Vinterföräldrar 17/18 del 7

John sov natten till igår en hel natt för första gången (21.30-06.40 utan uppvak) och inatt med bara ett uppvak. Detta innebär också att vi närmar oss ett amningsavslut, han har bara ammat vid sövning och på nätterna ett bra tag nu och nu är vi nere på 1-2 amningstillfällen per dygn. Jag tror att min mjölk har sinat i och med graviditeten så jag tror inte att det ger honom så mycket.

Den logiska delen av mig känner att det kanske är bra att ta den här chansen till avslut. Det kanske är skönt om han har slutat i god tid tills lillayster kommer och nu får jag en chans att ta det väldigt smärtfritt för hans del. Meeeeen - tanken på att sluta amma får mig att gråta floder? Försöker analysera vad sorgen sitter i och jag tror att det på något sätt markerar slutet på babytiden för mig och att det däri också finns en rädsla för att vi inte ska vara lika tighta därefter. Att jag inte ska betyda lika mycket för honom. Jag förstår ju att jag alltid kommer vara hans mamma och att den relationen inte sitter i amningen (samt att jag inte kan amma honom för alltid :angel:), men det här är känslomässigt SÅ mycket jobbigare för mig än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Hur känner/kände ni andra kring amningsavslut?
Vårt avslut kom ju väldigt tidigt, runt 6-7 veckor, så det är kanske inte det perspektivet du söker, men jag minns att jag krisade en del pga att jag var så skör. Kände mig som en usel mamma och var rädd att ge kotten men... Såhär ett drygt år senare är han ju (såklart) lika "anknuten" till mig som vilken annan unge som helst.

Men jag förstår att det är ett stort steg att ta. Ju längre en ammar desto större blir det kanske också eftersom tiden går och relationen och mönster etableras. Men kanske blir det då som bäst nu, att John själv väljer att det är dags? :)
 
John sov natten till igår en hel natt för första gången (21.30-06.40 utan uppvak) och inatt med bara ett uppvak. Detta innebär också att vi närmar oss ett amningsavslut, han har bara ammat vid sövning och på nätterna ett bra tag nu och nu är vi nere på 1-2 amningstillfällen per dygn. Jag tror att min mjölk har sinat i och med graviditeten så jag tror inte att det ger honom så mycket.

Den logiska delen av mig känner att det kanske är bra att ta den här chansen till avslut. Det kanske är skönt om han har slutat i god tid tills lillayster kommer och nu får jag en chans att ta det väldigt smärtfritt för hans del. Meeeeen - tanken på att sluta amma får mig att gråta floder? Försöker analysera vad sorgen sitter i och jag tror att det på något sätt markerar slutet på babytiden för mig och att det däri också finns en rädsla för att vi inte ska vara lika tighta därefter. Att jag inte ska betyda lika mycket för honom. Jag förstår ju att jag alltid kommer vara hans mamma och att den relationen inte sitter i amningen (samt att jag inte kan amma honom för alltid :angel:), men det här är känslomässigt SÅ mycket jobbigare för mig än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Hur känner/kände ni andra kring amningsavslut?
De känslor du beskriver hade jag innan, runt 8-9 mån när vi trappade ner dagamningen i för att jag skulle börja jobba. Att minska var jobbigt och tanken på att en dag sluta... nä. Förstår ditt dilemma och hoppas du kan komma fram till nåt som känns bra!

För mig har de känslorna släppt. Vi hade planerat amningsavslut till i påsk, men nu är hon förkyld så det får vänta. Vi ammar bara inför läggning och på natten numera. Avslut känns mestadels ganska bra, ibland jobbigt för det innebär att hon inte är bebis längre... Det är inte så mysigt längre, hon är inte still utan sliter och drar. Jag känner mig ganska klar med amningen. Tror att L kommer acceptera det bra också. Jag hoppas att det kommer innebära bättre sömn men är rädd att det blir tvärtom, framförallt finns det risk för tidigare morgnar eftersom det ofta går att få henne att somna om en stund med amning.
 
John sov natten till igår en hel natt för första gången (21.30-06.40 utan uppvak) och inatt med bara ett uppvak. Detta innebär också att vi närmar oss ett amningsavslut, han har bara ammat vid sövning och på nätterna ett bra tag nu och nu är vi nere på 1-2 amningstillfällen per dygn. Jag tror att min mjölk har sinat i och med graviditeten så jag tror inte att det ger honom så mycket.

Den logiska delen av mig känner att det kanske är bra att ta den här chansen till avslut. Det kanske är skönt om han har slutat i god tid tills lillayster kommer och nu får jag en chans att ta det väldigt smärtfritt för hans del. Meeeeen - tanken på att sluta amma får mig att gråta floder? Försöker analysera vad sorgen sitter i och jag tror att det på något sätt markerar slutet på babytiden för mig och att det däri också finns en rädsla för att vi inte ska vara lika tighta därefter. Att jag inte ska betyda lika mycket för honom. Jag förstår ju att jag alltid kommer vara hans mamma och att den relationen inte sitter i amningen (samt att jag inte kan amma honom för alltid :angel:), men det här är känslomässigt SÅ mycket jobbigare för mig än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Hur känner/kände ni andra kring amningsavslut?

Jag slutade helt när hon var 9 månader och då kände jag mig väldigt färdig. För mig var det alltså tvärt om - jag tyckte att det var skönt att sluta och känner snarare att jag har en bättre och mysigare relation med min dotter nu.
 
Vi har inte slutat helt än, ammar morgon och kväll. Hade tänkt amma tills han är 1,5 men nu känns det som om det naturligt kommer sluta tidigare. Tudelat för mig. Just nu är amningen oftast inte så mysig pga att han har svårt att ligga still. Men det känns sorgligt att den tiden är förbi! Och jobbigt att tänka att jag kanske aldrig får amma igen :(
 
John sov natten till igår en hel natt för första gången (21.30-06.40 utan uppvak) och inatt med bara ett uppvak. Detta innebär också att vi närmar oss ett amningsavslut, han har bara ammat vid sövning och på nätterna ett bra tag nu och nu är vi nere på 1-2 amningstillfällen per dygn. Jag tror att min mjölk har sinat i och med graviditeten så jag tror inte att det ger honom så mycket.

Den logiska delen av mig känner att det kanske är bra att ta den här chansen till avslut. Det kanske är skönt om han har slutat i god tid tills lillayster kommer och nu får jag en chans att ta det väldigt smärtfritt för hans del. Meeeeen - tanken på att sluta amma får mig att gråta floder? Försöker analysera vad sorgen sitter i och jag tror att det på något sätt markerar slutet på babytiden för mig och att det däri också finns en rädsla för att vi inte ska vara lika tighta därefter. Att jag inte ska betyda lika mycket för honom. Jag förstår ju att jag alltid kommer vara hans mamma och att den relationen inte sitter i amningen (samt att jag inte kan amma honom för alltid :angel:), men det här är känslomässigt SÅ mycket jobbigare för mig än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Hur känner/kände ni andra kring amningsavslut?

Jag kände en viss sorg när jag slutade amma äldsta barnet. Med mellanbarnet, när jag visste mer om hur det skulle bli efter att amningen avslutats, kände jag mig rätt färdig när vi slutade. Den här gången tycker jag det ska bli skönt att sluta när det blir dags, jag tror dock att det ligger ett antal månader fram i tiden.
 
John sov natten till igår en hel natt för första gången (21.30-06.40 utan uppvak) och inatt med bara ett uppvak. Detta innebär också att vi närmar oss ett amningsavslut, han har bara ammat vid sövning och på nätterna ett bra tag nu och nu är vi nere på 1-2 amningstillfällen per dygn. Jag tror att min mjölk har sinat i och med graviditeten så jag tror inte att det ger honom så mycket.

Den logiska delen av mig känner att det kanske är bra att ta den här chansen till avslut. Det kanske är skönt om han har slutat i god tid tills lillayster kommer och nu får jag en chans att ta det väldigt smärtfritt för hans del. Meeeeen - tanken på att sluta amma får mig att gråta floder? Försöker analysera vad sorgen sitter i och jag tror att det på något sätt markerar slutet på babytiden för mig och att det däri också finns en rädsla för att vi inte ska vara lika tighta därefter. Att jag inte ska betyda lika mycket för honom. Jag förstår ju att jag alltid kommer vara hans mamma och att den relationen inte sitter i amningen (samt att jag inte kan amma honom för alltid :angel:), men det här är känslomässigt SÅ mycket jobbigare för mig än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Hur känner/kände ni andra kring amningsavslut?

Förstår hur du känner. Känner väl lite lika inför ett avslut.

Men har inga planer att sluta än, vi tar det när det kommer, när vi är redo. Än så länge känns det som amningen ger mycket fördelar för oss än och underlättar massor, sen har ju våran amning funkat väldigt lätt sen start. Men det är inte alltid kul eller lätt alla gånger.... :p så ibland kan det ändå kännas skönt med tanken på ett avslut framöver.

Vi friammar ännu, men det blir ca 3ggr/dag och 2ggr/natt ungefär, ibland mer eller mindre. Hon klarade sig dock utan problem utan amning när jag var iväg 3 nätter härom veckan. Men jag vill ha ett avslut där det naturligt trappas ner (som du beskriver att det verkar göra för er nu) dels för jag tror det blir lättare för oss båda och skonsammare för brösten förhoppningsvis också.
 
Glöm inte att det börjar bli dags för solskydd om man är ute i solen!
Ska ha med till fsk i nästa vecka. Jag brände mig själv rejält igår. Mina två vilddjur är överallt, så att ha dom i skugga är nästan omöjligt. Och i långärmat svettas hon något enormt. Tips bara, för det är så lött att glömma.


7CE1D7CE-15D4-4F42-BB64-4DA2D117597F.jpeg
 
Glöm inte att det börjar bli dags för solskydd om man är ute i solen!
Ska ha med till fsk i nästa vecka. Jag brände mig själv rejält igår. Mina två vilddjur är överallt, så att ha dom i skugga är nästan omöjligt. Och i långärmat svettas hon något enormt. Tips bara, för det är så lött att glömma.


Visa bifogad fil 28389
Ja, det är inte klokt hur lätt solen tar! Kotten har fått mina gener där tror jag, förra helgen drog han av sig vantarna en stund i solen och när vi kom in var han illröd om händerna. Fick tjata en del på sambon i början av april, om att smörja in ansiktet på honom om dagarna, han insåg inte att det rödkindade om kvällarna var solbränna och inte värme pga bus... :idea:

Hittills har det behövts tjocka byxor och jacka men nu kom värmen rejält igår, så i får se hur det blir med kläder i solen framöver...
 
Ja, det är inte klokt hur lätt solen tar! Kotten har fått mina gener där tror jag, förra helgen drog han av sig vantarna en stund i solen och när vi kom in var han illröd om händerna. Fick tjata en del på sambon i början av april, om att smörja in ansiktet på honom om dagarna, han insåg inte att det rödkindade om kvällarna var solbränna och inte värme pga bus... :idea:

Hittills har det behövts tjocka byxor och jacka men nu kom värmen rejält igår, så i får se hur det blir med kläder i solen framöver...

Här har det vart två dagar i shorts. barnen flyter bort av svett med en tröja, ska gå på shoppingpromenad och leta tunna långarmade i veckan tänker jag
 
Glad påsk på er!
Är inne och läser då och då men hinner aldrig skriva. Fullt upp med jobb och två huliganer. Nästa månad blir L 1,5 år och jag tycker det börjar bli både lite roligare och lättare nu. :)
 

Bifogade filer

  • 0EE38A3F-6600-4A07-880B-05A60CC3D8CC.png
    0EE38A3F-6600-4A07-880B-05A60CC3D8CC.png
    353,7 KB · Visningar: 46
Glad påsk på er!
Är inne och läser då och då men hinner aldrig skriva. Fullt upp med jobb och två huliganer. Nästa månad blir L 1,5 år och jag tycker det börjar bli både lite roligare och lättare nu. :)
Glad påsk!

Visst blir det roligare och roligare! Men oj vad jag längtar till lite vett börjar rymmas i min 15-månaders vildes hjärna! Han har varit försigkommen sen födseln iofs, men senaste veckorna har han steppat upp påhittigheten och klåfingrigheten ett par pinnhål. Allt är i farozonen just nu, inklusive kottens liv känns det som ibland... Idag har vi tex haft fullt upp att se till att han inte hamnade i plurret när vi firade påsk hos mina föräldrar, med sjötomt. Igår fick vi bygga staket runt trädgårdslandet och härnäst står backen mot vägen på tur, tror inte det är långt kvar innan han forcerar slänten där vi inte har nån häck...

Det hör väl till åldern, men jag tror vi kommer få gråa hår av det här barnet :D
 
John sov natten till igår en hel natt för första gången (21.30-06.40 utan uppvak) och inatt med bara ett uppvak. Detta innebär också att vi närmar oss ett amningsavslut, han har bara ammat vid sövning och på nätterna ett bra tag nu och nu är vi nere på 1-2 amningstillfällen per dygn. Jag tror att min mjölk har sinat i och med graviditeten så jag tror inte att det ger honom så mycket.

Den logiska delen av mig känner att det kanske är bra att ta den här chansen till avslut. Det kanske är skönt om han har slutat i god tid tills lillayster kommer och nu får jag en chans att ta det väldigt smärtfritt för hans del. Meeeeen - tanken på att sluta amma får mig att gråta floder? Försöker analysera vad sorgen sitter i och jag tror att det på något sätt markerar slutet på babytiden för mig och att det däri också finns en rädsla för att vi inte ska vara lika tighta därefter. Att jag inte ska betyda lika mycket för honom. Jag förstår ju att jag alltid kommer vara hans mamma och att den relationen inte sitter i amningen (samt att jag inte kan amma honom för alltid :angel:), men det här är känslomässigt SÅ mycket jobbigare för mig än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Hur känner/kände ni andra kring amningsavslut?

Det känns väldigt vemodigt med amningsavslut. Tror dock vi närmar oss då vi inte ammat de två senaste nätterna och ej dagtid, bara till natten och på morgonen -och då bara funnits lite mjölk. Samtidigt skönt om avslutet kommer så här successivt, både för F och mig. Känner igen dina känslor!
 
Tack alla för era reflektioner kring amningsavslut, det ger väldigt mycket att läsa! :heart Jag blir lite förvånad över att jag tycker att det är så jobbigt, för jag har aldrig upplevt mig vara sådär "kär" i amningen som vissa är. Det har mest varit praktiskt och smidigt liksom, men tydligen sitter det mycket känslor i det ändå. Nu verkar det inte bli något avslut för oss riktigt än, för han har på eget bevåg tagit upp dagamningen igen. Inte så mycket, kanske 2-3 gånger per dag (inklusive kvällsamningen) och inte så länge per gång, men det är ändå mysigt. På nätterna verkar han dock mest vilja sova. :angel: Är glad att han tagit det steget själv, nära bekanta till oss som har en son som är lika gammal har haft jätteproblem med sömnen och nu gått till sömncoach och fått ett omfattande program. Verkar skitjobbigt att behöva gå den vägen. :(
 
Glad påsk! Visst blir det allt roligare, även om jag kan bli lite vemodig över att bebistiden är förbi.

Visa bifogad fil 28552
Vad härligt det ser ut! Vad är det du bär i? Vi har i princip slutat bära; på magen funkar dåligt numera och jag får inte till ergobabyn på ryggen. Har inte kommit mig för att researcha vad som skulle passa bättre, men saknar bärandet.
 
Vad härligt det ser ut! Vad är det du bär i? Vi har i princip slutat bära; på magen funkar dåligt numera och jag får inte till ergobabyn på ryggen. Har inte kommit mig för att researcha vad som skulle passa bättre, men saknar bärandet.

En Onbuhimo. Väldigt smidig och lätt att få upp på ryggen, och ned igen. Man kan bli öm i axlarna i början pga muskler som sällan används där, men är en träningsfråga. Mysigt att kunna ha hennes huvud i samma höjd som mitt och peka ut saker för henne. :heart
 
Gud vad vi är sjuka, John och jag.. Det bara går runt, runt, runt och vi har nu varit konstant sjuka sedan påsk. :( Lite segt! Verkar dock vända och bli lite bättre nu, nu har John "bara" slemhosta och snor kvar, ingen feber. Däremot har han börjat vakna vid 05 och är rätt pigg. Imorse vaknade han 05.40 och var klarvaken. Jag gissar att det beror på att det blir ljust i rummet vid den tiden trots mörkläggningsgardiner. Måste försöka få det ännu mörkare. Vaknar era bebisar också tidigt?
 
Gud vad vi är sjuka, John och jag.. Det bara går runt, runt, runt och vi har nu varit konstant sjuka sedan påsk. :( Lite segt! Verkar dock vända och bli lite bättre nu, nu har John "bara" slemhosta och snor kvar, ingen feber. Däremot har han börjat vakna vid 05 och är rätt pigg. Imorse vaknade han 05.40 och var klarvaken. Jag gissar att det beror på att det blir ljust i rummet vid den tiden trots mörkläggningsgardiner. Måste försöka få det ännu mörkare. Vaknar era bebisar också tidigt?
Vi är också sjuka fram och tillbaka, trodde vuxnas förmodat bättre immunförsvar skulle göra att vi klarade oss undan ibland, men icke. Småbarnsbaciller är giftiga!

Ang sömnen så varierar det, men nuförtiden oftast till det bättre. Kotten vaknar mellan 5.30-7, han har börjat krypa över till mig runt femtiden och sen somna om(!) vilket är en himmelsk förbättring, även om jag oftast inte somnar om speciellt mycket när man har en unge som tar all kudde och slår en i ansiktet i sömnen :rofl:

Hoppas denna nya sömnrutin sätter sig och inte bara är en fas :)
 
Hoppas denna nya sömnrutin sätter sig och inte bara är en fas :)
@Sofie_B Här syftade jag alltså på vår och inte er, insåg det kunde misstolkas :D
Ljuset spelar säkert in, eller så är det något annat han går igenom :) Kotten brukar tack och lov sova längre när han är krasslig, men så blir ofta nattens sömn riktigt usel då så han behöver väl ta igen.
 
Gud vad vi är sjuka, John och jag.. Det bara går runt, runt, runt och vi har nu varit konstant sjuka sedan påsk. :( Lite segt! Verkar dock vända och bli lite bättre nu, nu har John "bara" slemhosta och snor kvar, ingen feber. Däremot har han börjat vakna vid 05 och är rätt pigg. Imorse vaknade han 05.40 och var klarvaken. Jag gissar att det beror på att det blir ljust i rummet vid den tiden trots mörkläggningsgardiner. Måste försöka få det ännu mörkare. Vaknar era bebisar också tidigt?
L har skaffat sig ungefär samma sömnrutin som John, före 6 ska man tydligen gå upp. 520 i morse... saknar tiden när hon sov till 6 (och då drömde jag om tiden när hon sov till 7 - aldrig nöjd).

Krya på er!
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Någon mer som väntar knodd i vinter? Mig: 34 år och väntar mitt första barn, BF 7/12, så är nu i vecka 17+4. Hoppas att det trillar...
36 37 38
Svar
741
· Visningar
44 511
Senast: eyz
·
Småbarn Jag och maken har börjat diskutera hur vi vill dela vår FL när lillebror kommer i vår. Med dottern gjorde vi en överlappning: först var...
2 3
Svar
46
· Visningar
1 938
Hemmet Har en cylinda diskmaskin från -17, insatt -18. Maskinen har låtit konstigt ett par dagar, men idag stannade den helt, vilket gjorde att...
Svar
0
· Visningar
343
Senast: Fibusen
·
Gravid - 1år Vet inte om detta är rätt varken forum eller prefix men gör ett försök iaf. Måste få skriva av mig och kanske bolla lite tankar och...
Svar
10
· Visningar
1 278
Senast: cewe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp