Waldorfpedagogik

Mineur

Trådstartare
Moderator
Jag har just sett första avsnittet av SVT:s Dokument Inifrån: De utvalda barnen. Den handlar om waldorfskolan Solviksskolan i Järna och de mer och mindre trevliga upplevelser som folk har från sina år där. Mobbning, favorisering samt enorma kunskapsglapp p.g.a brist på struktur och organisation tycks vara ofta återkommande teman. Jag förstår det som att åtminstone en av de som intervjuas i programmet gick ut nian utan att kunna läsa, skriva eller räkna huvudräkning. En av de före detta lärarna, och tillika en av skolans grundare, säger i dokumentären: "Det fanns ingen kursplan. Det fanns ett skapande kreativt tomrum. Ett kaos, men ett kreativt kaos som ordnar sig så småningom. (...) Det var det som var planen, att det inte fanns någon plan." Oookej... O_o

Jag är helt tagen, jag hade ingen aning om att sådana här galenskaper kunde försiggå i det moderna Sverige. För det framstår tyvärr som just galenskaper för mig, möjligtvis med en hyfsad grundtanke (just det här med att det "vanliga" skolsystemet inte passar alla och att det finns andra sätt att lära sig på kan jag hålla med om). Otroligt flummigt, sektlikt och verklighetsfrånvänt. När de inblandade från skolans sida får komma till tals blir det bara än värre - särskilt huvudgrundaren Pär Ahlbom verkar vara en fruktansvärd människa.

Är det någon annan som sett dokumentären och vill diskutera? Kanske någon lärare (eller icke-lärare, för all del) som vill ge sin synvinkel på waldorfpedagogik? Är det rentav någon här som har erfarenhet, positiv eller negativ, av det?
 
Jag har just sett första avsnittet av SVT:s Dokument Inifrån: De utvalda barnen. Den handlar om waldorfskolan Solviksskolan i Järna och de mer och mindre trevliga upplevelser som folk har från sina år där. Mobbning, favorisering samt enorma kunskapsglapp p.g.a brist på struktur och organisation tycks vara ofta återkommande teman. Jag förstår det som att åtminstone en av de som intervjuas i programmet gick ut nian utan att kunna läsa, skriva eller räkna huvudräkning. En av de före detta lärarna, och tillika en av skolans grundare, säger i dokumentären: "Det fanns ingen kursplan. Det fanns ett skapande kreativt tomrum. Ett kaos, men ett kreativt kaos som ordnar sig så småningom. (...) Det var det som var planen, att det inte fanns någon plan." Oookej... O_o

Jag är helt tagen, jag hade ingen aning om att sådana här galenskaper kunde försiggå i det moderna Sverige. För det framstår tyvärr som just galenskaper för mig, möjligtvis med en hyfsad grundtanke (just det här med att det "vanliga" skolsystemet inte passar alla och att det finns andra sätt att lära sig på kan jag hålla med om). Otroligt flummigt, sektlikt och verklighetsfrånvänt. När de inblandade från skolans sida får komma till tals blir det bara än värre - särskilt huvudgrundaren Pär Ahlbom verkar vara en fruktansvärd människa.

Är det någon annan som sett dokumentären och vill diskutera? Kanske någon lärare (eller icke-lärare, för all del) som vill ge sin synvinkel på waldorfpedagogik? Är det rentav någon här som har erfarenhet, positiv eller negativ, av det?
Tack för tipset, den ska jag se nu när det är långhelg nästa vecka😀
 
Jag har just sett första avsnittet av SVT:s Dokument Inifrån: De utvalda barnen. Den handlar om waldorfskolan Solviksskolan i Järna och de mer och mindre trevliga upplevelser som folk har från sina år där. Mobbning, favorisering samt enorma kunskapsglapp p.g.a brist på struktur och organisation tycks vara ofta återkommande teman. Jag förstår det som att åtminstone en av de som intervjuas i programmet gick ut nian utan att kunna läsa, skriva eller räkna huvudräkning. En av de före detta lärarna, och tillika en av skolans grundare, säger i dokumentären: "Det fanns ingen kursplan. Det fanns ett skapande kreativt tomrum. Ett kaos, men ett kreativt kaos som ordnar sig så småningom. (...) Det var det som var planen, att det inte fanns någon plan." Oookej... O_o

Jag är helt tagen, jag hade ingen aning om att sådana här galenskaper kunde försiggå i det moderna Sverige. För det framstår tyvärr som just galenskaper för mig, möjligtvis med en hyfsad grundtanke (just det här med att det "vanliga" skolsystemet inte passar alla och att det finns andra sätt att lära sig på kan jag hålla med om). Otroligt flummigt, sektlikt och verklighetsfrånvänt. När de inblandade från skolans sida får komma till tals blir det bara än värre - särskilt huvudgrundaren Pär Ahlbom verkar vara en fruktansvärd människa.

Är det någon annan som sett dokumentären och vill diskutera? Kanske någon lärare (eller icke-lärare, för all del) som vill ge sin synvinkel på waldorfpedagogik? Är det rentav någon här som har erfarenhet, positiv eller negativ, av det?
Jag såg den igår och tänkte hur kan vuxna människor förstöra barns framtid på det sättet!? Och att skolan fortfarande får vara i bruk.
 
Jag har inte sett dokumentären (än) men har lite erfarenhet iom lärare och har varit på waldorf "inspirerad" skola.

Vissa saker där var ganska smarta. Bla så gick man igenom de oregelbundna engelska verben utifrån grupper som böjs likadant. Inte i bokstavsordning som de brukar presenteras i 'vanliga' skolböcker. Tex put, cut hamnade i samma grupp. Och write och ride osv.

Den skolan funkade som vilket högstadie som helst (utifrån kursplan å så), men elevens val var vikt åt estetiska ämnen och de använde andra böcker/annat material i många ämnen. Svårt att säga om det gav nåt egentligt utslag i resultaten.

Mig veterligen var det inte ok med full waldorf i Sverige eftersom det inte är kompatibelt med skollagen. Fruktansvärt om så är fallet, speciellt om det får vara som det presenterades i trådstarten.
 
Jag förstår inte heller hur skolan fortfarande kan vara i bruk, redan när jag var ung var det tjafs om denna skola. Men däremot tror jag inte man kan dra alla waldorfskolor över samma kam, den skola som finns inom den här kommunen, där jag jobbat en del och har flera vänner som har barn i, har väldigt gott omdöme med duktiga elever som ligger i framkant på nationella prov och skolan är så pass populär att det är kö in. Även en waldorfskola ska ju liksom följa den svenska läroplanen. Sedan har väl den här skolan som det pratas om i dokumentären inte riktigt gjort det, vilket naturligtvis är beklagligt.
 
Jag har inte sett dokumentären (än) men har lite erfarenhet iom lärare och har varit på waldorf "inspirerad" skola.

Vissa saker där var ganska smarta. Bla så gick man igenom de oregelbundna engelska verben utifrån grupper som böjs likadant. Inte i bokstavsordning som de brukar presenteras i 'vanliga' skolböcker. Tex put, cut hamnade i samma grupp. Och write och ride osv.

Den skolan funkade som vilket högstadie som helst (utifrån kursplan å så), men elevens val var vikt åt estetiska ämnen och de använde andra böcker/annat material i många ämnen. Svårt att säga om det gav nåt egentligt utslag i resultaten.

Mig veterligen var det inte ok med full waldorf i Sverige eftersom det inte är kompatibelt med skollagen. Fruktansvärt om så är fallet, speciellt om det får vara som det presenterades i trådstarten.
Denna skola har bara böcker när skolverket kommer på besök...
 
Jag såg den igår och tänkte hur kan vuxna människor förstöra barns framtid på det sättet!? Och att skolan fortfarande får vara i bruk.
Ja, verkligen. Det framstår verkligen som att det hela var/är ett enda experiment där barnen är försökskaniner.
Jag har inte sett dokumentären (än) men har lite erfarenhet iom lärare och har varit på waldorf "inspirerad" skola.

Vissa saker där var ganska smarta. Bla så gick man igenom de oregelbundna engelska verben utifrån grupper som böjs likadant. Inte i bokstavsordning som de brukar presenteras i 'vanliga' skolböcker. Tex put, cut hamnade i samma grupp. Och write och ride osv.

Den skolan funkade som vilket högstadie som helst (utifrån kursplan å så), men elevens val var vikt åt estetiska ämnen och de använde andra böcker/annat material i många ämnen. Svårt att säga om det gav nåt egentligt utslag i resultaten.

Mig veterligen var det inte ok med full waldorf i Sverige eftersom det inte är kompatibelt med skollagen. Fruktansvärt om så är fallet, speciellt om det får vara som det presenterades i trådstarten.
Jag förstår inte heller hur skolan fortfarande kan vara i bruk, redan när jag var ung var det tjafs om denna skola. Men däremot tror jag inte man kan dra alla waldorfskolor över samma kam, den skola som finns inom den här kommunen, där jag jobbat en del och har flera vänner som har barn i, har väldigt gott omdöme med duktiga elever som ligger i framkant på nationella prov och skolan är så pass populär att det är kö in. Även en waldorfskola ska ju liksom följa den svenska läroplanen. Sedan har väl den här skolan som det pratas om i dokumentären inte riktigt gjort det, vilket naturligtvis är beklagligt.
Nej, det behöver ju naturligtvis inte vara likadant på alla waldorfskolor och visst blir det så att man gärna drar alla över en kam efter att ha sett dokumentären. Tyvärr. Skönt att höra att det finns bra exempel också, det var lite det jag var ute efter med min trådstart!
 
Elverna som var med i dokumentären gick på skolan på 90-talet
Jag uppfattade det mer som 80-tal/tidiga 70?
Det var uppenbart att man refererade till förhållanden före friskolereformen som jag förstod det. Men vid närmare eftertanke var det kanske lite diffust vilka delar av innehållet som gällde för olika tider...
 
Sen är det väl ett problem även i kommunala skolor att alla elever faktiskt inte blir godkända (och för godkänt krävs ett oerhört lågt kunnande, det vill säga, det är oftast ok om du är med på lektionerna för att faktiskt få godkänt) varken i läsning, skrivande eller räkning. Tänker att det inte behöver bero på vilken pedagogik skolan använder utan kan bero på så oerhört mycket annat. Vår kommunala skola till exempel där jag råkar ha mina barn (tyvärr, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att byta till waldorfskolan i kommunen, eller olympicaskolan, men det är för långt att skjutsa då dessa ligger mitt ute i skogen) är bra så länge det inte är problem, men har man ett barn som har svårigheter på något sätt får man strida så in i helvete. Dotterns bästa kompis bror har varit hemmasittare i tre år av olika anledningar, han kan inte räkna mer än de enklaste formler, mamman har fått strida att han ska få hjälp men han får ingen hjälp, han går ur sjuan i vår...

Alltså, jag skulle säga att i dagens skolform, och även när jag själv gick i skolan på 90-talet, är och var det inte alla som gick ut ens med basala kunskaper i kommunala skolor heller. Det händer nog tyvärr i fler skolor än privatskolorna. Sedan är ju naturligtvis säkert en anledning till kunskapstapp att man faktiskt inte använder kursplaner utefter läroplanen. Men det ska ju gälla alla skolor, så väl kommunala som religiösa eller specialpedagogiska.
 
Jag har just sett första avsnittet av SVT:s Dokument Inifrån: De utvalda barnen. Den handlar om waldorfskolan Solviksskolan i Järna och de mer och mindre trevliga upplevelser som folk har från sina år där. Mobbning, favorisering samt enorma kunskapsglapp p.g.a brist på struktur och organisation tycks vara ofta återkommande teman. Jag förstår det som att åtminstone en av de som intervjuas i programmet gick ut nian utan att kunna läsa, skriva eller räkna huvudräkning. En av de före detta lärarna, och tillika en av skolans grundare, säger i dokumentären: "Det fanns ingen kursplan. Det fanns ett skapande kreativt tomrum. Ett kaos, men ett kreativt kaos som ordnar sig så småningom. (...) Det var det som var planen, att det inte fanns någon plan." Oookej... O_o

Jag är helt tagen, jag hade ingen aning om att sådana här galenskaper kunde försiggå i det moderna Sverige. För det framstår tyvärr som just galenskaper för mig, möjligtvis med en hyfsad grundtanke (just det här med att det "vanliga" skolsystemet inte passar alla och att det finns andra sätt att lära sig på kan jag hålla med om). Otroligt flummigt, sektlikt och verklighetsfrånvänt. När de inblandade från skolans sida får komma till tals blir det bara än värre - särskilt huvudgrundaren Pär Ahlbom verkar vara en fruktansvärd människa.

Är det någon annan som sett dokumentären och vill diskutera? Kanske någon lärare (eller icke-lärare, för all del) som vill ge sin synvinkel på waldorfpedagogik? Är det rentav någon här som har erfarenhet, positiv eller negativ, av det?
Jag har sett dokumentären och jag är tyvärr inte förvånad. Skolverket har flertalet gånger riktat kritik mot deras lärarutbildning för att studenterna inte lär sig ett kritiskt förhållningssätt. Samma gäller Montessori och Reggio utbildningar.
 
Men måste säga att jag gillar formen. Att han verkar ha fått alla parter med på att prata öppet med honom. Och att han relaterar till hur lite han själv förstod, och hur olika det kan slå för olika individer med samma miljö.
 
Sen är det väl ett problem även i kommunala skolor att alla elever faktiskt inte blir godkända (och för godkänt krävs ett oerhört lågt kunnande, det vill säga, det är oftast ok om du är med på lektionerna för att faktiskt få godkänt) varken i läsning, skrivande eller räkning. Tänker att det inte behöver bero på vilken pedagogik skolan använder utan kan bero på så oerhört mycket annat. Vår kommunala skola till exempel där jag råkar ha mina barn (tyvärr, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att byta till waldorfskolan i kommunen, eller olympicaskolan, men det är för långt att skjutsa då dessa ligger mitt ute i skogen) är bra så länge det inte är problem, men har man ett barn som har svårigheter på något sätt får man strida så in i helvete. Dotterns bästa kompis bror har varit hemmasittare i tre år av olika anledningar, han kan inte räkna mer än de enklaste formler, mamman har fått strida att han ska få hjälp men han får ingen hjälp, han går ur sjuan i vår...

Alltså, jag skulle säga att i dagens skolform, och även när jag själv gick i skolan på 90-talet, är och var det inte alla som gick ut ens med basala kunskaper i kommunala skolor heller. Det händer nog tyvärr i fler skolor än privatskolorna. Sedan är ju naturligtvis säkert en anledning till kunskapstapp att man faktiskt inte använder kursplaner utefter läroplanen. Men det ska ju gälla alla skolor, så väl kommunala som religiösa eller specialpedagogiska.
Problemet med privatskolor är att det inte är samma insyn som på en kommunal skola.
 
Jag såg dokumentären och jag tänkte att den tar upp både det bästa och det värsta med waldorfpedagogik . Det bästa som är det skapande,kreativa med mycket fokus på hantverk, musik, fantasi, lust och rörelse. Och det värsta när det blir så extremt flummigt att eleverna inte får ens vanliga baskunskaper.
Är själv lärare( inte Waldorf) och har ett barn som gick 10 år i Waldorfskola och ett barn som gick i vanlig skola. Jag kan lugnt säga att den som gick i Waldorf fick med sig så mycket mer, är otroligt allmänbildad, lärde sig hantverk och flera musikinstrument, läste gymnasiematte redan ihögstadiet, var på fantastiska skolresor och lärde sig så mycket. Men det kom först i högstadiet. Lågstadiet var mest lek och en tredjedel av klassen försvann för föräldrarna blev så stressade av att barnen bara lekte och musicerade och målade och lärde sig inte läsa. Men det tog dom igen från årskurs 5 eller 6.
Men vi var inte på solviksskolan den var ökänd för sin pedagogik bland flera av oss som hade barn på annan Waldorfskola.
Vi har så klart ångrat efteråt att inte vårat andra barn gick Waldorf också men det blev inte så. Men hade aldrig satt barn i solviksskolan. Det är ett enormt svek när barn inte får med sig basfärdigheter från skolan och att vissa elever favoriseras framför andra.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp