Småbarn Vinterföräldrar 2016/2017 del 6

Vi var och firade en kompis barn idag. Gick väl inte som förväntat. E var jätte glad över att få åka på kalas och älskar andra barn. Deras yngsta som var den som fyllde år är lite vild kan man väl säga och har troligen en diagnos även fast hon är väldigt ung fortfarande.

E blev iaf illa dragen i håret och blev såklart jätte ledsen. Det gjorde nog väldigt ont. Hon vågade knappt gå i närheten av deras barn sen och ville åka hem 😢

Jag satt och drog bort massor med löst hår efteråt och grät lite inombords för Es skull som är så enormt snäll och social. Har nog aldrig sett en sån avvaktande och osocial E. Kändes lite i mammahjärtat.
 
Vi tänkte försöka få E att somna själv inom en snar framtid. Egentligen har vi inte bråttom med det men det skulle vara skönt om vi kunde ge henne välling och säga godnatt och hon ligger kvar i sängen själv. Hon är trygg i våran säng och rummet är tryggt så tror egentligen inte att det är några problem. Plus att det skulle vara bra om hon kunde somna själv i våran säng så kanske flytten till eget rum går lättare. Kanske! :D
 
På tal om att somna. G låg nerbäddad i sin säng igår. Jättetrött. Och gallskriker ”jag vill tutaaaaaaaa” (sova)

Det är bara att stänga ögonen så går din uppfyllelse in :meh: (tog 1 h av detta innan han somnade. Övertrött. Numera tar det kanske 15 min)
 
Köpte en tröja på biltema till E. En sån där arbetströja med reflexer på och svart. När jag tog fram den idag pep hon högt av glädje och sa, jag ska se ut precis som pappa. Jag dog en sväng. Pappa är en stor idol :love:
 
Jag fortsätter väl då. Det är tyst i tråden ofta nu men jag spammar på :D

E är förövrigt förkyld. Har varit hemma från föris i två dagar. Hon är pigg och feberfri men sömnen är lite dålig så vi har chillat framför tvn halva dagarna och ätit glass. När pappa kommit hem från jobbet har hon vaknat till liv ordentligt. Hoppas på att hon är bättre i morgon så jag kan åka och gymma en stund iaf. Hon ville gärna gå till föris i morse men jag kände mig inte helt bekväm med snoret och sömnen.
 

malumbub

Trådstartare
Jag fortsätter väl då. Det är tyst i tråden ofta nu men jag spammar på :D

E är förövrigt förkyld. Har varit hemma från föris i två dagar. Hon är pigg och feberfri men sömnen är lite dålig så vi har chillat framför tvn halva dagarna och ätit glass. När pappa kommit hem från jobbet har hon vaknat till liv ordentligt. Hoppas på att hon är bättre i morgon så jag kan åka och gymma en stund iaf. Hon ville gärna gå till föris i morse men jag kände mig inte helt bekväm med snoret och sömnen.
Vi är utomlands, men skriver mer sen. Både om resan och vardagen. Spamma på!
 
I går sista veckan på sin föris nästa vecka. Sen är hon ledig fram till 7/1 innan hon ska skolas in på en ny i och med att vi flyttat. Känns så himla tråkigt för vi är s0 nöjda ned föris som hon går på. Personalen är fantastisk 😭 Började typ gråta när jag stog och pratade med personalen häromdagen.

Meeen I kommer få det jättebra. Hon kommer börja på en liten privat föris med typ 20 barn på 6 personal. Hela skogen som lekplats, väldigt "nära" tänk osv. Det kommer bli bra men känns jobbigt när vi tycker så mycket om personalen hon har.
 

malumbub

Trådstartare
Sammanbrottens dag idag. Väldigt mycket känslor och åsikter, ingen vila mitt på dagen, krånglande mage och uttråkande förmiddag...tjaa, när vi väl kom till stallet var det ju kul.

Nu sover hon i soffan. Hon får ligga där en stund innan vi bär upp henne. Hoppas hon får sova inatt.
 
Nu börjar vi kunna ha riktiga diskussioner här hemma. E har ett stort ordförråd och pratar massor, hon är nog faktiskt aldrig tyst förutom när hon sover.

Vi besökte svärmor häromdagen och då skämtade jag till det lite med att om jag och maken skiljer oss så är det för att vi aldrig får prata med varandra :D
Men svärmor hade nog en dålig (varje dag är en dålig dag där) för hon kommenterade
- Ja, det beror väl på hur man uppfostrar sina barn.
Jag blev lite paff och kommenterade snabbt tillbaka att
- Vadå? Ska vi tysta ungen?
Varav hon snäser tillbaka att
- Nej, jag har ju bara haft tre barn så ska väl inte prata om uppfostran. Jag sa bara att det nog inte är läge att diskutera saken och att det dessutom var ett skämt.

Det var ändå en lindrig variant av gnäll. Sen är det väl det det gamla vanliga, att hon fortfarande sover med mig, att hon inte är blöjfri än och bla bla bla.

Jag har märkt att jag är betydligt mer självsäker nuförtiden. Troligen är det min terapi som gör det. Jag har faktiskt börjat säga ifrån och blivit mer säker i min föräldraroll. Känns så jäkla bra. För jag tror verkligen att det har bättre effekt om jag säger ifrån än om maken gör det.
 
Igår hämtade jag en något motvillig E. Hon ville inte gå hem från föris alls. Skrek direkt Nej när hon såg mig :rofl: lyxproblem!!

Stod och pratade lite med en av hennes pedagoger som hoppades att hon snart skulle flytta till en avdelning för större barn. Hon tycker att E behöver större utmaningar och större barn att umgås med. E älskar äldre barn så jag hoppas att hon snart får gå över till den 'större' avdelningen. E har ju oturen att vara äldst på hennes avdelning.

Jag fick till slut med mig ungen hem efter att ha lockat med att snutten ville hem :D
 

malumbub

Trådstartare
Utbrotten fortsätter här. Och separationsångest-testandet. Och mycket ledsen-test.

Slut mamma punkt nu.
 
Utbrotten fortsätter här. Och separationsångest-testandet. Och mycket ledsen-test.

Slut mamma punkt nu.
E är ständigt en rykande vulkan. Vi gör allt för att hon inte ska bli arg vilket ändå inträffar om man tex råkar ta ut fel smörgåssort ur skafferiet eller råkat att bre smör utan hennes tillåtelse. Allt ska göras själv så långt det går.

Ibland ryker mitt tålamod och ja det har hänt att jag stängt in mig i sovrummet för att gråta i kudden eller ta några djupa andetag.

Tur hon är rätt rolig ändå mellan utbrotten.
 

malumbub

Trådstartare
E är ständigt en rykande vulkan. Vi gör allt för att hon inte ska bli arg vilket ändå inträffar om man tex råkar ta ut fel smörgåssort ur skafferiet eller råkat att bre smör utan hennes tillåtelse. Allt ska göras själv så långt det går.

Ibland ryker mitt tålamod och ja det har hänt att jag stängt in mig i sovrummet för att gråta i kudden eller ta några djupa andetag.

Tur hon är rätt rolig ändå mellan utbrotten.
Ja, alltså, man är ju bara människa. Men jag önskar att jag hade mått bättre i grunden. Jag hade orkat mer då.
Min stress har gått upp under hösten, vilket självklart syns i allt jag gör. Påminner mig själv om att andas (för jag slutar faktiskt göra det då och då) och njuter för fullt av Knoddriks fantastiska fantasi och uppfinnarförmåga.



Ikväll är Knoddrik hos sin farmor och sover över, så att jag kunde gå på hockeyn. (Maken jobbar med den.) Samtidigt som jag lite andas ut och kan slappa till, så saknar jag henne jättemycket. :arghh:
 
Ja, alltså, man är ju bara människa. Men jag önskar att jag hade mått bättre i grunden. Jag hade orkat mer då.
Min stress har gått upp under hösten, vilket självklart syns i allt jag gör. Påminner mig själv om att andas (för jag slutar faktiskt göra det då och då) och njuter för fullt av Knoddriks fantastiska fantasi och uppfinnarförmåga.



Ikväll är Knoddrik hos sin farmor och sover över, så att jag kunde gå på hockeyn. (Maken jobbar med den.) Samtidigt som jag lite andas ut och kan slappa till, så saknar jag henne jättemycket. :arghh:
I feel you. Stress är ett helvete. Jag lever ju med skiten jag också.

Härligt att du fick lite egentid. Vi ska på konsert i morgon kväll i Karlstad. Ska bli gött att få komma iväg. E sover hos mormor hela helgen troligtvis :D
 
Jag var nog den ena som kom till dagis med ett icke utklätt barn. Hade helt förträngt Lucia. Men även fast jag kommit ihåg det hade jag aldrig fått på ungen en tomteklänning. Hon vägrar klänningar. Så får skylla på det :rofl:
 
Jag var nog den ena som kom till dagis med ett icke utklätt barn. Hade helt förträngt Lucia. Men även fast jag kommit ihåg det hade jag aldrig fått på ungen en tomteklänning. Hon vägrar klänningar. Så får skylla på det :rofl:
På vår avdelning hade ett barn klänning. Resten tomtemössor, eller de var i alla fall med på ett eller annat sätt :angel:
 
Här har vi haft 3 års kalas för en vecka sedan, vi missade ju det vi skulle haft till födelsedagen pga kräksjuka. Inser att tre verkar vara en härlig ålder. Han har ju varit sen med talet och började egentligen inte prata nått alls innan 2 år 5/6 månader. Men nu kommer det långa meningar och massor av ord. delar med sig av sina tankar. Vaktar som en hök på sina leksaker men kan även dela med sig åt lillebror, typ här T, lek med den här (vilket lillebror kanske inte alltid är så intresserad av) Nu har de dessutom börjat leka med varandra på riktigt, typ jaga varandra. G är helt klart Ts idol.

Mycket känslor hela tiden. Mest ARG då det alltid inte går som man vill
 
Upp