Ridning Vilken ridskola i Sverige låter ridskolehästarna hoppa högst?

Jag har hela tiden diskuterat generellt, om TS är kapabel att hoppa högre påverkar knappast maxhöjden som är satt generellt på TS ridskola. Jag utgår från att LCR har några elever kapabla att hoppa hinder på LD nivå.

Och ska det behöva vara så att de flesta växer ur ridskoleverksamheten? Resultatet blir i så fall att många lämnar ridningen, att tro att alla söker sig till andra alternativ när man blir "för bra" är inte realistiskt. Inte realistiskt då det på många orter inte finns. Att den svenska ridskolan generellt inte kan rusta elever för att rida de lägsta hoppklasserna är sorgligt.
Självklart är det så. Det är väldigt få hästar som både kan lotsa runt små nybörjare och hoppa 1,20-hinder några gånger i veckan med ryttare som håller på att lära sig hoppa så höga hinder. Om tar man dressyr som exempel tror jag inte att en häst som går med nybörjare 10 lektioner i veckan, halvduktiga som rycker och drar i dem i försöken att lära sig få hästen att gå i form 5-8 gånger sen kan gå någon enstaka lektion i veckan ska kunna lära någon snygga galoppombyten, vara mjuk och fin i munnen och känslig för ryttarens hjälper. Och skulle den hästen finnas skulle den vara alldeles för dyr för en ridskola! Möjligtvis hade det gått att hålla en ridskola på en högre nivå om man struntade i nybörjarna och köpte in dyra välutbildade hästar som går 6 lektioner per vecka. Men du kan själv gissa vad kostnaden för en lektion där hade kostat.
 
Fast vi diskuterar inte hoppning på högre höjder utan hoppning runt metern eventuellt upp till LA enstaka gånger och knappast för alla elever. På vilket sätt blir ett enormt fysiskt slitage om eleverna får hoppa lite högre någon/några gång per termin? Så stor andel av eleverna är det inte som det gäller för övrigt.
Inte fysiskt utan mer mentalt. Från 1m är det ett hinder mer än bommar. Kräver inte mycket men jag har faktiskt erfarenhet av att för många medelmåttiga hästar är det där de kräver mer förtroende för ryttaren.
Att nån ryttare tränar hästen på den nivån ser jag som positivt. Men tror mer än så kan försämra om hästen inte är väldigt tuff och säker.
 
Självklart är det så. Det är väldigt få hästar som både kan lotsa runt små nybörjare och hoppa 1,20-hinder några gånger i veckan med ryttare som håller på att lära sig hoppa så höga hinder. Om tar man dressyr som exempel tror jag inte att en häst som går med nybörjare 10 lektioner i veckan, halvduktiga som rycker och drar i dem i försöken att lära sig få hästen att gå i form 5-8 gånger sen kan gå någon enstaka lektion i veckan ska kunna lära någon snygga galoppombyten, vara mjuk och fin i munnen och känslig för ryttarens hjälper. Och skulle den hästen finnas skulle den vara alldeles för dyr för en ridskola! Möjligtvis hade det gått att hålla en ridskola på en högre nivå om man struntade i nybörjarna och köpte in dyra välutbildade hästar som går 6 lektioner per vecka. Men du kan själv gissa vad kostnaden för en lektion där hade kostat.
En större eller åtminstone hyfsat stor ridskola har utrymme att ha hästar på flera nivåer, jag är väl bortskämd med att ha ridit på sådana. Sedan var det väl snarast yngre lite mindre utbildade hästar som gick enbart på avancerade lektioner, stabila duktiga läromästare var populära bland de flesta - bättre utbildning är inget hinder för att fungera med nybörjare utan det har med temperamentet att göra. Varför ha hästar som bara går 6 lektioner i veckan? Och varför skulle hästarna förväntas hoppa 1.20 flera gånger i veckan? Bara för att folk ibland vill hoppa högre än 70 cm ibland så innebär det inte att man hoppar 120 jämnt och ständigt Det lär vara få elever på den nivån och de hoppar inte de höjderna varje gång direkt.

Många hästar är fantastiska på att läsa av sin ryttare och kan hantera både nybörjare och avancerade och reagera lagom mycket på hjälperna utifrån situation. Det handlar inte om att hästarna nödvändigtvis varit dyra i inköp utan att de är snälla hästar som är väl inskolade och vidareutbildade och det gör bra ridskolor själva. Ja en bra ridskolehäst är nästan ovärderlig för ridskolan, men behöver inte nödvändigt vis ha varit bra vid inköp eller dyr.

Sen finns det enstaka ridskolor som riktar in sig på mer avancerade elever, men det är knappast något annat än för större orter.
 
Inte fysiskt utan mer mentalt. Från 1m är det ett hinder mer än bommar. Kräver inte mycket men jag har faktiskt erfarenhet av att för många medelmåttiga hästar är det där de kräver mer förtroende för ryttaren.
Att nån ryttare tränar hästen på den nivån ser jag som positivt. Men tror mer än så kan försämra om hästen inte är väldigt tuff och säker.
Det är därför det är bra att ha hästar som kan gå LB-LA (vilket de flesta stora hästar kan lära sig utan större problem) så att de har erfarenhet och kapacitet att ta LC hinder eller så utan problem eller enorm ansträngning. Klart att har man ett hästmaterial som inte har kapacitet eller utbildning längre än LC så kanske man inte ska hoppa dem på deras maxnivå, men frågan är om man ens ska erbjuda hopplektioner med sådana hästar.

Jag har själv ridit på en ridskola där flertalet hästar kunde klara normalbegåvade elever som red i de mer avancerade grupperna över riktiga hinder och jag kollade och de verkar fortfarande köra med det då klubbmästerskapen för ridskolehäst går på LC-nivå. Vi hoppad runt metern enstaka gånger (höjd efter ekipage) men för det mesta höll vi oss till 50-70 cm.
 
En större eller åtminstone hyfsat stor ridskola har utrymme att ha hästar på flera nivåer, jag är väl bortskämd med att ha ridit på sådana. Sedan var det väl snarast yngre lite mindre utbildade hästar som gick enbart på avancerade lektioner, stabila duktiga läromästare var populära bland de flesta - bättre utbildning är inget hinder för att fungera med nybörjare utan det har med temperamentet att göra. Varför ha hästar som bara går 6 lektioner i veckan? Och varför skulle hästarna förväntas hoppa 1.20 flera gånger i veckan? Bara för att folk ibland vill hoppa högre än 70 cm ibland så innebär det inte att man hoppar 120 jämnt och ständigt Det lär vara få elever på den nivån och de hoppar inte de höjderna varje gång direkt.

Många hästar är fantastiska på att läsa av sin ryttare och kan hantera både nybörjare och avancerade och reagera lagom mycket på hjälperna utifrån situation. Det handlar inte om att hästarna nödvändigtvis varit dyra i inköp utan att de är snälla hästar som är väl inskolade och vidareutbildade och det gör bra ridskolor själva. Ja en bra ridskolehäst är nästan ovärderlig för ridskolan, men behöver inte nödvändigt vis ha varit bra vid inköp eller dyr.

Sen finns det enstaka ridskolor som riktar in sig på mer avancerade elever, men det är knappast något annat än för större orter.
Då har du sett andra ridskolor och ridskolehästar än jag.
 
Självklart är det så. Det är väldigt få hästar som både kan lotsa runt små nybörjare och hoppa 1,20-hinder några gånger i veckan med ryttare som håller på att lära sig hoppa så höga hinder. Om tar man dressyr som exempel tror jag inte att en häst som går med nybörjare 10 lektioner i veckan, halvduktiga som rycker och drar i dem i försöken att lära sig få hästen att gå i form 5-8 gånger sen kan gå någon enstaka lektion i veckan ska kunna lära någon snygga galoppombyten, vara mjuk och fin i munnen och känslig för ryttarens hjälper. Och skulle den hästen finnas skulle den vara alldeles för dyr för en ridskola! Möjligtvis hade det gått att hålla en ridskola på en högre nivå om man struntade i nybörjarna och köpte in dyra välutbildade hästar som går 6 lektioner per vecka. Men du kan själv gissa vad kostnaden för en lektion där hade kostat.
De flesta ridskolor i Stockholmstrakten har inga eller väldigt få nybörjare. Är det en större ridskola så har man ju möjlighet att ha hästar av olika slag, alla behöver inte kunna gå med alla ryttare. På min ridskola är det absolut inte så att alla hästar går med alla. Det finns några snälla, lugna hästar som kan tuffa runt med nästan vadsomhelst på ryggen och anpassar farten efter vad ryttaren kan hantera, men också ett gäng lite känsligare hästar som är direkt olämpliga som nybörjarhästar. Sen lär sig ju hästar också, även de känsligaste brukar så småningom lära sig att hantera lite mer ostadiga ryttare.

"Rycker och drar i försöken att lära sig hästen gå i form" gör väl förhoppningsvis inga elever alls, om ridskolan är halvvägs seriös. Man lär ju ut ridning med stilla hand, och folk försöker ju ha handen så stilla de kan. Saknar man styrka i mage och rygg så kan det ju vara rätt svårt, dock, för att man inte kan fånga upp hästens rörelser i kroppen och de går ut i handen istället.

Hästar som har lite för dåliga nerver för tävling i högre klasser, som inte riktigt trivs med den pressen det blir, men som har ägare som är väldigt måna om dem och inte vill att de hamnar snett hamnar ju ibland på ridskolor. Då vet man att hästen inte kommer pressas upp i klasserna, och få ett ordnat liv. En sån häst är ju inte astronomiskt dyr heller, det är ju tävlingskapaciteten folk plockar fram plånboken för, inte en häst som visserligen kan allt, men inte vill göra det på en tävlingsbana.
 
Då har du sett andra ridskolor och ridskolehästar än jag.
Det är enorm skillnad på förutsättningarna för ridskolor i olika delar av landet. I Stockholm t ex kan man ta ut helt andra priser och får behålla ridskoleryttarna länge, då finns det möjlighet att ha fina, lite känsligare hästar och välutbildad personal, eftersom man kan betala för det, och hästarna inte behöver kunna gå med nybörjare. Min ridskola har köpt in ett flertal hästar från mindre ridskolor, jättefina hästar men lite för pigga och känsliga för att kunna gå med nybörjare på några år. På en mindre ridskola blir en sån häst lätt stående och kostar pengar, på en större ridskola kan den gå direkt in i verksamheten, mer eller mindre, för det finns många rutinerade ridskoleryttare som kan rida den. Då går det ju att ha en sån häst - plus att man kanske har utrymme att ha mer och mer utbildad personal, som har tid att utbilda den på plats.
 
De flesta ridskolor i Stockholmstrakten har inga eller väldigt få nybörjare. Är det en större ridskola så har man ju möjlighet att ha hästar av olika slag, alla behöver inte kunna gå med alla ryttare. På min ridskola är det absolut inte så att alla hästar går med alla. Det finns några snälla, lugna hästar som kan tuffa runt med nästan vadsomhelst på ryggen och anpassar farten efter vad ryttaren kan hantera, men också ett gäng lite känsligare hästar som är direkt olämpliga som nybörjarhästar. Sen lär sig ju hästar också, även de känsligaste brukar så småningom lära sig att hantera lite mer ostadiga ryttare.

"Rycker och drar i försöken att lära sig hästen gå i form" gör väl förhoppningsvis inga elever alls, om ridskolan är halvvägs seriös. Man lär ju ut ridning med stilla hand, och folk försöker ju ha handen så stilla de kan. Saknar man styrka i mage och rygg så kan det ju vara rätt svårt, dock, för att man inte kan fånga upp hästens rörelser i kroppen och de går ut i handen istället.

Hästar som har lite för dåliga nerver för tävling i högre klasser, som inte riktigt trivs med den pressen det blir, men som har ägare som är väldigt måna om dem och inte vill att de hamnar snett hamnar ju ibland på ridskolor. Då vet man att hästen inte kommer pressas upp i klasserna, och få ett ordnat liv. En sån häst är ju inte astronomiskt dyr heller, det är ju tävlingskapaciteten folk plockar fram plånboken för, inte en häst som visserligen kan allt, men inte vill göra det på en tävlingsbana.
Det gör elever definitivt eftersom ridläraren inte kan se alla samtidigt. När jag red på ridskola var det inte ovanligt att man var 8-9 st i gruppen. Lycka till att ridläraren ska kunna ge alla det stöd och feedback de behöver.

Vi är redan många här på buke som konstaterat att de ridskolor du sett är väldigt ovanliga. Du verkar dessutom tro i tråd efter tråd att alla landets ridskolor är som de du sett i Stockholmsområdet.
 
Jag förstår helt TS undran. Är det inte konstigt, som tidigare nämnts, att högstanivån ofta ligger under lögsta tävlingsnivån? Jag har ridit över 30 år på ridskola och visst har ridskolornas undervisning förändrats. Förr skulle man upp direkt man ramlat av och inte vara rädd. Idag är det mer fokus på känsla och säkerhet. Men jag håller med om att hoppningen i vissa fall blir tråkig. En massa övningar som ska göras för att bli bra... Inför vad? Många i "medelåldern" som jag som inte är hopprädda vill iaf ha LITE utmaningar ibland och få ta några skutt där man känner att hästen hoppar och inte bara kliver över hindret. Det har blivit en så stor grej att bara ta sig över bommar så jag förstår inte hur det kunnat bli så? Handlar såklart inte om att hoppa över 1 m jämt, men på rätt häst när det gått bra så bör man kunna få känna på lite högre höjder även på vanliga ridlektioner. Jag har hoppat massor och jag blir faktiskt provocerad av att på extra hoppkurser bara få hoppa en kort bana med höjd max 70 cm. Jag tycker däremot detta verkar mer bero på ridläraren än någon allmän policy...? Likaså tävling med ridskolehäst. De jag känner till har fått tävla upp till 1,10 m, så jag antar att träningen är åtminstone upp till den nivån. Någon enstaka gång har vi fått hoppa nåt språng på lektion på 1,10-1,20 m, det kunde jag leva på länge. För mig utan egen häst blir det ju sällan tillfälle för detta. Normalt hoppar vi annars typ 60-85 cm på lektionerna. Jag vet många ridskoleryttare som tycker att hoppningen är tråkig när de får stå på kö med hästarna och bara får rida över kavaletti, typ. Det är ju inte ens ett hopp?! Att få hoppa en säker häst på riktiga hinder, iaf LD-nivå, någon gång borde alla elever kunna få göra, om följsamhet och viljan finns. Enstaka gånger lite högre när det går bra om hästmaterialet tillåter. Det kan omöjligt vara hoppning som är det enda som sliter på ridskolehästar, tänk på alla andra ridlektioner med oerfarna ryttare där hästen inte går i form, det är nog majoriteten av alla lektioner. Jag skulle hellre hoppa något färre gånger och lite högre hinder, än att mala på med knähöga hinder med travhoppning.
Då låter det ju som att det mest handlar om att hoppningen är för enkel? Jag håller med om att det är rätt trist att stå på led för att skutta över några travhinder, men om ridläraren kan sin sak så går det ju absolut att höja svårighetsgraden utan att höja hindren. Gör det mer tekniskt, helt enkelt.

Ska man hoppa lite högre (typ 1 m), så krävs ju mer följsamhet och timing av ryttaren. En hel del hästar börjar ju hoppa med rygg då, och är då ryttaren inte med, så blir det ju lätt att hästen får ett ryck i munnen eller att ryttaren helt enkelt blir hoppad ur sadeln. Särskilt om man inte riktigt har kläm på galoppen utan kommer i fel tempo, då ökar ju risken för ett dåligt språng markant. Risken blir ju dels att ryttaren skadar sig, dels att hästen efter tillräckligt många dåliga språng tappar lusten att hoppa.
 
Det gör elever definitivt eftersom ridläraren inte kan se alla samtidigt. När jag red på ridskola var det inte ovanligt att man var 8-9 st i gruppen. Lycka till att ridläraren ska kunna ge alla det stöd och feedback de behöver.

Vi är redan många här på buke som konstaterat att de ridskolor du sett är väldigt ovanliga. Du verkar dessutom tro i tråd efter tråd att alla landets ridskolor är som de du sett i Stockholmsområdet.
Du menar att ridskoleelever börjar rycka hästarna i munnen så fort ridläraren vänder ryggen till? Varför skulle de göra det?

Och ja, jag är apless på att folk baserar åsikter om dagens ridskolor på vad de själva minns av en liten landsortsridskola i sin ungdom. Det finns så otroligt mycket fördomar om ridskolor att det är ledsamt att se. Jag vet inte hur många gånger jag träffat hästägare som är helt paffa över att det står känsliga hästar med prestationsstam och tävlingsmeriter i stallarna på ridskolorna - de har liksom utgått från att det är nybörjarlisa på lugna importpålle man hittar där.

Och nu var ju frågan om hur högt det hoppas öht på någon ridskola. Rimligen hoppas det ju högre på de ridskolor som har rutinerade tävlingsekipage bland sina elever och hästar, än bland de som inte är ute och tävlar alls?
 
Du menar att ridskoleelever börjar rycka hästarna i munnen så fort ridläraren vänder ryggen till? Varför skulle de göra det?

Och ja, jag är apless på att folk baserar åsikter om dagens ridskolor på vad de själva minns av en liten landsortsridskola i sin ungdom. Det finns så otroligt mycket fördomar om ridskolor att det är ledsamt att se. Jag vet inte hur många gånger jag träffat hästägare som är helt paffa över att det står känsliga hästar med prestationsstam och tävlingsmeriter i stallarna på ridskolorna - de har liksom utgått från att det är nybörjarlisa på lugna importpålle man hittar där.

Och nu var ju frågan om hur högt det hoppas öht på någon ridskola. Rimligen hoppas det ju högre på de ridskolor som har rutinerade tävlingsekipage bland sina elever och hästar, än bland de som inte är ute och tävlar alls?
Nä, jag menar att eleverna gör så gott de kan men kan man inte så kan man inte. Då gissar man, man provar sig fram. Man får kanske ett litet tips från ridläraren lite snabbt innan ridläraren vänder sig till nästa. Tiden finns inte att ge var och en den tid de hade behövt för att lära sig det på snabbast och enklast möjliga sätt. Det bästa är ju att ha ridlärarens/tränarens hela uppmärksamhet. Då får man direkt en feedback på när man gör rätt vs fel och vad man ska göra åt det exakt när det händer. I en grupp blir det av naturliga anledning så att man inte får den hjälp man hade behövt. Och då chansar man, man provar sig fram. Man försöker så gott man kan göra som ridläraren sa. Men det är inte lätt.

Som svar på frågan om hur högt det hoppas på ridskolor generellt så tror jag att 80-100 cm är en generell övre gräns för de allra flesta elever på de allra flesta ridskolor. Vill man hoppa högre på ridskola får man leta efter en med tävlingsinriktning och jobba för att komma med i tävlingsgruppen alt. börja i en hoppgrupp. Sen är inte ett högt hinder ett självändamål i sig. Det finns så mycket man måste kunna innan det är lämpligt att hinderna blir högre än så.
 
Det finns ju också grader mellan att ingen någonsin hoppar högre än 70, och att alla hästar hoppar metern varje dag. Min erfarenhet är att de flesta inkl. de duktigaste grupperna först hoppar övningarna på låg höjd , för att sedan avsluta med en runda på den höjd ridläraren tycker är lämplig för ekipaget. Det är vägar, kontroll och balans som är i fokus, inte höjd.

Det krävs inte heller någon elitridskola för att ha tävlingsekipage på lägre nivå, "min" har 6 storhästar totalt och elever från nybörjare och uppåt. Alla utom den nyaste har tävlat lokalt i både dressyr och hoppning med ridskoleelever. De köps in som outbildade unghästar, den äldsta är 26 så konceptet verkar fungera.
 
Nä, jag menar att eleverna gör så gott de kan men kan man inte så kan man inte. Då gissar man, man provar sig fram. Man får kanske ett litet tips från ridläraren lite snabbt innan ridläraren vänder sig till nästa. Tiden finns inte att ge var och en den tid de hade behövt för att lära sig det på snabbast och enklast möjliga sätt. Det bästa är ju att ha ridlärarens/tränarens hela uppmärksamhet. Då får man direkt en feedback på när man gör rätt vs fel och vad man ska göra åt det exakt när det händer. I en grupp blir det av naturliga anledning så att man inte får den hjälp man hade behövt. Och då chansar man, man provar sig fram. Man försöker så gott man kan göra som ridläraren sa. Men det är inte lätt.

Som svar på frågan om hur högt det hoppas på ridskolor generellt så tror jag att 80-100 cm är en generell övre gräns för de allra flesta elever på de allra flesta ridskolor. Vill man hoppa högre på ridskola får man leta efter en med tävlingsinriktning och jobba för att komma med i tävlingsgruppen alt. börja i en hoppgrupp. Sen är inte ett högt hinder ett självändamål i sig. Det finns så mycket man måste kunna innan det är lämpligt att hinderna blir högre än så.
Fast så går det ju inte till när man rider lektion. Det är ju inte så att om ridläraren säger åt mig hur jag ska göra, så struntar jag i det och börjar gissa hej vilt så snart ridläraren tittar på någon annan. Man fortsätter ju rida efter de instruktioner man får. Många har ju ridit lektion i kanske tjugo år eller mer, då sitter man inte och gissar, utan man vet ju ungefär hur man ska göra, och det är mer på marginalen man får instruktioner. Typ "passa ytterbogen" eller "akta så inte armbågen åker ut" eller "tänk på blicken". Har jag fått instruktionen "tänk på blicken", så sitter jag ju inte nästa långsida och börjar gissa hej vilt vad jag ska göra med blicken - jag har ju fått veta hur jag ska göra och fortsätter följa den instruktionen.

Skillnaden mot att rida privatlektioner är inte att ridläraren då kan hindra mig från att börja gissa och göra tokiga saker som man aldrig ska göra med någon häst (t ex börja rycka hästen i munnen), utan att man kan få hjälp med att slipa känslan och detaljerna.

Har man ridit i många år så är man ju inte riktigt så totalt clueless när det gäller ridning som du beskriver, och grundläggande saker som att man ska försöka ha en stilla hand och ungefär hur ridning går till kan man ju. Lite samma sak som när man rider själv, helt utan instruktör - då börjar man väl inte heller göra helt tokiga saker som ingen häst tycker om, när man har ridit länge? Ridskoleryttare är ju inte annorlunda än privatryttare på den punkten. En vanlig ridskolelektion är ju som ett mellanting mellan att rida självständigt och rida privatlektion, inte någon sorts high chaparall för galningar.
 
Fast så går det ju inte till när man rider lektion. Det är ju inte så att om ridläraren säger åt mig hur jag ska göra, så struntar jag i det och börjar gissa hej vilt så snart ridläraren tittar på någon annan. Man fortsätter ju rida efter de instruktioner man får. Många har ju ridit lektion i kanske tjugo år eller mer, då sitter man inte och gissar, utan man vet ju ungefär hur man ska göra, och det är mer på marginalen man får instruktioner. Typ "passa ytterbogen" eller "akta så inte armbågen åker ut" eller "tänk på blicken". Har jag fått instruktionen "tänk på blicken", så sitter jag ju inte nästa långsida och börjar gissa hej vilt vad jag ska göra med blicken - jag har ju fått veta hur jag ska göra och fortsätter följa den instruktionen.

Skillnaden mot att rida privatlektioner är inte att ridläraren då kan hindra mig från att börja gissa och göra tokiga saker som man aldrig ska göra med någon häst (t ex börja rycka hästen i munnen), utan att man kan få hjälp med att slipa känslan och detaljerna.

Har man ridit i många år så är man ju inte riktigt så totalt clueless när det gäller ridning som du beskriver, och grundläggande saker som att man ska försöka ha en stilla hand och ungefär hur ridning går till kan man ju. Lite samma sak som när man rider själv, helt utan instruktör - då börjar man väl inte heller göra helt tokiga saker som ingen häst tycker om, när man har ridit länge? Ridskoleryttare är ju inte annorlunda än privatryttare på den punkten. En vanlig ridskolelektion är ju som ett mellanting mellan att rida självständigt och rida privatlektion, inte någon sorts high chaparall för galningar.
Fast alla som rider på ridskola har inte ridit i 20 år. Om man undantar rena nybörjare så finns det ju allt från de som nyss lärt sig galoppera och uppåt. Det kommer alltid finnas ryttare på ridskolor som behöver lära sig grundridning. Att då säga "passa ytterbogen" är fullständigt meningslöst för de förstår inte vad det betyder. Eftersom de flesta hästar på en ridskola måste kunna ridas av de flesta eleverna (för att det ska gå runt ekonomiskt) så kommer de allra flesta hästarna flera gånger i veckan ridas av ryttare som inte kan rida hästen i form.

Du verkar verkligen leva i en helt annan värld än den ridskolevärld jag växte upp i. Hur många ridskolor är det egentligen som inte tar emot nybörjare? Hur många ridskolor tar inte emot ryttare som inte kan rida en häst i form? Är det bara "min" barndoms ridskola främst riktade in sig på grundridning?

Och om ridläraren säger åt en elev att hålla mer i yttertygeln och så gör eleven det men för mycket. Då dröjer det innan ridläraren nästa gång ser den eleven och kan korrigera det. För om ridläraren lägger för mycket tid på en elev så får de andra ingen tid alls och blir missnöjda.
 
Det gör elever definitivt eftersom ridläraren inte kan se alla samtidigt. När jag red på ridskola var det inte ovanligt att man var 8-9 st i gruppen. Lycka till att ridläraren ska kunna ge alla det stöd och feedback de behöver.

Vi är redan många här på buke som konstaterat att de ridskolor du sett är väldigt ovanliga. Du verkar dessutom tro i tråd efter tråd att alla landets ridskolor är som de du sett i Stockholmsområdet.
Alla större städer har liknade förutsättningar och @Mabuse skrev uttryckligen att det är olika i landet. Så tror du att hen tror det är lika överallt så läste du mycket selektivt.

Klart det finns de som systematiskt börjar rycka i hästens mun så fort ridläraren tittar bort, men det normala är att man faktiskt försöker göra vad instruktören säger eller att denne upptäcker om man håller på med fuffens då det är svårt att systematiskt hålla koll på var ridläraren tittar. Om sedan ridläraren har kunskapen eller intresset att korrigera är en annan historia.
 
Fast alla som rider på ridskola har inte ridit i 20 år. Om man undantar rena nybörjare så finns det ju allt från de som nyss lärt sig galoppera och uppåt. Det kommer alltid finnas ryttare på ridskolor som behöver lära sig grundridning. Att då säga "passa ytterbogen" är fullständigt meningslöst för de förstår inte vad det betyder. Eftersom de flesta hästar på en ridskola måste kunna ridas av de flesta eleverna (för att det ska gå runt ekonomiskt) så kommer de allra flesta hästarna flera gånger i veckan ridas av ryttare som inte kan rida hästen i form.

Du verkar verkligen leva i en helt annan värld än den ridskolevärld jag växte upp i. Hur många ridskolor är det egentligen som inte tar emot nybörjare? Hur många ridskolor tar inte emot ryttare som inte kan rida en häst i form? Är det bara "min" barndoms ridskola främst riktade in sig på grundridning?

Och om ridläraren säger åt en elev att hålla mer i yttertygeln och så gör eleven det men för mycket. Då dröjer det innan ridläraren nästa gång ser den eleven och kan korrigera det. För om ridläraren lägger för mycket tid på en elev så får de andra ingen tid alls och blir missnöjda.
I Stockholmsområdet? Jättevanligt. Man får leta med ljus och lykta om man ska hitta en ridskole som tar emot vuxna nybörjare. Många har lång kö och väldigt låg omsättning på elever. Jag skulle säga att de allra flesta vuxna på min ridskola har ridit minst tjugo år, ofta längre. Snittåldern är väl 40, kanske, bland de vuxna ryttarna, och då har de flesta börjat rida som barn, eventuellt med något uppehåll när de själva fick barn. Alla är absolut inte jätteduktiga, men grunderna kan man ju efter så många år, så det är ju ingen som sitter och rycker hästarna i munnen med vilje.

Och varför skulle man börja hålla för mycket i yttertygeln för att man får en instruktion? Gör du själv så, att du alltid gör allting för mycket? Det vanliga är ju att ridläraren står på ett ställe, och tittar på en när man passerar den punkten. Så om det nu skulle vara så att man tar i för mycket så får man ju höra det nästa gång så att man kan göra rätt.

Ryttare som inte kan rida någon häst i form är nog ovanliga, men det det oftast brister i är ju inte att man gör en massa tokiga saker, utan att man gör för lite, inte inverkar med rätt timing eller får hästen tillräckligt rakriktad och framme för skänkeln. Hästen lufsar på i lite undertempo, liksom. Det far ju inte hästen så illa av, nödvändigtvis - de lär sig ju att ta det lugnt och vila sig en sån lektion, och har inga problem att ställa om när det kommer en mer rutinerad ryttare nästa pass.
 
I Stockholmsområdet? Jättevanligt. Man får leta med ljus och lykta om man ska hitta en ridskole som tar emot vuxna nybörjare. Många har lång kö och väldigt låg omsättning på elever. Jag skulle säga att de allra flesta vuxna på min ridskola har ridit minst tjugo år, ofta längre. Snittåldern är väl 40, kanske, bland de vuxna ryttarna, och då har de flesta börjat rida som barn, eventuellt med något uppehåll när de själva fick barn. Alla är absolut inte jätteduktiga, men grunderna kan man ju efter så många år, så det är ju ingen som sitter och rycker hästarna i munnen med vilje.

Och varför skulle man börja hålla för mycket i yttertygeln för att man får en instruktion? Gör du själv så, att du alltid gör allting för mycket? Det vanliga är ju att ridläraren står på ett ställe, och tittar på en när man passerar den punkten. Så om det nu skulle vara så att man tar i för mycket så får man ju höra det nästa gång så att man kan göra rätt.

Ryttare som inte kan rida någon häst i form är nog ovanliga, men det det oftast brister i är ju inte att man gör en massa tokiga saker, utan att man gör för lite, inte inverkar med rätt timing eller får hästen tillräckligt rakriktad och framme för skänkeln. Hästen lufsar på i lite undertempo, liksom. Det far ju inte hästen så illa av, nödvändigtvis - de lär sig ju att ta det lugnt och vila sig en sån lektion, och har inga problem att ställa om när det kommer en mer rutinerad ryttare nästa pass.
Det finns barnnybörjare också. Och 12-åringar och 14-åringar.
 
De flesta vettiga hästar klara att gå LA hoppning och man kan utbilda hästar efterhand. Med duktiga och välutbildade hästar kan man locka duktiga elever och behålla dem.


Ingen vettig människa menar att en häst ska kunna hoppa LA med alla. Givetvis ska bara elever som är duktiga nog göra det. Det finns också många mellanting mellan LA och 50-70 cm.

.
Nu är det inte bra hopphästar som behövs för LA nivå, det duger utmärkt med medelmåttor. Det är inte bra tävlingshästar som efterfrågas direkt.


I ett bra grundutbud på hästar så vill jag påstå att alla (inte småponnyer men övriga) bör kunna minst LA dressyr och LB hoppning. Hästarna bör kunna mer än elever som ridit några år.




Det verkar vara kortsiktigt tänkt att inte ha hästar och lektioner som passar de flesta och att rekommendera ambitiösa elever som vill lära sig mer att söka sig bort från ridskolan är knappast långsiktigt tänkt när det gäller att hålla hästarna välridna, motiverade och hållbara.

Jag menar på intet sätt att man ska börja hoppa höga hinder var och varannan lektion men en större ridskola bör ha hästmaterialet och ambitionen att lotsa elever som önskar en bit upp i de enklaste tävlingsklasserna. De nivåer som talas om som högsta normalnivå ligger lägre än lägsta tävlingsklassen.
Lägsta Hopp klassen är 80 cm och hoppar man kring 70 på ett bra sätt klarar man det utan problem.
Sen tror jag att hästarna ibland hoppar högre men att det är inget som skyltas med och är kanske med instruktör på ryggen.
Handlar nog inte om att hästarna inte kan.
 
Lägsta Hopp klassen är 80 cm och hoppar man kring 70 på ett bra sätt klarar man det utan problem.
Sen tror jag att hästarna ibland hoppar högre men att det är inget som skyltas med och är kanske med instruktör på ryggen.
Handlar nog inte om att hästarna inte kan.
Det är psykologiskt förkastligt förväntas tävla på en höjd man aldrig testat. Om man klarar det eller inte beror på ekipaget - det är en klar fördel att ha gjort något innan man ger sig in och tävlar i det. Klart det fungerar för somliga men att generellt säga att för man klarar 70 cm så klarar man 80 cm är heltokigt.

Lyckat till förresten att hitta officiella tävlingar på 80 cm för storhäst. Ibland finns det LD på 90 cm men vanligen så är lättaste klassen LC. Klart det har säker förekommit någon gång men flertalet räknar LC ev LD som lättaste klassen.

Du missar totalt poängen med att hoppträning på ridskolan i fråga ligger på lägre nivå än lägsta tävlingsklassen. Jag tänkte närmast på att om man är med i RF och inte ens kan förbereda de bästa eleverna att delta i lägsta tävlingsklassen och låta dem prova på så är det inte mycket till "ridsport".
 
Det är psykologiskt förkastligt förväntas tävla på en höjd man aldrig testat. Om man klarar det eller inte beror på ekipaget - det är en klar fördel att ha gjort något innan man ger sig in och tävlar i det. Klart det fungerar för somliga men att generellt säga att för man klarar 70 cm så klarar man 80 cm är heltokigt.

Lyckat till förresten att hitta officiella tävlingar på 80 cm för storhäst. Ibland finns det LD på 90 cm men vanligen så är lättaste klassen LC. Klart det har säker förekommit någon gång men flertalet räknar LC ev LD som lättaste klassen.

Du missar totalt poängen med att hoppträning på ridskolan i fråga ligger på lägre nivå än lägsta tävlingsklassen. Jag tänkte närmast på att om man är med i RF och inte ens kan förbereda de bästa eleverna att delta i lägsta tävlingsklassen och låta dem prova på så är det inte mycket till "ridsport".
Nu bor jag i Dalarna, men här är det inga problem att hitta tävlingar som har 0.80-klasser. Och jag kan inte se att det är ridskolornas uppgift att se till att en elev är redo för tävling? På vår ridskola har flertalet elever fått chansen att tävla både på hemmatävlingar och utanför klubben, men alla våra hästar tävlar inte. Våra hästar går med både nybörjare och avancerade ryttare, och självklart förstår jag att det är en ynnest att få ha börjat min ryttarkarriär på fina hästar och med skickliga ridinstruktörer. Alla ridskolor har inte möjligheten att ha det breda hästmaterialet som behövs för att kunna tillgodose krav från mer rutinerade ryttare. Hos oss så köper oftast de duktigare ridskoleryttarna egna hästar när det är dags att börja tävla, men de stannar på klubben och tränar för våra instruktörer.
 
  • Like
Reactions: Ray

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Att komma till start

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp