är viktigt för valpar att få social kompetens. Men tror inte att folk vet gränsen för uppfostran eller bråk alltid.
 
En människa kan aldrig lära en hund ''hundspråket'' som är viktigt i hela livet om inte hunden ska leva helt utan andra hundar.

Dock är det långt ifrån ok att en annan ska hoppa på en valp, men det är viktigt för valpar att få social kompetens. Men tror inte att folk vet gränsen för uppfostran eller bråk alltid.
Har aldrig påstått att valpen inte ska få träffa andra hundar, men att låta en ostabil vuxen hund puckla på en valp i tid och otid får knappast valpen att bli socialt säker. Snarare tvärtom.
 
Har aldrig påstått att valpen inte ska få träffa andra hundar, men att låta en ostabil vuxen hund puckla på en valp i tid och otid får knappast valpen att bli socialt säker. Snarare tvärtom.

Nej jag vet att du inte sa det så. Vi håller med varanda men uttrycker oss olika tror jag
 
Jag hade inte tagit bort den äldre ännu. Kan ni inte ge privattränaren 3 månader och satsa på den lösningen intensivtränades under den perioden? Efter den tiden utvärdera hur långt ni kommit och om det är värt att fortsätta eller avliva?
 
Sen tycker jag inte alls att det är konstigt att avliva en hund som är fysiskt frisk om den har psykiska problem. En stressad hund kan må precis lika dåligt som en med fysisk smärta.

Jag avlivade min hund pga psykiska problem, det var hemskt jobbigt och hade varit mkt enklare att avliva en akut sjuk hund, men hunden gick på antidepp för hund och till slut var det inte hållbart, varken för mig, hunden eller vår omgivning... Så jag håller med dig där!
 
Jag är nog ganska krass men jag hade behållt den hunden som ger mig som hundägare det jag vill ha. Omplacera en hund men mentala besvär av den typen hade jag enbart gjort till någon som känner hunden väl och är insatt i problemen. Så jag hade nog behållt den ynge hunden och avlivat den äldre om inget passande hem fanns inom bekantskapskretsen.

Att ha kvar den äldre under 5-10år och bara "sitta av" tiden med den i väntan på att köpa en hund som mer troligt passar mig bättre hade jag nog inte varit så sugen på. Det är inte kul att bo och leva med en hund med mentala problem (särskilt social osäkerhet/rädsla) även om de går att hantera. Jag har själv den där äldre hunden (5 år) som inte riktigt ger mig det jag vill med mitt hundägande, han kan bitas om han blir trängd, funkar inte med små barn osv. Men än så länge har det fungerat bra mellan honom och den yngre hunden så jag behöver inte välja utan han får hänga med efter bästa förmåga och vi får hela tiden tänka före så han inte blir trängd eller överraskad. Kanske kommer den dagen då han faktiskt skulle må bättre av att få somna in än att spendera mycket tid med att vara orolig/stressad.
 
man kan nog tolka lite hur man vill när man läser någons inlägg. vill man se något sådant så gör man det - säger nog mer om dig än om oss. "vill inte omplacera valpen HELLER" är ganska tydligt att vi vill inte avliva den äldre men inte omplacera heller. ingen av alternativen är i vår vilja. men något val måste vi göra.

eftersom att föräldrarna har jakthundar som de jagar med så nej. är svaret på din fråga.
Nu har jag ju inte träffat er lite äldre hund, men jag brukar säga som jag gör med hästar. I mitt tidigare yrke möttes jag dagligen av människor som ansåg att deras hästar var för egna för att säljas. De var för känsliga, de var för egna, de var för svåra etc. Anledningarna till att avliva en häst istället för att sälja den var långa och någonstans ansåg dessa människor att bara de var tillräckligt duktiga för att hantera sina hästar. Men grejen är ju att det finns massor med duktigt folk som mer än gärna köper en vuxen hund, speciellt om den är tränad och är redo att jobba.

Själv letar jag efter en omplaceringshund, men jag vill ha en tik. Vuxen eller unghund. Jag har ingenting emot en lite egen hund. Jag bor mitt ute i ingenstans, har inga grannar på ca en km, bor sist på grusvägen så här är ingen trafik, ingen genomfart, det händer ingenting. Dagens händelse är ifall någon annan hundägare går förbi på långpromenad eller någon möjligtvis rider förbi, men det är verkligen inte varje dag det händer. ;)

Poängen är det det finns kunnigt folk som kan hantera även eran stora. Var inte rädd för att omplacera.
 
Nu har jag ju inte träffat er lite äldre hund, men jag brukar säga som jag gör med hästar. I mitt tidigare yrke möttes jag dagligen av människor som ansåg att deras hästar var för egna för att säljas. De var för känsliga, de var för egna, de var för svåra etc. Anledningarna till att avliva en häst istället för att sälja den var långa och någonstans ansåg dessa människor att bara de var tillräckligt duktiga för att hantera sina hästar. Men grejen är ju att det finns massor med duktigt folk som mer än gärna köper en vuxen hund, speciellt om den är tränad och är redo att jobba.

Själv letar jag efter en omplaceringshund, men jag vill ha en tik. Vuxen eller unghund. Jag har ingenting emot en lite egen hund. Jag bor mitt ute i ingenstans, har inga grannar på ca en km, bor sist på grusvägen så här är ingen trafik, ingen genomfart, det händer ingenting. Dagens händelse är ifall någon annan hundägare går förbi på långpromenad eller någon möjligtvis rider förbi, men det är verkligen inte varje dag det händer. ;)

Poängen är det det finns kunnigt folk som kan hantera även eran stora. Var inte rädd för att omplacera.
Fast att ha stressproblematik, ha rädslor, vara ljudkänslig och göra utfall mot barn är inte att vara "lite egen". Det är en hund som kräver väldigt mycket av sin ägare. TS har ju lärt känna hunden under lång tid och kunnat anpassa sitt liv efter vad som krävs för att hunden ska må bra. Men en ny ägare kan mycket väl antingen underskatta problemen och därför försätta både hunden och andra i fara eller tycka att "det är ju bara att flooda honom med ljud så vänjer han sig" eller annat dumt. Det vet man ju inte och jag skulle vara oerhört orolig att hunden for illa. Jag har inte höga tankar om hundägare i allmänhet när det kommer till hundar med speciella behov. Jag tror absolut att massa människor är duktiga nog för att ta hand om en sådan hund men det gäller ju att hitta dem i höstacken och många av dem vill trots allt inte ha en sådan hund. Jag tror väldigt få faktiskt kunniga människor letar efter en "problemhund" att ta hand om.
 
Fast att ha stressproblematik, ha rädslor, vara ljudkänslig och göra utfall mot barn är inte att vara "lite egen". Det är en hund som kräver väldigt mycket av sin ägare. TS har ju lärt känna hunden under lång tid och kunnat anpassa sitt liv efter vad som krävs för att hunden ska må bra. Men en ny ägare kan mycket väl antingen underskatta problemen och därför försätta både hunden och andra i fara eller tycka att "det är ju bara att flooda honom med ljud så vänjer han sig" eller annat dumt. Det vet man ju inte och jag skulle vara oerhört orolig att hunden for illa. Jag har inte höga tankar om hundägare i allmänhet när det kommer till hundar med speciella behov. Jag tror absolut att massa människor är duktiga nog för att ta hand om en sådan hund men det gäller ju att hitta dem i höstacken och många av dem vill trots allt inte ha en sådan hund. Jag tror väldigt få faktiskt kunniga människor letar efter en "problemhund" att ta hand om.
Och jag tycker att du överdriver för hur hunden är beskriven till oss är ju högst subjektivt och det säger lika mycket om ägaren som det gör om hunden.

Kanske hunden inte alls är så stressad i en annan miljö?

Det är så typiskt att tro att ingen annan klarar av någonting. Men folk klarar av saker och ting. Världen är full med inkompetenta människor, men världen är också full med människor som kan, som är kompetenta och som själva är tillräckligt känsliga och lyhörda för att ta hand om djur.

Det är ju inte så att de flesta hundägare är lobotomerade robotar som inte har en aning om hur en hund fungerar. Folk kan mer än vad man tror.
 
Och jag tycker att du överdriver för hur hunden är beskriven till oss är ju högst subjektivt och det säger lika mycket om ägaren som det gör om hunden.

Kanske hunden inte alls är så stressad i en annan miljö?

Det är så typiskt att tro att ingen annan klarar av någonting. Men folk klarar av saker och ting. Världen är full med inkompetenta människor, men världen är också full med människor som kan, som är kompetenta och som själva är tillräckligt känsliga och lyhörda för att ta hand om djur.

Det är ju inte så att de flesta hundägare är lobotomerade robotar som inte har en aning om hur en hund fungerar. Folk kan mer än vad man tror.
Jag är väl en cynisk människa, men jag tycker mig se dagarna i ända hur "folk" verkligen inte har en aning om hur hundar fungerar. Men det är förstås subjektivt.

Angående TS hund så har ingen av oss träffat honom. Det kan mycket väl vara överdrivet... likväl som det i verkligheten kan vara mer än vad TS berättar eller upplever. Ord som stress och ljudkänslighet är subjektiva men att hunden attackerat barn på det sätt som beskrivs kan jag verkligen inte släta över och få till "lite egen".

Tror absolut att det finns en hypotetisk ny ägare där ute som skulle kunna ge hunden ett bra liv. Men att hitta denna människa kan ta så mycket tid att det inte är rimligt att genomföra det. Det kan också visa sig att människan i slutändan inte var så himla fantastisk, med hundens helt onödiga lidande som följd. Vet inte hur många "blocketkaruseller" du sett men det är inte en vacker process. Jag har haft en katt i en sådan och sedan dess omplacerar jag aldrig mer ett djur till någon jag inte känner väl sedan tidigare.
 

Liknande trådar

Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 080
Senast: Acto
·
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 377
Senast: Mabuse
·
Övr. Hund Detta är nåt som tyngt mig länge så därför har jag valt ett anonymt nick. Jag har en sjuårig hund som jag haft sen han va valp. Vi...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 024
Senast: lilstar
·
Övr. Hund Min tik som blir 3 år om 2 månader blir så väldigt markerade mot yngre hundar när de är lösa. Är det "normalt" för en tik som är typ...
Svar
1
· Visningar
610
Senast: Fetaost
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp