Vill ha ett till barn men vågar inte.

[bergstopp]

Jag har känt den senaste tiden att jag längtar efter att få ett syskon till vår son. Han fyller snart 3 år och det känns som han börjar bli redo också.
Men jag oroar mig så mycket. Är rädd att min son (som är väldigt mamma-kär) ska känna sig utanför och ledsen. Är rädd att jag kommer få börja om igen med min häst, vi hade en rejäl törn på vår relation när min son föddes. Jag hade en ordentlig kris och han blev skadad. Nu har vi äntligen hittat tillbaka och kan kan njuta av honom och ridningen igen.

Sen var min första graviditet hemsk. Låg inne på sjukhus och fick dropp, var sjukskriven tre månader pga vidrigt illamående. Hur ska jag klara av det igen?

MEN... gud vad jag kan längta efter en liten bebis och allt vad det innebär..

Någon som känt likadant eller som bara kan ge tips/råd?

 

[ako]

Jag har känt den senaste tiden att jag längtar efter att få ett syskon till vår son. Han fyller snart 3 år och det känns som han börjar bli redo också.
Men jag oroar mig så mycket. Är rädd att min son (som är väldigt mamma-kär) ska känna sig utanför och ledsen. Är rädd att jag kommer få börja om igen med min häst, vi hade en rejäl törn på vår relation när min son föddes. Jag hade en ordentlig kris och han blev skadad. Nu har vi äntligen hittat tillbaka och kan kan njuta av honom och ridningen igen.

Sen var min första graviditet hemsk. Låg inne på sjukhus och fick dropp, var sjukskriven tre månader pga vidrigt illamående. Hur ska jag klara av det igen?

MEN... gud vad jag kan längta efter en liten bebis och allt vad det innebär..

Någon som känt likadant eller som bara kan ge tips/råd?

Vad det gäller vad barnet kommer att tycka så är ju de flesta småbarn väldigt mamma/pappakära och det brukar gå bra att få syskon ändå. Visst är det en omställning och visst kan storasyskonet reagera med svartsjuka e d, men om man förbereder och pratar om det och visar att storasyskonet är lika viktigt som innan så brukar ju det gå bra trots allt. Kärleken räcker till fler, den blir inte mindre för att den delas på flera barn.

Vad gäller hästen så kommer det såklart att bli ett ridavbrott igen. Där är det bara du som kan känna om det är värt det, och likaså ditt mående under graviditeten (som ju likväl kan bli likadant som sist som helt annorlunda).

Lycka till med tankarna!

 

[whalan]

Jag är precis på andra sidan, förutom att jag inte har någon häst.

Dottern fyller 4 i höst och bebis föddes för cirka 2 veckor sedan. Jag var jätteorolig för hur dottern skulle reagera. Hon är en riktig mammagris med bestämda åsikter om att det bara är mamma som duger. Hittills har det gått jättebra! Vi är ju 2 föräldrar, som kan alternera både med bebisen och dottern. När jag inte ammar, tar sambon bebisen och jag kan fokusera på dottern fullt ut. Sambon har börjat ta med dottern på diverse ärenden, vilket hon älskar och då får hon också komma ifrån lite med att se mamma vara upptagen med bebisen.

Angående mående. Jag blev heltidssjukskriven från v. 12 med dottern, p.g.a. kräkningar, illamående och allt tillhörande det och var sjukskriven fram till förlossningen. Jag visste att det med största sannolikhet skulle bli lika illa denna gången och den här gången var jag sjukskriven från v. 14 och hela vägen. Jag kommer aldrig utsätta mig för det igen, men för mig var det väldigt viktigt med ett syskon till dottern.

Kan inte råda dig varken för eller emot. Det är ett helvete att må så dåligt. Samtidigt är det ändå bara en begränsad tid, även fast den tiden känns som en evighet när den pågår.
Fundera och känn efter vad som känns rätt inombords.

 

[Hyacinth]

Jag tog nästan 8 år på mig att kunna förmå mig att gå igenom en graviditet igen. Man måste inte ha bråttom.

 

[pajaztar]

Jag har känt den senaste tiden att jag längtar efter att få ett syskon till vår son. Han fyller snart 3 år och det känns som han börjar bli redo också.
Men jag oroar mig så mycket. Är rädd att min son (som är väldigt mamma-kär) ska känna sig utanför och ledsen. Är rädd att jag kommer få börja om igen med min häst, vi hade en rejäl törn på vår relation när min son föddes. Jag hade en ordentlig kris och han blev skadad. Nu har vi äntligen hittat tillbaka och kan kan njuta av honom och ridningen igen.

Sen var min första graviditet hemsk. Låg inne på sjukhus och fick dropp, var sjukskriven tre månader pga vidrigt illamående. Hur ska jag klara av det igen?

MEN... gud vad jag kan längta efter en liten bebis och allt vad det innebär..

Någon som känt likadant eller som bara kan ge tips/råd?

Jag känner lite lika. Kan tänka mig ett till barn (dottern blir två i höst) men graviditeten var HEMSK och jag har inte förrän nu börjat känna att jag vill göra "mina" aktiviteter utan dottern i släptåg - jag vill skaffa häst igen och får vi ett till barn måste jag skjuta på det... Maken säger dock nej så vi är nog one and done i alla fall.