Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[Madalitso]

Dumma mamma!" Har hon börjat säga också.

Hör är vi dumma mamma/pappa när vi säger nej till nått. Dagar då vi har en massa att då gjort brukar det istället komma "varför är ni så tråkiga! Varför vill ingen leka med mig!"

 

[zassoo]

Här är det också kaos deluxe ibland, och ibland är det mysigt och enkelt. Både med 2-åring och med 4-åring… Den yngre har såklart betydligt fler orimliga utbrott (typ vaknar mitt i natten, jag går på toa när vi ändå är uppe, då blir han vansinnig för att han vill att jag ska ”gå toa igen”).

Vissa situationer undviker jag så långt det går, till exempel att ta med 2-åringen till affären om jag är ensam vuxen. Det är helt enkelt för jobbigt än så länge, man måste punktmarkera honom och då är det svårt att handla samtidigt. I övrigt försöker jag välja mina strider och undvika maktkamper. Just nu funkar det rätt bra att säga att han inte får ta på sig kläderna, då vill han såklart göra det och så säger jag neeeej när han (med lite hjälp) ändå tar på sig tröjan

Lilla fantastiska utmanande barn Som går mot skafferiet och förväntansfullt ber om ”bamme boj” (varm oboy) mitt i högsommarvärmen

 

[Midsommarblomster]

Gillar han inte att åka vagn? Tänker om man kan slå ihop kvällspromenad och söva i vagnen samtidigt?

Oftast har det gått att vanka på honom. Maken brukar lyckas tillslut utan att göra det, jag vet inte hur, för mig gör han bara gymnastik och står på huvudet tills det kliar i hela kroppen på mig efter en timme och jag vankar honom till sömns. Så har han inte somnat själv så har det alltid varit ett säkert kort. Just insomningen har inte varit såhär bråkig förr, det är mest att han vaknar mycket på natten men nattningen har varit någorlunda. Men nu har den blivit jobbigare senaste veckorna, och nu misstänker jag dessutom tandsprickning för han vill inte ta nappen. Så med andra ord, fortsätter det såhär så får vi testa någonting nytt. Igår fick jag tyvärr lyfta upp honom hur vagnen och gå runt med honom tre gånger på eftermiddagsvilan. Så nåt lurt är det som stör…

 

[vemsomhelst123]

Oftast har det gått att vanka på honom. Maken brukar lyckas tillslut utan att göra det, jag vet inte hur, för mig gör han bara gymnastik och står på huvudet tills det kliar i hela kroppen på mig efter en timme och jag vankar honom till sömns. Så har han inte somnat själv så har det alltid varit ett säkert kort. Just insomningen har inte varit såhär bråkig förr, det är mest att han vaknar mycket på natten men nattningen har varit någorlunda. Men nu har den blivit jobbigare senaste veckorna, och nu misstänker jag dessutom tandsprickning för han vill inte ta nappen. Så med andra ord, fortsätter det såhär så får vi testa någonting nytt. Igår fick jag tyvärr lyfta upp honom hur vagnen och gå runt med honom tre gånger på eftermiddagsvilan. Så nåt lurt är det som stör…

Men somnar han inte till slut om han får hålla på och gympa? Vårat barn gympade sig själv till sömns fram tills honv var närmare 3 (det var först då hon fick börja sova i riktig säng). Men det störde henne inte så mycket att hålla på, hon var inte ledsen eller så utan kunde ligga där och gympa sig själv till sömns utan vår inblandning (den gjorde det värre..)

 

[Midsommarblomster]

Men somnar han inte till slut om han får hålla på och gympa? Vårat barn gympade sig själv till sömns fram tills honv var närmare 3 (det var först då hon fick börja sova i riktig säng). Men det störde henne inte så mycket att hålla på, hon var inte ledsen eller så utan kunde ligga där och gympa sig själv till sömns utan vår inblandning (den gjorde det värre..)

Nej han gör ju inte det tyvärr, det slutar alltid med att han blir ledsen förr eller senare. Ibland räcker det med att klappa honom på rumpan så han guppar lite, och ibland får man lyfta upp honom och vagga i famnen. Vi försöker låta honom vara så mycket det bara går för att han ska vänja sig vid att somna själv men det är hopplöst. Det längsta jag väntat utan att röra honom är 90 min och det resulterade enbart i övertrött och gallskrik.

Min strategi har varit att sitta bredvid och klappa på honom vid behov, men att försöka att inte lyfta upp honom åtminstone. Det lyckas… ibland. Men nu har det blivit något rejält bakslag som jag måste få grepp om.

 

[vemsomhelst123]

Nej han gör ju inte det tyvärr, det slutar alltid med att han blir ledsen förr eller senare. Ibland räcker det med att klappa honom på rumpan så han guppar lite, och ibland får man lyfta upp honom och vagga i famnen. Vi försöker låta honom vara så mycket det bara går för att han ska vänja sig vid att somna själv men det är hopplöst. Det längsta jag väntat utan att röra honom är 90 min och det resulterade enbart i övertrött och gallskrik.

Min strategi har varit att sitta bredvid och klappa på honom vid behov, men att försöka att inte lyfta upp honom åtminstone. Det lyckas… ibland. Men nu har det blivit något rejält bakslag som jag måste få grepp om.

Något vi gjorde när vi började försöka få henne att sova själv var att sjunga samma sång om och om igen varje gång, nu är väl eran lite större (vi började vid 6 mån) men jag kommer garanterat aldrig mer gå runt runt och sjunga ”nu sover alla barn i Göteborg, alla sover nu, alla sover nu, nu sover alla barn i Göteborg mel:alla heter Glenn i Göteborg) men faktiskt så funkade det ofta när hon vaknade på natten att sjunga den en stund bredvid sängen. Lite som ett mantra.

 

[Midsommarblomster]

Något vi gjorde när vi började försöka få henne att sova själv var att sjunga samma sång om och om igen varje gång, nu är väl eran lite större (vi började vid 6 mån) men jag kommer garanterat aldrig mer gå runt runt och sjunga ”nu sover alla barn i Göteborg, alla sover nu, alla sover nu, nu sover alla barn i Göteborg mel:alla heter Glenn i Göteborg) men faktiskt så funkade det ofta när hon vaknade på natten att sjunga den en stund bredvid sängen. Lite som ett mantra.

Här är det ”Jag ska sjunga en liten sång, om den här lilla katten..” Fast den sjunger vi lika ofta när man ger honom flaska, då får man också vanka runt och sjunga för att han inte ska tappa fokus och vända bort huvudet varannan sekund. Annars har det tyvärr inte blivit så mycket sång för honom eftersom man också står och gör squats vid nattning. Så en flåsig ”Lilla katten” på sin höjd. Kommer aldrig kunna höra den igen utan att påminnas om vilken speciell liten skitunge H var som liten

Nu har jag i varje fall nattat honom igen. En kortare 40-minuters idag genom gallskrik, dregel och sprattel till han tillslut gav upp och slocknade i famnen när jag gick fram och tillbaks i sovrummet och överröstade honom med ”JAG SKA SJUNGA EN LITEN SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG..”

 

[Blyger]

Skitdag. En stackars bebis som blivit störd hela tiden pga saker. Stora har hängt på med bra humör iaf, alltid något.

 

[Midsommarblomster]

…och där var han uppe igen. Aja, makens tur. Nu går jag ut med hunden.

 

[Kilauea]

Vi kör vab med stora imorgon pga feber idag.
Han missar lunch och besök på blivande skolan .

 

[rosapantern]

…och där var han uppe igen. Aja, makens tur. Nu går jag ut med hunden.

Får flashbacks av dina inlägg, vår snart 2-åring har sovit kasst sen dag 1 (även 6 månaders kolik, samtidigt som jag hade en 2- och en 3åring hemma på heltid).

Vid 9-10 månader slutade vi med kvällsflaska, lekte innan läggning och började natta i spjälsäng. Trodde aldrig det skulle gå, men första kvällen somnade han på 7 minuter om jag minns rätt, utan gråt. Även white noise på. Tog en sömnkurs från en på Instagram, gillade inte allt men följde konceptet mat-lek-sömn vilket hjälpte en del.

Nattningarna funkar bra nu, och sällan uppvak innan vi lägger oss. Dock en del uppvak under natten och tar morgon kl 05.

Så vill bara skicka lite pepp och hopp, från en som knappt minns något från den bebistiden. Mer än att det var det jobbigaste vi hittills gått igenom.

Och täta barn är så himla värt när de kommit upp i 3-4års åldern, de har så himla kul tillsammans

 

[Dorinda]

Här är det ”Jag ska sjunga en liten sång, om den här lilla katten..” Fast den sjunger vi lika ofta när man ger honom flaska, då får man också vanka runt och sjunga för att han inte ska tappa fokus och vända bort huvudet varannan sekund. Annars har det tyvärr inte blivit så mycket sång för honom eftersom man också står och gör squats vid nattning. Så en flåsig ”Lilla katten” på sin höjd. Kommer aldrig kunna höra den igen utan att påminnas om vilken speciell liten skitunge H var som liten

Nu har jag i varje fall nattat honom igen. En kortare 40-minuters idag genom gallskrik, dregel och sprattel till han tillslut gav upp och slocknade i famnen när jag gick fram och tillbaks i sovrummet och överröstade honom med ”JAG SKA SJUNGA EN LITEN SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG..”

Fick ni ut något alls av barnläkaren ni träffade? Som kom med råden kring sömn som kändes lite jobbiga.

 

[PathOfClovers]

Bättre dag idag, men den har gått i ett. Hon vaknade 06.30, sen frukost, ut och plantera färdigt, in och duscha, åkt och ätit lunch med farfar, promenad med vagnen, lekt i lekpark, biblioteket, åkt till en kompis och fikat, hem och gjort middag, läst nya böckerna, nattning. Puh!

 

[Midsommarblomster]

Får flashbacks av dina inlägg, vår snart 2-åring har sovit kasst sen dag 1 (även 6 månaders kolik, samtidigt som jag hade en 2- och en 3åring hemma på heltid).

Vid 9-10 månader slutade vi med kvällsflaska, lekte innan läggning och började natta i spjälsäng. Trodde aldrig det skulle gå, men första kvällen somnade han på 7 minuter om jag minns rätt, utan gråt. Även white noise på. Tog en sömnkurs från en på Instagram, gillade inte allt men följde konceptet mat-lek-sömn vilket hjälpte en del.

Nattningarna funkar bra nu, och sällan uppvak innan vi lägger oss. Dock en del uppvak under natten och tar morgon kl 05.

Så vill bara skicka lite pepp och hopp, från en som knappt minns något från den bebistiden. Mer än att det var det jobbigaste vi hittills gått igenom.

Och täta barn är så himla värt när de kommit upp i 3-4års åldern, de har så himla kul tillsammans

Åh, det låter tufft Förstår att det måste varit det svåraste ni gjort. Vi har också den perioden bakom oss även om vi kanske fick ett bakslag nu, och vi börjar få en försmak av hur det är att ha två småbarn nära i ålder. Det är riktigt fint. Även om de knuffas och har sig så är det också oerhört mycket lek och skratt. Det är så fint att se.

Tack för att du delar med dig av hur ni gjorde!

 

[Midsommarblomster]

Fick ni ut något alls av barnläkaren ni träffade? Som kom med råden kring sömn som kändes lite jobbiga.

Nja, lite. Jag hade väl egentligen velat att hon kunde hjälpa oss att lära känna sonen och hans behov bättre. Varför behöver vissa barn så mycket rörelse för att somna? Varför vaknar de så ofta? Lite hur hjärnan och kroppen fungerar kring 1-år och hur man kan underlätta för honom.

Men det jag tar med mig är väl det där med rutiner. Att göra likadant varje gång och vara konsekvent. Det är allt annat än enkelt, och till skillnad från vad hon tyckte så kommer jag lyfta upp mitt barn när han gråter. Men vi försöker tänka lite så, att försöka få honom att hitta trygghet i sin säng. Att det är okej att somna själv. Att ha tålamod och låta honom rulla runt och stå på huvudet utan att interagera. Det fungerar sällan hela vägen, han klappar ihop och gallskriker eller somnar aldrig. Nu gick jag dessutom in i ett par svåra månader i mars och april när jag själv inte mådde bra, och då tar man ju kortaste vägen för att överleva och det har varit att vanka på honom. Men vi tänker så i varje fall, att lära honom att somna själv. Så fort vi har en gnutta energi över så jobbar vi på det.

 

[julgrisen]

Vi är också inne i ett skov med långa nattningar nu, det är ju på ett annat sätt när de är 3,5 och kan prata och göra sig förstådda så jag tycker inte det är lika krävande som när de var yngre, men gud vad frustrerande ändå. De ska bara busa och hoppa runt och slänga gosedjur och sjunga sånger och in och ut i sitt rum och vårt rum. Hämta saker själva och göra allt själva osv. Både igår och idag fick vi dela upp dem och natta varsitt barn efter ett tag, då somnade de på fem minuter.

 

[Human]

Vi stökar också med läggningarna med 2-åringen sen en tid tillbaka. Hans senaste grej är att gå igenom hela nattningsrutinen med sin pappa, stöka runt i någon timme och sen smita ut, gå ner och begära att jag ska komma upp istället. Igår när jag la mig i sängen med honom och han rullade runt och hoppade och gud vet vad så kom jag på idén att berätta en saga. Jag lyckades locka till mig honom och började sedan berätta om Snövit, och succé! Vi somnade båda två Idag upprepade vi, men nu tog jag Hans och Greta och endast barnet somnade.

Men oj vad jag överskattar hur väl jag kan de där sagorna Jag läste ändå Bröderna Grimm-sagorna många många gånger som liten, men nu är det klart ologiska historier jag får ur mig, och jag är väldigt glad att ungen somnat innan jag kom till slutet så jag slapp sy ihop alla trådar jag råkat skapa

 

[McFlurry]

Jag skriver inte så ofta här om dottern men hon är nu 10 månader gammal. Och hon har alltid sovit rätt bra men vaknat regelbundet för att amma och så. Men inga konstigheter.

Men den här 9-10 månaders sömnregressionen har drabbat oss hårt I över en månads tid har hon haft svårt att sova själv och när hon vill sova på någon av oss föräldrar betyder det att vi får sova på soffan (pga säkerhet) och där sover man ok men när man inte kan ändra sovposition pga sovande bebis på en så är man rätt öm i kroppen dagen efter Men det värsta är när hon varit totalt klarvaken 2-3 h mitt i natten, alltså mellan ca 00 och 03. Precis då man själv vill vara vaken och roa bebis som numera är väldigt rörlig

Jag trodde vi hade tagit oss igenom det men sen kom en förkylning nu i helgen som gjorde att vi backade tillbaka in i regressionen igen... Men NU hoppas jag att vi är på andra sidan, snälla

Vill skicka all kärlek till er som har det betydligt värre med sömnen. Fy vad det är jobbigt att inte få sova ordentligt Och det där att man närmar sig natten med nervositet, "Blir detta en bra natt eller en skitnatt?"

 

[Bexzor]

Kaosmorgon och försenade till skola/förskola när ett barn ska träna på att åka buss och samåkaren sov, en cykel ska med till skolan och två barn som anser att vi har all tid i världen. Nu när jag kommit hem så lyssnar jag på en podd som upprepar orden "allt blir bra" och lite så är det. Kaoset är utbytt mot glädje över att barnet kanske äntligen kan slippa fritids, glad över att skolan anordnar cykelutflykter och att barnen lever i nuet så jag ska träna mer aktivt på det också

I eftermiddag ska vi åka till deras pappa och byta cykel för på torsdag ska nästa barn ha cykelutflykt med skolan och vi ska låna poolen medan det är badväder

 

[Palermo]

…och där var han uppe igen. Aja, makens tur. Nu går jag ut med hunden.

Mitt ena barn var en prövning att lägga, på nivån att en timme fick räknas som snabbt och lätt.

Nu tror jag inte att mitt barn och ditt hade/har samma sorts sömnstörning, för min unge sov när hen väl hade lyckats somna. Gärna till frampå förmiddagen dagen därpå...

Sedan dess har jag en tendens att lägga märke till när folk har svårnattade barn, det är väl någon sorts livslång återhämtningsprocess.

Men, när jag ser dina inlägg, och då framförallt klockslaget, så förstår jag inte varför du lägger lille plutten så tidigt? Jag menar, han somnar ju ändå inte. Jag hade inte ens börjat försöka, på min unges tid, vid klockslag då du skriver att det redan har pågått 1,5 timme.

När han sen dessutom vaknar för dagen vid fyrasnåret, tycker jag att mycket talar för senare läggning. Nu offrar du ju hela tidiga kvällen på läggning, och måste dessutom gå upp mitt i natten med honom och lajva dag.

Vill tillägga att jag verkligen lider med dig här. Jag får förhöjd puls bara av att tänka på en unge som står på huvudet i min famn medan jag sjunger vaggvisor med "rogivande" tonfall. Att behöva gå upp kl 04 kan jag tack och lov inte ens föreställa mig.