Vinterföräldrar 17/18 del 7

Det låter som att ni haft det supermysig, @FeatherCloud !

Jag är usel på att uppdatera i den här tråden nu, märker jag. Lilla A gjorde som sista unge i tråden 18-månaderskontroll här för en månad sedan och mätte då in på 86,5 cm och någonstans över 13 kg (och han blir tyngre för varje dag, säger mina armar! :p). Det kommer fel och fler ord från honom (vår familj består nu inte längre av mamma, mamma, mamma och mamma utan av mamma, pappa, *ena-storebrorsans-namn-sånär-som-på-en-bokstav" och "ett-jämförelsevis-sällan-uttalat-läte-som-jag-ändå-tror-ska-föreställa-andra-storebrorsans-svåruttalde-namn* :up: ), och han och sambon har det väldigt mysigt här hemma. I övrig har jag börjat tänka på sexåringen som snart-sju och nioåringen som snart-tio vilket är helt relevant i deras fall, men det har också lett till att jag börjat tänka på lilla A som snart-två, och där är vi inte riktgt än va? :D
Jag svarar "snart två" när folk undrar hur gammal kotten är :D mest för att jag börjar få svårt att hålla reda på hur många månader han är...

Kul att talet börjar lossna! Jag längtar efter att kunna prata mer med kotten. Han begriper typ ALLT men pratar fortfarande nästan inte alls i form av ord en förstår. Jag är fortfarande inte orolig, han har börjat säga betydligt fler bokstäver nu, och snappar upp tonfall och härmar väldigt mycket. Nyast är att han kan en massa djurläten och han lärde sig raskt att säga "Ssss!" för glass under semestern :D
 
Det låter som att ni haft det supermysig, @FeatherCloud !

Jag är usel på att uppdatera i den här tråden nu, märker jag. Lilla A gjorde som sista unge i tråden 18-månaderskontroll här för en månad sedan och mätte då in på 86,5 cm och någonstans över 13 kg (och han blir tyngre för varje dag, säger mina armar! :p). Det kommer fel och fler ord från honom (vår familj består nu inte längre av mamma, mamma, mamma och mamma utan av mamma, pappa, *ena-storebrorsans-namn-sånär-som-på-en-bokstav" och "ett-jämförelsevis-sällan-uttalat-läte-som-jag-ändå-tror-ska-föreställa-andra-storebrorsans-svåruttalde-namn* :up: ), och han och sambon har det väldigt mysigt här hemma. I övrig har jag börjat tänka på sexåringen som snart-sju och nioåringen som snart-tio vilket är helt relevant i deras fall, men det har också lett till att jag börjat tänka på lilla A som snart-två, och där är vi inte riktgt än va? :D

Här är ”snart två” verkligen snart två. Redan nästa månad ÄR hon två. Galet! Och hon är så rolig, charmig och galen. Pratar som en tok, favoriten är ”jag också!” med bestämt tonläge (allt som storebror gör ska hon också göra). Dansar och sjunger. På riktigt så man hör både orden och melodin! Favoriterna är Imse Vimse och Lilla Snigel. Sen ropar hon ”braaa!” och applåderar sig själv. :D
Hon är inne i en period med rätt krattig sömn, så jag är mer eller mindre konstant trött :grin:
 
Här är ”snart två” verkligen snart två. Redan nästa månad ÄR hon två. Galet! Och hon är så rolig, charmig och galen. Pratar som en tok, favoriten är ”jag också!” med bestämt tonläge (allt som storebror gör ska hon också göra). Dansar och sjunger. På riktigt så man hör både orden och melodin! Favoriterna är Imse Vimse och Lilla Snigel. Sen ropar hon ”braaa!” och applåderar sig själv. :D
Hon är inne i en period med rätt krattig sömn, så jag är mer eller mindre konstant trött :grin:
Gillar inte dålig sömn, men allt annat! ❤️ Jag tycker det är så häftigt att se hur humor och bus börjar utvecklas alltmer. Kottens senaste bus är att sova räv, han lägger sig nånstans (typ soffbordet eller köksgolvet) och "snarkar" högljutt, och sen när vi sett honom tittar han upp, låtsas vakna och skrattar så han kiknar :rofl:
 
Här pratar vi inte så mycket än, men det är en mycket bestämd dam och man missar inte vad hon vill. Vissa ord börjar trilla in, men hon har inte tid att lära sig ordentligt, hon är enormt tidig i finmotoriken osv.
Man kan inte ha tid att lära sig allt, det kommer när det kommer.
Men jäklar vad full i bus hon är och hon och storasyster tillsammans... Brukar om eftermiddagarna be dom ta på sig skor och springa 3 varv runt huset :D Det funkar alla tiders och dom älskar det.

Lämningarna på fsk går hur bra som helst, lilltjejen kastar sig i armarna på pedagogerna och den stora hade vi nästan kunnat låta gå själv hemifrån. Dock tycker jag att den här terminen är jobbig, det är många och långa dagar på fsk för dom båda. Gubben gör en utbildning på 18v och jag jobbar heltid mån-fre. Ingen möjlighet ekonomiskt att gå ned i tid just nu. När gubbens utbildning är klar 18/1 då blir det inte lika många och långa dagar, men nu gör det nästan lite ont i mammahjärtat. 6.10 på morgonen till 17 på eftermiddagen. men samtidigt så älskar dom det och vill till skolan även lediga dagar, så jag bör egentligen inte ha det dåliga samvetet.
Tror en del ligger i att jag inte riktigt trivs på mitt jobb, alltså inte riktigt trivs vart jag är i livet och velar om framtiden.
 
När hon plötsligt blev så stor att hon tar på sig skorna, mössan och rymmer.. utan att man är med på att ytterdörren ens öppnas O_o:eek::banghead:
20191025_172506.jpg
 
Senaste veckan har vår glada unge utvecklat ett hiskeligt humör :eek: Precis allt vi gör är fel och det låter han oss veta genom att kasta sig på marken, vråla, gråta, slåss, kasta det han för tillfället håller i handen eller sparkas... :nailbiting:

Antar att det är en helt naturlig del av att utveckla sin egen person och sina egna åsikter, kantat av frustrationen att han fortfarande inte har ett (verbalt) språk. Men ändå, hur överlever man? Låter man honom få vad han vill (de gånger vi förstår vad det är) eller låter vi honom bryta ihop och förstå att det inte alltid funkar att få exakt det en vill på momangen? Avleda, sätta ord på känslorna... etc
Jag fattar att det inte finns en enda universallösning men vore intressant att höra tankar och funderingar från er andra. Och är det fler som har fått små monster?
 
Senaste veckan har vår glada unge utvecklat ett hiskeligt humör :eek: Precis allt vi gör är fel och det låter han oss veta genom att kasta sig på marken, vråla, gråta, slåss, kasta det han för tillfället håller i handen eller sparkas... :nailbiting:

Antar att det är en helt naturlig del av att utveckla sin egen person och sina egna åsikter, kantat av frustrationen att han fortfarande inte har ett (verbalt) språk. Men ändå, hur överlever man? Låter man honom få vad han vill (de gånger vi förstår vad det är) eller låter vi honom bryta ihop och förstå att det inte alltid funkar att få exakt det en vill på momangen? Avleda, sätta ord på känslorna... etc
Jag fattar att det inte finns en enda universallösning men vore intressant att höra tankar och funderingar från er andra. Och är det fler som har fått små monster?
Kan bli en hel del utbrott här också. Beroende på orsak (hungrig, trött, uttråkad, etc) så kan det fungera bra att sätta sig ner framför honom och lugnt bekräfta hans känslor ”jag ser att du blev arg nu för att du inte fick xxx” och det kan räcka för att få honom att lugna ner sig. Efter det är det lättare att avleda, men jag tror inte bara på att försöka locka med annat och ”inte se” frustrationen som han uttrycker. Beroende på vad det är så kan han få som han vill, men det passar ju inte alltid.

Kastandet är det jag tycker är svårare att stoppa, det är en sådan tydlig protest men vi vet inte alltid för vad och hur vi får honom att sluta. Gäller främst mat, där han helt plötsligt inte vill äta mer och kastar bitarna en efter en på golvet. Ibland kan man få honom att städa upp efter sig,
 
Fröken filur har lärt sig att låsa upp dörren :nailbiting:
Då vår alltid är låst, för annars anser även hunden att hon kan komma och gå som hon vill :p
Oj, tur att vårt lås är så trögt att det lär dröja innan han kan lära sig låsa upp det. Lite läskigt om de bara går iväg.
 
Ser att det finns fler rymningsbenägna ungar i tråden. Kotten lärde sig låsa toadörren för några veckor sen! :eek: jag låste själv in mig på toa som 2-3åring och kom sen inte ut igen själv utan pappa fick lyfta av dörren... Bara väntar på att barnet ska göra detsamma. Vi använder dörrstopp så han inte kan dra igen dörren, den har han faktiskt inte klurat ut än.
Ytterdörren sticker han bara ut sj9om någon av oss är ute, han föredrar helt klart att familjen är samlad :p

Största intresset nu är annars att leka med vatten /"diska" och att rita med kritor, 🔦 hem första teckningen från fsk igår! :love:(fast han har gjort betydligt fler hemma)

Idag har vi också köpt halva ikeavaruhuset, huset svämmar över av leksaker och barnkläder så vi har införskaffat en garderob, ett bord med förvaring och två barnstolar samt en Kallaxhylla som rymmer oceaner av grejer, äntligen en chans till ordning!
 
Kan bli en hel del utbrott här också. Beroende på orsak (hungrig, trött, uttråkad, etc) så kan det fungera bra att sätta sig ner framför honom och lugnt bekräfta hans känslor ”jag ser att du blev arg nu för att du inte fick xxx” och det kan räcka för att få honom att lugna ner sig. Efter det är det lättare att avleda, men jag tror inte bara på att försöka locka med annat och ”inte se” frustrationen som han uttrycker. Beroende på vad det är så kan han få som han vill, men det passar ju inte alltid.

Kastandet är det jag tycker är svårare att stoppa, det är en sådan tydlig protest men vi vet inte alltid för vad och hur vi får honom att sluta. Gäller främst mat, där han helt plötsligt inte vill äta mer och kastar bitarna en efter en på golvet. Ibland kan man få honom att städa upp efter sig,
Svarar nu när vi hunnit utveckla lite fler strategier :p Sätta oss på huk och prata om vad han känner och vill tycker jag verkar funka bäst hittills, avleda är ofta ingen idé när han väl blivit arg, då får i tajma bättre. Försöker också vara noga med att prata om det lite mer när han/jag lugnat oss, och förklara varför jag ev tappat humöret och säga förlåt. Tycker han verkar ta in det väldigt bra.
En annan sak jag försöker tänka är att inte börja alla meningar med "Nej, inte göra xxx..." vilket är så himla lätt annars. Utan bekräfta att jag fattar att han vill göra ditt eller datt innan jag fortsätter.
 
Kotten har på mycket kort tid utvecklat en väldigt stark uppfattning om kläder. Säger ja och nej till vissa kläder, gillar tex inte hårda jeans utan föredrar mjukisar och leggings vilket jag såklart har full förståelse för. I helgen vägrade han ta på sig kläder (som sambon föreslog) helt tills jag tog med honom upp till garderoben där han kunde välja själv. Och igår kom han hem med ett halsband från förskolan som han absolut inte skulle ta av sig :love:

En annan sak som är ny är att han tydligt visar mer empati. Jag är förkyld och fick i söndags förklara varför jag vilade istället för att leka med honom, vilket han accepterade OCH sen kröp upp i knäet och spontankramades.

Det är fantastiskt att ha en liten person hemma nu, även om det såklart kräver mer av oss som föräldrar :p

Det var lite om vad som händer hos oss, hur är det hos er andra? :)
 
Länge sedan jag skrev något nu men det är ju roligt att höra hur det är hos er andra så jag ska försöka uppdatera lite mer :)

Vi har en fröken som pratar nästan konstant, och det mesta förstår vi faktiskt. Hon säger meningar på 2-3 ord, till exempel ”kom mamma läsa” (då ska man följa med till soffan och läsa något) och ordförrådet utökas varje dag känns det som. Hon trivs jättebra på förskolan och kan namnen på personalen och de andra barnen. Utbrott händer men vi har ingen särskild strategi, oftast går de över ganska snabbt.
 
Nu blev det
Länge sedan jag skrev något nu men det är ju roligt att höra hur det är hos er andra så jag ska försöka uppdatera lite mer :)

Vi har en fröken som pratar nästan konstant, och det mesta förstår vi faktiskt. Hon säger meningar på 2-3 ord, till exempel ”kom mamma läsa” (då ska man följa med till soffan och läsa något) och ordförrådet utökas varje dag känns det som. Hon trivs jättebra på förskolan och kan namnen på personalen och de andra barnen. Utbrott händer men vi har ingen särskild strategi, oftast går de över ganska snabbt.
Vad häftigt och roligt att hon pratar så mycket! :) orden kommer och går här, men det är nästan alltid tydligt vad han vill ändå :D
 
Utbrott har vi inte så hemska ännu. När de kommer så är hon i princip alltid trött/hungrig. Nån bra strategi har vi inte lyckats hitta.

Dagis funkar jättebra, hon verkar trivas och de gör så mycket roligt. Blygheten är också bortblåst.

Pratar gör hon för fullt, härmar det vi säger och berättar saker. Har börjat komma meningar med tre ord, men mest är det ett ord i taget. Färgerna har hon inte fått rätt på än, frågar man vad nånting har för färg så är svaret alltid grön.

Kläder har hon också åsikter om, häromdagen skulle hon ha mjukisar, långärmad tröja och sommarklänning över.

Hon är väldigt, väldigt mammig just nu. Pappa duger inte. Känns jobbigt för pappans skull.
 
Jag svarar "snart två" när folk undrar hur gammal kotten är :D mest för att jag börjar få svårt att hålla reda på hur många månader han är...

Kul att talet börjar lossna! Jag längtar efter att kunna prata mer med kotten. Han begriper typ ALLT men pratar fortfarande nästan inte alls i form av ord en förstår. Jag är fortfarande inte orolig, han har börjat säga betydligt fler bokstäver nu, och snappar upp tonfall och härmar väldigt mycket. Nyast är att han kan en massa djurläten och han lärde sig raskt att säga "Ssss!" för glass under semestern :D

Man ska prioritera när man börjar prata! Som mellanbarnet som vid oroväckande låg ålder kunde uttrycka önskemål om ”chla” (choklad) 🙄. I de lägena är det mest bra att/om omgivningen inte förstår vad de säger tycker jag :o :angel:
 
Varför skrev jag så :banghead: Utbrotten är här.

Jag som just var på väg att skriva samma sak :nailbiting:. Jag upplever Lilla A som en rätt lugn unge hittills, ungefär som äldsta brorsan... hoppas att det håller i sig, stickor och strån ryker så att det räcker när mellanbarnet drar igång :p

Jag blir i alla fall impad över alla verbala ungar här i tråden :bow:. Lilla A pratar som 20-månaders gör mest, har hört honom sätta ihop en tvåordsmening en gång men annars är det enstaka ord och uttal som kräver att man känner honom rätt väl. ”Min” uttalar han i och för sig både väl och med emfas... :D

Annars har han just lärt sig bygga ihop legobitar (Duplo). Gillar att leka med vatten och att rita. Har nyligen kommit över en period av ballongrädsla och tycker nu att de är superfestliga att leka med. Matar katterna självständig 🙄. Har börjat smita upp på övervåningen med allt större frekvens. Kämpar med att lära sig att klä på sig men utöver mössa är det svårt, bäst går det med kalsongerna men framgångsprocenten är inte övertygande än :p. Älskar att leka med brorsorna. Låter sedan någon dryg måndag inte längre mig lägga honom på dagen. Typ så :)
 
Man ska prioritera när man börjar prata! Som mellanbarnet som vid oroväckande låg ålder kunde uttrycka önskemål om ”chla” (choklad) 🙄. I de lägena är det mest bra att/om omgivningen inte förstår vad de säger tycker jag :o :angel:
Ronja pratar inte allt för många ord än, hon har inte riktigt tid att lära sig tror jag. Men Choklaaa... det kom tidigt här :o idag kom ett argt AKTA :rage: oxå (jag satt på filten hon ville dra ned på golvet)
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Någon mer som väntar knodd i vinter? Mig: 34 år och väntar mitt första barn, BF 7/12, så är nu i vecka 17+4. Hoppas att det trillar...
38 39 40
Svar
780
· Visningar
47 131
Senast: Blyger
·
Småbarn Jag och maken har börjat diskutera hur vi vill dela vår FL när lillebror kommer i vår. Med dottern gjorde vi en överlappning: först var...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 165
Senast: gulakatten
·
Svar
680
· Visningar
35 639
Senast: Mia_R
·
Hemmet Har en cylinda diskmaskin från -17, insatt -18. Maskinen har låtit konstigt ett par dagar, men idag stannade den helt, vilket gjorde att...
Svar
0
· Visningar
348
Senast: Fibusen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp