Vinterföräldrar 2019/2020

[Förgätmigej]

Nu har jag varit sjuk i snart 1,5 vecka - rejält sjuk med jättejobbig slemhosta, halsont, huvudvärk, nästäppa etc. Tror det kanske, kanske är på väg att bli bättre nu. Aldrig varit såhär sjuk såhär länge i vuxen ålder så misstänker starkt att graviditeten bidrar med riktigt taskigt immunförsvar... Usch!

Usch så tråkigt jag blev ju själv rejält dålig, trodde med det berodde på graviditeten för jag blir nästan aldrig sjuk heller.

 

[Förgätmigej]

Känner att jag har svårt att ta in att jag faktiskt är gravid. Pratar med sambon om det som kommer hända men det är liksom ändå inte verkligt jag känner mig inte gravid (mer än att brösten ömmar) så det hela känns inte alls verkligt...

 

[Lia_]

Jag inte skrivit in mig på listan i den här tråden, men är gravid och beräknat datum borde vara i februari. Har dock ganska svårt att ta till mig det hela och vågar nog inte riktigt förvänta mig att allt ska gå bra.
Just nu tycker jag att det här lätta konstanta illamåendet jag har börjar bli väl jobbigt. Hoppas verkligen att det ska gå över.

 

[cherie]

@Förgätmigej Så var det för mig också, innan första ultraljudet. Även nu efteråt faktiskt, när minnena från det bleknat. Man känner sig förmodligen mer gravid när magen växer till sig rejält och/eller man börjar känna fosterrörelser därinne. Både jag och sambon brukar glömma bort att jag är gravid, flera dagar i sträck ibland. Sen säger vi båda ”justja, det är ju en bebis i magen ja, det hade vi glömt”

@Lia_ Hoppas både illamåendet och ”oron” släpper snart. Vilken vecka är du i? Jag kunde inte riktigt tro på det förrän vi passerat den magiska vecka 12, men även nu ibland kan jag tycka det är svårt. Välkommen till tråden oavsett. Håller tummarna för att det går bra för dig!

 

[cherie]

I söndags gick jag in i vecka 16. Magen syns såklart litegrann, men då jag har lite övervikt och mage sen innan så är det svårt för både mig och andra att urskilja vad som är fett och vad som är bara liten bebiskula. Just nu befinner jag mig i det där lite trista stadiet när man mest känner sig degig liksom. Inte känt nåt mer som skulle kunna vara fosterrörelser, däremot har jag börjar få ont i magen igen. Ibland lite molvärksliknande i livmodern igen, men allra mest hugg och dragningar i (vad jag antar är) ligamenten kring livmodern. Aj! Kommer särskilt vid hastiga rörelser, vid hosta (fortfarande rejält sjuk) och när jag anstränger mig lite.

 

[Lia_]

@Lia_ Hoppas både illamåendet och ”oron” släpper snart. Vilken vecka är du i? Jag kunde inte riktigt tro på det förrän vi passerat den magiska vecka 12, men även nu ibland kan jag tycka det är svårt. Välkommen till tråden oavsett. Håller tummarna för att det går bra för dig!

Tack! Jag är nog i vecka 9 ungefär, så det är ju fortfarande lite tidigt att känna sig säker. Tänker att det nog kommer börja kännas lite bättre där efter v 12 eller så. Idag verkar som väl är illamåendet lagt sig lite, men då har istället tröttheten tagit över... Tur jag har semester, undrar hur det ska bli att jobba sen.

 

[Lia_]

I söndags gick jag in i vecka 16. Magen syns såklart litegrann, men då jag har lite övervikt och mage sen innan så är det svårt för både mig och andra att urskilja vad som är fett och vad som är bara liten bebiskula. Just nu befinner jag mig i det där lite trista stadiet när man mest känner sig degig liksom. Inte känt nåt mer som skulle kunna vara fosterrörelser, däremot har jag börjar få ont i magen igen. Ibland lite molvärksliknande i livmodern igen, men allra mest hugg och dragningar i (vad jag antar är) ligamenten kring livmodern. Aj! Kommer särskilt vid hastiga rörelser, vid hosta (fortfarande rejält sjuk) och när jag anstränger mig lite.

Det där låter inte alls särskilt skönt, hoppas det ska ge med sig för dig. Det kanske är vanligt att man får ont? Kroppen genomgår ju trots allt en ganska stor förändring.

 

[Mirach]

Jag går snart in i v22 och lite mer än halva graviditeten har passerat. Känner av bebis flera gånger per dag och det kan även synas och kännas från utsidan
Har lite känningar i fogarna och går ganska långsamt mot vad jag brukar snart börjar jag nog vagga fram med Men annars mår jag helt ok.
Pratar en del med dottern (2 år) om att de det är en lillebror i min mage och nu har hon börjat säga bror och pekar på min mage

 

[cherie]

@Lia_ Stackare! Hoppas det går över till andra trimestern, som väl är ganska vanligt. Men det är några veckor kvar såklart. Erbjuds ni tidiga ultraljud i ditt landsting eller hur fungerar det?

@Mirach Åh, så mysigt med dottern! Spännande att bli med två barn. Känns det stort?

 

[Mirach]

@Lia_ Stackare! Hoppas det går över till andra trimestern, som väl är ganska vanligt. Men det är några veckor kvar såklart. Erbjuds ni tidiga ultraljud i ditt landsting eller hur fungerar det?

@Mirach Åh, så mysigt med dottern! Spännande att bli med två barn. Känns det stort?

Ja det kommer bli en stor omställning för oss alla men jag tror att det kommer bli bra. Två barn känns ändå som fullt hanterbart även om man är själv med dem, men sedan är jag nöjd

 

[Lia_]

@Lia_ Stackare! Hoppas det går över till andra trimestern, som väl är ganska vanligt. Men det är några veckor kvar såklart. Erbjuds ni tidiga ultraljud i ditt landsting eller hur fungerar det?

Jag är lite osäker på vad som är vanligt här (Stockholm). Får ett tidigt ultraljud för att bättre datera graviditeten och sen ska jag göra kub.

 

[HotrodKitten]

Hoppar in i tråden här, har läst lite sporadiskt sedan tråden startades.
Är i v.13, (12+1), beräknat till 3 feb. Det är planerat, vi försökte i 9 månader innan det äntligen tog sig. Men sen jag plussade känns det som om ingenting har blivit som jag hade tänkt..

I vintras fick jag konstiga svullnader/utslag/sår på 4 fingrar. Jag sökte för detta och en hudspecialist misstänkte SLE. Typ 1 miljon blodprover togs och tiden gick. Jag testade positivt på gravtest, och en vecka senare ringde läkaren och sa att de inte visste vad såren berodde på, men att jag testat positivt för fosfolipidantikroppsyndrom. Vilket inte är någon större fara, så länge man inte är gravid. Då ökar risken för blodpropp, missfall och havandeskapsförgiftning. Missfall, upprepade och sena, är det vanligaste symptomet på sjukdomen. Så remisser skickades hit och dit och jag bröt såklart typ ihop, säker på missfall.
Tack och lov jobbar jag som lärare så jag gick på sommarlov rätt snart därefter, och första veckan efter midsommar var jag på sjukhuset 4 ggr. Prover togs, behandling sattes in. Så som det ser ut nu tar jag en spruta i magen på mig själv med blodförtunnande varje kväll, och en tablett acetylsalicylsyra. Om provsvaren fortsätter vara positiva kommer jag få behandla mig själv till 15 veckor efter förlossning.
Det här har ju varit skitjobbigt. Har nära stöd av både mina och sambons föräldrar, men det var ju inte såhär jag ville att de skulle veta att de skulle bli mor/farföräldrar. Och även om jag är i v.13 nu har min oro för missfall inte släppt..

Som om det inte vore nog med sjukdomen, har jag mått så jävla illa från v.6 till nu. Spytt 4-5 gånger per dag, och är sjukt känslig för lukter. Kan inte gå ner i källaren där vi tvättar och eldar, eller gå ut och hämta ved för det luktar så äckligt att jag spyr rakt ut. Äter omeprazol och lergigan mot illamåendet, men hela grejen gör att jag bara går runt och känner mig sjuk och trött och inte det minsta gravid. Eller alltså, jag vet ju att jag är gravid, men samtidigt så tror jag inte på det för jag känner mig bara sjuk.. och känslan av stödstrumpor mitt i sommarvärmen är sådär, kan jag säga.. Mycket gnäll från mig nu, men det här var varken vad jag förväntade mig från denna sommaren eller från en graviditet..
Längtar till UL i september, då kanske det känns bättre!

 

[cherie]

@HotrodKitten Du, först och främst, välkommen till tråden Och grattis till graviditeten även om det inte alls har blivit som du tänkt dig hittills. Vilken himla omtumlande start på graviditeten! Klart du fortfarande är orolig. Och med sådant kraftigt illamående uppepå allt annat suger det såklart musten ur en totalt - som att inte allt det andra vore tillräckligt liksom. Samtidigt, vilken tur att du fick kännedom om sjukdomen innan graviditeten ändå - så de kan hålla koll. Är det en sjukdom du får leva med nu eller går det att bli frisk? Hoppas i vilket fall att illamåendet kan få släppa för dig snart, så du kan få det lite lättare på den fronten iaf.

 

[HotrodKitten]

@cherie Tack ❤ Har liksom inte vågat skriva här, för jag vågar inte riktigt tro att det ska gå bra. Men på ett sätt har ju illamåendet varit väldigt lugnande; det har ju varit ett tydligt tecken på att det fortfarande händer nåt. Men nu orkar jag inte kräkas mer, vill bara få tillbaka lite energi!

Ja du, den här sjukdomen.. Jag vet nästan inget om den. APS kallas den också, och är en autoimmun sjukdom som påverkar blodets koagulering och alltså ökar risken för blodproppar. Och just vid graviditet, med massa hormoner, ökar den risken ännu mer och det blir stor risk för proppar i moderkakan som antingen leder till missfall eller tillväxthämmade foster. Men för att få diagnosen måste man testa positivt med 12 veckors mellanrum. Så i mitten på augusti ska jag till reumatologen igen (är tydligen en reumatisk sjukdom?) och testa. Jag antar att om de visar positivt så borde jag få mer info, för jag vet egentligen bara vad den innebär vid graviditet. Inte så mycket för mig annars, men att bota den går inte iaf.
Specialistmödravården satte in behandling utan att jag hade diagnosen, eftersom riskerna med behandlingen är små. Jag är fortfarande orolig, speciellt eftersom vi inte får något tidigt UL då de har dåligt med sommarvikarier. Tack och lov fick jag se hjärtat slå i v8 då jag undersökte cellförändringar, men ett till UL hade ju inte varit fel..
Hursom, allt man kan göra är ju att hoppas och att vänta!

 

[Mirach]

@HotrodKitten välkommen
Fy så jobbigt att få en diagnos i samband med graviditet och dessutom något som ökar riskerna. Hoppas det går vägen för er och att åtminstone illamåendet kan ge med sig snart.
Jag har själv SLE (har dock bara haft ett ordentligt skov) så jag får också gå till specialistmödravården, de har bra koll på mig och det känns tryggt.

 

[HotrodKitten]

@Mirach Tack
De testade egentligen för SLE på mig från början, men det var negativt. Men tror att iaf första läkaren jag träffade trodde på SLE ändå.. APS och SLE verkar ofta hänga ihop också?
Hur mycket kontakt har du med specialistmödravården?

 

[Mirach]

@Mirach Tack
De testade egentligen för SLE på mig från början, men det var negativt. Men tror att iaf första läkaren jag träffade trodde på SLE ändå.. APS och SLE verkar ofta hänga ihop också?
Hur mycket kontakt har du med specialistmödravården?

Än så länge har jag bara varit på ett barnmorskebesök och ett läkarbesök (är i v22 nu). Kommer ha ett läkarbesök till runt v32 samt att jag får två eller tre extra tillväxtultraljud. I slutet kommer jag även träffa barnmorskan en gång/vecka och lämna urin- och blodprov. Är lite förhöjd risk för havandeskapsförgiftning vid SLE så därför vill de kolla mig lite mer på slutet, jag får även äta trombyl till v36 för att minska risken.
Hade samma upplägg förra graviditeten, jag hade inga bekymmer varken av SLEn eller havandeskapsförgiftning den graviditeten och inte den här gången heller hittills. Men det är skönt att de har en under uppsikt

 

[HotrodKitten]

@Mirach Intressant, tack för ditt svar! Verkar som om de tar väl hand om dig
Och skönt att höra att det har gått bra förut. Äter ju också trombyl och det kändes bra att veta att du klarade dig undan havandeskapsförgiftning förra gången

 

[Madick]

Värmen är jobbig måste jag säga. Halva tiden kvar och det känns som en evighet. HUR ska jag orka gå tillbaka till jobbet på måndag när jag är helt slut bara av att ha semester.

 

[Mirach]

Värmen är jobbig måste jag säga. Halva tiden kvar och det känns som en evighet. HUR ska jag orka gå tillbaka till jobbet på måndag när jag är helt slut bara av att ha semester.

Jag tycker också värmen är jobbig och att det är väldigt långt till december.
På ett sätt känns det ändå skönt att ha sista delen av graviditeten på hösten, det känns mer ”ok” att dra ner på tempot då än under våren. Men helst skulle jag vilja snabbspola fram till jul så bebis redan är ute