Vinterföräldrar 17/18 del 7

Hej vabruari!
Natten till fredag förra veckan började L kräkas. Kräksjuk fredag och lite på lördagen och sen kom det i andra änden istället på söndagen. När hon äntligen var på bättringsvägen blev hon snorig och hostig istället och fick fortsätta vara hemma. Igår var hon och brorsan tillbaka på förskolan igen, men då hade hon hostat jättemycket så de fick vara hemma idag igen... Vår nu tack.
 
Idag smet jag hem tidigare från jobbet och hann leka och läsa bok med Kotten innan middag och nattning :heart Han har ont i sina tänder just nu och provbiter på precis allt, men ändå är han världens gosigaste. Kom på egen hand och kröp upp i min famn och skulle pussas med vidöppen mun :love:

Han pekar mot fönstren och dörrar och vill gå ut precis hela tiden vill däremot INTE klä på sig ytterkläderna :p ser fram emot varmare temperaturer :)
 
Kräksjuka här också. Hon spydde upp allt hon fick i sig under förmiddagen, men kunde äta lite fil, klämmis och potatismos under em/kväll utan att det kom upp igen så vi hoppas på snabb förbättring... Hon var lugnare och tröttare ikväll än vad hon någonsin varit innan tror jag. Ni med erfarenhet av kräksjuka barn, när brukar man kunna säga att ”faran är över”, att det inte blir fler kräkningar? Usch, det är så tufft med sjuka barn, vi är inte vana då hon aldrig varit ordentligt sjuk tidigare.
 
@Sofie_B såg dina inlägg i förra tråden och vill skicka lite pepp! Jag kan också känna mig otillräcklig ibland. Jag har precis fått ett nytt jobb vilket jag är jätteglad för, men känner samtidigt lite skuld för att jag satsar på min karriär när jag kanske borde vara mer med mitt barn. Hennes pappa är föräldraledig och jag märker att hon börjar bli mer trygg med honom - han spenderar ju mer tid med henne. Glömmer bort ibland att jag var ledig på heltid i åtta månader, och att jag t.ex. nattar henne nästan varje kväll.

Kan heller inte låta bli att tänka att jag förmodligen räkants som en ovanligt närvarande pappa, om jag vore man. Men som mamma underpresterar jag.
 
@Sofie_B såg dina inlägg i förra tråden och vill skicka lite pepp! Jag kan också känna mig otillräcklig ibland. Jag har precis fått ett nytt jobb vilket jag är jätteglad för, men känner samtidigt lite skuld för att jag satsar på min karriär när jag kanske borde vara mer med mitt barn. Hennes pappa är föräldraledig och jag märker att hon börjar bli mer trygg med honom - han spenderar ju mer tid med henne. Glömmer bort ibland att jag var ledig på heltid i åtta månader, och att jag t.ex. nattar henne nästan varje kväll.

Kan heller inte låta bli att tänka att jag förmodligen räkants som en ovanligt närvarande pappa, om jag vore man. Men som mamma underpresterar jag.
Jag och min sambo lever nog dåligt upp till de stereotypa föreställningarna av hur mamma och pappa ska vara. Jag tänker att det därför är extra viktigt att vara öppen med det, tex att jag började jobba tidigare än jag tänkt eftersom jag inte trivdes eller mådde bra av att vara hemma på heltid, att sambon tar nästan alla nätter osv. Och omvänt såklart, hur bra sambon är i papparollen och trivs med det, i motsats till vad många verkar tro. Speciellt de i mina föräldrars generation skämtar mycket om att sambon är föräldraledig så länge, frågar om hemmet är kaos och om han verkligen orkar :cautious: När sanningen är att hemmet sköts bättre nu än när jag var hemma, och att det knappast kom som en chock för honom hur det är att vara hemma eftersom vi delat i princip allt sedan starten.

Hm, det knöt kanske inte direkt an till diskussionen, men blev nån sorts reflektion till hur dumt det blir att försöka mäta sig själv mot någon sorts bild av hur det borde vara, oavsett mamma- eller papparoll. Om barnet har två närvarande föräldrar behöver ingen vara Supermamman.
 
Något lättsammare: fy sjutton vad skönt det är med lite vårfeeling! :love:
DSC_0207~2.JPG
 
M började gå dagen innan hon blev 13 månader. Det var inte som med storebror (som började gå vid 11 månaders ålder) som tog ett-par tre steg utan det var flera meter från första början. Hon är väl lik @pollex A och vill känna sig säker:D

Trots stabil och ganska säker på fötterna får hon allt vänta med att traska omkring med skor. Jag minns det som enbart frustrerande för storebror när jag var ivrig med skor och gå utomhus. Förmågan kom lagom med våren och eftersom de båda är födda i Januari så tänker jag att det känns lagom för M också! Vinterskor är ju så klumpiga:meh:

Annars håller jag med om att Kavat är smidiga att ta på och så även superfit. Tänk bara att mäta barnets fötter regelbundet så att ni hinner gå upp i storlek i tid (jag fick lära mig av ett barn som lätt fick nageltrång så fort växtmånen blev mindre än 0.5 cm :cry:)

Våra barn har fått gå i tossor/mockasiner ute hela sin första sommar, skor har varit överkurs! :)
 
Snällt barn som låter er hålla i handen med tandborsten, var det @pollex som skrev? Skulle vi försöka det här skulle det bli ramaskri, icke hålla "fast" något alls! :D Borsta microstunder med 1-3 tänder i taget gäller här (han har 12-14 st nu :eek: ) och ta ut tandborsten vid varje protest gäller här, så det tar en stund :p

Oj så mycket tänder! :) Det var jag som höll i handen ja, lilla A:s största invändning mot tandborstandet är att någon annan stoppar in något i hans mun så jag tror att det fungerar för att han känner att han behåller kontrollen (det har varit svårt att ge honom d-droppar av den anledningen en lång period, nu har han börjat låtsasäta och låtsasdricka så då går det att leka i honom dem! :up:)
 
Tycker för övrigt det låter rätt "stort" med ungar som härmar djurläten, det är vi inte i närheten här. Kotten älskar djur men låter väldigt lite, säger fortfarande mest Mamma. kan inte heller riktigt peka på så många saker mer än lampor, och har överlag lite svårt att greppa att det kan finnas bilder på saker i böcker. Frågar jag om var något är i en bok pekar han ut det riktiga objektet istället :D

Det viktigaste med böcker är att bläddra, hälsar lilla A! Peka är överskattat, åtminstone på kommando ;)
 
Oj så mycket tänder! :) Det var jag som höll i handen ja, lilla A:s största invändning mot tandborstandet är att någon annan stoppar in något i hans mun så jag tror att det fungerar för att han känner att han behåller kontrollen (det har varit svårt att ge honom d-droppar av den anledningen en lång period, nu har han börjat låtsasäta och låtsasdricka så då går det att leka i honom dem! :up:)
Kotten känner nog mer att han tappar kontrollen när man försöker flytta hans hans på olika vis, så det är ju olika :D men borsta lite i taget funkar ganska bra. Svårast är framtänderna, och särskilt nere, han kniper väldigt med läppen där så man knappt når tänderna med borsten. Mycket lättare på sidorna :p
 
Ser att jag skrivit varannan natt, det hade ju varit en dröm! Menade varannan timme under natten :D

Varannan natt lät superlyxigt :rofl:. Jag tror att lilla A oftast sover ett längre pass från att jag gått och lagt mig och framåt 2-4, men innan dess sover han inte mer än någon timme i stöten.
 
Varannan natt lät superlyxigt :rofl:. Jag tror att lilla A oftast sover ett längre pass från att jag gått och lagt mig och framåt 2-4, men innan dess sover han inte mer än någon timme i stöten.
Ja jag insåg att det gav en ganska missvisande (och bortskämd :p ) bild av det jag frågade om :rofl:
Kotten sover bäst de tre-fyra första timmarna, dvs då vi fortfarande är uppe. Sen tycker jag det där varannan timme-köret börjar. Ibland kan han sova tyngre senare på natten, men vaknar ju ändå så orimligt tidigt att det inte direkt blir nån sömn för oss ändå :p
 
Tack :heart Det hjälper lite med sympati. I verkligheten får jag bara veta att jag "måste vara mer bestämd", "har skämt bort henne" och "äh, det är väl klart att du kan natta henne" :meh:
Önskar att amning och sele funkade, men hon har genomskådat det...

När hon väl somnat sover hon hyfsat. Hon vaknar några gånger men somnar oftast snabbt om, som tur är. Förra veckan sov hon utan uppvak kl 22-530 en natt, det var så skönt.

Äsch, vilken trist omgivning! :down: Det kommer inte att vara såhär för alltid förstås, men att vara ”bestämd” mot en bebis... nej tack!
 
Hej vabruari!
Natten till fredag förra veckan började L kräkas. Kräksjuk fredag och lite på lördagen och sen kom det i andra änden istället på söndagen. När hon äntligen var på bättringsvägen blev hon snorig och hostig istället och fick fortsätta vara hemma. Igår var hon och brorsan tillbaka på förskolan igen, men då hade hon hostat jättemycket så de fick vara hemma idag igen... Vår nu tack.

Ja, vår nu tack!
 
Kotten känner nog mer att han tappar kontrollen när man försöker flytta hans hans på olika vis, så det är ju olika :D men borsta lite i taget funkar ganska bra. Svårast är framtänderna, och särskilt nere, han kniper väldigt med läppen där så man knappt når tänderna med borsten. Mycket lättare på sidorna :p

Lilla A har stannat på sina åtta tänder och kan ta det lugnt så ett tag tycker jag! Typ tills maj ;) (när sambon går på föräldraledighet :angel:)
 
Jag och min sambo lever nog dåligt upp till de stereotypa föreställningarna av hur mamma och pappa ska vara. Jag tänker att det därför är extra viktigt att vara öppen med det, tex att jag började jobba tidigare än jag tänkt eftersom jag inte trivdes eller mådde bra av att vara hemma på heltid, att sambon tar nästan alla nätter osv. Och omvänt såklart, hur bra sambon är i papparollen och trivs med det, i motsats till vad många verkar tro. Speciellt de i mina föräldrars generation skämtar mycket om att sambon är föräldraledig så länge, frågar om hemmet är kaos och om han verkligen orkar :cautious: När sanningen är att hemmet sköts bättre nu än när jag var hemma, och att det knappast kom som en chock för honom hur det är att vara hemma eftersom vi delat i princip allt sedan starten.

Hm, det knöt kanske inte direkt an till diskussionen, men blev nån sorts reflektion till hur dumt det blir att försöka mäta sig själv mot någon sorts bild av hur det borde vara, oavsett mamma- eller papparoll. Om barnet har två närvarande föräldrar behöver ingen vara Supermamman.

Ungefär så är det hos också. Just nu är hon rätt pappig, men det är också han som är med henne majoriteten av tiden (föräldraledig på heltid). Jag tar dessutom större lass med våra hästar så det går ju lite tid att sköta dem också, utöver jobbet. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka/känna kring mitt föräldraskap just nu - min sambo är en superbra och ansvarstagande förälder och jag märker att jag kanske blir lite passiv ibland, därför att han är den som ”vet bäst”. Hade det varit tvärt om hade det inte känts så bra, men jag har ju både ammat och varit föräldraledig innan detta. Vi planerar dessutom att dela på föräldraledigheten fr.o.m. maj och till hon ska skolas in i augusti. Jag har i alla fall blivit än mer övertygad om vikten av att dela föräldraledigheten, förståe inte alls hur båda föräldrarna ska kunna bli primärföräldrar annars.
 
Våra barn har fått gå i tossor/mockasiner ute hela sin första sommar, skor har varit överkurs! :)
Jag hade nog inte ens tänkt på att använda mockasiner under första sommaren och det hade väl kanske inte riktigt fungerat i vårat grustag:rofl: men jag gillar idén i att de får utveckla muskler och motorik utan hårda skor:)
 
Skit i dumbommarna i verkligheten och gnäll här istället, om det hjälper :heart Vi har ju haft sjukt svårnattade perioder så jag vet hur jobbigt det kan kännas. Och jag vet också att dom inträffar oavsett om vi gör exakt lika eller byter rutin, och oavsett hur "hårda" vi är eller inte. Barn är också människor som får för sig saker ibland, så är det bara. Dom som tycker en himla massa har kanske haft en sån där sällsynt unge som nattar sig själv... Snart är hon större och förhoppningsvis blir det lättare att få henne att komma till ro med tiden!
Tack :heart Det som frustrerar mig mest är att det funkar för "alla andra" men inte för mig. Det borde vara tvärtom, jag är ju hennes mamma. Hade det varit lika svårt för alla hade det känts lättare, tror jag.

Vad tufft det låter. Fungerar det kanske att hålla i henne helt och hållet och samtidigt läsa på en tråkig läsplatta (absolut inte rolig mobil) som hon kan titta på men inte finner tillräckligt underhållande för att bli upphetsad av. Det knepet brukar funka för min man ibland iaf.
Hålla fast brukar funka dåligt, men jag har aldrig provat läsplatta, så ska testa!

Äsch, vilken trist omgivning! :down: Det kommer inte att vara såhär för alltid förstås, men att vara ”bestämd” mot en bebis... nej tack!
Det säger min magkänsla också, men så börjar jag tvivla. Tack!
 
Idag har vi haft kalas, på tisdag blir L ett. Hon var först överväldigad av allt folk och höll sig nära ett tag, sen sprang hon runt och lekte. Hon är framåt och oblyg, vilket förvånar mig. Hon är avvaktande mot min morbror (förståeligt, jag var rädd för honom länge), men gick efter en timme fram till en "ny respektive" som hon aldrig träffat innan och ville bli upplyft. För första gången har hon också visat intresse för andra barn, kul att se. Jag hade trott att jag skulle få ett lugnt och blygt barn, men fick en vilde :p
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Någon mer som väntar knodd i vinter? Mig: 34 år och väntar mitt första barn, BF 7/12, så är nu i vecka 17+4. Hoppas att det trillar...
37 38 39
Svar
778
· Visningar
46 592
Småbarn Jag och maken har börjat diskutera hur vi vill dela vår FL när lillebror kommer i vår. Med dottern gjorde vi en överlappning: först var...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 123
Senast: gulakatten
·
Svar
519
· Visningar
27 478
Hemmet Har en cylinda diskmaskin från -17, insatt -18. Maskinen har låtit konstigt ett par dagar, men idag stannade den helt, vilket gjorde att...
Svar
0
· Visningar
347
Senast: Fibusen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp