Höstföräldrar 2020 - del 2

[Poison-heart]

Här är spjälsängen numera kattens säng

 

[Kilauea]

Här är spjälsängen numera kattens säng

Vår ena tycker också det är en väldigt bra säng. När inte matten belamrat den med saker (blöjor, böcker mm mm) .

 

[julgrisen]

Åh vad skönt att det hjälpte! Hur gammal var din bebis då ni klippte? Märktes det skillnad direkt?

De kollade på bb och de har kollat två gånger på bvc, alla säger att det ser fint ut. Och att taget ser fint ut.

Ett tips är att fråga om de även kollat det bakre tungbandet! De kollade Harrys tungband flera gånger på BB-mottagningen och sen på sjukhuset men det var först när sjukhuslogopeden bad läkaren kolla det bakre som det visade sig att det var för kort, tydligen är det inte alla som känner till det har jag förstått både på sjukhuslogopeden och min kompis som är logoped, det visar inte samma symptom som det där med hjärtformad tungspets osv så lätt att missa! Gjorde superstor skillnad på Harry när han fick det klippt.

 

[Martenix]

Åh vad skönt att det hjälpte! Hur gammal var din bebis då ni klippte? Märktes det skillnad direkt?

De kollade på bb och de har kollat två gånger på bvc, alla säger att det ser fint ut. Och att taget ser fint ut.

Han var lite drygt 16 veckor när de klippte. Märkte ingen omedelbar skillnad på amningen, men då var vi också inne i en djup svacka amningsmässigt precis när de klippte så det är kanske inte så konstigt. När jag var inne på amningsmottagningen så var mjölken blodblandad för att jag hade ett sår som sprack upp just då och min reflex varje gång Lilleman skulle ta tag om bröstet var att kasta ungen ifrån mig för att det gjorde så ont En vecka efteråt så hade jag uppföljning med amningsmottagningen på telefon och då hade det blivit bättre men det gjorde fortfarande ont, men ytterligare någon vecka senare så var förbättringen stor. Det märktes dock viss skillnad för Lilleman direkt, efter bara någon dag så hade han tränat upp helt nya ljud och rörelser med munnen och började göra massa pruttljud och dylikt och hade jätteroligt åt sig själv, så han verkade tycka att klippningen av tungbandet var toppen.

Här kollades också tungbandet på BB utan anmärkning, och sedan samma på BVC. Likaså taget, amningspositioner etc. och jag fick hela tiden höra att allting såg bra ut. Vet att jag bad om hjälp redan på BB eftersom det gjorde så fruktansvärt ont i början men fick mest axelryckningar till svar och att det gör ont för nästan alla de första två veckorna men att det går över... Så sen när det inte gick över varken efter två eller tre veckor så frågade jag på BVC, sköterskan där observerade amningen och tyckte att det såg bra ut men bad mig kontakta amningsmottagningen istället om det inte blev bättre. Så det gjorde jag, de hade inte riktigt tid just då utan bad mig avvakta och vara noga med att han tog ett stort tag och låg rätt vid bröstet. Om jag ville så kunde jag få komma in för amningsobservation veckan efter men då jag har 7 mil enkel väg till dem och Lilleman gallskrek så fort han hamnade i bilen så kände jag inte alls för att utsätta oss för den bilresan utan kämpade på själv. Så gick veckorna och problemen fortsatte, även om det varierade kring hur ont det gjorde så blev det aldrig helt smärtfritt att amma men för mig blev det ju till sist normalt. Det är ju dessutom första barnet så jag har ju ingenting att jämföra med, jag tänkte att alla väl fick mjölkstockning emellanåt, att det är normalt med bröst som snabbt blir spända och läcker etc. BVC började antyda att jag ju alltid kunde sluta amma eftersom jag vid varje besök nämnde att amningen var jobbig.

Så när jag väl kontaktade amningsmottagningen igen där kring 16 veckor så var jag verkligen redo att ge upp amningen helt men tänkte att jag ger det en sista chans. De tyckte också att taget såg bra ut men att tungbandet kanske var en aning kort, ingenting de i vanliga fall skulle reagera på men eftersom jag haft så långvariga problem så tyckte de ändå att det kunde vara värt att testa att klippa det. Så vi fick en remiss till öron-näsa-hals där en läkare kunde klippa direkt, kommer dit och läkaren undrar mest varför vi kom dit för tungbandet såg väl inte särskilt kort ut men klippte ändå. Lilleman verkade inte tycka att det gjorde särskilt ont alls och grät bara en kort stund efter men jag tyckte det var en helt fruktansvärd upplevelse. Har aldrig känt mig så elak och hemsk som då, världens sämsta mamma alla kategorier. Så om det blir aktuellt för er att ev. klippa tungbandet, ha gärna med dig stöd är mitt tips.

Nu blev detta visst en hel roman, men det jag vill få fram är att det ändå kan finnas hopp även om det kan ta lång tid att få ordning på det. Nu i efterhand kan jag verkligen inte förstå att jag stod ut så länge eller ens varför jag gjorde det men där och då så kändes det ändå viktigt för mig att få fortsätta amma även om jag inte kunde sätta fingret på varför. Sen så tycker jag verkligen inte att det är fel att sluta amma heller. Sett i backspegeln så borde jag kanske gjort det för min egen skull för jag hade nog mått väldigt mycket bättre de första månaderna efter förlossningen då än vad jag gjort, men det är lätt att vara efterklok.

 

[Kilauea]

Han var lite drygt 16 veckor när de klippte. Märkte ingen omedelbar skillnad på amningen, men då var vi också inne i en djup svacka amningsmässigt precis när de klippte så det är kanske inte så konstigt. När jag var inne på amningsmottagningen så var mjölken blodblandad för att jag hade ett sår som sprack upp just då och min reflex varje gång Lilleman skulle ta tag om bröstet var att kasta ungen ifrån mig för att det gjorde så ont En vecka efteråt så hade jag uppföljning med amningsmottagningen på telefon och då hade det blivit bättre men det gjorde fortfarande ont, men ytterligare någon vecka senare så var förbättringen stor. Det märktes dock viss skillnad för Lilleman direkt, efter bara någon dag så hade han tränat upp helt nya ljud och rörelser med munnen och började göra massa pruttljud och dylikt och hade jätteroligt åt sig själv, så han verkade tycka att klippningen av tungbandet var toppen.

Här kollades också tungbandet på BB utan anmärkning, och sedan samma på BVC. Likaså taget, amningspositioner etc. och jag fick hela tiden höra att allting såg bra ut. Vet att jag bad om hjälp redan på BB eftersom det gjorde så fruktansvärt ont i början men fick mest axelryckningar till svar och att det gör ont för nästan alla de första två veckorna men att det går över... Så sen när det inte gick över varken efter två eller tre veckor så frågade jag på BVC, sköterskan där observerade amningen och tyckte att det såg bra ut men bad mig kontakta amningsmottagningen istället om det inte blev bättre. Så det gjorde jag, de hade inte riktigt tid just då utan bad mig avvakta och vara noga med att han tog ett stort tag och låg rätt vid bröstet. Om jag ville så kunde jag få komma in för amningsobservation veckan efter men då jag har 7 mil enkel väg till dem och Lilleman gallskrek så fort han hamnade i bilen så kände jag inte alls för att utsätta oss för den bilresan utan kämpade på själv. Så gick veckorna och problemen fortsatte, även om det varierade kring hur ont det gjorde så blev det aldrig helt smärtfritt att amma men för mig blev det ju till sist normalt. Det är ju dessutom första barnet så jag har ju ingenting att jämföra med, jag tänkte att alla väl fick mjölkstockning emellanåt, att det är normalt med bröst som snabbt blir spända och läcker etc. BVC började antyda att jag ju alltid kunde sluta amma eftersom jag vid varje besök nämnde att amningen var jobbig.

Så när jag väl kontaktade amningsmottagningen igen där kring 16 veckor så var jag verkligen redo att ge upp amningen helt men tänkte att jag ger det en sista chans. De tyckte också att taget såg bra ut men att tungbandet kanske var en aning kort, ingenting de i vanliga fall skulle reagera på men eftersom jag haft så långvariga problem så tyckte de ändå att det kunde vara värt att testa att klippa det. Så vi fick en remiss till öron-näsa-hals där en läkare kunde klippa direkt, kommer dit och läkaren undrar mest varför vi kom dit för tungbandet såg väl inte särskilt kort ut men klippte ändå. Lilleman verkade inte tycka att det gjorde särskilt ont alls och grät bara en kort stund efter men jag tyckte det var en helt fruktansvärd upplevelse. Har aldrig känt mig så elak och hemsk som då, världens sämsta mamma alla kategorier. Så om det blir aktuellt för er att ev. klippa tungbandet, ha gärna med dig stöd är mitt tips.

Nu blev detta visst en hel roman, men det jag vill få fram är att det ändå kan finnas hopp även om det kan ta lång tid att få ordning på det. Nu i efterhand kan jag verkligen inte förstå att jag stod ut så länge eller ens varför jag gjorde det men där och då så kändes det ändå viktigt för mig att få fortsätta amma även om jag inte kunde sätta fingret på varför. Sen så tycker jag verkligen inte att det är fel att sluta amma heller. Sett i backspegeln så borde jag kanske gjort det för min egen skull för jag hade nog mått väldigt mycket bättre de första månaderna efter förlossningen då än vad jag gjort, men det är lätt att vara efterklok.

Vad jobbigt att BVC bara tyckte du skulle ge upp amningen så. Har förstått att dom ibland förespråkar ersättning lite väl lätt.
Inte för att det är nåt fel på det, inte alls så jag menar. Men att de inte kan ge bättre stöd.

Hur går det till när de klipper tungband egentligen? Får bebis sockerlösning innan? Håller de fast tungan?

 

[Martenix]

Vad jobbigt att BVC bara tyckte du skulle ge upp amningen så. Har förstått att dom ibland förespråkar ersättning lite väl lätt.
Inte för att det är nåt fel på det, inte alls så jag menar. Men att de inte kan ge bättre stöd.

Hur går det till när de klipper tungband egentligen? Får bebis sockerlösning innan? Håller de fast tungan?

Ja, jag tror att BVC-sköterskan i mitt fall saknade tillräckligt med kunskap kring amning för att kunna ge tillräckligt med stöd när det krånglade mer än "normalt". Hon var väldigt intresserad av mina erfarenheter kring klippningen av tungbandet och hur jag upplevde amningen efteråt så jag tror definitivt att hon är intresserad av att lära sig mer. I övrigt har jag fått jättebra stöd av BVC, men inte just kring amningen tyvärr. Ändå är ju rådet man får oftast att vända sig till just BVC i första hand.

Han fick lite sockerlösning först, sedan så fick jag och en sköterska hålla fast honom medan han satt i mitt knä. Han fick absolut inte röra sig alls och blev väldigt ledsen och upprörd över detta vilket var oerhört påfrestande för mig. Läkaren satt framför oss och klippte, vet inte riktigt om de höll fast tungan också men sköterskan höll i alla fall fast huvudet så att han inte kunde vrida på det. Jag tror han klippte åtminstone två gånger så vi fick hålla ganska länge, tror inte att Lilleman kände av klippet särskilt mycket utan främst reagerade på fasthållningen. Efteråt så lugnade han sig rätt snabbt.

 

[Monkie]

Ett tips är att fråga om de även kollat det bakre tungbandet! De kollade Harrys tungband flera gånger på BB-mottagningen och sen på sjukhuset men det var först när sjukhuslogopeden bad läkaren kolla det bakre som det visade sig att det var för kort, tydligen är det inte alla som känner till det har jag förstått både på sjukhuslogopeden och min kompis som är logoped, det visar inte samma symptom som det där med hjärtformad tungspets osv så lätt att missa! Gjorde superstor skillnad på Harry när han fick det klippt.

Å vad bra det ska jag kolla. Pratade med amningsmottagningen som sa att experterna finns i Göteborg och Stockholm. Vi som inte kommer till maxi utan kaos.

 

[Monkie]

Han var lite drygt 16 veckor när de klippte. Märkte ingen omedelbar skillnad på amningen, men då var vi också inne i en djup svacka amningsmässigt precis när de klippte så det är kanske inte så konstigt. När jag var inne på amningsmottagningen så var mjölken blodblandad för att jag hade ett sår som sprack upp just då och min reflex varje gång Lilleman skulle ta tag om bröstet var att kasta ungen ifrån mig för att det gjorde så ont En vecka efteråt så hade jag uppföljning med amningsmottagningen på telefon och då hade det blivit bättre men det gjorde fortfarande ont, men ytterligare någon vecka senare så var förbättringen stor. Det märktes dock viss skillnad för Lilleman direkt, efter bara någon dag så hade han tränat upp helt nya ljud och rörelser med munnen och började göra massa pruttljud och dylikt och hade jätteroligt åt sig själv, så han verkade tycka att klippningen av tungbandet var toppen.

Här kollades också tungbandet på BB utan anmärkning, och sedan samma på BVC. Likaså taget, amningspositioner etc. och jag fick hela tiden höra att allting såg bra ut. Vet att jag bad om hjälp redan på BB eftersom det gjorde så fruktansvärt ont i början men fick mest axelryckningar till svar och att det gör ont för nästan alla de första två veckorna men att det går över... Så sen när det inte gick över varken efter två eller tre veckor så frågade jag på BVC, sköterskan där observerade amningen och tyckte att det såg bra ut men bad mig kontakta amningsmottagningen istället om det inte blev bättre. Så det gjorde jag, de hade inte riktigt tid just då utan bad mig avvakta och vara noga med att han tog ett stort tag och låg rätt vid bröstet. Om jag ville så kunde jag få komma in för amningsobservation veckan efter men då jag har 7 mil enkel väg till dem och Lilleman gallskrek så fort han hamnade i bilen så kände jag inte alls för att utsätta oss för den bilresan utan kämpade på själv. Så gick veckorna och problemen fortsatte, även om det varierade kring hur ont det gjorde så blev det aldrig helt smärtfritt att amma men för mig blev det ju till sist normalt. Det är ju dessutom första barnet så jag har ju ingenting att jämföra med, jag tänkte att alla väl fick mjölkstockning emellanåt, att det är normalt med bröst som snabbt blir spända och läcker etc. BVC började antyda att jag ju alltid kunde sluta amma eftersom jag vid varje besök nämnde att amningen var jobbig.

Så när jag väl kontaktade amningsmottagningen igen där kring 16 veckor så var jag verkligen redo att ge upp amningen helt men tänkte att jag ger det en sista chans. De tyckte också att taget såg bra ut men att tungbandet kanske var en aning kort, ingenting de i vanliga fall skulle reagera på men eftersom jag haft så långvariga problem så tyckte de ändå att det kunde vara värt att testa att klippa det. Så vi fick en remiss till öron-näsa-hals där en läkare kunde klippa direkt, kommer dit och läkaren undrar mest varför vi kom dit för tungbandet såg väl inte särskilt kort ut men klippte ändå. Lilleman verkade inte tycka att det gjorde särskilt ont alls och grät bara en kort stund efter men jag tyckte det var en helt fruktansvärd upplevelse. Har aldrig känt mig så elak och hemsk som då, världens sämsta mamma alla kategorier. Så om det blir aktuellt för er att ev. klippa tungbandet, ha gärna med dig stöd är mitt tips.

Nu blev detta visst en hel roman, men det jag vill få fram är att det ändå kan finnas hopp även om det kan ta lång tid att få ordning på det. Nu i efterhand kan jag verkligen inte förstå att jag stod ut så länge eller ens varför jag gjorde det men där och då så kändes det ändå viktigt för mig att få fortsätta amma även om jag inte kunde sätta fingret på varför. Sen så tycker jag verkligen inte att det är fel att sluta amma heller. Sett i backspegeln så borde jag kanske gjort det för min egen skull för jag hade nog mått väldigt mycket bättre de första månaderna efter förlossningen då än vad jag gjort, men det är lätt att vara efterklok.

Tack för att du berättar!

Amningen känns viktig och jag kämpar gärna på lite till . Tyvärr får vi bara vara en närstående på allt i regionen så kommer inte få ha med mig stöd.

 

[KarinStarfighter]

Nej, upplever inte heller att jag fått så bra stöd av bvc alla gånger. Såklart är se experter på hälsa osv men i ärlighetens namn går jag mest dit för vägning och vaccination. Som nu med sömnen så tycker jag att jag får mer stöd av att fråga kompisar som har fler barn hur de har gjort

 

[Eli]

Håller med om stödet från BVC, eller handfasta råd egentligen, är dåligt. De flesta på BVC är ju distriktssköterskor som inte ens har amning i sitt kursupplägg, och det finns inget krav att man ska ha läst om det när man jobbar där heller så klart infon är bristfällig om just amning.

 

[Monkie]

Tycker inte jag har något vidare förtroende för min BVC-sköterska med tanke på de amningsråd hon gett plus hanteringen av min flickas hemangiom. Hon vet att jag kör med fri amning. Sist frågade hon om det går bra med amningen varpå jag svarade ja. Då sa hon att jag inte ska vänja bebisen vid att amma så ofta nu när hon är tre månader. Och att om hon äter dåligt på dagen så ska hon minsann inte få lov att amma på natten. Vilket jag vägrar lyssna på, jag ammar på bebis signaler.

Känns som en besvikelse eftersom jag inte riktigt fick förtroende för min mvc-sköterska heller. Nu lär vi ju följas år i flera år liksom.

 

[Martenix]

Håller med om stödet från BVC, eller handfasta råd egentligen, är dåligt. De flesta på BVC är ju distriktssköterskor som inte ens har amning i sitt kursupplägg, och det finns inget krav att man ska ha läst om det när man jobbar där heller så klart infon är bristfällig om just amning.

Nä precis, det konstiga i sammanhanget är väl just att det ofta är BVC det hänvisas till trots detta.

Tycker inte jag har något vidare förtroende för min BVC-sköterska med tanke på de amningsråd hon gett plus hanteringen av min flickas hemangiom. Hon vet att jag kör med fri amning. Sist frågade hon om det går bra med amningen varpå jag svarade ja. Då sa hon att jag inte ska vänja bebisen vid att amma så ofta nu när hon är tre månader. Och att om hon äter dåligt på dagen så ska hon minsann inte få lov att amma på natten. Vilket jag vägrar lyssna på, jag ammar på bebis signaler.

Känns som en besvikelse eftersom jag inte riktigt fick förtroende för min mvc-sköterska heller. Nu lär vi ju följas år i flera år liksom.

Men oj, det låter ju helgalet!
Vad menar hon att du skall göra på natten istället då?

 

[Monkie]

Nä precis, det konstiga i sammanhanget är väl just att det ofta är BVC det hänvisas till trots detta.


Men oj, det låter ju helgalet!
Vad menar hon att du skall göra på natten istället då?

Nä det framgick inte riktigt. Som att bebisar äter sämre någon dag för att jäklas, och att man ska hämnas på natten.. Blä.

 

[julgrisen]

Tycker inte jag har något vidare förtroende för min BVC-sköterska med tanke på de amningsråd hon gett plus hanteringen av min flickas hemangiom. Hon vet att jag kör med fri amning. Sist frågade hon om det går bra med amningen varpå jag svarade ja. Då sa hon att jag inte ska vänja bebisen vid att amma så ofta nu när hon är tre månader. Och att om hon äter dåligt på dagen så ska hon minsann inte få lov att amma på natten. Vilket jag vägrar lyssna på, jag ammar på bebis signaler.

Känns som en besvikelse eftersom jag inte riktigt fick förtroende för min mvc-sköterska heller. Nu lär vi ju följas år i flera år liksom.

Låter ju helt sjukt, som att bebisar kan lära sig av att bli straffade! Jag skulle nog nästan försökt byta sköterska om jag var du, låter inte som ett vidare barnperspektiv.

 

[Kilauea]

Jag håller med om att jag skulle byta bvc-sköterska om jag var du @Monkie .
Klart bebis ska få amma när hon behöver och signalerar. Det är ju det som är fri amning liksom.

 

[julgrisen]

Håller i övrigt med er andra om stödet från BVC, har inte nåt vidare förtroende för vår BVC-sköterska heller. Vi hade ju väldigt problem med vikten för båda barnen i början och efter de varit inlagda för sondmatning och äntligen började gå upp i vikt ifrågasatte hon varför de inte sondmatat dem längre och sa flera gånger att de fortfarande gick upp dåligt i vikt trots att läkaren på sjukhuset varit jättenöjd med deras viktuppgång och vi äntligen hade börjat sluta ha ångest och gråta vid varje matning. Vi blev såklart jätteoroliga igen och tyckte inte alls att vi blev så bra bemötta i vår oro.

Dessutom reagerade jag rätt mycket på hennes sätt att prata om våldsfrågan, jag jobbar ju på socialtjänsten i vanliga fall och ställer frågan om våldsutsatthet flera gånger i veckan och då vet man ju verkligen hur viktigt det är att personen i fråga ska få möjlighet att svara ärligt på frågan, min BVC-sköterska berättade för mig och min sambo att jag vid nästa besök skulle få frågan om jag blir utsatt för våld och dessutom skulle min sambo vänta utanför rummet medan jag svarade på detta. Nu blir jag ju såklart inte utsatt för våld som tur är, men hade jag blivit det hade jag ju inte känt mig särskilt trygg med att berätta det med våldsutövaren precis utanför? Och dessutom hade han ju haft gott om tid att övertyga mig om att inte prata eftersom han visste att frågan skulle ställas. Så himla idiotiskt bara. Upplevde också att hon inte alls var intresserad av att prata om de saker jag upplevt som jobbiga under de första månaderna när jag fick fylla i ett papper om mitt psykiska mående. Hon viftade liksom bort de svar som inte tydde på perfekt mående och sa saker som ”har du provat att inte tänka så?” när jag sa att jag ofta la skulden på mig själv och mår väldigt dåligt när saker inte går som det ska med mat eller sömn osv. Man bara nej men tack för rådet, det hade jag aldrig kommit på själv? . Kände med en gång att jag inte kommer berätta för henne om något skulle kännas riktigt jobbigt.
Vi funderade på att byta sköterska efter det där med vikten men nu tänker vi att vi förhoppningsvis ska flytta snart och att vi ändå inte har så stort behov av stöd just nu så gör som nån annan skrev och använder dem mest för att få vägt barnen och få dem vaccinerade.

 

[Kilauea]

Även här känns BVC sådär. Vi bytte med sonen för att förra BVC hade ont om personal, vi träffade ny varje gång och de hade noll kunskap om prematurer.

Nuvarande BVC har inte heller så stor koll på prematurer, vi blev tex skickade till BUM för koll då sonen hasade på rumpan istället för att krypa. Läkare på BUM undrade varför vi var där och tyckte att han utvecklades precis som han skulle, om man korrigerade åldern. Och att hasa på rumpan istället för krypa var helt ok.

Men känner också att vi har bvc mest för vägning och mätning.

 

[vinkelina]

Ni vet se de här med att googla saker

vår Lovisa är stel och vi fick några övningar vid senaste besök (även mellanbarnet var stel men gick över när han naturligt började röra på sig mer så är inte stressad)

men i alla fall. Googlade för tänkte att de kanske finns fler rörelser vi skulle kunna göra, nu är det turvis föra höger hand mot vänster knä och tvärtom samt växelvis dra upp benen mot magen.

vad hittar jag. En dödlig sjukdom/syndrom som har stelhet hos spädbarn som första symptom och där de bara lever till två års ålder. Första artikeln dessutom

I stället för att bara ringa BVC och be om fler övningar eller remiss till fysioterapeut

 

[Monkie]

Håller i övrigt med er andra om stödet från BVC, har inte nåt vidare förtroende för vår BVC-sköterska heller. Vi hade ju väldigt problem med vikten för båda barnen i början och efter de varit inlagda för sondmatning och äntligen började gå upp i vikt ifrågasatte hon varför de inte sondmatat dem längre och sa flera gånger att de fortfarande gick upp dåligt i vikt trots att läkaren på sjukhuset varit jättenöjd med deras viktuppgång och vi äntligen hade börjat sluta ha ångest och gråta vid varje matning. Vi blev såklart jätteoroliga igen och tyckte inte alls att vi blev så bra bemötta i vår oro.

Dessutom reagerade jag rätt mycket på hennes sätt att prata om våldsfrågan, jag jobbar ju på socialtjänsten i vanliga fall och ställer frågan om våldsutsatthet flera gånger i veckan och då vet man ju verkligen hur viktigt det är att personen i fråga ska få möjlighet att svara ärligt på frågan, min BVC-sköterska berättade för mig och min sambo att jag vid nästa besök skulle få frågan om jag blir utsatt för våld och dessutom skulle min sambo vänta utanför rummet medan jag svarade på detta. Nu blir jag ju såklart inte utsatt för våld som tur är, men hade jag blivit det hade jag ju inte känt mig särskilt trygg med att berätta det med våldsutövaren precis utanför? Och dessutom hade han ju haft gott om tid att övertyga mig om att inte prata eftersom han visste att frågan skulle ställas. Så himla idiotiskt bara. Upplevde också att hon inte alls var intresserad av att prata om de saker jag upplevt som jobbiga under de första månaderna när jag fick fylla i ett papper om mitt psykiska mående. Hon viftade liksom bort de svar som inte tydde på perfekt mående och sa saker som ”har du provat att inte tänka så?” när jag sa att jag ofta la skulden på mig själv och mår väldigt dåligt när saker inte går som det ska med mat eller sömn osv. Man bara nej men tack för rådet, det hade jag aldrig kommit på själv? . Kände med en gång att jag inte kommer berätta för henne om något skulle kännas riktigt jobbigt.
Vi funderade på att byta sköterska efter det där med vikten men nu tänker vi att vi förhoppningsvis ska flytta snart och att vi ändå inte har så stort behov av stöd just nu så gör som nån annan skrev och använder dem mest för att få vägt barnen och få dem vaccinerade.

Men herregud vad klantigt att lägga fram frpgan om våld på det viset . Och så onödigt att stressa om vikten.

Jag känner detsamma, jag hade aldrig kontaktat henne om jag mår dåligt på något vis.

Ska försöka byta sköterska, det finns dock bara en till så jag hoppas verkligen den andra är barnvänligare. Om det visar sig att hon är likadan har jag bränt broarna med hela bvc

 

[Monkie]

Ni vet se de här med att googla saker

vår Lovisa är stel och vi fick några övningar vid senaste besök (även mellanbarnet var stel men gick över när han naturligt började röra på sig mer så är inte stressad)

men i alla fall. Googlade för tänkte att de kanske finns fler rörelser vi skulle kunna göra, nu är det turvis föra höger hand mot vänster knä och tvärtom samt växelvis dra upp benen mot magen.

vad hittar jag. En dödlig sjukdom/syndrom som har stelhet hos spädbarn som första symptom och där de bara lever till två års ålder. Första artikeln dessutom

I stället för att bara ringa BVC och be om fler övningar eller remiss till fysioterapeut

Ånej nu googlade jag också.

Hur märker ni att hon är stel? Min bebis är heller inte så smidig när jag tänker efter.