Vinterföräldrar 2020/2021

Jag funderade på hela den här könsgrejen (är ju pedagog så det ingår som i yrket 😅)
Med grabben har det varit en icke fråga, vi kollade inte kön av den anledningen att det faktiskt inte har någon betydelse (även om omgivningen tyckte de va så roligt för min sambo att få en son. En son som kunde följa med på jakt och fiske -för det skulle ju inte vara samma sak med en tjej sas det 🤔🙄).

Nu är jag dock nyfiken, jag inser att jag hade tyckt det va extra roligt om det blev en tjej- inte pga intressen eller kläder (inbillar mig inte en sekund att något stackars barn skulle kunna växa upp i vårt hushåll utan att bli hjärntvättad av diverse motorer, djur och jakt och fiske så tror inte könet är ett dugg avgörande i den frågan) men för att jag vill ha den erfarenhet också. Att få följa en flickas uppväxt.

Men nästa tanke blir då, men har det någon betydelse om jag får redan på könet om en månad eller om 6 månader? Jag är ju rätt säker på att det är en bebis vilket fall som helst 😅 (som naturligtvis kommer vara lika älskad oavsett kön)
Men ja den här gången är jag mycket mer nyfiken.
Vi har dock inte prata om ifall vi vill kolla kön, tror vi tagit för givet att vi inte kommer att ta reda på det.

Lite nyfiken på de ärftliga faktorerna i det också. Min sambo har 2 bröder och ingen syster. Deras kusin har har nu också fått 3 killar. Inga flickor alls på deras sida släkt. Jag har i bakhuvudet att jag läst att vissa faktiskt har lättare för att få det ena eller det andra könet men kommer inte ihåg hur det va det där 😊
Det här med kön är verkligen intressant, jag har sagt och säger fortfarande att jag kommer behandla barnet likadant oavsett vad det blir. Ändå var det viktigt för mig att veta vem som ligger där inne.
Nu när vi vet att det var en pojke så har jag jättesvårt att köpa kläder som ses som lite flickiga, även om jag bestämt mig för att inte tänka så. Könsrollerna sitter nog väl inrotade, mer än man kan tro 😳

Jag och min man var och köpte kläder igår åt lillen och tack och lov valde han ut 2 par rosa byxor och en rosa body, för jag ville köpa det men bågade faktiskt inte.... Hans familj är noga med att pojkar ska vara "pojkiga" och flickor "flickiga" så jag är så glad att han inte tänker på det.

Hade jag kunnat så hade jag väntat ett tag med att ta reda på könet, tänker jag i efterhand. Men det är ju så enkelt att säga nu, då var det verkligen viktigt för mig då 😁
Om det blir en till sedan så kanske jag kan vänta tills jag köpt lite mer kläder, i alla färger, iallafall 😅

Har också hört något om det där med att vissa har lättare att få ett visst kön, kommer dock inte ihåg exakt hur. Men har för mig att det är ärftligt på pappans sida... 🤔
 
Tack! 😃

Eller hur! Jag vill dock inte vara först så jag hoppas på att det dyker upp fler 😁
Kanske inte ska säga för mycket om att du inte vill vara först, om bebis tar dig på orden och du sen tycker han är långsam på att komma ut :D ;)

(själv har jag strängt berättat för bebis att hen får i alla fall vänta tills efter nyår med att komma ut, för innan dess har jag inte tid :angel:)
 
Kanske inte ska säga för mycket om att du inte vill vara först, om bebis tar dig på orden och du sen tycker han är långsam på att komma ut :D ;)

(själv har jag strängt berättat för bebis att hen får i alla fall vänta tills efter nyår med att komma ut, för innan dess har jag inte tid :angel:)
Jag håller på med övertalning åt andra hållet, vill faktiskt att han kommer i november (fast jag inte vill vara först) 🙈 Tänker att han är mindre då och därmed lite lättare att klämma ut... 😅😂😂😂
 
Det här med kön är verkligen intressant, jag har sagt och säger fortfarande att jag kommer behandla barnet likadant oavsett vad det blir. Ändå var det viktigt för mig att veta vem som ligger där inne.
Nu när vi vet att det var en pojke så har jag jättesvårt att köpa kläder som ses som lite flickiga, även om jag bestämt mig för att inte tänka så. Könsrollerna sitter nog väl inrotade, mer än man kan tro 😳

Jag och min man var och köpte kläder igår åt lillen och tack och lov valde han ut 2 par rosa byxor och en rosa body, för jag ville köpa det men bågade faktiskt inte.... Hans familj är noga med att pojkar ska vara "pojkiga" och flickor "flickiga" så jag är så glad att han inte tänker på det.

Hade jag kunnat så hade jag väntat ett tag med att ta reda på könet, tänker jag i efterhand. Men det är ju så enkelt att säga nu, då var det verkligen viktigt för mig då 😁
Om det blir en till sedan så kanske jag kan vänta tills jag köpt lite mer kläder, i alla färger, iallafall 😅

Har också hört något om det där med att vissa har lättare att få ett visst kön, kommer dock inte ihåg exakt hur. Men har för mig att det är ärftligt på pappans sida... 🤔
Ja det är lättare att köpa "könsneutrala" kläder än det som har tydlig könsprägel till motsatt kön eller om jag ska vara helt ärlig- det är lättare att köpa könsneutrala kläder än tjejiga kläder om det är e kille. Till tjej känns det mer naturligt med alla typer av kläder och alla mönster.
Köpte allt könsneutralt innan sonen föddes nu kan han fråga efter klänningar och jag vill att han ska kunna ha det och uppmuntrar honom att ha det på förskolan där det finns massa klänningar att låna och där jag med ganska stor säkerhet vet att han heller inte får spydiga kommentarer för det men här hemma blir det svårare bara för att jag vet att vissa manliga figurer i vårt liv inte skulle kunna låta bli att ge någon kommentar och DET är något jag INTE vill att sonen verken ska behöva höra själv eller tro att det på något sätt skulle vara okej att fälla sådana kommentarer.
Så förtillfället går vi medelväg. När han sa han ville ha en röd klänning på halloween så fixade jag en klänning av pappans T-tröja. Målade flames (han ville ha en brandmansklänning) och sprayade glitter på den.
Grabben va helnöjd över sin "klänning" och oresonliga vuxna såg bara en tröja med bälte.

Till Jul önskade han sig en gul klänning och då bad jag gammelmormor att sy upp en guldglittrig riddarklänning/brynta.
Fick samma effekt. Grabben nöjd över sin klänning. Omgiviningen bildar sin egen uppfattning utifrån sina fördommar.
För mig är det viktigaste att grabben upplever att han får välja sina kläder som han vill (även om det blir lite motsägelsefullt) tills han är så stor att han själv kan göra ett valet om han vill bära kläder som han då förstår kan skapa diskussion och ibland rent elaka kommentarer.


Angående vilket kön så provade jag googla men hittade bara att forskare inte är helt säker på saken. Det jag kunde läsa va att det finns forskning som tyder på att det kan finnas en viss ärftlighet på det men den allmänna uppfattningen är ändå att det är rent slumpmässigt vilket kön barnet ska få.
Nu är ju alla övertygad om att det är en flicka i min mage bara för att jag ha varit så sjuk. Vet inte hur ofta den teorin stämmer 😅
 
Jag håller på med övertalning åt andra hållet, vill faktiskt att han kommer i november (fast jag inte vill vara först) 🙈 Tänker att han är mindre då och därmed lite lättare att klämma ut... 😅😂😂😂

Jag kan hälsa att det inte är nån särskild skillnad på att klämma ut en på 4.2 jämfört med en på 2.2
 
RUL idag och allt såg bra ut, sån lättnad :heart

Jättekul att få se bebis också, synd bara att maken bara för se bilder...

Annars fortsätter jag må lite bättre, men har fortfarande väldigt lite energi, blir trött direkt jag gör något, kan planera in ungefär en syssla om dagen, det är vad jag orkar :down:
 
RUL idag och allt såg bra ut, sån lättnad :heart

Jättekul att få se bebis också, synd bara att maken bara för se bilder...

Annars fortsätter jag må lite bättre, men har fortfarande väldigt lite energi, blir trött direkt jag gör något, kan planera in ungefär en syssla om dagen, det är vad jag orkar :down:
Åh vad skönt! Alltid fint att få veta att allt ser bra ut :)
Vårt knytte såg dock mest läskig ut på RUL, som en blandning av en alien och en dödskalle från Dia de muertos 😂 Men barnmorskan försäkrade mig om att det var helt normalt och att babyhullet kommer ju senare, den var väldigt smal nu 😅 Inga ultraljudsbilder jag vill tejpa upp på kylen iaf 😂
Kollade ni kön?
Har illamåendet släppt helt nu?
 
Åh vad skönt! Alltid fint att få veta att allt ser bra ut :)
Vårt knytte såg dock mest läskig ut på RUL, som en blandning av en alien och en dödskalle från Dia de muertos 😂 Men barnmorskan försäkrade mig om att det var helt normalt och att babyhullet kommer ju senare, den var väldigt smal nu 😅 Inga ultraljudsbilder jag vill tejpa upp på kylen iaf 😂
Kollade ni kön?
Har illamåendet släppt helt nu?
Mår fortfarande illa vissa på kvällarna och när jag blir hungrig, eller på dåliga dagar. Men är mycket mycket bättre nu :)
Jag kollade inte kön :)
 
Dålig uppdatering från min sida då det varit mycket känslor o lite turbulent en tid. Hade mitt ultraljud för KUB 23/7 och hade då åkt ner till min föräldrar på västkusten. Åkte upp (Sthlm) över dagen och gjorde ultraljudet som visade att barnet var för litet och KUB kunde då inte göras. Fick en ny tid 2 veckor senare. Eftersom jag fortfarande var kvar på västkusten så var jag sådär lagom sugen på o göra samma resa igen och hittade då en privat tid i Malmö. Fick resultatet en vecka senare (7/8) som visade förhöjd risk, 1:117. Befann mig fortfarande på västkusten och ringde min barnmorska angående NIPT som ville att jag skulle lämna blodprover i Sthlm och det tog fyra dagar att få en remiss till Halmstad istället. Sen började en två veckors lång väntan på resultatet. I fredags fick vi beskedet att allt ser bra ut och att det inte finns någon trisomi 13, 18 eller 21! Så skönt!😍 och nu kan vi för första gången på länge landa i att det är bra och njuta av nuet🥰

Annan fråga, har ni berättat på jobbet än? Tycker det är så mycket svårare nu då jag jobbar hemifrån och inte ”behöver” säga det pga växande mage😬 är i v.17 nu.
 
Dålig uppdatering från min sida då det varit mycket känslor o lite turbulent en tid. Hade mitt ultraljud för KUB 23/7 och hade då åkt ner till min föräldrar på västkusten. Åkte upp (Sthlm) över dagen och gjorde ultraljudet som visade att barnet var för litet och KUB kunde då inte göras. Fick en ny tid 2 veckor senare. Eftersom jag fortfarande var kvar på västkusten så var jag sådär lagom sugen på o göra samma resa igen och hittade då en privat tid i Malmö. Fick resultatet en vecka senare (7/8) som visade förhöjd risk, 1:117. Befann mig fortfarande på västkusten och ringde min barnmorska angående NIPT som ville att jag skulle lämna blodprover i Sthlm och det tog fyra dagar att få en remiss till Halmstad istället. Sen började en två veckors lång väntan på resultatet. I fredags fick vi beskedet att allt ser bra ut och att det inte finns någon trisomi 13, 18 eller 21! Så skönt!😍 och nu kan vi för första gången på länge landa i att det är bra och njuta av nuet🥰

Annan fråga, har ni berättat på jobbet än? Tycker det är så mycket svårare nu då jag jobbar hemifrån och inte ”behöver” säga det pga växande mage😬 är i v.17 nu.
Härlgt att det såg bra ut iallafall. 💜

Jag berättade andra dagen efter semestern. Va då i v.14. Jobbar ju på förskola och där har alla "babyradare" så dom hade ju listat ut det redan på måndagen. Men jag hade heller inte kunnat dölja det. Min mage är riktig gravidmage. Och va redan då i vecka 14 (v.17 nu) så alla här har redan sett det. Det va stora snackisen på en kompis 30års fest (tänkte att det inte va någon mening att dölja så tog på mig en vanlig klänning så slapp folk spekulera) 😅
 
Dålig uppdatering från min sida då det varit mycket känslor o lite turbulent en tid. Hade mitt ultraljud för KUB 23/7 och hade då åkt ner till min föräldrar på västkusten. Åkte upp (Sthlm) över dagen och gjorde ultraljudet som visade att barnet var för litet och KUB kunde då inte göras. Fick en ny tid 2 veckor senare. Eftersom jag fortfarande var kvar på västkusten så var jag sådär lagom sugen på o göra samma resa igen och hittade då en privat tid i Malmö. Fick resultatet en vecka senare (7/8) som visade förhöjd risk, 1:117. Befann mig fortfarande på västkusten och ringde min barnmorska angående NIPT som ville att jag skulle lämna blodprover i Sthlm och det tog fyra dagar att få en remiss till Halmstad istället. Sen började en två veckors lång väntan på resultatet. I fredags fick vi beskedet att allt ser bra ut och att det inte finns någon trisomi 13, 18 eller 21! Så skönt!😍 och nu kan vi för första gången på länge landa i att det är bra och njuta av nuet🥰

Annan fråga, har ni berättat på jobbet än? Tycker det är så mycket svårare nu då jag jobbar hemifrån och inte ”behöver” säga det pga växande mage😬 är i v.17 nu.
Oj, att det tog så lång tid att få svar på NIPT visste jag inte. Vad fint att allt var bra, men vilken logistik det låter som att du fick rodda med :heart

Jag berättade för chefen innan vecka 12, men det var mest för att hen skulle anställa till ett annat vikariat och jag visste att med min föräldraledighet skulle det bli ett till överlappande vikariat och att det skulle vara mer gynnsamt för arbetsgruppen att gå ut med annons för ett gemensamt längre vikariat (man får fler och bättre sökande). För resten av kollegorna berättade jag någon vecka efter KUB. Jobbade hemifrån under hela den här tiden så hade egentligen inte heller behövt berätta, men ville berätta för kollegorna innan de började droppa av på semester.
 
Varning för gnäll.

Jag är så trött på den här graviditeten, vet inte hur jag ska orka med lika länge till (och jag som såg så mycket framemot den också). Jag är trött på att må illa varenda kväll, på att mat är en jättestor grej, på att inte hitta saker jag kan äta. Och är trött på att inte ha några muskler eller energi. Känner mig så misslyckad som inte kan göra mer en kanske fixa med disken innan jag är utslagen. Känner att jag borde träna, och fixa hemma, och äta rätt, men det går inte och då känner jag att jag misslyckas som inte gör vad jag borde som gravid och som lägger så mycket på maken. Kan inte ens äta mina vitaminpiller för de kommer bara upp igen.

Vill bara ha min bebis här nu, men samtidigt så gör allt det här att jag oroar mig för att jag kommer misslyckas som mamma, om jag inte ens kunde lyckas under graviditeten.
 
Varning för gnäll.

Jag är så trött på den här graviditeten, vet inte hur jag ska orka med lika länge till (och jag som såg så mycket framemot den också). Jag är trött på att må illa varenda kväll, på att mat är en jättestor grej, på att inte hitta saker jag kan äta. Och är trött på att inte ha några muskler eller energi. Känner mig så misslyckad som inte kan göra mer en kanske fixa med disken innan jag är utslagen. Känner att jag borde träna, och fixa hemma, och äta rätt, men det går inte och då känner jag att jag misslyckas som inte gör vad jag borde som gravid och som lägger så mycket på maken. Kan inte ens äta mina vitaminpiller för de kommer bara upp igen.

Vill bara ha min bebis här nu, men samtidigt så gör allt det här att jag oroar mig för att jag kommer misslyckas som mamma, om jag inte ens kunde lyckas under graviditeten.
Så tråkigt att läsa, men helt okej känslor att ha i den situationen. Måendet kan ju knäcka vem som helst, men har du bett läkarna att skriva ut nått?
Jag håller tummar och tår att det släpper snart.
 
Lite gladare uppdatering från mig. Det kom fram för någon vecka sedan att min kusin ska ha barn samtidigt som mig. Alltså det skiljer 6 dagar på vår beräknade tid. Hon ska göra Ul dagen efter mig och har hitills haft ganska lik graviditet som mig. Vi bor 12 mil i från varandra men måste på samma BB eftersom "mitt" BB lades ned strax efter att jag fött sonen (så roande att behöva köra 12 mil till största sjukhuset i länet istället för de 4 mil jag hade till BB på andra sidan länsgrensen där man fick nästan odelad uppmärksamhet- snitt 2 födslar per dygn- och hade någon form av relation till nästan alla som jobbade) .
Hade varit lite roligt om vi hamnar på BB samtidigt 😅
 
Varning för gnäll.

Jag är så trött på den här graviditeten, vet inte hur jag ska orka med lika länge till (och jag som såg så mycket framemot den också). Jag är trött på att må illa varenda kväll, på att mat är en jättestor grej, på att inte hitta saker jag kan äta. Och är trött på att inte ha några muskler eller energi. Känner mig så misslyckad som inte kan göra mer en kanske fixa med disken innan jag är utslagen. Känner att jag borde träna, och fixa hemma, och äta rätt, men det går inte och då känner jag att jag misslyckas som inte gör vad jag borde som gravid och som lägger så mycket på maken. Kan inte ens äta mina vitaminpiller för de kommer bara upp igen.

Vill bara ha min bebis här nu, men samtidigt så gör allt det här att jag oroar mig för att jag kommer misslyckas som mamma, om jag inte ens kunde lyckas under graviditeten.

Skickar pepp härifrån! Och håller med @Is , nu måste du be att få testa de olika receptbelagda medicinerna man kan få och se vilket som funkar på dig. Ge inte upp om första inte funkar, det finns flera som verkar på olika sätt. Du ska ju inte må dåligt för det här resten av graviditeten utan du ska kunna samla energi och vara utvilad och redo och se fram emot det :)
 

Liknande trådar

Småbarn Den här veckan har sonen fått ytterligare två affektanfall, utöver det som han fick under påskhelgen. Det senaste väntade jag mig...
Svar
8
· Visningar
1 244
Senast: Imnir
·
Övr. Barn Är det bara jag som ställer mig undrande till nyttan av all denna ledighet från skolan? Jätteskönt för barnen att få avbrott ibland, men...
6 7 8
Svar
157
· Visningar
7 570
Senast: Soapbubble
·
Gravid - 1år Jaaaahapp.. jag startade en tråd för ett tag sen om hur man ska veta om man vill ha fler barn eller inte. Jag har två sen innan och...
2 3
Svar
43
· Visningar
5 224
Senast: Fille
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 199
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp