Vill du komma till himlen?

[Nytant]

Det @sjoberga och @Görel skriver - att ett så märkligt människoförakt ligger till grunden för den där kristna piskan och moroten. Som man känner sig själv känner man andra?

 

[Efwa]

Alla våra "kristna högtider" är ju från början kristna. Inte att förglömma.

Svarar mig själv…..eller rättar mig menar jag. De är INTE kristna, skulle jag skriva.

 

[MJLee]

Svarar mig själv…..eller rättar mig menar jag. De är INTE kristna, skulle jag skriva.

Men en hel del är genuint kristna från början. Trettondagen, Fettisdagen, Påsk - möjligen kan man argumentera för att påsken firades innan kristendom. Pingst, Lucia, Advent

 

[Shaggy]

Men en hel del är genuint kristna från början. Trettondagen, Fettisdagen, Påsk - möjligen kan man argumentera för att påsken firades innan kristendom. Pingst, Lucia, Advent

Lucia är inte kristen. Den läs in för att det firades en hednisk högtid då.

 

[Takire]

Jag har inte glömt bort den här tråden, även om jag inte svarat i den själv just mer än lite grann. Tycker det kommit flera intressanta perspektiv!

Funderar nu på om man någon gång känner sig klar. Tror man måste bli väääldigt gammal innan om man har haft ett någorlunda gott liv.

 

[sjoberga]

Jag har inte glömt bort den här tråden, även om jag inte svarat i den själv just mer än lite grann. Tycker det kommit flera intressanta perspektiv!

Funderar nu på om man någon gång känner sig klar. Tror man måste bli väääldigt gammal innan om man har haft ett någorlunda gott liv.

Jag vet flera som känner sig”klara” där kroppen inte längre är med, men hjärnan är det. De vill inget hellre än att få dö, det finns inget mer värde att få ut av livet - bara lidande och ett väntande på att få dö. Å andra sidan har samtliga varit ganska väldigt gamla.

Jag tänker mer i termer av att det är dags att lämna utrymme för nästa och nästnästa generation. Alltså inte att jag nödvändigtvis är klar, men mitt utrymme behövs lämnas för andra att leva i.

 

[Takire]

Jag vet flera som känner sig”klara” där kroppen inte längre är med, men hjärnan är det. De vill inget hellre än att få dö, det finns inget mer värde att få ut av livet - bara lidande och ett väntande på att få dö. Å andra sidan har samtliga varit ganska väldigt gamla.

Jag tänker mer i termer av att det är dags att lämna utrymme för nästa och nästnästa generation. Alltså inte att jag nödvändigtvis är klar, men mitt utrymme behövs lämnas för andra att leva i.

Okej, jag känner inte så många i väldigt hög ålder (två över 85) och trots att en av dem har fruktansvärda smärtor ibland är jag säker på att hon vill leva vidare. Men om hon lever 10 år till är det kanske annorlunda.

Jag vill inte lämna mitt utrymme åt någon annan oavsett vad som är rätt eller fel. Men jag har i och för sig inte satt några barn till världen så jag får väl leva i utrymmet de skulle haft annars. I och för sig är jag inte gammal än.

 

[sjoberga]

Okej, jag känner inte så många i väldigt hög ålder (två över 85) och trots att en av dem har fruktansvärda smärtor ibland är jag säker på att hon vill leva vidare. Men om hon lever 10 år till är det kanske annorlunda.

Jag vill inte lämna mitt utrymme åt någon annan oavsett vad som är rätt eller fel. Men jag har i och för sig inte satt några barn till världen så jag får väl leva i utrymmet de skulle haft annars. I och för sig är jag inte gammal än.

Det handlar om personer som är nästan 100% sängliggande men hålls vid liv på institution mot deras vilja. Det handlar alltså inte bara om stora smärtor tidvis. Det är ganska tragiskt. Lite som 80-talets långvård som vi som tur är har gått ifrån på de flesta sätt.

Något absolut rätt eller fel vill jag verkligen inte förmedla, bara lite kring hur jag tänker i ämnet.

 

[Takire]

Det handlar om personer som är nästan 100% sängliggande men hålls vid liv på institution mot deras vilja. Det handlar alltså inte bara om stora smärtor tidvis. Det är ganska tragiskt. Lite som 80-talets långvård som vi som tur är har gått ifrån på de flesta sätt.

Något absolut rätt eller fel vill jag verkligen inte förmedla, bara lite kring hur jag tänker i ämnet.

Okej, ja det är ju något annat! I den situationen önskar jag att ingen skulle behöva hamna.

 

[Shaggy]

Funderar nu på om man någon gång känner sig klar. Tror man måste bli väääldigt gammal innan om man har haft ett någorlunda gott liv.

Jag har en släkting som är 100. Hon har i minst 2 år sagt att hon inte vill längre. Min mormor sa i 80-85 års åldern att "jag är gammal och mätt på att leva". Hon sa också att när en tidigare generation sagt så till henne så hade hon inte förstått det men att det nu var så hon kände.
Så som svar på din fråga så jag man kan garanterat känna sig färdig och det även om man lever ett bra liv.

 

[Takire]

Funderar nu på om man någon gång känner sig klar. Tror man måste bli väääldigt gammal innan om man har haft ett någorlunda gott liv.

Om man har ett någorlunda gott liv borde jag skrivit. Och det mäts nog på olika vis hos olika personer.

 

[Takire]

Jag har en släkting som är 100. Hon har i minst 2 år sagt att hon inte vill längre. Min mormor sa i 80-85 års åldern att "jag är gammal och mätt på att leva". Hon sa också att när en tidigare generation sagt så till henne så hade hon inte förstått det men att det nu var så hon kände.
Så som svar på din fråga så jag man kan garanterat känna sig färdig och det även om man lever ett bra liv.

Okej. Det är så svårt att föreställa sig. Men som sagt, det är ju bara två jag känner i ålder över 85 år. Den ena blir 87 i dagarna, den andra i december. Både har krämpor men också mycket positivt