Ryttarhälsa (x)bli bättre ryttare trots träningsförbud

shia

Trådstartare
Okej, detta kan nog bli ett ganska långt inlägg, men du väljer själv om du vill läsa hela eller ej.

Hästar, ridning, trav, har varit mitt liv sedan jag var 5 år gammal. Har gått från att rida en gång i veckan på ridskola till tävlat ponnytrav, rida in och utbilda travhästar till att ha en sånär egen häst man kan komma, till att få rida hur mycket jag velat, 2-3 hästar/dag vissa dagar under lov osv. Följt med på travtävlingar, lärt om skador, träning, lärt mig köra, rida monté. utbildat min passhäst från att rida in till att ha startat dressyrtävling. Gått från att inte ens veta vad folk i min ridgrupp het, till att känna iprincip halva ridskolan. Och många fler som vet vem jag själv är. Från att vara sist jämt i varje tävling, till att vinna det mesta å få beröm från helt okända människor som tyckte man ridit den å den hästen mjukt och fint osv.

Under låg-mellanstadiet var jag inte den med flest vänner direkt, men hästarna, ridningen, det fick mig att kämpa och tänka positivt.
När jag började 6 an på en ny skola, där började allt gå käpprakt nedåt.
Resten av högstadietiden har präglats av Ätstörning, depression, dystopi, självskadebeteende, suicidförsök, prestationsångest, ja. tror ni fattar.

Hästarna, ridningen, körningen, är det som fått mig att fortsätta överleva. Gick till kurator första gången i sjuan. I åttan började Bup besöken. struliga, byte person hit å dit under 1 år. varav slutade där i höstas. Räknat ut jag gått till över 10 olika personer. inom 1 ½ år.

Började om att gå på BUP för några veckor sedan pga mamma osv kommit på mig med att jag fortfarande höll på (de trodde jag vart frisk i något år)

Haft träningsförbud i 2 ½ veckor nu. Får inte rida, mocka, vara med på idrotten, gå promenader, bära hö, bära vatten, köra. Kort sagt, det jag får göra i stallet är att borsta, massera, sela, samt duscha av.

Jag blir tokig, över att inte få rida. Ätit enligt matschemat två veckor nu. Ångest som är skyhög, men anledningen jag gör detta är för att få rida igen. Frågade igår om det är möjligt att jag kan rida inom 2-3 veckor. eller iaf denna månad. de vill inte säga någon tid, men sa mest troligt inte. Måste vara viktstabil å matstabil. (behöv ej gå upp något mer, men får ej fortsätta ned. 8 kg på 5 veckor vart det ej så glada över jag gått ned.)
okej, inser att jag just nu inte kan rida, om än jag är starkare nu, blir jag fortfarande yr ibland(dock ej senaste dagarna, men var en natt förra veckan jag var läskigt nära å tuppa av)
typ av att gå i trapport osv.

Men, vad kan jag göra under denna tid för att lära mig så mkt som möjligt nu när jag ej får rida.
det jag gör just nu är följande:
  • Står med på backen under ridlektionen jag skulle ridit på tillsammans med min ridlärare som förklarar å typ säg vad jag kan kolla efter osv.
  • Läser de böcker jag hittat på bibblan om samspel mellan häst å ryttare osv, men ej hittat ngn faktabok om ridning(alltså, högre nivå inte typ hö är foder för hästen, där sitter mulen, ) så söker tips på bra faktaböcker(typ om muskler, skador, utbildning och ja.
  • Håller lektion för min syrra som får agera ryttare på min passhäst.
  • Kollar dressyr osv på yt, världscupen, gamla, den som var i helgen osv.
  • kollar på gamla ridfilmer när jag rid å jämfört med nyare.
  • Ritar hästar.
  • Står på backen när kompisar till mig rider deras hästar å typ ger tips å agerar "ridlärare".
  • försök ägna så mkt tid som möjligt åt min passhäst å massera å borsta honom samt de andra hästarna.
Har massa dötid nu då jag ej går i skola för tillfället. (for dit idag för nationellt prov i eng, å ska dit på to. Men annars vart på skolan 3 dagar senaste 3 veckorna irpincip. (jag som knappt missat mer än en dag i hela högstadiet)


(bilden visar ksk hur tråkigt jag haft, då jag ägnat en del tid åt att bara rita XD)
 

Bifogade filer

Jag tänker som så att du blir ingen bättre ryttare /får bättre kunskap/avancerar snabbare inom sporten osv för att du forcerar och har bråttom . Om du missar veckor och månader pga dålig hälsa, fysiskt och mentalt, så tas det igen mer effektivt när du mår bättre .

I ditt läge hade jag satsat på att bara må bättre och vara runt hästarna eftersom de helt klart är de som driver dig! Just det är ju jätteviktigt gällande att må bättre utifrån ditt läge. Men pressen och det lite ”hetsiga/presterande” tänket du uttrycker utifrån din tråd hade jag försökt komma ifrån .

Eftersom du har en ätstörning och div det du beskriver, så är det lite symptom enligt samma tänk att hela tiden ”prestera” .

Stor kram och pepp till dig att utifrån din sjukdomsbild försöka varva ner och släppa på egna ”krav” just nu.

Umgås och må bra runt hästarna kan du göra ändå, och allt du vill prestera och åstadkomma finns kvar och tas igen när du mår bättre- det vågar jag lova.

/Hälsn. hon som tack och lov inte har behövt vara i ditt läge, men som ändå har hyfsat vettig förståelse/insyn i det hela
 
Senast ändrad:
Försök att vända på ditt sätt att tänka. Du kan redan mycket och är uppskattad av folk för det så jag tror du har kunskapen.
Vilken kunskap menar jag undrar du kanske?
Det vill att du ska fundera på är hur hade du behandlat dig själv om du var en häst?
En häst som inte mådde bra, tappade i vikt och inte åt ordentligt. Inte hade du satt press på den för att träna den. Du hade satt in allt för att hitta felet/orsaken och sedan sakta och varsamt bygga upp hästen fysiskt igen innan den börjde tränas. Du får försöka tänka så på dig själv. Det som hjälper som att hålla på med din passhäst är bra men att fortsätta köra på i 110 med allt annat kanske inte är rätt väg.
Du är fantastisktduktig på att rita hästar så varför inte ta och rita av hästarna i stallet. Kanske sitta i stallet och skissa av dom i olika situationer. Tror många hade uppskattat att få se sin häst avbildad.
 
Försök att vända på ditt sätt att tänka. Du kan redan mycket och är uppskattad av folk för det så jag tror du har kunskapen.
Vilken kunskap menar jag undrar du kanske?
Det vill att du ska fundera på är hur hade du behandlat dig själv om du var en häst?
En häst som inte mådde bra, tappade i vikt och inte åt ordentligt. Inte hade du satt press på den för att träna den. Du hade satt in allt för att hitta felet/orsaken och sedan sakta och varsamt bygga upp hästen fysiskt igen innan den börjde tränas. Du får försöka tänka så på dig själv. Det som hjälper som att hålla på med din passhäst är bra men att fortsätta köra på i 110 med allt annat kanske inte är rätt väg.
Du är fantastisktduktig på att rita hästar så varför inte ta och rita av hästarna i stallet. Kanske sitta i stallet och skissa av dom i olika situationer. Tror många hade uppskattat att få se sin häst avbildad.
Läs det här igen. Bra tankesätt att tänka vad du gjort om det var en häst.

Oj, vad fint du ritar!

En sak jag skulle kunna göra i den situationen är väl att studera hästarna i hagen lite. Hur de interagerar med varann och försöka analysera deras signaler sinsemellan.
 
Okej, detta kan nog bli ett ganska långt inlägg, men du väljer själv om du vill läsa hela eller ej.

Hästar, ridning, trav, har varit mitt liv sedan jag var 5 år gammal. Har gått från att rida en gång i veckan på ridskola till tävlat ponnytrav, rida in och utbilda travhästar till att ha en sånär egen häst man kan komma, till att få rida hur mycket jag velat, 2-3 hästar/dag vissa dagar under lov osv. Följt med på travtävlingar, lärt om skador, träning, lärt mig köra, rida monté. utbildat min passhäst från att rida in till att ha startat dressyrtävling. Gått från att inte ens veta vad folk i min ridgrupp het, till att känna iprincip halva ridskolan. Och många fler som vet vem jag själv är. Från att vara sist jämt i varje tävling, till att vinna det mesta å få beröm från helt okända människor som tyckte man ridit den å den hästen mjukt och fint osv.

Under låg-mellanstadiet var jag inte den med flest vänner direkt, men hästarna, ridningen, det fick mig att kämpa och tänka positivt.
När jag började 6 an på en ny skola, där började allt gå käpprakt nedåt.
Resten av högstadietiden har präglats av Ätstörning, depression, dystopi, självskadebeteende, suicidförsök, prestationsångest, ja. tror ni fattar.

Hästarna, ridningen, körningen, är det som fått mig att fortsätta överleva. Gick till kurator första gången i sjuan. I åttan började Bup besöken. struliga, byte person hit å dit under 1 år. varav slutade där i höstas. Räknat ut jag gått till över 10 olika personer. inom 1 ½ år.

Började om att gå på BUP för några veckor sedan pga mamma osv kommit på mig med att jag fortfarande höll på (de trodde jag vart frisk i något år)

Haft träningsförbud i 2 ½ veckor nu. Får inte rida, mocka, vara med på idrotten, gå promenader, bära hö, bära vatten, köra. Kort sagt, det jag får göra i stallet är att borsta, massera, sela, samt duscha av.

Jag blir tokig, över att inte få rida. Ätit enligt matschemat två veckor nu. Ångest som är skyhög, men anledningen jag gör detta är för att få rida igen. Frågade igår om det är möjligt att jag kan rida inom 2-3 veckor. eller iaf denna månad. de vill inte säga någon tid, men sa mest troligt inte. Måste vara viktstabil å matstabil. (behöv ej gå upp något mer, men får ej fortsätta ned. 8 kg på 5 veckor vart det ej så glada över jag gått ned.)
okej, inser att jag just nu inte kan rida, om än jag är starkare nu, blir jag fortfarande yr ibland(dock ej senaste dagarna, men var en natt förra veckan jag var läskigt nära å tuppa av)
typ av att gå i trapport osv.

Men, vad kan jag göra under denna tid för att lära mig så mkt som möjligt nu när jag ej får rida.
det jag gör just nu är följande:
  • Står med på backen under ridlektionen jag skulle ridit på tillsammans med min ridlärare som förklarar å typ säg vad jag kan kolla efter osv.
  • Läser de böcker jag hittat på bibblan om samspel mellan häst å ryttare osv, men ej hittat ngn faktabok om ridning(alltså, högre nivå inte typ hö är foder för hästen, där sitter mulen, ) så söker tips på bra faktaböcker(typ om muskler, skador, utbildning och ja.
  • Håller lektion för min syrra som får agera ryttare på min passhäst.
  • Kollar dressyr osv på yt, världscupen, gamla, den som var i helgen osv.
  • kollar på gamla ridfilmer när jag rid å jämfört med nyare.
  • Ritar hästar.
  • Står på backen när kompisar till mig rider deras hästar å typ ger tips å agerar "ridlärare".
  • försök ägna så mkt tid som möjligt åt min passhäst å massera å borsta honom samt de andra hästarna.
Har massa dötid nu då jag ej går i skola för tillfället. (for dit idag för nationellt prov i eng, å ska dit på to. Men annars vart på skolan 3 dagar senaste 3 veckorna irpincip. (jag som knappt missat mer än en dag i hela högstadiet)


(bilden visar ksk hur tråkigt jag haft, då jag ägnat en del tid åt att bara rita XD)
Förutom alla andra bra råd som du fått i tråden vill jag lägga till två saker som du kan träna för att bli en bättre ryttare. Andning och mindfulness. Detta kan du träna i andra sammanhang men ha nytta av sedan, när du börjar rida igen.
 
En tanke som slår mig är: Skulle utövande av yoga också ses som träning? Jag tänker då på mjuka yoga, så såsom exempelvis MediYoga som används inom vården.

Jag tycker yoga är ett bra sätt att få kroppskännedom (som jag tycker bidrar positivt i ridningen) och det påverkar även det psykiska. Då du är så ung och har den problematik du har, så tycker jag ändå inte att du ska hålla på med yoga på egen hand utan gå hos någon som har kompetens att ge dig råd. På https://mediyoga.se/vardenheter-med-mediyoga/ hittar du var du kan få yoga inom landstinget. Vad jag kan se så finns den på 6 vårdinrättningar inriktade på ätstörningar.
 
Ibland måste man sätta sig själv, och sin hälsa, först, vilket inte är lätt.

Jag förstår att du saknar ridningen, jag kunde inte rida i slutet av min graviditet och det kändes skit, men jag ville så klart ha barn också. Tids nog kunde jag börja rida igen.

Du skriver att du sysslat med körning tidigare också. Finns det någon möjlighet att göra detta tills du kan rida igen? Inte själv i en travsulky, men i en rockard där någon kan åka med och ta över tömmarna om du blir yr.
 
En tanke som slår mig är: Skulle utövande av yoga också ses som träning? Jag tänker då på mjuka yoga, så såsom exempelvis MediYoga som används inom vården.

Jag tycker yoga är ett bra sätt att få kroppskännedom (som jag tycker bidrar positivt i ridningen) och det påverkar även det psykiska. Då du är så ung och har den problematik du har, så tycker jag ändå inte att du ska hålla på med yoga på egen hand utan gå hos någon som har kompetens att ge dig råd. På https://mediyoga.se/vardenheter-med-mediyoga/ hittar du var du kan få yoga inom landstinget. Vad jag kan se så finns den på 6 vårdinrättningar inriktade på ätstörningar.
Jag vet såklart inget om just TS specifika fall, men jag skulle gissa att även yoga räknas som träning, iallafall i det läge TS verkar vara i just nu. Ofta kan ångest och träningskrav och dåliga tankar smyga sig på även i "snäll" träningsform som mediyoga, speciellt om man utför det själv, när man är sjuk.

TS: Mitt tips till dig är att ta det lugnt. Det ABSOLUT VIKTIGASTE du kan göra just nu för att bli en bättre ryttare och hästmänniska på sikt är att ta hand om dig. Följ matschemat, vila, och gör sånt du mår bra av. Försök lägga alla måsten och press åt sidan just nu. Du kommer inte tappa en massa kunskap och erfarenhet av att inte rida/köra på några veckor. Huvudet och kroppen måste må bra för att man ska kunna utvecklas som ryttare, så det är där du bör lägga fokuset.

Och eftersom din situation nu innebär mycket press och ångest, så behöver du ta det lugnt och varva ner. Umgås med hästarna utan krav, borsta, mys och bara var, det är jättebra! Sitt och titta på ridlektioner om du vill men tänk inte att du MÅSTE lära dig massor hela tiden. Du kommer utvecklas och bli ännu duktigare ändå!
Läsa hästböcker, kolla på youtube osv är såklart kul och avslappnande om du tycker om det, men gör det inte för att du känner att du måste suga åt dig massa kunskap utan för att det är nåt du mår bra av och kan slappna av med.

Skickar en frivillig kämpa-på-kram och hoppas du fortsätter på bättringsvägen :heart
 
Jag vet såklart inget om just TS specifika fall, men jag skulle gissa att även yoga räknas som träning, iallafall i det läge TS verkar vara i just nu. Ofta kan ångest och träningskrav och dåliga tankar smyga sig på även i "snäll" träningsform som mediyoga, speciellt om man utför det själv, när man är sjuk.

TS: Mitt tips till dig är att ta det lugnt. Det ABSOLUT VIKTIGASTE du kan göra just nu för att bli en bättre ryttare och hästmänniska på sikt är att ta hand om dig. Följ matschemat, vila, och gör sånt du mår bra av. Försök lägga alla måsten och press åt sidan just nu. Du kommer inte tappa en massa kunskap och erfarenhet av att inte rida/köra på några veckor. Huvudet och kroppen måste må bra för att man ska kunna utvecklas som ryttare, så det är där du bör lägga fokuset.

Och eftersom din situation nu innebär mycket press och ångest, så behöver du ta det lugnt och varva ner. Umgås med hästarna utan krav, borsta, mys och bara var, det är jättebra! Sitt och titta på ridlektioner om du vill men tänk inte att du MÅSTE lära dig massor hela tiden. Du kommer utvecklas och bli ännu duktigare ändå!
Läsa hästböcker, kolla på youtube osv är såklart kul och avslappnande om du tycker om det, men gör det inte för att du känner att du måste suga åt dig massa kunskap utan för att det är nåt du mår bra av och kan slappna av med.

Skickar en frivillig kämpa-på-kram och hoppas du fortsätter på bättringsvägen :heart
Jag sa inte att hon skulle göra yoga själv utan med ledning av någon som är kunnig.

MediYogan är inte särskilt fysisk i sin natur utan det är mer fokus på att känna inåt. Man andas och fokuserar på det man gör. Man gör yoga inkännande. Mellan övningarna så får man ofta instruktioner att andas och känna efter hur det känns.
 

shia

Trådstartare
tack för alla svar och tips å allt stöttande:heart

Börjar smått förstå nu vad BUP menar osv, och smått även acceptera att jag inte kommer kunna rida inom närmsta veckorna. Börjar faktiskt bli lite enklare nu med måltiderna. Tror nog det kan vara bra för mig att vila både psykiskt och fysiskt, med tanke på att jag sällan gör det. Haft typ jättemycket stress om jag missat ett ridpass eller en dag i skolan pga förkylning eller så. Börjar kunna slappna av nu, då jag inte "behöver" göra alla måsten osv.

Var i skolan i måndags, Var inte tvärenkelt, bröt ihop någon gång och fick panik. Men ingen lärare eller så har krav på mig att jag ska göra något eller proven eller så. Utan de vill jag ska ta det lugnt och återhämta mig, Då jag för övrigt ligg på typ A-B i alla ämnen samt att de fryst mina betyg nu typ.

Samt igår då vi hade nationella. Min sv eng lärare kom på morgonen å frågade vad de sagt på BUP osv(hon är hästmänniska å vet hur mkt ridningen betyd för mig å ja) Och hon sa att jag skulle se ridningen som ljuset i tunneln, att kämpa dit och inte ha krav på mig själv utan bara ta det lugnt och återhämta mig.

Idag var jag i stallet under förmiddagen, Borstat, selat (tror de vart kring 9 st som kördes nu på morgonen) lett ut någon häst, duschat någon, kollat när de körde.
Jag vet inte vad sim börjar hända med mig nu, men både igår å idag känns som lättare dagar. Kan typ "andas ut" eller vad man ska säga. sovit bra, vaknade imorse just innan väckarklockan skulle ringt(med katt sovandes just vid mitt ansikte heh)

Alltså denna vår...året började med min passhäst tappa typ gnistan i ridningen, något hände å han vägra gå fram å krångel osv. tog typ 2 månader av först kollat upp honom å sen turer i skogen långa galopper. kändes hur surt som helst då att inget gick, men sen efter det när vi kom tbx var vi som mer samspelta än innan och tagit stort kliv fram.

hade tex inte ridit ut så mkt på sistone pga han var så pigg ute, nu hade jag inte så mkt val, men han vart mkt lugnare ju oftare vi red ut, och kunde ta långa ridhästgalopper i skogen. från att kunnat tagit 1 högst 2 galopper (då han blir laddad efteråt) till att kunna ta 10 galopper å han var superfin i traven emellan.

när vi sen kom in i ridhus, med ny dressyrsadel osv(min sista ridtur) var han magisk, och i galoppfattningen(som vart första inomhus för iår) svävade han fram mjukt och fin även i galoppen sen(kan för övrigt också hänga med på att han fått ny skobalans, aluminium fram bak å fram sko bak. (haha undrar hur han är nu, nu fick han ännu mer finslipning förra veckan, bak å fram lätt sko fram, å bak har han en sko som gör hela vägen runt.

iaf, hoppas jag att jag efter detta kommer tillbaka starkare än innan. Sista lektionen på ridskolehäst innan förbudet, var jag typ helt slut i min kropp å var övertygad i galoppen min kropp skulle säga hejdå å att jag skulle fara av.

Känns bara så sjukt att typ alla vet nu... och att så många försök göra det dem kan för att jag ska må bättre å sänka kraven på mig själv. Avskyr dock att folk ser mig som sjuk, om än jag är det så...

Haha, tror nog inte yoga är något för mig :P kan kolla upp det men skulle bara brista ut i skratt
 
tack för alla svar och tips å allt stöttande:heart

Börjar smått förstå nu vad BUP menar osv, och smått även acceptera att jag inte kommer kunna rida inom närmsta veckorna. Börjar faktiskt bli lite enklare nu med måltiderna. Tror nog det kan vara bra för mig att vila både psykiskt och fysiskt, med tanke på att jag sällan gör det. Haft typ jättemycket stress om jag missat ett ridpass eller en dag i skolan pga förkylning eller så. Börjar kunna slappna av nu, då jag inte "behöver" göra alla måsten osv.

Var i skolan i måndags, Var inte tvärenkelt, bröt ihop någon gång och fick panik. Men ingen lärare eller så har krav på mig att jag ska göra något eller proven eller så. Utan de vill jag ska ta det lugnt och återhämta mig, Då jag för övrigt ligg på typ A-B i alla ämnen samt att de fryst mina betyg nu typ.

Samt igår då vi hade nationella. Min sv eng lärare kom på morgonen å frågade vad de sagt på BUP osv(hon är hästmänniska å vet hur mkt ridningen betyd för mig å ja) Och hon sa att jag skulle se ridningen som ljuset i tunneln, att kämpa dit och inte ha krav på mig själv utan bara ta det lugnt och återhämta mig.

Idag var jag i stallet under förmiddagen, Borstat, selat (tror de vart kring 9 st som kördes nu på morgonen) lett ut någon häst, duschat någon, kollat när de körde.
Jag vet inte vad sim börjar hända med mig nu, men både igår å idag känns som lättare dagar. Kan typ "andas ut" eller vad man ska säga. sovit bra, vaknade imorse just innan väckarklockan skulle ringt(med katt sovandes just vid mitt ansikte heh)

Alltså denna vår...året började med min passhäst tappa typ gnistan i ridningen, något hände å han vägra gå fram å krångel osv. tog typ 2 månader av först kollat upp honom å sen turer i skogen långa galopper. kändes hur surt som helst då att inget gick, men sen efter det när vi kom tbx var vi som mer samspelta än innan och tagit stort kliv fram.

hade tex inte ridit ut så mkt på sistone pga han var så pigg ute, nu hade jag inte så mkt val, men han vart mkt lugnare ju oftare vi red ut, och kunde ta långa ridhästgalopper i skogen. från att kunnat tagit 1 högst 2 galopper (då han blir laddad efteråt) till att kunna ta 10 galopper å han var superfin i traven emellan.

när vi sen kom in i ridhus, med ny dressyrsadel osv(min sista ridtur) var han magisk, och i galoppfattningen(som vart första inomhus för iår) svävade han fram mjukt och fin även i galoppen sen(kan för övrigt också hänga med på att han fått ny skobalans, aluminium fram bak å fram sko bak. (haha undrar hur han är nu, nu fick han ännu mer finslipning förra veckan, bak å fram lätt sko fram, å bak har han en sko som gör hela vägen runt.

iaf, hoppas jag att jag efter detta kommer tillbaka starkare än innan. Sista lektionen på ridskolehäst innan förbudet, var jag typ helt slut i min kropp å var övertygad i galoppen min kropp skulle säga hejdå å att jag skulle fara av.

Känns bara så sjukt att typ alla vet nu... och att så många försök göra det dem kan för att jag ska må bättre å sänka kraven på mig själv. Avskyr dock att folk ser mig som sjuk, om än jag är det så...

Haha, tror nog inte yoga är något för mig :P kan kolla upp det men skulle bara brista ut i skratt
Vad du kämpar!
Jag är imponerad.
Men låt det inte bli för mycket med att göra i ordning många hästar så du är helt slut sen.
Bättre att göra en mindre än du tror du orkar/vill för då kanske ditt återhämtande blir kortare.

Känner igen lite i vad du säger. Att när man tvingas erkänna för sig själv hur illa det är och omvärlden får veta och då verkligen vill att man ska satsa mest på det som är verkligen viktigt (dvs återhämtning).

Nu är det inte alls samma sak eller lika djupt då det var enbart depressioner utan självskadebeteende eller så.
Jag kämpade emot länge. I omgångar under flera år. Det slutade med ett sammanbrott på jobbet där de skickade hem mig i taxi och första diagnosen var utmattning. Riktigt sant var väl inte det i och med att det fanns bakomliggande depressioner.
Men just känslan att nu är det okej att inte orka. Det är okej att grina osv.
Vet inte hur många gånger jag grinade framför mina stallkompisar för någon råkade fråga hur det var på fel dag. Men de visste ju att jag var sjukskriven och tog det bra.
Så otroligt skönt att inte få panik när man kände att tårarna liksom var nära.

Jag tror inte folk ser dig helt som sjuk, utan mest som en kämpe.
Depressioner och ätstörningar osv. är en sjukdom och det är många medvetna om idag, men jag upplever att många också är medvetna om att det inte är enkelt att vara i den sitsen.
De kanske inte kan förstå hur maktlös man känner sig och hur tufft det kan vara, men många försöker förstå i alla fall lite grann.

När jag ser i backspegeln så är det läskigt hur dålig jag faktiskt var. När vi hittade rätt med medicinen som kapar "dalarna" blev frisk(are) kändes det som medicinen gav mig livet tillbaka. Det tog ett tag att hitta rätt bara då SSRI och SNRI inte gav önskad effekt.
Oavsett metod för att bli frisk (det är ju så olika för olika problem och personer) så vill jag att du kommer ihåg att du också kan komma dit. Till den känslan att du "fått livet tillbaka".

Kämpa på!
 

shia

Trådstartare
Vad du kämpar!
Jag är imponerad.
Men låt det inte bli för mycket med att göra i ordning många hästar så du är helt slut sen.
Bättre att göra en mindre än du tror du orkar/vill för då kanske ditt återhämtande blir kortare.

Känner igen lite i vad du säger. Att när man tvingas erkänna för sig själv hur illa det är och omvärlden får veta och då verkligen vill att man ska satsa mest på det som är verkligen viktigt (dvs återhämtning).

Nu är det inte alls samma sak eller lika djupt då det var enbart depressioner utan självskadebeteende eller så.
Jag kämpade emot länge. I omgångar under flera år. Det slutade med ett sammanbrott på jobbet där de skickade hem mig i taxi och första diagnosen var utmattning. Riktigt sant var väl inte det i och med att det fanns bakomliggande depressioner.
Men just känslan att nu är det okej att inte orka. Det är okej att grina osv.
Vet inte hur många gånger jag grinade framför mina stallkompisar för någon råkade fråga hur det var på fel dag. Men de visste ju att jag var sjukskriven och tog det bra.
Så otroligt skönt att inte få panik när man kände att tårarna liksom var nära.

Jag tror inte folk ser dig helt som sjuk, utan mest som en kämpe.
Depressioner och ätstörningar osv. är en sjukdom och det är många medvetna om idag, men jag upplever att många också är medvetna om att det inte är enkelt att vara i den sitsen.
De kanske inte kan förstå hur maktlös man känner sig och hur tufft det kan vara, men många försöker förstå i alla fall lite grann.

När jag ser i backspegeln så är det läskigt hur dålig jag faktiskt var. När vi hittade rätt med medicinen som kapar "dalarna" blev frisk(are) kändes det som medicinen gav mig livet tillbaka. Det tog ett tag att hitta rätt bara då SSRI och SNRI inte gav önskad effekt.
Oavsett metod för att bli frisk (det är ju så olika för olika problem och personer) så vill jag att du kommer ihåg att du också kan komma dit. Till den känslan att du "fått livet tillbaka".

Kämpa på!
Tack.,

Just nu vet jag inte hur länge till jag orkar kämpa... Att inte rida gör mer ont inom mig än att äta... Försöker hålla humöret uppe men är så jäkla svårt när allt man tänker på är att man inte får rida.

Min passhäst är i världens form nu..dunderladdad.. Syrran ska rida honom imorgon.. försök få henne till att vara med på dressyrträningen med honom nu när jag ej får det.

I hagen spring han å bockar å stegrar å leker rövare, superladdad att leda ut och ta in(men snäll men ja)
Han såg så fundersam ut senast när jag sadla honom osv(han vart superglad när jag la på sadeln, öronen spetsade fram,) men sen när jag stod på backen å syrran där uppe, var precis som han tänkte vad tusan hände här?

senaste gångerna jag hämtade in honom, förra veckan (lett ut honom 1 gång denna vecka.. ej vart så mkt i stallet) så har han sprungit fram till grinden å gnäggat å sen gått snällt med mig in, (om än han vart laddad, höj jag rösten skärper han sig direkt).

Är ridskoletävling i dressyr på lördag såg jag nu. Känns surt å missa mkt tävlingar... endast vart med på 1 hittils iår, å då gick det åt skogen med hästen jag red. Så var taggad efteråt på att ta en revanch nästa gång... Men verka bli först till hösten det då, då detta är sista ridskoledressyren denna termin.
 
Tack.,

Just nu vet jag inte hur länge till jag orkar kämpa... Att inte rida gör mer ont inom mig än att äta... Försöker hålla humöret uppe men är så jäkla svårt när allt man tänker på är att man inte får rida.

Min passhäst är i världens form nu..dunderladdad.. Syrran ska rida honom imorgon.. försök få henne till att vara med på dressyrträningen med honom nu när jag ej får det.

I hagen spring han å bockar å stegrar å leker rövare, superladdad att leda ut och ta in(men snäll men ja)
Han såg så fundersam ut senast när jag sadla honom osv(han vart superglad när jag la på sadeln, öronen spetsade fram,) men sen när jag stod på backen å syrran där uppe, var precis som han tänkte vad tusan hände här?

senaste gångerna jag hämtade in honom, förra veckan (lett ut honom 1 gång denna vecka.. ej vart så mkt i stallet) så har han sprungit fram till grinden å gnäggat å sen gått snällt med mig in, (om än han vart laddad, höj jag rösten skärper han sig direkt).

Är ridskoletävling i dressyr på lördag såg jag nu. Känns surt å missa mkt tävlingar... endast vart med på 1 hittils iår, å då gick det åt skogen med hästen jag red. Så var taggad efteråt på att ta en revanch nästa gång... Men verka bli först till hösten det då, då detta är sista ridskoledressyren denna termin.
Kämpa på!
Du kommer att rida igen.

Lägg inte in för mycket av dina känslor i hur hästen tittar på dig.
Han är glad för att du kommer, glad för att du är där. Du är ju HANS människa. Då kommer han springandes.
Men vad hästar har för tankar vet vi inte och absolut inte om de analyserar varför du inte rider.
Jag tror att de förstår mer än vi tror på ett eller annat sätt.
Så länge hästen visar att den mår bra så behöver du inte oroa dig för hur den känner.
 

shia

Trådstartare
Jag, fick rida idag:laugh::banana::heart
Imorse vid frukosten så sa mamma/pappa att jag kunde få rida idag. då det är söndag och jag skött mig med maten osv. De sa att jag kunde få rida på söndagar, och övertalade dem att även få rida på tisdagsdressyrträningarna.

Jag vart så glad att jag nästan började gråta, natten till idag var tuff och trodde aldrig jag skulle ta mig igenom den. Tänk er all ångest kring mat och vikt, att veta att man gått upp 2 kg, snart 3 kg, och att man ätit normalt i 3 ½ vecka, och lägg på lika mkt till i saknad till att rida.
Att jag nu skulle få rida, trodde aldrig det inatt.

Satt upp i dressyrsadeln, som jag endast hann rida i en gång innan träningsförbudet. (kom samma vecka, ny tillverkad 2019 modell, dressyr wintec sadel helt magisk att rida i)
Aldrig vart så glad över att sitta upp och skritta ut från stallet. Red runt först i skritt på ridbanan. Flytta undan för skänkeln, lite volter, halter. Överlycklig men känner hur otränad jag blivit, och hur mkt jag tappat. efter ett tag börjar det lossna och kommer fram i trav.

Haha, vingligt vart det till en början. Men sen hittade jag takten och han började slappna av. red lite övergångar, serpentiner. Han var pigg, och laddad, men var ändå fin att rida. Tror han kände på sig att jag ej var så stark. Kan nämna jag fick träningsvärk ganska snabbt.

Att rida en rund volt i trav... är typ svårt i vanliga fall för oss, och nu, när jag måst kordinera allt å ja XD.

Vet inte hur länge eller kort stund jag red, men var så glad. Hoppas de på BUP tyck jag kan börja rida igen snart, för vill komma tillbaka till där jag var. Ska dit imorgon. Men insett att det kommer ta tid, längre tid än jag trott. Men glad jag börjat kunna vända det här nu. Vågar knappt tänka på om jag lyckats "nå mitt mål" hur lång tid tillbaka det skulle tagit...

Samtidigt, kan jag förstå varför de tog bort ridningen som de gjorde. Hade gått ned 6 kg på 3-4 veckor. och fortsatte nedåt, och åt knappt, När de tog bort ridningen, hade jag valet att fortsätta såhär, nå mitt viktmål men bli inlagd såsmåningom och en längre tid tills jag skulle börja rida igen. Eller att börja äta 6 mål/dag och få börja rida igen såsmåningom.

Vi har börjat renovera stallet nu, blir nog att vi målar nästa helg:) vitt med svart galler.
sedan åker hagarna upp å sen kommer hästarna hit:)
 
Jag, fick rida idag:laugh::banana::heart
Imorse vid frukosten så sa mamma/pappa att jag kunde få rida idag. då det är söndag och jag skött mig med maten osv. De sa att jag kunde få rida på söndagar, och övertalade dem att även få rida på tisdagsdressyrträningarna.

Jag vart så glad att jag nästan började gråta, natten till idag var tuff och trodde aldrig jag skulle ta mig igenom den. Tänk er all ångest kring mat och vikt, att veta att man gått upp 2 kg, snart 3 kg, och att man ätit normalt i 3 ½ vecka, och lägg på lika mkt till i saknad till att rida.
Att jag nu skulle få rida, trodde aldrig det inatt.

Satt upp i dressyrsadeln, som jag endast hann rida i en gång innan träningsförbudet. (kom samma vecka, ny tillverkad 2019 modell, dressyr wintec sadel helt magisk att rida i)
Aldrig vart så glad över att sitta upp och skritta ut från stallet. Red runt först i skritt på ridbanan. Flytta undan för skänkeln, lite volter, halter. Överlycklig men känner hur otränad jag blivit, och hur mkt jag tappat. efter ett tag börjar det lossna och kommer fram i trav.

Haha, vingligt vart det till en början. Men sen hittade jag takten och han började slappna av. red lite övergångar, serpentiner. Han var pigg, och laddad, men var ändå fin att rida. Tror han kände på sig att jag ej var så stark. Kan nämna jag fick träningsvärk ganska snabbt.

Att rida en rund volt i trav... är typ svårt i vanliga fall för oss, och nu, när jag måst kordinera allt å ja XD.

Vet inte hur länge eller kort stund jag red, men var så glad. Hoppas de på BUP tyck jag kan börja rida igen snart, för vill komma tillbaka till där jag var. Ska dit imorgon. Men insett att det kommer ta tid, längre tid än jag trott. Men glad jag börjat kunna vända det här nu. Vågar knappt tänka på om jag lyckats "nå mitt mål" hur lång tid tillbaka det skulle tagit...

Samtidigt, kan jag förstå varför de tog bort ridningen som de gjorde. Hade gått ned 6 kg på 3-4 veckor. och fortsatte nedåt, och åt knappt, När de tog bort ridningen, hade jag valet att fortsätta såhär, nå mitt viktmål men bli inlagd såsmåningom och en längre tid tills jag skulle börja rida igen. Eller att börja äta 6 mål/dag och få börja rida igen såsmåningom.

Vi har börjat renovera stallet nu, blir nog att vi målar nästa helg:) vitt med svart galler.
sedan åker hagarna upp å sen kommer hästarna hit:)
Tänk på att BUP är experter, dina föräldrar är inte experter. Det spelar ingen roll vad dina föräldrar tycker, det är BUP som har kompetens att avgöra om du bör rida eller ej. Om du vill bli frisk så strunta i ridningen tills BUP ger ok.
 
Jag, fick rida idag:laugh::banana::heart
Imorse vid frukosten så sa mamma/pappa att jag kunde få rida idag. då det är söndag och jag skött mig med maten osv. De sa att jag kunde få rida på söndagar, och övertalade dem att även få rida på tisdagsdressyrträningarna.

Jag vart så glad att jag nästan började gråta, natten till idag var tuff och trodde aldrig jag skulle ta mig igenom den. Tänk er all ångest kring mat och vikt, att veta att man gått upp 2 kg, snart 3 kg, och att man ätit normalt i 3 ½ vecka, och lägg på lika mkt till i saknad till att rida.
Att jag nu skulle få rida, trodde aldrig det inatt.

Satt upp i dressyrsadeln, som jag endast hann rida i en gång innan träningsförbudet. (kom samma vecka, ny tillverkad 2019 modell, dressyr wintec sadel helt magisk att rida i)
Aldrig vart så glad över att sitta upp och skritta ut från stallet. Red runt först i skritt på ridbanan. Flytta undan för skänkeln, lite volter, halter. Överlycklig men känner hur otränad jag blivit, och hur mkt jag tappat. efter ett tag börjar det lossna och kommer fram i trav.

Haha, vingligt vart det till en början. Men sen hittade jag takten och han började slappna av. red lite övergångar, serpentiner. Han var pigg, och laddad, men var ändå fin att rida. Tror han kände på sig att jag ej var så stark. Kan nämna jag fick träningsvärk ganska snabbt.

Att rida en rund volt i trav... är typ svårt i vanliga fall för oss, och nu, när jag måst kordinera allt å ja XD.

Vet inte hur länge eller kort stund jag red, men var så glad. Hoppas de på BUP tyck jag kan börja rida igen snart, för vill komma tillbaka till där jag var. Ska dit imorgon. Men insett att det kommer ta tid, längre tid än jag trott. Men glad jag börjat kunna vända det här nu. Vågar knappt tänka på om jag lyckats "nå mitt mål" hur lång tid tillbaka det skulle tagit...

Samtidigt, kan jag förstå varför de tog bort ridningen som de gjorde. Hade gått ned 6 kg på 3-4 veckor. och fortsatte nedåt, och åt knappt, När de tog bort ridningen, hade jag valet att fortsätta såhär, nå mitt viktmål men bli inlagd såsmåningom och en längre tid tills jag skulle börja rida igen. Eller att börja äta 6 mål/dag och få börja rida igen såsmåningom.

Vi har börjat renovera stallet nu, blir nog att vi målar nästa helg:) vitt med svart galler.
sedan åker hagarna upp å sen kommer hästarna hit:)
Heja heja heja!
Men tänk på att vara rädd om dig och låta det ta tid nu så det inte blir bakslag.

Förstår att det var underbart att rida och så kul att du kunnat göra det, men det förbrukar också energi som du behöver för att fortsätta kämpa mot en hälsosam vikt.. Det är ju därför de vill begränsa det så mycket.

Blir inte dressyrträningar lite tufft att vara med på redan nu?
 

shia

Trådstartare
Hej, tack för svaren osv.
Anledningen till att BUP inte vill jag ska rida ännu, är för att de vill vara säkra på att jag fortsätt ät och inte använder träning som kompensation. Min vikt, värden osv är bra enligt dem. Är ingen fara fysiskt för mig att rida.

Att det förbrukas energi av att rida 1-2 ggr /veckan gör det, men inte i närheten av lika mkt som att rida 1-2 hästar/dag samt mocka och fixa stallet under helgerna(samt träningspass 3 ggr/veckan på skolan)
. Om än det ej går jämföra så. Men ja. ni får förstå/missförstå mig.
varav jag i 3 veckor inte gjort annat än ligga i min säng, kolla netflix, rita, iprincip.

får se på tisdag hur dressyrträningen går, men gör inte mer än vad jag klarar av. Min ridlärare/tränare vet om mina problem (okej, vem vet inte om det typ..)
Hon är iaf väldigt bra på att anpassa efter vad man klarar av. (tex när min passhäst var svår och bråkig där ett tag, så kunde de andra 4 rida som vanligt å hon hade övningar för dem men satte ändå mig på övningar utan krav. typ skritt 1 varv på en volt, trav ett varv, osv på långa tyglar osv) blir det för tufft, så avbryt jag då.

bakslag får det vara nog av nu... Skillnaden nu, jämfört med de andra gånger jag försökt bli frisk/gått på samtal. Är att jag denna gång VILL bli frisk. Det är inte längre det här att jag ska låtsas bli frisk för sen gå ned igen, för jag vet att jag ej kommer klara av att rida och vara 10 kg(nu 14 kg) lättare.

Denna gång har även BUP tagit mig på allvar. (och hela universum...) Och jag vill inte ha alla dessa bråk hemma och alla bråk som varit med kompisar. Jag vill må bra, träna, bli stark. fysiskt och psykiskt. Kunna ta kör och montélicens, men som travtränaren sa, jag behöv ha muskler och må bra för att kunna det.

Jag är en tävlingsmänniska och har endast tävlat en gång detta år och det funkar inte om man är jag :)
Jag har allt jag vill och behöver. Det finns ingenting som jag saknar, förutom att kunna äta vad jag vill och vara frisk.

Jag tror inte det kommer bli lätt, det kommer vara tufft. Men har sjukt många personer som stöttar mig, fler än jag kunnat tro. Jag har min passhäst, och framtid.
 

shia

Trådstartare
Oj, gilla jag typ låt arg men XD
är glad. gladare än jag vart senaste 1-2 månaderna.
 
Jag tänker på såna där stora bollar, vad heter de, pilatesbollar? Att byta ut t.ex tv-soffan eller datorstolen mot en sådan enbart för att lära sig att sitta ordentligt. Inga onödiga träningspass som gör att du behöver fimpa ridningen ett tag igen utan stillasittande till en början och absolut inte längre stunder till att börja med (går det inte in under "för hård träning" lär du åtminstone braka i golvet efter ett tag om du varit i dåligt skick ett tag så balansen rubbats ;) ). För egen del hade jag suttit bara några minuter, kanske 10-15/dag, som max första veckan för en start på det där för att se hur kroppen tar det. Mest för att jag hade varit rädd att behöva lägga ner intresset ett tag igen och varit extra försiktig :p Det är ju otroligt vanligt att man sitter snett i sadeln och såna bollar är ju perfekt för att lära känna sin kropp.
 
Hej, tack för svaren osv.
Anledningen till att BUP inte vill jag ska rida ännu, är för att de vill vara säkra på att jag fortsätt ät och inte använder träning som kompensation. Min vikt, värden osv är bra enligt dem. Är ingen fara fysiskt för mig att rida.

Att det förbrukas energi av att rida 1-2 ggr /veckan gör det, men inte i närheten av lika mkt som att rida 1-2 hästar/dag samt mocka och fixa stallet under helgerna(samt träningspass 3 ggr/veckan på skolan)
. Om än det ej går jämföra så. Men ja. ni får förstå/missförstå mig.
varav jag i 3 veckor inte gjort annat än ligga i min säng, kolla netflix, rita, iprincip.

får se på tisdag hur dressyrträningen går, men gör inte mer än vad jag klarar av. Min ridlärare/tränare vet om mina problem (okej, vem vet inte om det typ..)
Hon är iaf väldigt bra på att anpassa efter vad man klarar av. (tex när min passhäst var svår och bråkig där ett tag, så kunde de andra 4 rida som vanligt å hon hade övningar för dem men satte ändå mig på övningar utan krav. typ skritt 1 varv på en volt, trav ett varv, osv på långa tyglar osv) blir det för tufft, så avbryt jag då.

bakslag får det vara nog av nu... Skillnaden nu, jämfört med de andra gånger jag försökt bli frisk/gått på samtal. Är att jag denna gång VILL bli frisk. Det är inte längre det här att jag ska låtsas bli frisk för sen gå ned igen, för jag vet att jag ej kommer klara av att rida och vara 10 kg(nu 14 kg) lättare.

Denna gång har även BUP tagit mig på allvar. (och hela universum...) Och jag vill inte ha alla dessa bråk hemma och alla bråk som varit med kompisar. Jag vill må bra, träna, bli stark. fysiskt och psykiskt. Kunna ta kör och montélicens, men som travtränaren sa, jag behöv ha muskler och må bra för att kunna det.

Jag är en tävlingsmänniska och har endast tävlat en gång detta år och det funkar inte om man är jag :)
Jag har allt jag vill och behöver. Det finns ingenting som jag saknar, förutom att kunna äta vad jag vill och vara frisk.

Jag tror inte det kommer bli lätt, det kommer vara tufft. Men har sjukt många personer som stöttar mig, fler än jag kunnat tro. Jag har min passhäst, och framtid.
Ja jag förstår att BUP tar ett helhetsgrepp och inte bara tänker på om det är fysiskt farligt för dig att rida eller ej. Därför bör du lyssna på dem och avstå all ridning tills de säger annorlunda.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

  • Kläder.
  • Storkok
  • Sommarföräldrar 2019

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp