Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[Fille]

Skulle teckna en försäkring till lilleman. Fick brev idag att de vill ha mer info. Jag vet inte vad jag ska skriva, jag fattar knappt själv vad som hände egenligen. Jag fick en infektion i livmodern vid förlossningen, misstänkt chorionamnionit, så de var tvungna att snabba på det hela lite. Bebis fick låg puls men det sattes in antibiotika direkt och som sagt, de fick ut honom lite extra snabbt.
Vem kan jag ringa för att få hjälp att fylla i pappren? Sjukhuset? Försäkringsbolaget?

Jag skulle nog börja med försäkringsbolaget och fråga vad de vill ha för info! Sedan din bm eller kanske förlossningen.

 

[sthu]

Jag skulle nog börja med försäkringsbolaget och fråga vad de vill ha för info! Sedan din bm eller kanske förlossningen.

Då tänker jag rätt ändå. Försäkringsbolaget jobbade inte idag, så jag får ringa på måndag.

Kanske bäst att höra med bm som var med på förlossningen? Om jag behöver mer info tänker jag.

Känns att hjärnan inte riktigt är på topp just nu, är som att tänka i sirap

 

[julgrisen]

Jag och min man har varit utan barnen i ett dygn och gjort absolut ingenting speciellt annat än att vara hemma helt själva. Mer "ovanlig händelse" än så blir det ju ändå inte nuförtiden! Det har varit HELT underbart. Vi köpte hem mat och spelade dataspel i flera timmar och SOV ostört och vaknade av oss själva, åt frukost/drack kaffe i tystnad och huset var lika städat som tolv timmar tidigare och sen åkte vi och tränade tillsammans på gymet innan barnen kom hem igen Vi har ju en 1,5-åring som är hemma på heltid och en 5,5-åring. Det har varit så skönt verkligen. Hade en tanke om att gå ut och äta igår kväll men vi insåg att ingen av oss egentligen hade lust och jag är så glad att vi ställde in och bara var hemma. Detta kommer vi göra igen någon gång! Och barnen har enligt rapport haft det toppen

Det låter fantastiskt! Vi har pratat mycket om det, att det vi egentligen skulle vilja är att bara vara hemma ensamma, alltid när man väl skaffar barnvakt är det ju för att man ska ut och bort men det är ju vila man behöver!

 

[Fille]

Då tänker jag rätt ändå. Försäkringsbolaget jobbade inte idag, så jag får ringa på måndag.

Kanske bäst att höra med bm som var med på förlossningen? Om jag behöver mer info tänker jag.

Känns att hjärnan inte riktigt är på topp just nu, är som att tänka i sirap

Jag tror, att ”vem som helst” på förlossningen kan tolka din journal. Sen är det väl kanske absolut bäst att prata med bm som var med, men jag tror du kan få hjälp oavsett

 

[Madde_padde]

Jag undrar lite i mitt stilla sinne vad du tror om fyraåringars mognadsgrad. Jag har hittills inte i mitt liv träffat en fyraåring som möjliggör vettigt arbete hemifrån när de är vakna.

Med lite tur, är de något mindre knasiga än just tvååringar (som ju kan "allt", tex klättra i taklamporna, och fattar "inget", tex hur dumt det är att klättra i taklamporna), men vid fyra är barn vanligtvis inte särskilt självgående. En fyraåring som när hen är vaken låter sina föräldrar jobba vid datorn, skulle jag bli seriöst orolig för.

Det finns heller inget som garanterar att fyraåringens dygnsrytm är mer lätthanterlig. Min systerson har nog aldrig i sitt liv sovit längre än till kl 05. Han är 14 år. Vid 14 kan man ju dock fixa sin egen frukost etc. Själv har jag i stort sett aldrig vaknat för kl 10 om inget väcker mig. Dvs, jag har inte heller i grunden en rimlig dygnsrytm. Alla har inte det. Fast min är motsatt. De flesta föräldrar älskar inte när barn håller låda långt efter midnatt heller, vilket mina snällt fick stå ut med. Fyraåringar kan tex inte lämnas ensamma om föräldrarna vill lägga sig kl 23, och barnet slocknar framåt 02.

Jag har jobbat hemma endel med min 4 åring, flexibelt jobb dock så jag kan stämpla ut och hjälpa/ umgås med honom lite emellan men det är inga störta problem och honom skulle du då inte behöva vara orolig för

Sen är de helt utan problem nu när han är 5, fyller 6 i september

 

[Bexzor]

Jag undrar lite i mitt stilla sinne vad du tror om fyraåringars mognadsgrad. Jag har hittills inte i mitt liv träffat en fyraåring som möjliggör vettigt arbete hemifrån när de är vakna.

Jag skulle aldrig kunna jobba med min 8 åring hemma, kunde inte ens plugga hemifrån när han var mindre för han föddes med en kreativ förmåga att alltid överlista sina föräldrar och utmana vårt tålamod till max med ibland stundtals lite sömn

 

[Imogen]

Jag undrar lite i mitt stilla sinne vad du tror om fyraåringars mognadsgrad. Jag har hittills inte i mitt liv träffat en fyraåring som möjliggör vettigt arbete hemifrån när de är vakna.

Med lite tur, är de något mindre knasiga än just tvååringar (som ju kan "allt", tex klättra i taklamporna, och fattar "inget", tex hur dumt det är att klättra i taklamporna), men vid fyra är barn vanligtvis inte särskilt självgående. En fyraåring som när hen är vaken låter sina föräldrar jobba vid datorn, skulle jag bli seriöst orolig för.

Det finns heller inget som garanterar att fyraåringens dygnsrytm är mer lätthanterlig. Min systerson har nog aldrig i sitt liv sovit längre än till kl 05. Han är 14 år. Vid 14 kan man ju dock fixa sin egen frukost etc. Själv har jag i stort sett aldrig vaknat för kl 10 om inget väcker mig. Dvs, jag har inte heller i grunden en rimlig dygnsrytm. Alla har inte det. Fast min är motsatt. De flesta föräldrar älskar inte när barn håller låda långt efter midnatt heller, vilket mina snällt fick stå ut med. Fyraåringar kan tex inte lämnas ensamma om föräldrarna vill lägga sig kl 23, och barnet slocknar framåt 02.

Jag tolkade inte det @Midsommarblomster skrev som att chefen gick omlott och jobbade hemifrån med barnen. Vi jobbar också hemifrån en del för att få ihop det. Men det betyder ju inte att vi jobbar hemifrån med vakna barn hemma. Utan slipper pendlingstiden. Och ibland hämtar en tidigare men kan fortsätta jobba hemifrån när den andre kommer hem och tar över. Och ibland jobbar på kvällen när barnen somnat.

(hur bra det går att jobba med vaken 4-åring hemma beror mer på det specifika barnet än åldern är min erfarenhet)

 

[Trollunge]

Det låter fantastiskt! Vi har pratat mycket om det, att det vi egentligen skulle vilja är att bara vara hemma ensamma, alltid när man väl skaffar barnvakt är det ju för att man ska ut och bort men det är ju vila man behöver!

Ja men exakt! Detta är det bästa vi gjort när vi haft barnvakt!

 

[Palermo]

Jag har jobbat hemma endel med min 4 åring, flexibelt jobb dock så jag kan stämpla ut och hjälpa/ umgås med honom lite emellan men det är inga störta problem och honom skulle du då inte behöva vara orolig för

Sen är de helt utan problem nu när han är 5, fyller 6 i september

Jag har aldrig fått utrymme för att koncentrera mig tillräckligt för att kunna jobba och samtidigt ansvara för barn i den åldern. Erfarenheten av otaliga digitala möten med kollegor visar att de inte heller får/kan koncentrera sig om de försöker jobba och ta hand om sina barn samtidigt.

Min gissning är att det snarare är skillnad på olika jobb än på olika barn. Olika jobb kräver olika mycket koncentration.

Jag tycker att det är helt ok att småbarn tar plats alltså. Tar de inte plats, blir jag fundersam. (En kollega skröt över att barnen visste när de inte skulle störa. De var ett och tre. Min mening är att de inte ska ha den kunskapen så tidigt.)

 

[Bexzor]

Jag tycker att det är helt ok att småbarn tar plats alltså. Tar de inte plats, blir jag fundersam. (En kollega skröt över att barnen visste när de inte skulle störa. De var ett och tre. Min mening är att de inte ska ha den kunskapen så tidigt.)

Helt enig med dig! Skrämmande att så små barn vet att de inte får störa. För mig får barn störa och ta plats (under rimliga gränser, mina får tex inte springa i affärer, skrika på tåg eller jaga varandra på museum).

 

[Palermo]

Helt enig med dig! Skrämmande att så små barn vet att de inte får störa. För mig får barn störa och ta plats (under rimliga gränser, mina får tex inte springa i affärer, skrika på tåg eller jaga varandra på museum).

Precis! Och det KAN vara så att man inte kan ta med sig just en tvååring på sådant under ett halvår eller så. En sex-sjuåring som inte klarar det där, behöver nog hjälp. (Hjälpen kan vara ett mellanmål innan man går hemifrån.)

 

[Midsommarblomster]

Sonen har som bekant börjat gå, till och med springa lite och OJ VAD DET ÄR LIVAT nu för tiden Jag har haft det som milstolpe senaste året när det har känts lite tufft att vara själv med båda, och tänkt att det kommer vara enklare då, och det är det verkligen! Jag behöver inte bära honom i sele ute i parker eller ha honom missnöjd i vagnen, eller övervaka hemma så fort dottern kommer nära. Det har varit ett tungt lass (bokstavligen) som nu släppt. Nu springer de och leker med varandra och jag kan till och med vända ryggen till och skölja av tallrikarna efter maten. Men OJ OJ vilket mad house Det är skönt att bo i hus just nu och slippa tänka på grannar. I morse flög det gröt över hela bordet och sonen skrattade så han höll på att kikna åt sin galna syster. Jag och maken fick ögonkontakt för en sekund och skrattade uppgivet åt vårt tivoli.

Familjen M 2.0. Det här blir kul!

 

[Bexzor]

Jag kom hem i måndags efter en weekendresa där jag njöt av bland annat Malmös ena stadspark. Som inspiration så har vi idag tagit med en picknickväska och besökt två av vår stads olika parker med tillhörande lekplatser. Att se hela upplevelsen genom barnens ögon gjorde det till en helt magisk eftermiddag, tänk det lilla ändå

 

[BusBarro]

Vad gör man när allt känns outhärdligt? Sömnbrist, gnälliga barn, dåligt eget mående, barnen bråkar HELA tiden. Man räcker inte till varken till dem eller sig själv. Hur vänder man det?

 

[Midsommarblomster]

Vad gör man när allt känns outhärdligt? Sömnbrist, gnälliga barn, dåligt eget mående, barnen bråkar HELA tiden. Man räcker inte till varken till dem eller sig själv. Hur vänder man det?

Går det att få till lite egentid? Att få tid att vila och ta hand om sig själv tycker jag ger ny energi och perspektiv, om än bara ett par timmar eller lite till.

 

[Blyger]

Vad gör man när allt känns outhärdligt? Sömnbrist, gnälliga barn, dåligt eget mående, barnen bråkar HELA tiden. Man räcker inte till varken till dem eller sig själv. Hur vänder man det?

Helst så får man till en paus

 

[BusBarro]

Går det att få till lite egentid? Att få tid att vila och ta hand om sig själv tycker jag ger ny energi och perspektiv, om än bara ett par timmar eller lite till.

Ibland får jag till det, någon timme här o där.
Men sen kommer jag hem och det är samma direkt igen. Bråk, tjafs, gnäll och barn som är som ett plåster och vakna nätter.
Hur orkar man?

 

[Midsommarblomster]

Ibland får jag till det, någon timme här o där.
Men sen kommer jag hem och det är samma direkt igen. Bråk, tjafs, gnäll och barn som är som ett plåster och vakna nätter.
Hur orkar man?

Ja, beats me..

Mitt enda svar är väl egentligen att det känns så fram tills att det plötsligt inte känns så längre. Inget varar för evigt. Jag vet inte hur det ser ut med avlastning för din del, men jag har i perioder varit brutalt ärlig med min omgivning och jag upplever att jag får respons. Det är svårt att se någon annans behov ibland, även om man tycker att de lyser, så kan det ibland krävas att man säger det rakt ut. "Jag går på knäna och mår inte bra, kan du hjälpa mig?"

Visst kan det fortsätta när man kommer hem, men jag tror att det oftast är brist på återhämtning som leder till det där uppgivna som du är i nu. Att få sova ut, eller få en dag själv kan göra att man orkar mer. Om det är möjligt, såklart, vet att alla har olika förutsättningar när det kommer till avlastning och att det inte är okomplicerat alltid. Men det är väl egentligen mitt bästa råd till trötta föräldrar - ta hjälp och säg rakt ut att andra behövs. Många gillar att få hjälpa.

 

[Trollunge]

Vad gör man när allt känns outhärdligt? Sömnbrist, gnälliga barn, dåligt eget mående, barnen bråkar HELA tiden. Man räcker inte till varken till dem eller sig själv. Hur vänder man det?

Jag tänker att man kanske kan behöva hjälp på något sätt. Jag har en vän som jobbar som familjebehandlare på socialtjänsten tex, de kan man själv ta kontakt med för hjälp och stöd. Finns även annan typ av familjerådgivning i kommunen här.
Avlastning och tid för sig själv/vila som @Midsommarblomster säger är ju också jättebra om man kan få till.
Vad säger din partner? Är ni lika slitna/uppgivna båda två?
Just detta när det är mkt bråk och man inte vet vad man ska göra åt det/vända det tänker jag att det kan vara bra med någon utifrån som kan hjälpa till med strategier man inte själv tänkt på.

Sömnbristen är ju… tortyr. Och där vet jag faktiskt inte vem som kan hjälpa en tyvärr

Ta hand om dig.

 

[Midsommarblomster]

Är själv med barnen idag så det blev upp 3.45, frukost kl. 5. En stund barnprogram, inhalatorer, lek, påklädning, tandborstning. Nu ska vi strax ut i solen, en timmes promenad då sonen ska sova och sen lite parklek. Sen hänger jag nog på låset på lekland kl. 10 för att klara resten av förmiddagen. Behöver ett vadderat rum VARFÖR öppnar allt kl. 10?! Det är ju en halv dag fram tills dess!