Vilken typ av utbildning har ni?

[Ms_Antrop]

Jag har utbildat mig i mitt jobb, men bara gått gymnasiet som högsta skol-utbildning, så att säga.

Men jag är mycket väl utbildad och erfaren inom det jag jobbar med. Men det är klart, folk som räknar högskolepoäng är nog inte så imponerade av mig.

 

[Sezziyanen]

Jo alla typer av master måste man väl kunna bunta ihop. De är väl närmare varandra än att doktorera vilket känns som en helt annan sak. Men jag kanske bara är gammaldags. Som sagt master fanns knappt när jag pluggade och kom som en grej att man ville bli lite mer kontinental och ha en MBA, så på magisterexamen fanns ett extra år att läsa, tex utomlands, om man faktiskt hade varit i yrkeslivet ett år emellan så att man hade erfarenheter att dela med övriga studenter. Sedan har master också den fördelen att man kan dra in pengar från studenter från andra länder om man håller den på engelska.

Så nu såg jag att master har blivit en tvåårig utbildning ovanpå en kandidat med en längre uppsats, medan en magister är en ettårig utbildning efter en kandidat. Uppsatsen sägs vara en termin på master och en halv termin på magister (min D-uppsats var en termin, men det kan ju ändrats och kortats.)

Så jag skulle säga att det borde vara totalt vitt skilt från doktorandstudier och i de flesta frågeformulär om saken så glider master/magister in under 3+ år universitetsstudier, eftersom 3 år blir en kandidat och sedan efter det den högre akademiska nivån med forskarstudier.

Håller inte med om att alla masters eller områden på universitet är lika svåra, intensiva eller påfrestande (vilket var vad jag avsåg iaf). Men det är förstås samma "nivå" på universitetet. Men ja, jag håller med om att det är en nivå högre att doktorera.

 

[parellikusken]

Jag har en konstnärlig kandidat och en påbörjad konstnärlig master.
Har även läst helt andra kurser som geografi och sociologi.
Innan kandidaten läste jag två års förberedande studier på folkhögskola, krävs i princip för att komma in på kandidaten.

 

[Jenka]

Inte i Sverige. Det är en vidareutbildning efter magister. Dvs första året på forskarutbildning.

Nej?

 

[Badger]

Håller inte med om att alla masters eller områden på universitet är lika svåra, intensiva eller påfrestande (vilket var vad jag avsåg iaf). Men det är förstås samma "nivå" på universitetet. Men ja, jag håller med om att det är en nivå högre att doktorera.

Nej det är säkert olika, men alla utbildningar på universitetet är naturligtvis olika varandra. Om man bli läkare, veterinär, ekonom, historiker eller teoretiskt fysiker är såklart olika i antal timmar på plats och hur svåra/intensiva studierna blir för olika personer och hur kurserna läggs upp.

Men det var ju inte det som var frågan utan man brukar tänka nivå på universitetet och då sticker ju det ena ut medan det andra buntas ihop.

Eller som sagt som någon skrev om det inte är så så är det total inflation i högre utbildning och den är på väg att bli mischmasch så som hänt med gymnasiet och i så fall kanske det inte längre är något extra med forskarstudier, men helt ärligt hoppas jag verkligen inte det.

Många tidigare yrkesutbildningar har ju blivit universitetsutbildningar med tiden. (och när jag pluggade var inte ens högskolorna universitet). Gymnasiet börjar ju likna högstadiet så, men som sagt hoppas verkligen inte det.

 

[Breaktown]

Håller inte med om att alla masters eller områden på universitet är lika svåra, intensiva eller påfrestande (vilket var vad jag avsåg iaf). Men det är förstås samma "nivå" på universitetet. Men ja, jag håller med om att det är en nivå högre att doktorera.

Men det blir ju en ganska subjektiv jämförelse eftersom förutsättningarna är väldigt olika för olika personer? Det är ju därför de delas in i nivåer och inte efter hur svåra/påfrestande de är.

För mig skulle det säkerligen vara omöjligt att lyckas med en mastersexamen i jazzkompostion från KMH. Det betyder ju inte att den utbildningen är per definition svårare än min egen.

 

[WhoIsItAgain]

Jag kan inte se att mina åsikter har något att göra med vad jag gick för skolor och utbildningar för nära 30 år sen. De baseras på livserfarenhet och samhällsintresse.

Nä precis. Eller som jag då, har "bara" gymnasieutbildning enligt dessa val men en jäkla massa specialist utbildningar internt på företag som tog mig högt upp i företagsorganisationen på chefsnivå. Så vad jag valde i skolan har mycket lite med det hela liksom.

Sen valde jag självmant att hoppa av karriärstegen då jag efter många år värderade min fritid högre än mitt arbetsliv och bytte till ett helt annat yrke efter en vuxenutbildning så iof kanske jag i denna undersökning ändå ska räknas som lågutbildad?

 

[Jenka]

Det blir lite märkligt när du säger att du har 9,5 års vidareutbildning när det "bara" motsvarar en magister, vilket ska motsvara 4 års heltidsstudier. Hade någon sagt till mig att hen har 9,5 års vidareutbildning hade jag räknat med att den personen både skulle ha en masterexamen och doktorerat (vilket skulle bli totalt 9 år).
Handlar det om lägre studietakt är det ju bra att vara transparant med det, tänker jag.
Att det är skillnad på kandidat och magister håller jag med om, det är precis ett års skillnad (60 hp), vare sig mer eller mindre.

Det beror ju på nivå på kurserna också. Jag har tex hp motsvarande 6.5 års studier ungefär, men det innebär ju inte att jag läst ett år av doktorandutbildningen (får erkänna att jag är osäker på om man räknar hp på samma sätt där?), utan jag har en master och sen läst fristående kurser för att bredda kompetensen.

 

[Jenka]

Att jämföra saker utifrån utbildningsnivå är ju väldigt vanligt förekommande, vare sig det gäller amning eller politiska åsikter eller nåt däremellan. Däremot brukar ju kategorierna vara annorlunda.

 

[DarkInNight]

Jag känner mig lite för spretig för att kunna fylla i

Har en KY - utbildning och en kandidatexamen, men har även läst lite strökurser så totalt har jag läst på högskola/uni i mer än tre år.

 

[Sezziyanen]

Nej det är säkert olika, men alla utbildningar på universitetet är naturligtvis olika varandra. Om man bli läkare, veterinär, ekonom, historiker eller teoretiskt fysiker är såklart olika i antal timmar på plats och hur svåra/intensiva studierna blir för olika personer och hur kurserna läggs upp.

Men det var ju inte det som var frågan utan man brukar tänka nivå på universitetet och då sticker ju det ena ut medan det andra buntas ihop.

Eller som sagt som någon skrev om det inte är så så är det total inflation i högre utbildning och den är på väg att bli mischmasch så som hänt med gymnasiet och i så fall kanske det inte längre är något extra med forskarstudier, men helt ärligt hoppas jag verkligen inte det.

Många tidigare yrkesutbildningar har ju blivit universitetsutbildningar med tiden. (och när jag pluggade var inte ens högskolorna universitet). Gymnasiet börjar ju likna högstadiet så, men som sagt hoppas verkligen inte det.

Ok, köper hur du menar! Detta håller jag med om. Det är definitivt inflation i högre utbildning, och det är synd att fler inte förstår hur dålig deal det är med 3-400k studieskulder för en rad olika utbildningar..

 

[Sezziyanen]

Men det blir ju en ganska subjektiv jämförelse eftersom förutsättningarna är väldigt olika för olika personer? Det är ju därför de delas in i nivåer och inte efter hur svåra/påfrestande de är.

För mig skulle det säkerligen vara omöjligt att lyckas med en mastersexamen i jazzkompostion från KMH. Det betyder ju inte att den utbildningen är per definition svårare än min egen.

Ja, nog är det subjektivt. Men det finns ändå objektiva skillnader jag anser att man kan generalisera. Det är generellt sett svårare för en 20-åring att plugga matte på mastersnivå än grundskolenivå, tex.

 

[inverterad]

Jag tycker det blir lite märkligt att sätta magister-, master- och doktorandutbildning i samma kategori.

 

[Anders]

Eller som sagt som någon skrev om det inte är så så är det total inflation i högre utbildning och den är på väg att bli mischmasch så som hänt med gymnasiet och i så fall kanske det inte längre är något extra med forskarstudier, men helt ärligt hoppas jag verkligen inte det.

Jag tycker det följer universitetets utveckling, en doktorsexamen säger inte så jättemycket om man inte går in och tittar på avhandlingens kvalitet.

 

[Badger]

Ok, köper hur du menar! Detta håller jag med om. Det är definitivt inflation i högre utbildning, och det är synd att fler inte förstår hur dålig deal det är med 3-400k studieskulder för en rad olika utbildningar..

Tja jag vet inte om jag skulle säga dålig deal. Tycker det är ytterligare en av de märkliga grejorna i nutid, att allting ska omsättas i pengar. Det är kanske snarare det som är problemet, att folk tänker att de ska plugga för att casha in, vilket knappast sker längre. Eller faktiskt har det någonsin egentligen gjort det? Är det något slags illusion som nutiden har skapat. Den fattiga universitetsprofessorn med rufsigt hår har väl varit en trope ganska länge (iofs har vi också professorsvillorna men).

Så på casha in, helt ärligt, 80% av mina klasskamrater hade minst en universitetsanställd förälder, vissa professorer. Var de rika? Nej! De bodde i hyreslägenheter (denna föraktade bostadsform) och mindre radhus.

Att en gymnasielärare och en riksdagsledamot tjänade lika mycket, var det 60?talet? var nog snarare en funktion av att riksdagsledamöterna inte tjänade speciellt extra bra och att gymnasielärarna faktiskt inte var speciellt vanliga jämfört med nu. När våra föräldrar gick på gymnasiet (hm född 70) så var det en minoritet snarare än en majoritet som gjorde det och lärarna kunde vara välkända och publicera.

Högre studier för mig gör man av kärlek och nyfikenhet till att plugga. Det har verkligen inte lett till några extrainkomster för mig. Kan inte påstå att mamma som blev docent och därmed siktar mot kaja har cashat in heller, på annat än kärlek till sitt ämne.

Kan inte folk bara sluta att vara så galna i att casha in att ingenting annat betyder någonting alls.

Men ok, jo lösningen är kanske just att folk inser att man inte cashar in på att plugga alltid.

 

[Anders]

Tja jag vet inte om jag skulle säga dålig deal. Tycker det är ytterligare en av de märkliga grejorna i nutid, att allting ska omsättas i pengar. Det är kanske snarare det som är problemet, att folk tänker att de ska plugga för att casha in, vilket knappast sker längre. Eller faktiskt har det någonsin egentligen gjort det? Är det något slags illusion som nutiden har skapat. Den fattiga universitetsprofessorn med rufsigt hår har väl varit en trope ganska länge (iofs har vi också professorsvillorna men).

Så på casha in, helt ärligt, 80% av mina klasskamrater hade minst en universitetsanställd förälder, vissa professorer. Var de rika? Nej! De bodde i hyreslägenheter (denna föraktade bostadsform) och mindre radhus.

Att en gymnasielärare och en riksdagsledamot tjänade lika mycket, var det 60?talet? var nog snarare en funktion av att riksdagsledamöterna inte tjänade speciellt extra bra och att gymnasielärarna faktiskt inte var speciellt vanliga jämfört med nu. När våra föräldrar gick på gymnasiet (hm född 70) så var det en minoritet snarare än en majoritet som gjorde det och lärarna kunde vara välkända och publicera.

Högre studier för mig gör man av kärlek och nyfikenhet till att plugga. Det har verkligen inte lett till några extrainkomster för mig. Kan inte påstå att mamma som blev docent och därmed siktar mot kaja har cashat in heller, på annat än kärlek till sitt ämne.

Kan inte folk bara sluta att vara så galna i att casha in att ingenting annat betyder någonting alls.

Att vilja "casha in" är ett samhällsfenomen som det finns mycket att säga om, jag är inte direkt positiv till liberaliseringsivern om man säger som så.

 

[Badger]

Att vilja "casha in" är ett samhällsfenomen som det finns mycket att säga om, jag är inte direkt positiv till liberaliseringsivern om man säger som så.

Snyft, jag är ju liberal, men jag är definitivt inte för den galna sälja ut allting som går och står ivern. (Vad hände med ansvar och gemensamma nyttigheter. Eller ens om man nu ska vara galen, vad hände med att i alla fall tjäna alla pengar man kan på det man säljer, eller bygga billigast man kan? (Stockholm landsting, jag bara undrar) Vad hände med äga aktier för att man älskar ett företag och vill se det växa?)

Det ser liksom inte för mig ut som liberalisering och marknadsekonomi. För mig ser det ut som blind ideologi (aldrig bra man måste vara pragmatisk), oligopol och pensionsfonder som går på aktiemarknaden (eller för 20 år sedan pratade man amerikanska pensionsfonder som går som fiskstim på aktiemarknaden som en fara för företagen, nu är det våra egna.). (Helt fri marknadsekonomi går lätt mot monopol som inte är marknadsekonomi, det måste finnas regler och kontroll.)

 

[SiZo]

Ok, köper hur du menar! Detta håller jag med om. Det är definitivt inflation i högre utbildning, och det är synd att fler inte förstår hur dålig deal det är med 3-400k studieskulder för en rad olika utbildningar..

Det beror ju på hur man ser det tänker jag.

Det jag vill arbeta med kan jag inte arbeta med utan att gå utbildningen som jag går nu, i någon form. 3-4 år blir det oavsett hur man gör på universitetet.

Visst kommer jag inte tjäna in utbildningen pengamässigt, men iomed att jag får arbeta med något som jag vill arbeta med (förhoppningsvis iaf) så blir det ju ändå värt det. Jag kommer mest troligt inte få mer betalt än innan, men det gör mig inte så mycket. Det är inte därför jag valde utbildningen.

 

[sjoberga]

Att vilja "casha in" är ett samhällsfenomen som det finns mycket att säga om, jag är inte direkt positiv till liberaliseringsivern om man säger som så.

Jag kopplar inte ihop dessa ett dugg i den liberalism jag står bakom. Snarast tvärtom. För mig handlar liberalism om människors frihet och det du beskriver är närmare en mänsklig ofrihet; att välja utbildning efter maximal ekonomisk vinst.

Någon liberalisering (oavsett -iver) ser jag inte pågå för tillfället. Tyvärr. Det är konservativa vindar som blåser.

 

[Sezziyanen]

Tja jag vet inte om jag skulle säga dålig deal. Tycker det är ytterligare en av de märkliga grejorna i nutid, att allting ska omsättas i pengar. Det är kanske snarare det som är problemet, att folk tänker att de ska plugga för att casha in, vilket knappast sker längre. Eller faktiskt har det någonsin egentligen gjort det? Är det något slags illusion som nutiden har skapat. Den fattiga universitetsprofessorn med rufsigt hår har väl varit en trope ganska länge (iofs har vi också professorsvillorna men).

Högre studier för mig gör man av kärlek och nyfikenhet till att plugga. Det har verkligen inte lett till några extrainkomster för mig. Kan inte påstå att mamma som blev docent och därmed siktar mot kaja har cashat in heller, på annat än kärlek till sitt ämne.

Kan inte folk bara sluta att vara så galna i att casha in att ingenting annat betyder någonting alls.

Men ok, jo lösningen är kanske just att folk inser att man inte cashar in på att plugga alltid.

Jag tycker dålig deal är värt att nämna då många inte tänker på hur stora skulder de faktiskt kommer få, eller hur lång tid det kommer ta att återbetala. Samt vilka problem skulder kan orsaka. Det är business, då måste man nämna pengarna.

Har universitetsprofessorer nånsin varit fattiga? Har aldrig hört talas om att man tänkt att de är fattiga, däremot visst, rufsigt hår är sant.

Jag pratar inte om "plugga för att casha in". Men det kan fortfarande vara en bra eller dålig affär. Man kan absolut tänka (så tänker bla jag) att en del av det man får för pengarna är en rolig och givande tid i sin ungdom. Men jag är oavsett för att ungdomar ska tänka lite mer innan de hoppar in på utbildningar. Tror det är en stark bidragande faktor att vi ser universitet som "gratis" i det här landet.

Det är inget fel i att plugga enbart för kärleken till just forskandet och att lära sig mer om nått.

Ingen har sagt att ingenting annat behöver betyda nått heller bara för att man inte vill skuldsätta sig hur som helst eller göra en dålig affär av sitt plugg.

Du verkar fokusera extremt mycket mer på detta med att "casha in" än vad jag skrev, varför vet jag inte.