Vill inte vara i skolan

[Zoya]

Min dotter som snart fyller sex har precis börjat i förskoleklass. Jag kan inte direkt påstå att det fungerar bra varför jag undrar om ni har ¨några råd att komma med.

Vi skolade in henne förrförra veckan och det gick jättebra, hon var aktiv och verbal osv.
När skolan nu började "på riktigt" i måndags så går det inte alls lika bra längre. I tisdags ringde en fröken mig och sa att dottern bara grät. På f.m var det lite snyft men på e.m storgrät hon till och från. Gick inte att locka med något, svarade inte på tilltal , allt var tråkigt osv. Åt inget på lunchen.
Sambon fick ordna så han kunde gå tidigare och hämta henne men efter hämtning var hon helt lugn och verkade inte ha någon ångest över skolan. Anledningen till att hon inte ville vara där var enligt henne att "det är tråkigt", "jag känner ingen", "de andra vill bara bestämma" osv.

Hon säger att hon bara vill vara med storebror (går i trean) vilket naturligtvis inte går mer än på gemensamma raster och då har jag förstått det som att han tar stort ansvar över henne (hon kan vara rätt klängig på honom).

Det var problem igår igen att lämna (min sambo lämnar, jag hämtar) och han fick stanna kvar i ett par timmar men var sen tvungen att gå till jobbet. Under tiden så satt hon och klängde på sambon och vägrade svara på tilltal när fröken eller någon frågade något - anledningen? "Jag pratar inte med folk jag inte känner"
När jag hämtade på e.m satt hon på en sten på skolgården och väntade på mig, snyftandes. Det hade hon tydligen gjort i flera timmar
När jag frågade varför hon gjorde det så hade enligt henne alla hon kände gått hem trots att jag såg att det var barn hon kände kvar där.

Samma svar igår e.m - "det är tråkigt", "jag känner ingen", "jag pratar inte med folk jag inte känner", "jag vill bara vara hemma"

Nu är sambon på väg att lämna igen och dottern började krångla redan när hon vaknade - hon ska inte gå till skolan eller vara där och det är tråkigt osv.
Sambon har ingen möjlighet att vara där med henne halva dagen idag också, man har ju ett jóbb att sköta liksom...

Några tips på hur vi kan få det att fungera. Det är ju inte alls kul att veta att hon gråter på skolan och inte vill vara där men vi har ju ingen möjlighet att stanna hemma med henne heller liksom.
Vi vet också att detta är en viljestark och mycket envis tjej som aldrig haft problem med kompisar men hon kan vara något blyg i nya situationer. Vi misstänker att det litegrann handlar om att hon inte vill av ren princip - hon sa t ex att hon inte vill ha några nya kompisar för de vill inte låta henne bestämma

Några tips eller funderingar?

 

[Snurrfian]

Sv: Vill inte vara i skolan

För att underlätta så är det nog bra om någon av er kan ta semester/föräldraledigt/komptid och vara med henne i skolan. Sen undrar jag ju lite vad personalen gör för att locka med henne? Min äldsta är rätt blyg men på inskolningen på fritids så var personalen underbar med att locka med henne i spel eller lekar och hjälpa barnen att skapa kontakter med varandra, jag satt "i ett hörn och var tråkig" Nej jag hade rätt trevligt med min kaffekopp och bok, men jag var tråkig i min dotters ögon. När själva förskoleklassen sedan började så var dels personal från fritids med, och så deras fröken som hade varit en del på fritids när de skolades in och dels var det även en del föräldrar (då hade min dotter hunnit släppt mig) men jag vet att det var en mamma som var med sitt barn i två veckor innan det barnet tyckte att det var okej, trots att barnet kände många av de andra barnen och gärna lekte med dem.
I förskoleklassen började de första veckan med mycket gemensama lekar som fröken styrde och hjälpte barnen att knyta kontakter, så mycket handlar om personalens jobb att få barnen att fungera tillsammans.
Men försök vara med ialla fall en heldag för att se hur det fungerar.

 

[Mabuse]

Sv: Vill inte vara i skolan

Hur har det varit förut, hon måste ju någon gång tidigare ha träffat på folk hon inte känner, och lärt känna dem? Som hon kan komma ihåg alltså, men det måste väl ha kommit nya barn på dagis någon gång eller liknande som hon sen lärt känna och pratat med? Kan ni prata om det, och påminna henne lite om att hon ju faktiskt har varit med om detta förut, att en del av de hon känner nu är såna som hon inte kände förut, och började prata med ändå. Och att alla de andra barnen förmodligen inte heller känner varandra, det är nytt för alla.

Har hon gått i samma dagisgrupp redan från början, eller har hon varit med om att hamna i ett helt nytt sammanhang någon gång efter det att hon började på dagis? Då kan ju det i sig vara en chock, att hon inte vet hur man hanterar en sån situation, och därför vill slippa den - antingen genom att någon i familjen är med henne hela tiden, eller genom att inte gå dit. Och för stoltheten är det ju lättare att säga att "jag vill inte, för allt är tråkigt", än "jag vet inte hur man gör, men det verkar alla andra göra, och det tycker jag är jättejobbigt".

Vad hade hon för förväntningar innan på förskoleklassen?

Sen skulle jag nog prata med personalen, de borde ju ha varit med om liknande förut och kunna komma med lite bra input om hur man bäst löser situationen.

Och sen, om det är möjligt, prata mer med dottern, och försöka hjälpa henne att se möjligheter att göra det hela bra, istället för att låsa fast sig vid att hon inte vill och att det inte går.

 

[Zoya]

Sv: Vill inte vara i skolan

Tack för svaren. Vi har inte haft möjlighet att vara med i skolan men det verkar som att det går mycket bättre nu. I förra veckan ordnade vi så att hon kunde hämtas tidigt vissa dagar och igår hämtade farmor och farfar efter lunch och då satt hon och lekte med sina "gamla" kompisar (dvs de som följde med från hennes förskola). Inget mer gråt när man lämnar heller Det gnisslas litegrann om det hela men nu har dottern fått nytt fokus i och med att hon ska få börja på ridskola och det verkar som att hon tänker så mycket på just det så hon tappat fokus på att gnälla om skolan

Antagligen fick hon väl bara någon slags bakslag när skolan väl började "på allvar" tror jag

 

[ameo]

Sv: Vill inte vara i skolan

jag känner igen det där lite, min äldsta son gjorde lite liknande när han började förra året.

helt kort bara så tycker jag att ni ska försöka prata med personalen om saken, de borde kunna lägga lite mer möda på gemensamma aktiviteter som går ut på att barnen ska lära känna varandra så att er dotter slutar att känna sig utanför.