Hur få stilla händer?

[Sar]

Jag håller med om detta!

TS, kruxet är att det är dåligt med teori för att hjälpa ryttaren att hitta dit. Mycket sitsträning är inriktat på en redan stark ryttare. Jag har själv varit tvungen att uppfinna/utveckla min sits på nytt efter sjukdom, och hittade nästan inget handfast alls i litteraturen som kunde hjälpa mig, inte ens hos Sally Swift. Vertikal balanserad ridning hjälpte mig på rätt spår, och nu håller jag själv på med sitsträning med utgångspunkt från detta men med lite egna inslag.

Grejen är, precis som alla skrivit, att det är bålstabiliteten som ger en stilla, eller stabil, hand. Du kan sitta i åratal och försöka hålla handen stilla, inte studsa osv. och inte komma någon vart alls, därför att du inte har rätt muskler aktiverade. Ofta behöver man också, som någon var inne på, bli mer rörlig i sadeln, alltså följsam, för att bli "stilla". Du måste kunna öppna din kropp för hästens rörelser.

Det är svårt att förklara kortfattat såhär hur du rent praktiskt ska gå tillväga, men steg ett är att hitta och aktivera din djupa bukmuskulatur. Jag brukar låta mina ryttare skruva sig långsamt ned över hästens hals med en arm på vardera sida, och därefter långsamt skruva sig tillbaka uppåt. När du är i läget längst ned över hästhalsen, lägg märke till din djupa bukmuskulatur. Den är automatiskt på när du är framåtböjd. Skruva dig sedan uppåt bara så långt du kan utan att tappa spänningen i djupa bukmuskulaturen. Där måste du sedan börja sitta när du rider, även om det till en början känns väldigt framåtlutat. Så fort du tappar spänningen där kopplar kroppen på större muskelgrupper för att hålla dig uppe, och då kommer du inte stärka din djupa bukmuskulatur.
Knä och lår ned, tänk klyksits, inget sittande på rumpan. Axlarna raka och tryck bröstryggen lite framåt. Håll handen buren framför dig, känn själv i vilket läge djupa bukmuskulaturen aktiveras, där ska du hålla handen.

Därefter måste du börja följa hästens rörelser, förmodligen mer aktivt än du är van. Låt din mage och rygg bölja med hästens rörelser - titta på Jessica von Bredow-Werndl när hon skrittar.

Om du hittar någon Vertikal balanserad ridningtränare i närheten är det ofta en effektiv väg för att snitsa till sitsen genom att hitta rätt muskelgrupper .

Tusen tack för fina tips!

 

[JohannaB]

Jag är inget sits fenomen alls men funderar lite kring din beskrivning av att du kan hamna med lite raka armar och att du inte riktigt håller kring tygeln?
För kroppen rör sig ju har vi konstaterat, och för att handen ska vara stilla måste skulderblad, axelleden, armbågen och handleden absorbera rörelsen.

Något som hjälper mig personligen är att verkligen rida med tummen högst, då hamnar benen i underarmen ”rakt” och armbågen blir mindre låst men också att tänka på att ha handleden rak. Vet att jag lärde mig att man skulle ha en vinkel i handleden och ta tygeltag där men min hand blev mer stilla och mjukare sen jag lärde mig ta tygeltagen från skuldran eller från muskler på överarmens baksida (dvs från armbågen) och inte röra så mycket i underarm (som man ofta ser ryttare spänna, kolla när man rider i kortärmat så ser man musklerna aktiveras nästan hela tiden där), handled eller hand.

Men du har säkert bättre koll än mig och säkerligen bättre sits än mig med så bortse från sånt du inte tycker stämmer.

 

[Fiador]

Jag är heller ingen sitsexpert, dock har jag haft dom här problemen och har fortfarande återfall mellan varven.

Jag har insett (åtminstone i mitt fall) att det främst handlar om rumpa/bäcken som inte vill "rulla med" i den rörelseenergi som hästen alstrar. När man då spänner (omedvetet) den djupa muskulaturen i bäcken/rumpa, så måste ju energin ta vägen någonstans, därför kommer den istället ut genom händerna, jaa, även fötterna kan få märkligt liv ibland

Hästens rygg rör sig ju inte bara fram och tillbaka, den rör sig även i sidled. Fram och tillbaka rörelsen är dock ofta den som tar över, den känns mest eftersom effekten uppstår när hästen sätter ner bakhovarna och skjuter ifrån (= knuff/stöt).

Genom att fokusera mer på sidorörelsen istället så avtar effekten av den mer knuffiga/stötiga framåt/bakåt rörelsen. Hästens mage rör sig också i sidled, åt höger när höger bakben är i luften (eller på väg upp) och vänster bakben är i marken (eller på väg ner) och vice versa. Genom att "känna av" hästens magrörelse kan man få in en bra känsla av denna rörelse och följa med i sidled med bäckenet. Den rörelsen är lättare att bemästra och lättare att "fånga upp" och mycket lättare att slappna av i.

Jag har väldigt starka hållningsmuskler då jag ridit (mycket) i nästan hela mitt liv. Jag har även fått väldigt starka muskler i bäcken/rumpa tack vare det, något som blev väldigt påtagligt och problematiskt under förlossningen av mina två barn tex. Jag hade också stora problem med fog lossning som skadat fogarna så mitt bäcken är mycket rörligt idag, vilket min djupa muskulatur i bäckenet hysteriskt försöker motverka genom att "hålla ihop" och "krampa".

Så problemet hänger inte alltid ihop med svaga hållningsmuskler, utan ofta också pga "sitsteknik", dvs man spänner fel muskler. Eller (som jag) har pågående spänningar som måste tvingas att släppa först. Att istället fokusera på att "vicka på rumpan" i sidled har blivit ett sätt för mig att få låsningar att släppa och energin från hästens rörelse har blivit lättare att få bort från händerna när den energin istället kan fångas upp av bäckenet.

Angående handen så är det ju mer ett symptom och inte orsaken. Att fokusera på just handen då gör det bara värre, eftersom man då börjar spänna ändå fler felaktiga muskler. När bäckenet kan "rulla med" hästen och man har tillräckligt stark hållning i överkroppen, då kommer händerna automatisk bli mer stilla, oavsett hur man håller dom.

 

[Sar]

Jag är inget sits fenomen alls men funderar lite kring din beskrivning av att du kan hamna med lite raka armar och att du inte riktigt håller kring tygeln?
För kroppen rör sig ju har vi konstaterat, och för att handen ska vara stilla måste skulderblad, axelleden, armbågen och handleden absorbera rörelsen.

Något som hjälper mig personligen är att verkligen rida med tummen högst, då hamnar benen i underarmen ”rakt” och armbågen blir mindre låst men också att tänka på att ha handleden rak. Vet att jag lärde mig att man skulle ha en vinkel i handleden och ta tygeltag där men min hand blev mer stilla och mjukare sen jag lärde mig ta tygeltagen från skuldran eller från muskler på överarmens baksida (dvs från armbågen) och inte röra så mycket i underarm (som man ofta ser ryttare spänna, kolla när man rider i kortärmat så ser man musklerna aktiveras nästan hela tiden där), handled eller hand.

Men du har säkert bättre koll än mig och säkerligen bättre sits än mig med så bortse från sånt du inte tycker stämmer.

Tack snälla för ditt svar! Jag upplever att jag blivit mer stilla i handen sedan jag försökt uppmärksamma en aktivitet i ryggdelen. Jag tar definitivt med mig tipset att verkligen vara noggrann med tummen högst, tack snälla du!

 

[SandraUmmIndah]

Jag kämpar med mina händer. Speciellt i trav har jag en tendens att få raka armar och "för mjuka" händer som inte sluter nog väl runt tygeln så jag arbetar aktivt med att tänka på att böja och ha flex i armbågen, sluta om handen och vara mer flexibel i handlederna. Trots detta så ser jag ju att jag inte klarar av att frikoppla handen när resten av kroppen rörs och handen blir då orolig, värst förstås i nedsittningen men även i lättridningen. Har ni några bra knep och tips? När jag verkligen försöker tänka på att ha handen stilla inser jag att jag blir spänd över axlar och armar och det känns inte heller rätt? Hur gör ni?

Alla jag ser som flaxar med händerna har raka armar. Var samma för mig när jag var nybörjare och ridläraren sa åt mig hela tiden att jag måste hålla still händerna men efter ca 10 lektioner sa hon istället åt mig att böja på armbågarna, att inte ha raka armar. Har hållt still mina händer sen dess och var inget svårt för mig att sluta rida med raka armar eftersom det var mycket enklare att ha de böjda. Vad är det som gör att du får raka armar? Fokusera på det helt och hållet.

 

[Sar]

Alla jag ser som flaxar med händerna har raka armar. Var samma för mig när jag var nybörjare och ridläraren sa åt mig hela tiden att jag måste hålla still händerna men efter ca 10 lektioner sa hon istället åt mig att böja på armbågarna, att inte ha raka armar. Har hållt still mina händer sen dess och var inget svårt för mig att sluta rida med raka armar eftersom det var mycket enklare att ha de böjda. Vad är det som gör att du får raka armar? Fokusera på det helt och hållet.

Bra fråga, jag ska ta och reflektera kring varför armarna vill bli raka.

 

[Linda_A]

Det här med raka eller böjda armar är intressant. Min tränare vill absolut inte ha för mycket böj i armbågen (då blir det för mycket styrka för man engagerar biceps), utan en ganska rak arm och låg hand. Och det börjar äntligen göra min hand stilla.

 

[Fiorano]

Går lite mot strömmen och säger att det inte handlar så mycket om styrka som med teknik. Jag är jättesvag i bål och rygg men kan ändå rida med frånkopplad hand sas. Tänk ihop och fram med handen, armbågarna in till sidan utan att låsa dom så du blir stum. Är lite inne på vad @Fiador skriver också att det har mycket med höftens/rumpans placering i sadeln att göra. Sen blir allt lättare när hästen verkligen tar ryttaren framåt i varje steg och ryttaren inte bär häst i handen.

Rent praktiskt brukar jag låta elever rida med tyglarna i brygga så att handen inte kan åka runt. Att ha halsring att nypa fast handen i är också ett alternativ men upplever att det lätt ger spänningar i kroppen.

 

[Klura]

Går lite mot strömmen och säger att det inte handlar så mycket om styrka som med teknik. Jag är jättesvag i bål och rygg men kan ändå rida med frånkopplad hand sas. Tänk ihop och fram med handen, armbågarna in till sidan utan att låsa dom så du blir stum. Är lite inne på vad @Fiador skriver också att det har mycket med höftens/rumpans placering i sadeln att göra. Sen blir allt lättare när hästen verkligen tar ryttaren framåt i varje steg och ryttaren inte bär häst i handen.

Rent praktiskt brukar jag låta elever rida med tyglarna i brygga så att handen inte kan åka runt. Att ha halsring att nypa fast handen i är också ett alternativ men upplever att det lätt ger spänningar i kroppen.

Hur rider man med händerna i brygga?

 

[Keb71]

[QUOTE="Fiorano, post: 20555580, member: 2471"
...
Rent praktiskt brukar jag låta elever rida med tyglarna i brygga så att handen inte kan åka runt. Att ha halsring att nypa fast handen i är också ett alternativ men upplever att det lätt ger spänningar i kroppen.
[/QUOTE]
Var på en clinic med Kyra för många år sedan och hon tipsade om att en kan dra upp det som är över från stiglädret och låta det komma in i handen underifrån.
Viktigt är att du vikt änden under stiglädret först så att det inte går upp.
Jag tog det ett snäpp vidare och drog en Aachenrem genom ringen på sadeln, tycker att det stör handens position mindre än när remmen kommer "bakifrån".

 

[Fiorano]

Hur rider man med händerna i brygga?

Du tar änden av tygeln I motsatt hand och har ca 1 dm mellan händerna. Så du får dubbla tyglar i händerna. Väldigt svårt att förklara utan bild. Jag gör likadant när jag galopperar i skogen för det är rätt bekvämt att stå upp och ha tyglarna i brygga för balansen.

 

[tuaphua]

Går lite mot strömmen och säger att det inte handlar så mycket om styrka som med teknik. Jag är jättesvag i bål och rygg men kan ändå rida med frånkopplad hand sas. Tänk ihop och fram med handen, armbågarna in till sidan utan att låsa dom så du blir stum. Är lite inne på vad @Fiador skriver också att det har mycket med höftens/rumpans placering i sadeln att göra. Sen blir allt lättare när hästen verkligen tar ryttaren framåt i varje steg och ryttaren inte bär häst i handen.

Rent praktiskt brukar jag låta elever rida med tyglarna i brygga så att handen inte kan åka runt. Att ha halsring att nypa fast handen i är också ett alternativ men upplever att det lätt ger spänningar i kroppen.

Jag håller med till stor del. Det handlar om teknik och kroppskontroll och balans.
Sen tror jag man får tänka hur man bäst kommer dit.
Har man bra bålstyrka är det lättare att få bra balans. Men det är absolut inte givet bara för att man är stark som ett as. Det krävs ju också genomsläpplighet på rätt ställen och kroppskontroll.
Tänker man på hur det varit för dig så har ju din hand blivit oerhört mkt bättre sen du både började rida spanskt, du rider en hel del enhändigt numer, du rider på stång och måste tänka till mer och du har en skada som gör att styrkeridning straffar sig mer i din kropp.
Det är lite samma resa jag gjorde förut. Har man paj nacke orkar man inte tryck i armar på samma vis som man kanske inte märkte förut. Rider man på en hand tränar man upp kontroll/teknik. Med stång kan man tvingas tänka på annat vis och även få annan känsla som påminner en om att rida på annat vis.
Enhändigt är kanon för att inse hur mkt man kanske fipplar eller håller balansen omedvetet i tygeln.

Sen hur pass stark eller inte man behöver vara i bålen så upplever jag att det går att vara väldigt svag på en häst som inte rör sig så stort. Eller om man drar ner tempo och tryck liksom.
Det är ändå rätt vanligt att folk inte riktigt förmår komma ner i sadeln och därav fastnar i handen.
Sen kan man ju tex som återvändande ryttare som inte hunnit träna alls och suttit på kontor och tappat det mesta av styrka under ett gäng år och barnafödslar ändå lyckas låta bli att störa i handen även om man skumpar runt som bara den innan man orkar sitta. Men då har man ju redan hittat tekniken för handen innan.

 

[Fiorano]

Jag håller med till stor del. Det handlar om teknik och kroppskontroll och balans.
Sen tror jag man får tänka hur man bäst kommer dit.
Har man bra bålstyrka är det lättare att få bra balans. Men det är absolut inte givet bara för att man är stark som ett as. Det krävs ju också genomsläpplighet på rätt ställen och kroppskontroll.
Tänker man på hur det varit för dig så har ju din hand blivit oerhört mkt bättre sen du både började rida spanskt, du rider en hel del enhändigt numer, du rider på stång och måste tänka till mer och du har en skada som gör att styrkeridning straffar sig mer i din kropp.
Det är lite samma resa jag gjorde förut. Har man paj nacke orkar man inte tryck i armar på samma vis som man kanske inte märkte förut. Rider man på en hand tränar man upp kontroll/teknik. Med stång kan man tvingas tänka på annat vis och även få annan känsla som påminner en om att rida på annat vis.
Enhändigt är kanon för att inse hur mkt man kanske fipplar eller håller balansen omedvetet i tygeln.

Sen hur pass stark eller inte man behöver vara i bålen så upplever jag att det går att vara väldigt svag på en häst som inte rör sig så stort. Eller om man drar ner tempo och tryck liksom.
Det är ändå rätt vanligt att folk inte riktigt förmår komma ner i sadeln och därav fastnar i handen.
Sen kan man ju tex som återvändande ryttare som inte hunnit träna alls och suttit på kontor och tappat det mesta av styrka under ett gäng år och barnafödslar ändå lyckas låta bli att störa i handen även om man skumpar runt som bara den innan man orkar sitta. Men då har man ju redan hittat tekniken för handen innan.

Så är det verkligen. Jag kan inte rent fysiskt rida med styrka och de hästarna jag har nu har verkligen gynnat mig att få en bättre hand. Att rida på en hand uppar det definitivt ännu mer.

Min poäng är mest att det inte handlar om råstyrka att ha en bra buren hand. För mig blev det som bättre när jag inte längre hade styrkan.