Vilken ridskola i Sverige låter ridskolehästarna hoppa högst?

Jag vill först och främst gärna se förbättringar där jag är: i Lund. Lektionshästarna har emellanåt hoppat hyfsat höga hinder på Lunds Civila RF tills för några år sedan.

Det skojiga med hopplektionerna idag är att hästarna är på toppenhumör: de är pigga och har verkligen kul när de hoppar, och ju högre hinder desto gladare känns de. Många tar hindren konsekvent med ett par dm marginal, och det om något visar att hästarna gillar att röra på sig och ta i i sprången.

Jag vill se hur det fungerar på de ridskolor som fortfarande hoppar "högt" och där det fungerar. Jag vill ta reda på vilka strategier (hästanskaffning, ridunderlag, utrustning, omväxlande arbete, vila, roadwork, vetchecks, massörer etc) de använder för att förebygga överansträngning och skador, få hästarna att må bra och verkligen hålla (fastän de hoppar "högt") i lektionsverksamheten, och se vad man kan lära sig av dessa ridskolor.

Jag tror inte att hästaveln gått baklänges och gjort hästarna sämre/ömtåligare/sjukligare idag än för några år sedan, och jag tror att alla friska hästar i grund och botten har förutsättningar att klara allt i lättklass i alla grenar. Detta ligger i själva definitionen av lättklass.

Att sätta höjdgränsen för storhästar lika med LD för C-ponny hinderhöjd tycks mig väl restriktivt. Jag tror inte att vare sig elever eller lärare är sämre/klumpigare/dummare/mindre uppmärksamma på hästarna än för några år sedan. Jag tror kompetensen finns kvar, och att hästarna givet rätt omsorg i genomsnitt är minst lika bra och hållbara.

David
Men varför är det viktigt att hoppa högt? Jag kan inte se att hoppa högt i sig är ett mål för ridskolor.
Det du letar efter är i såna fall en specialiserad verksamhet och inte en allmän ridskola. Jag vet flera personer som driver verksamhet inom dressyr där eleverna måste kunna rida på en viss nivå tex msv för att antas. Dessa kostar betydligt mer men å andra sidan går hästarna färre antal timmar och jag gissar att eleverna får en bra utveckling.
Jag gissar att det är nästan omöjligt för en ridskola att passa alla dvs att ha både hästar som passar nybörjare och hästar för "att hoppa högt". Möjligtvis om man har små grupper så det inte krävs så många hästar på varje nivå.
 
Men varför är det viktigt att hoppa högt? Jag kan inte se att hoppa högt i sig är ett mål för ridskolor.
Det du letar efter är i såna fall en specialiserad verksamhet och inte en allmän ridskola. Jag vet flera personer som driver verksamhet inom dressyr där eleverna måste kunna rida på en viss nivå tex msv för att antas. Dessa kostar betydligt mer men å andra sidan går hästarna färre antal timmar och jag gissar att eleverna får en bra utveckling.
Jag gissar att det är nästan omöjligt för en ridskola att passa alla dvs att ha både hästar som passar nybörjare och hästar för "att hoppa högt". Möjligtvis om man har små grupper så det inte krävs så många hästar på varje nivå.
Jag ser inte att TS skrivit att det är viktigt att hoppa högt och men vill man utvecklas inom hoppning så kan man inte enbart hålla sig till ca 70 cm även om det är den höjden som man oftast tränar på.
 
Det handlar hästarnas välfärd, ridskolehästarna hoppar betydligt fler gånger i veckan än en privat häst. Ridskolorna är rädda om sin hästar, de ska vara friska, hålla i många år och tycka om sitt jobb. Detta är ngt som tas upp frekvent på ridlärarutbildningarna och ngt som alla utbildade ridlärare jobbar för. Att enstaka gånger hoppa lite högre skadar inte men ska hästarna hålla så går det inte att höja för ofta tyvärr. Jag förstår din önskan om att få hoppa högre men det är nog tyvärr svårt att hitta en ridskola som låter hästarna hoppa mkt högre än 1 meter. Du skriver om glädjen hos hästarna när de hoppar, det är härligt att höra! Det tyder på god lektionsplanering och att man månar om hästarna. Om de hade fått hoppa 90-120 på många lektioner i veckan så hade den härliga glädjen du skriver om varit borta på max en termin! Jag vet också att lcr har många äldre hästar, det tyder på att upplägget fungerar.
 
Den varmblodiga ridhästaveln har gått baklänges när det kommer till hållbarhet.
Finns intressant artikel i tidningen ridsport om det, dock låst för icke prenumerant.
Lägger till att bla en topryttare tar upp problem där hästar tas bort redan som unga (5år) då dom är byggda och rör sig på ett sätt som sliter hela tiden på hästens kropp men rör sig snyggt gör dom.

Det där handlar väl mest om långa och veka kotor på ffa dressyrhästar och det har ju inte bäring på hopphästar som denna tråd handlar om
 
  • Gilla
Reactions: fio
Du har helt klart en poäng där, ändringarna i fälttävlans uthållighetsmoment är en konsekvens av just det.

Men det borde väl fortfarande gå att hitta hästar som håller för att då och då få hoppa på LA-höjd, tror jag.

La-höjd... 1,20 det är ganska höga krav på en ridskolehäst samt att det räcker inte med en på den nivån utan krävs flera vilket är dyrt. Jättedyrt.

Problem 2: de hästar som hoppar 1,20 med ALLA är inte heller så många och definitivt inte gratis det ska ju inte vara ett lotteri om man kommer över hindret eller ej.

Problem 3 Många bra hopphästar är inte bra lektionshästar. För mkt nerv och gas för att gå bra på alla nivåer få ridskolor kan hålla sig med dubbla upplagor av hästar för att passa både nybörjare amatör och ”proffs”.

Det handlar alltså inte bara om att hästarna ska hålla utan också om ekonomi samt ha ett bra grundutbud av hästar så många är nöjda.

Rider på en stor ridskola med många duktiga hästar. Tävlingsgrupperna tävlar max lb/110 på hinder dressyr har jag sett till LA (men det är inte samma sak). Vanliga grupper hoppar sällan över 50cm.

Vill man hoppa mera bör man leta medryttarhäst, alternativt finns väl ridskolor där man leasar sin häst och då kan tävla? Tyckte jag läste om en sån i Skåne.
 
Jag vill först och främst gärna se förbättringar där jag är: i Lund. Lektionshästarna har emellanåt hoppat hyfsat höga hinder på Lunds Civila RF tills för några år sedan.

Det skojiga med hopplektionerna idag är att hästarna är på toppenhumör: de är pigga och har verkligen kul när de hoppar, och ju högre hinder desto gladare känns de. Många tar hindren konsekvent med ett par dm marginal, och det om något visar att hästarna gillar att röra på sig och ta i i sprången.

Jag vill se hur det fungerar på de ridskolor som fortfarande hoppar "högt" och där det fungerar. Jag vill ta reda på vilka strategier (hästanskaffning, ridunderlag, utrustning, omväxlande arbete, vila, roadwork, vetchecks, massörer etc) de använder för att förebygga överansträngning och skador, få hästarna att må bra och verkligen hålla (fastän de hoppar "högt") i lektionsverksamheten, och se vad man kan lära sig av dessa ridskolor.

Jag tror inte att hästaveln gått baklänges och gjort hästarna sämre/ömtåligare/sjukligare idag än för några år sedan, och jag tror att alla friska hästar i grund och botten har förutsättningar att klara allt i lättklass i alla grenar. Detta ligger i själva definitionen av lättklass.

Att sätta höjdgränsen för storhästar lika med LD för C-ponny hinderhöjd tycks mig väl restriktivt. Jag tror inte att vare sig elever eller lärare är sämre/klumpigare/dummare/mindre uppmärksamma på hästarna än för några år sedan. Jag tror kompetensen finns kvar, och att hästarna givet rätt omsorg i genomsnitt är minst lika bra och hållbara.

David
Anledningen till varför de tycker det är så roligt trots att de hoppar typ varenda dag är ju antagligen för att de får hoppa väldigt enkla höjder. Skulle de hoppa högre varenda träning så skulle de nog inte tycka det var så roligt.


Sen ska det sägas att hoppa över 1m var undantag även förr - det var några av oss som tränade för Bertil som fick göra det. (Vi fick även testa en massa andra saker med nya hästar och så). Normala lektioner för de andra var väl 70-80cm som gällde. 90 i svarta gruppen typ?
Vi hade iofs lite andra friheter ibland med, men så arbetade vi på klubben och ställde upp mycket gratis med till annat så vi var väl en del av inredningen ett par år.

Men som sagt vill du hoppa högre så är det väl bara att snacka med ridlärarna på lcr så kanske det går att lösa med privatträning eller något.
Ingen av dem brukar vara omöjlig liksom.
 
Anledningen till varför de tycker det är så roligt trots att de hoppar typ varenda dag är ju antagligen för att de får hoppa väldigt enkla höjder. Skulle de hoppa högre varenda träning så skulle de nog inte tycka det var så roligt.


Sen ska det sägas att hoppa över 1m var undantag även förr - det var några av oss som tränade för Bertil som fick göra det. (Vi fick även testa en massa andra saker med nya hästar och så). Normala lektioner för de andra var väl 70-80cm som gällde. 90 i svarta gruppen typ?
Vi hade iofs lite andra friheter ibland med, men så arbetade vi på klubben och ställde upp mycket gratis med till annat så vi var väl en del av inredningen ett par år.

Men som sagt vill du hoppa högre så är det väl bara att snacka med ridlärarna på lcr så kanske det går att lösa med privatträning eller något.
Ingen av dem brukar vara omöjlig liksom.

När jag red på lcr för 10 år sedan så pratade dåvarande ridskolechefen om just hopphöjder och att de inte lät hästarna hoppa så högt eftersom det inte var syftet med hopplektionerna. Så precis som du säger var det inte standard för mer än några år sedan heller.
 
La-höjd... 1,20 det är ganska höga krav på en ridskolehäst samt att det räcker inte med en på den nivån utan krävs flera vilket är dyrt. Jättedyrt.

De flesta vettiga hästar klara att gå LA hoppning och man kan utbilda hästar efterhand. Med duktiga och välutbildade hästar kan man locka duktiga elever och behålla dem.

Problem 2: de hästar som hoppar 1,20 med ALLA är inte heller så många och definitivt inte gratis det ska ju inte vara ett lotteri om man kommer över hindret eller ej.
Ingen vettig människa menar att en häst ska kunna hoppa LA med alla. Givetvis ska bara elever som är duktiga nog göra det. Det finns också många mellanting mellan LA och 50-70 cm.

Problem 3 Många bra hopphästar är inte bra lektionshästar. För mkt nerv och gas för att gå bra på alla nivåer få ridskolor kan hålla sig med dubbla upplagor av hästar för att passa både nybörjare amatör och ”proffs”
.
Nu är det inte bra hopphästar som behövs för LA nivå, det duger utmärkt med medelmåttor. Det är inte bra tävlingshästar som efterfrågas direkt.

Det handlar alltså inte bara om att hästarna ska hålla utan också om ekonomi samt ha ett bra grundutbud av hästar så många är nöjda.
I ett bra grundutbud på hästar så vill jag påstå att alla (inte småponnyer men övriga) bör kunna minst LA dressyr och LB hoppning. Hästarna bör kunna mer än elever som ridit några år.


Vill man hoppa mera bör man leta medryttarhäst, alternativt finns väl ridskolor där man leasar sin häst och då kan tävla? Tyckte jag läste om en sån i Skåne.

Det verkar vara kortsiktigt tänkt att inte ha hästar och lektioner som passar de flesta och att rekommendera ambitiösa elever som vill lära sig mer att söka sig bort från ridskolan är knappast långsiktigt tänkt när det gäller att hålla hästarna välridna, motiverade och hållbara.

Jag menar på intet sätt att man ska börja hoppa höga hinder var och varannan lektion men en större ridskola bör ha hästmaterialet och ambitionen att lotsa elever som önskar en bit upp i de enklaste tävlingsklasserna. De nivåer som talas om som högsta normalnivå ligger lägre än lägsta tävlingsklassen.
 
När jag red på lcr för 10 år sedan så pratade dåvarande ridskolechefen om just hopphöjder och att de inte lät hästarna hoppa så högt eftersom det inte var syftet med hopplektionerna. Så precis som du säger var det inte standard för mer än några år sedan heller.
Vad var syftet då?
 
Jag förstår helt TS undran. Är det inte konstigt, som tidigare nämnts, att högstanivån ofta ligger under lögsta tävlingsnivån? Jag har ridit över 30 år på ridskola och visst har ridskolornas undervisning förändrats. Förr skulle man upp direkt man ramlat av och inte vara rädd. Idag är det mer fokus på känsla och säkerhet. Men jag håller med om att hoppningen i vissa fall blir tråkig. En massa övningar som ska göras för att bli bra... Inför vad? Många i "medelåldern" som jag som inte är hopprädda vill iaf ha LITE utmaningar ibland och få ta några skutt där man känner att hästen hoppar och inte bara kliver över hindret. Det har blivit en så stor grej att bara ta sig över bommar så jag förstår inte hur det kunnat bli så? Handlar såklart inte om att hoppa över 1 m jämt, men på rätt häst när det gått bra så bör man kunna få känna på lite högre höjder även på vanliga ridlektioner. Jag har hoppat massor och jag blir faktiskt provocerad av att på extra hoppkurser bara få hoppa en kort bana med höjd max 70 cm. Jag tycker däremot detta verkar mer bero på ridläraren än någon allmän policy...? Likaså tävling med ridskolehäst. De jag känner till har fått tävla upp till 1,10 m, så jag antar att träningen är åtminstone upp till den nivån. Någon enstaka gång har vi fått hoppa nåt språng på lektion på 1,10-1,20 m, det kunde jag leva på länge. För mig utan egen häst blir det ju sällan tillfälle för detta. Normalt hoppar vi annars typ 60-85 cm på lektionerna. Jag vet många ridskoleryttare som tycker att hoppningen är tråkig när de får stå på kö med hästarna och bara får rida över kavaletti, typ. Det är ju inte ens ett hopp?! Att få hoppa en säker häst på riktiga hinder, iaf LD-nivå, någon gång borde alla elever kunna få göra, om följsamhet och viljan finns. Enstaka gånger lite högre när det går bra om hästmaterialet tillåter. Det kan omöjligt vara hoppning som är det enda som sliter på ridskolehästar, tänk på alla andra ridlektioner med oerfarna ryttare där hästen inte går i form, det är nog majoriteten av alla lektioner. Jag skulle hellre hoppa något färre gånger och lite högre hinder, än att mala på med knähöga hinder med travhoppning.
 
Jag förstår helt TS undran. Är det inte konstigt, som tidigare nämnts, att högstanivån ofta ligger under lögsta tävlingsnivån? Jag har ridit över 30 år på ridskola och visst har ridskolornas undervisning förändrats. Förr skulle man upp direkt man ramlat av och inte vara rädd. Idag är det mer fokus på känsla och säkerhet. Men jag håller med om att hoppningen i vissa fall blir tråkig. En massa övningar som ska göras för att bli bra... Inför vad? Många i "medelåldern" som jag som inte är hopprädda vill iaf ha LITE utmaningar ibland och få ta några skutt där man känner att hästen hoppar och inte bara kliver över hindret. Det har blivit en så stor grej att bara ta sig över bommar så jag förstår inte hur det kunnat bli så? Handlar såklart inte om att hoppa över 1 m jämt, men på rätt häst när det gått bra så bör man kunna få känna på lite högre höjder även på vanliga ridlektioner. Jag har hoppat massor och jag blir faktiskt provocerad av att på extra hoppkurser bara få hoppa en kort bana med höjd max 70 cm. Jag tycker däremot detta verkar mer bero på ridläraren än någon allmän policy...? Likaså tävling med ridskolehäst. De jag känner till har fått tävla upp till 1,10 m, så jag antar att träningen är åtminstone upp till den nivån. Någon enstaka gång har vi fått hoppa nåt språng på lektion på 1,10-1,20 m, det kunde jag leva på länge. För mig utan egen häst blir det ju sällan tillfälle för detta. Normalt hoppar vi annars typ 60-85 cm på lektionerna. Jag vet många ridskoleryttare som tycker att hoppningen är tråkig när de får stå på kö med hästarna och bara får rida över kavaletti, typ. Det är ju inte ens ett hopp?! Att få hoppa en säker häst på riktiga hinder, iaf LD-nivå, någon gång borde alla elever kunna få göra, om följsamhet och viljan finns. Enstaka gånger lite högre när det går bra om hästmaterialet tillåter. Det kan omöjligt vara hoppning som är det enda som sliter på ridskolehästar, tänk på alla andra ridlektioner med oerfarna ryttare där hästen inte går i form, det är nog majoriteten av alla lektioner. Jag skulle hellre hoppa något färre gånger och lite högre hinder, än att mala på med knähöga hinder med travhoppning.
Hoppning på högre höjder sliter mkt på hästarna. Visst är det så att all ridning sliter och ffa på ridskolehästar som ju går mkt och flera lektioner per dag. Men som fd ridlärare så skulle jag vilja säga att hästarna går i en inte perfekt form alltid är inte riktigt så farligt som man tror, alla duktiga ridlärare har en noga plan för varje ridlektion. Man vill spara så mkt man kan på hästarna men ändå se till att det blir roligt och utvecklande för eleverna. Detta är en konst och när det gäller hoppningen tycker jag det är ännu svårare, det är inte helt lätt att möta de elever som vill hoppa mer och högre utan att man tummar på hästarnas välfärd eller på säkerheten på lektionen. Dressyr och markarbete är lite lättare där. Tyvärr är det nog rätt svårt att få till det på just ridskola. Det är ju lite det problemet alla hoppryttare har, ryttaren behöver hoppa så många språng som möjligt, hästarna behöver spara på ffa de högre spången. Har man tur kan man ha flera hästar att hoppa på, andra får nöja sig med en häst och hoppa en gång i veckan. De som rider på ridskola får tyvärr nöja sig med ännu mindre, vi kan inte låta hästarnas hälsa och välbefinnande påverkas av att ryttarna vill hoppa högre.
 
Höjden beror väl helt på talang på både ryttare och häst?

När jag gick på Ridgymnasium så hoppade vi alltifrån 50-150cm beroende på vad vi hade för material/övning (jag hade med två olika medryttarhästar ganska ofta osv) 150cm var ju enstaka hinder men upp till 140cm hoppade jag bana då det var maxhöjden för både mig och hästen på den tiden.

Sen fanns det ju ridskolehästar som hoppade fantastiskt men som stoppade då och då (antagligen var de ju ganska paj i kroppen om man tänker efter, flera hade ju tävlat upp till minst 135-140cm innan ridskolan) och skickade av sina ryttare hej vilt, de fick bara hoppa 70cm av praxis.

Samma sak i hoppgrupperna, där red hälften på sina egna hästar och hälften på ridskolans, de red sällan under 130cm som sluthöjd.
 
Jag tror kanske ridskolor blir mer och mer nischade och vanliga ridskolor mer tydligt inriktade på grundutbildning.
Sen är det nog få som är inriktade på att eleverna just hoppar på högre höjder? Dressyr finns fler möjligheter. Tror förutom fysiskt slitage att det har att göra med att hoppning på högre höjder kräver konsekvent ridning för att behålla förtroendet och Hopp viljan hos hästarna. Om man har en tävlingsgrupp kan man matcha ryttare och häst och de kan tillsammans träna högre vilket ofta gynnar hästen. Men om man blandar in fler ryttare- även om alla har rutin- upplever jag att hästen lätt tappar förtroendet. Och då ställer den inte längre upp när ryttaren gör misstag. Förtroende är A och O. Och det är ofta det som tryter när hästar inte längre vill tävla på lite högre nivå.
 
Jag vill först och främst gärna se förbättringar där jag är: i Lund. Lektionshästarna har emellanåt hoppat hyfsat höga hinder på Lunds Civila RF tills för några år sedan.

Det skojiga med hopplektionerna idag är att hästarna är på toppenhumör: de är pigga och har verkligen kul när de hoppar, och ju högre hinder desto gladare känns de. Många tar hindren konsekvent med ett par dm marginal, och det om något visar att hästarna gillar att röra på sig och ta i i sprången.

Jag vill se hur det fungerar på de ridskolor som fortfarande hoppar "högt" och där det fungerar. Jag vill ta reda på vilka strategier (hästanskaffning, ridunderlag, utrustning, omväxlande arbete, vila, roadwork, vetchecks, massörer etc) de använder för att förebygga överansträngning och skador, få hästarna att må bra och verkligen hålla (fastän de hoppar "högt") i lektionsverksamheten, och se vad man kan lära sig av dessa ridskolor.

Jag tror inte att hästaveln gått baklänges och gjort hästarna sämre/ömtåligare/sjukligare idag än för några år sedan, och jag tror att alla friska hästar i grund och botten har förutsättningar att klara allt i lättklass i alla grenar. Detta ligger i själva definitionen av lättklass.

Att sätta höjdgränsen för storhästar lika med LD för C-ponny hinderhöjd tycks mig väl restriktivt. Jag tror inte att vare sig elever eller lärare är sämre/klumpigare/dummare/mindre uppmärksamma på hästarna än för några år sedan. Jag tror kompetensen finns kvar, och att hästarna givet rätt omsorg i genomsnitt är minst lika bra och hållbara.

David
Förbättringar för vem? För hästarna är det verkligen ingen förbättring att få hoppa mer/högre. De får betala med sina liv.

När en ridskola i min närhet fick en ny arrendator för ett antal år sedan blev hen snabbt omåttligt populär. Eleverna fick hoppa högt och de fick tävla mycket. Efter några år fanns en av de ursprungliga ridskolehästarna kvar i livet. Det var den hästen som av olika skäl inte fick hoppa. Övriga gick sönder en efter en och dömdes ut. När de ursprungliga ridskolehästarna var borta försvann även arrendatorn. När jag har pratat med personer som var elever där då är de fortfarande lyriska över den arrendatorn för att hen var så snäll. De inser fortfarande inte att hens "snällhet", att det faktum att hen tillät alldeles för mycket hoppning på alldeles för höga höjder, kostade hästarna livet.

Det finns ingen som driver en ridskola seriöst som låter eleverna hoppa högre än 70-80 cm på lektioner och då enbart med de bästa grupperna/tävlingsgrupperna. Du måste tänka på att hästen går många lektioner/vecka. När jag gick hästföretagare på SLU i början av 00-talet räknade man med att en häst behövde gå 15-20 lektioner i veckan för att inte gå med förlust. Även om hälften av lektionerna är nybörjalektioner så blir det ändå många språng/häst och vecka. Det är helt orimligt att tro att hästarna ska hålla om de ska gå över metern sex dagar i veckan. Det håller ingen häst för.

Det handlar inte alls om att dagens elever och instruktörer är sämre eller att hästarnas hållbarhet är sämre utan om att kunskapen om hästars hållbarhet är bättre överlag. Det tackar hästarna för. Ingen häst ska behöva dö för att ryttarna är ego och bara vill hoppa mer och högre.
 
Jag tror kanske ridskolor blir mer och mer nischade och vanliga ridskolor mer tydligt inriktade på grundutbildning.
Sen är det nog få som är inriktade på att eleverna just hoppar på högre höjder? Dressyr finns fler möjligheter. Tror förutom fysiskt slitage att det har att göra med att hoppning på högre höjder kräver konsekvent ridning för att behålla förtroendet och Hopp viljan hos hästarna. Om man har en tävlingsgrupp kan man matcha ryttare och häst och de kan tillsammans träna högre vilket ofta gynnar hästen. Men om man blandar in fler ryttare- även om alla har rutin- upplever jag att hästen lätt tappar förtroendet. Och då ställer den inte längre upp när ryttaren gör misstag. Förtroende är A och O. Och det är ofta det som tryter när hästar inte längre vill tävla på lite högre nivå.
Fast vi diskuterar inte hoppning på högre höjder utan hoppning runt metern eventuellt upp till LA enstaka gånger och knappast för alla elever. På vilket sätt blir ett enormt fysiskt slitage om eleverna får hoppa lite högre någon/några gång per termin? Så stor andel av eleverna är det inte som det gäller för övrigt.
 
Fast vi diskuterar inte hoppning på högre höjder utan hoppning runt metern eventuellt upp till LA enstaka gånger och knappast för alla elever. På vilket sätt blir ett enormt fysiskt slitage om eleverna får hoppa lite högre någon/några gång per termin? Så stor andel av eleverna är det inte som det gäller för övrigt.
Vi vet inte hur ts rider, vi vet ingenting egentligen om bakgrunden. Jag tycker ts ska söka helgkurser, Strömsholm har väl och säkert flyinge förutom att det säkert finns privata alternativ eller privatperson som kan erbjuda kurser. De flesta ändå växer ur ridskolverksamhet in i andra alternativ. Det är väl så det ska vara.
 
Vi vet inte hur ts rider, vi vet ingenting egentligen om bakgrunden. Jag tycker ts ska söka helgkurser, Strömsholm har väl och säkert flyinge förutom att det säkert finns privata alternativ eller privatperson som kan erbjuda kurser. De flesta ändå växer ur ridskolverksamhet in i andra alternativ. Det är väl så det ska vara.
Jag har hela tiden diskuterat generellt, om TS är kapabel att hoppa högre påverkar knappast maxhöjden som är satt generellt på TS ridskola. Jag utgår från att LCR har några elever kapabla att hoppa hinder på LD nivå.

Och ska det behöva vara så att de flesta växer ur ridskoleverksamheten? Resultatet blir i så fall att många lämnar ridningen, att tro att alla söker sig till andra alternativ när man blir "för bra" är inte realistiskt. Inte realistiskt då det på många orter inte finns. Att den svenska ridskolan generellt inte kan rusta elever för att rida de lägsta hoppklasserna är sorgligt.
 

Liknande trådar

Hästhantering Jag rider på en ridskola där om man är stallvärd får åka och tävla med ridskolehäst samt tävla på lokala tävlingar som klubben anordnar...
Svar
18
· Visningar
2 944
Senast: Cambrie
·
Ridning Hejsan! Jag har en D-ponny valack på 7 år som jag själv har ridit in och utbildat vilket gått super. (Jag är 14 år och har unghästvana)...
Svar
15
· Visningar
3 258
Senast: TinyWiny
·
Ridning Hej! Jag är en sextonårig ridskoleryttare på en liten klubb i Bohuslän där jag ridit i ca 11 år. Jag älskar att tävla men på grund av...
Svar
9
· Visningar
1 119
Senast: Magiana
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok I måndags hade jag hopplektion och fick Jättehästen igen. När jag kom till stallet så stod han redan i stallgången och blev borstad. Så...
Svar
0
· Visningar
380
Senast: Magiana
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp