Bukefalos arkiv	Tillbaka till Bukefalos
Öppet forum \| Bläddra

Öppet forum

Ännu äldre inlägg kan du hitta här.

Annika (30 Jan 1998, 22:28:27)
Sol! Visst blir det bättre och bättre,det jag menade var att vissa hästar är tittigare än andra. Min häst är dessutom laddad med överskottsenergi just nu så det finns extra mycket att bli rädd för.

sol (30 Jan 1998, 22:23:51)
Annika! med lite träning,ska det bli bättre,ut o gå o titta på farliga saker,samma ställe på ryggen,några gånger ,lär nog det bli åtminstone något bättre,lite tid o tanken av dig,det här fixar vi det är inget farligt,pucha på ,lycka till!

Ah (ursäkta Anne W. för stöld av namn) (30 Jan 1998, 22:15:20)
Mia A: Jag såg att du hade ett träns med hakar till bettet, även till tyglarna? Är det bra, har du haft det länge (jag är rädd att det inte håller)? Jag var ute och tittade på träns förra helgen och stod och höll i ett sådant.

Annika (30 Jan 1998, 22:13:57)
Hej Ina! Jag har också en häst som är väldigt tittig och jag skulle nästan vilja säga att ju större häst, desto tittigare är den! Men det beror naturligtvis också på vad det är för sorts häst, ras, temperament o.s.v. Många hästar blir kanske lugnare i varandras sällskap men å andra sidan blir två tittiga hästar extra tittiga tillsammans.Jag tror att tittigheten är något man får leva med.

Mia A (30 Jan 1998, 21:59:03)
Ina: Hej! Välkommen i "gänget". Jag tror att flyktinstinkten är olika från häst till häst, och dessutom från ras till ras. Det som inte rubbar en nordis, kan få ett fullblod att hoppa högt. Sedan finns det ju sådana som min egen - som varje morgon letar efter spöken bland granarna för att ha något att bli rädd för... Men där går min roll som flockledare in. Jag går alltid framför mina hästar - det är ju jag som "leder" flocken. Och tycker jag att det är "trams" att bli rädd för prasslande saker i buskarna, så brukar hästarna snällt lugna sig meddetsamma. De ska ju följa och lita på sin ledare. Men om man däremot inte är beredd och själv blir rädd och hoppar till för att det kommer ett rådjur över vägen, så ger man en signal till hästen - fly. Efter det har man 2 meter långa armar. För det mesta håller jag koll på rådjuren. -Det är så trist med "ap-armar". Ibland kan det kanske vara så att man blir "rädd" för att hästen blir det och därmed skickar man signaler på större fara än vad man egentligen känner - och hästen blir ännu räddare. Du kanske behöver visa din häst lite bättre att han kan lita på dig, att om du går, så kan han lugnt följa. Är det kanske så att när du hör folk prata i skogen, så spänner du dig automatiskt och tänker- jaha nu börjar han snart. -Där har du redan, omedvetet, skickat signalen fara till honom. Börjar han tramsa, så kan du försöka att uppmuntra honom framåt med röst och skänkel men dra inte i tyglarna utan håll händerna relativt passiva. Beröm, beröm, beröm när han går förbi det läskiga. Efter ett par gånger har säkert både du och hästen fått bättre självförtroende. Lycka till.

Malla (30 Jan 1998, 21:22:09)
Britta , Du vet jag testar och återkommer (din blivande bok för "missförstådda" - testing, testing!! - på mej) om vad som funkar.

Britta (30 Jan 1998, 21:12:59)
Hej INA - och välkommen hit! Ja, instinkten att fly är väldigt olika och kan bero på en massa olika saker, t ex hur passa van hästen är att möta mya faror etc. Jag tror också att det kan hänga ihop med ledarskap (som vi redan tjatat om en del i kväll), dvs om hästen är helt säker på att du är flockledare behöver han inte bry sig om ev faror, det skall du fixa åt honom under förutsättning att du har observerat dessa faror! Annars kanske hästen känner att han måste varna dig för allting, för han är inte riktigt säker på vem som har ansvaret - han eller du. Men detta är alltså en 100% hemvävd teori, inget jag har stöd för i nån bok vad jag vet. Sen beror det naturligtvis på vad hästen har upplevt tidigare i livet, och om han är "fegare" när han är ensam än när han har nån hästkompis med sig. Du kan ju fundera och se om det ringer nån klocka...

Britta (30 Jan 1998, 21:04:55)
Malla: När jag lär lite äldre elever att avbryta galoppen brukar jag säga att de skall flytta hästen en aning åt sidan med innerskänkeln, göra halvhalter på yttertygeln och sen hålla emot på innertygeln, eftersom innertygeln bromsar inre bakbenet och därmed avbryter galoppen. Detta förutsätter naturligtvis att man rider på ett böjt spår (volt). Att göra avbrottet på rakt spår tycker jag är mycket svårare.

Mia A (30 Jan 1998, 21:04:08)
Paus i "Fångarna på Fortet"- ungarna poppar popcorn! Ville bara berätta att det gick riktigt hyftsat med tränset ikväll. Jag la en hög morötter på golvet, och den kunde han ju liksom inte låta bli... Det här med att ha sidostycket öppet är den metod jag alltid har. Mitt träns har "hakar" som man fäster bettet i, så det är väldigt enkelt att knäppa av/på bettet på. Men tack för alla tips! Britta: Ta inte ut dig alldeles i helgen!

INA (30 Jan 1998, 21:02:16)
Hej. Idag har vi fått igång internet och så hittar jag denna sidan. Jag blir jätteglad. Själv har jag en valack som är 16 år. Han är väldigt snäll. Men det är otroligt att se att denna stora häst (168 cm) är så rädd för allt som finns ute i naturen. En plastpåse är jättefarlig, folk som kommer gående som man inte ser men hör. Är instinkten att fly så olika på hästar, för att en annan häst i stallet är lika lugn alltid.

Britta (30 Jan 1998, 20:59:26)
Hej Malla! Jag undrade just var du blev av... ja du, att använda rätt ord vid rätt tillfälle till rätt människa, det är väl det som är det svåraste med att försöka lära andra rida... och ibland måste man nästan säga saker som låter fel, för att folk skall göra rätt... men det är ju resultatet som räknas. Klämma åt runt med benen tycker jag låter "fel", den bilden jag får är en häst som springer fortare - men förmodligen menar du nåt annat än jag. Men om vi vänder på steken då? Tänk såhär: Varje galoppsprång är egentligen ingenting annat än en ny galoppfattning (fick i alla fall jag lära mig på S-holm). När du vill avbryta galoppen så låt bli att göra nästa fattning. Förstår du? Ibland kan det hjälpa att man säger "bromsa med knäna", funkar för en del, du kan ju prova.

Malla (30 Jan 1998, 20:52:12)
Britta, jag har haft modemproblem igen. Jag skulle ju berätta för dej hur det var med igångsättningar med gungtekniken, det gick bra. Däremot är det fortfarande svårt att sakta av utan att spänna innerlåren och åka upp som en kork. Jag skall testa mer, skall man vid avsaktning från galopp till trav klämma åt med benen runt precis som när man saktar v till skritt, eller blir det en pådrivande hjälp då?? Jag vet inte riktigt hur mina ord faller därför har jag svårt att ställa de här frågorna på lektion. (Jag som sadlade en häst med fel sadel och dessutom inte viste att det hette PAD det jag saknade - fast jag fick en halv eloge för att jag såg att det åtminstone var något som var fel) Jag vill också bara berätta att när jag säger till min 10 åriga dotter att hon inte skall sätta sig och spela tv spel så kontrar hon nu rast med att - men mamma du sitter ju där vid datorn - vilket liv?

Britta (30 Jan 1998, 20:50:10)
Lotta: Kan du inte försöka spalta upp prblemet lite? Liksom fundera över exakt VAD det är som gör dig nervös osv. Åker du till denna tränare regelbundet, eller kommer hon till dig, eller finns ni i samma stall? I så fall kanske du kan försöka passa på o rida när hon finns i närheten (t ex när hon själv rider) även när du inte skall träna, och försöka vara med henne litegrann, t ex när hon håller träningar för andra, så kanske alltihop avdramatiseras lite? Bara ett förslag... vad tävlingsnerverna beträffar vet jag inte, tycker det verkar finnas lika många sätt att bli nervös på som det finns tävlingar... För mig funkar det i alla fall med rutin - jag gör alltid exakt likadant när jag kommer fram till tävlingsplatsen, så behöver jag liksom inte fundera "gud, vad ska jag göra nu, tänk om jag har glömt nåt" osv. Sen vill jag alltid åka ensam så man slipper ta hänsyn till nån stackars medföljande hästskötare eller kompis, utan bara kan tänka helt på mig själv och göra precis som jag vill. Om jag hinner brukar jag alltid lägga mig o sova i bilen en stund mellan klasserna, då blir jag piggare o har lättare att koncentrera mig. Hoppas du hittar nåt system som passar dig. Lycka till!

Britta. (30 Jan 1998, 20:42:48)
Hille: Jag tycker att det alltid handlar om så små, små skillnader, som kan vara svåra att beskriva såhär på internet. Men vissa hästar kan man t ex tydligt kännar hur de "spänner emot" en, även om det kanske är en halvmeter mellan hästen o mig. Och min "ögonstens" kan stå mycket nära mig men på ett "mjukt" sätt. Det handlar så mycket om känsla o intuition i alla lägen, och hur passa "ranghög" man själv är, ju högre man själv står desto högre (tror jag) kan man även låta hästarna komma - tillfälligtvis.

Hille (30 Jan 1998, 19:45:41)
När diskussionen kommit igång så kan jag inte låta bli att kommentera skillnaden mellan häst- och hundfolk. Hundfolk blir ständigt informerade om hundens bakgrund (vargarna alltså) och får veta vad viktigt det är att stå högst i rang, säga ifrån med röst, kroppspråk osv. Aldrig tar man det som något naturligt eller acceptabelt att hunden biter ägare eller besökare. Visst finns det hundägare som förlorar greppet, men det inser de ju ofta själva och gör något åt det, eller rent av omplacerar hunden (undantagen finns naturligtvis). Men i många stall kan man få höra kommentarer som: "akta dig, han bits ibland". Och i ett stall där jag varit vid några tillfällen finns en häst som ständigt "käftar", hans ägare säger aldrig ifrån när han trycker in henne i väggen. När jag fick höra att hon tyckte det var gulligt att han nafsade efter henne så trodde jag inte mina öron! Hur kan det vara gulligt? Skulle hon tycka det var gulligt gjort av mig om jag försökte ge henne en örfil när hon passerade mig? Hur tänker en del "nu ska jag ta hand om ett djur som väger ett halvt ton, jag ska anförtro det här djuret mitt liv (det är ju trots allt det man gör när man rider), det är helt ok om han tror han kan bära sig åt hur som helst mot mig"? Vart är det ridsporten missar jämfört med hundsporten? För jag har faktiskt aldrig hört (hittils) att någon tycker det är gulligt med en hund som bits.

Scilla (30 Jan 1998, 19:40:41)
Mia A: Tornutskott har alla hästar men om din kompis häst har kissing spines så sa Harry P till mig att det berodde på felridning, det står oxå att läsa i fackböcker om hästens sjukdomar att detta är en yrkessjukdom. Men be din kompis att maila till mej så ska jag hjälpa så gott jag kan!

Hille (30 Jan 1998, 19:29:26)
Låt mig se om jag fattat er rätt. Jag tillåter inte Emma att klia sig mot mig förrän jag plockat av tränset och heller aldrig när jag tex. knäpper bogspännet på täcket. När jag är klar med det så tycker jag att det är ok att hon kliar sig mot sidan på mig (hon gör det aldrig hårt så att det känns obehaglig), så då brukar jag tala om att det är okej, ofta hämtar jag en trasa som jag gnider henne med ordentligt. Jag har sett det som att jag ger henne ett bevis på uppskattning efter ridturen, jag tycker det stärker kontakten mellan oss. Tycker ni alltså att jag ska sluta med det, riskerar jag min status som flockledare? Britta: Du säger att hästen aldrig får inkräkta på ditt revir, men hästar som är rädda och oroliga söker sig ju ofta till varann (även till flockledaren) och ställer sig tätt intill osv. är inte det ett bevis på uppskattning att hästen söker sig till dig? Nu menar jag naturligtvis inte att hästen ska få "knö" undan dig eller trampa på dig, det accepterar inte jag heller.

Britta (30 Jan 1998, 19:04:17)
Hille: Min unghäst gjorde likadant ett tag när hon skulle tränsas av. Då kom jag på att knäppa loss bettet från sidstycket i ena sidan och liksom lirka ut det lite snett, o det gick mkt bättre. Du kan ju prova...

Britta (30 Jan 1998, 19:00:18)
Hej allihop: Ang hästar som kliar sig: De kliar sig säkerligen mot sina kompisar. Men jag är igen jämbördig kompis, jag är flockledare. Hästen skall a) inte klia sig mot mig b) respektera mitt "revir" dvs inte tränga sig inpå mig, "stå på" mig, "gå på" mig o definitivt inte trampa mig på fötterna. En häst vet oerhört väl var den sätter sina fötter, att trampa den som leder den på fötterna är detsamma som att gå över "revirgränsen". (Jag vet inte om "revir" är rätt ord, jag menar det som man känner när folk i t ex en kö ställer sig alldeles inpå en etc, hoppas ni fattar vad jag menar). I alla händelser skall hästen hålla en viss distans till mig. Hästar som kliar sig mot folk utgör dessutom en olycksrisk. Så länge de kliar sig mot den som är beredd o kan hålla emot går det väl an. Men den dan de råkar göra det mot en liten sexårig unge som råkar finnas till hands, o ungen flyger flera meter baklänges o slår huvudet i betonggolvet, då är det inte lika gulligt längre. (Jag råkade själv ut för detta som barn och kunde ha spräckt skallen den gången). Tja, det här var min syn på det hela.

Lotta (30 Jan 1998, 18:53:58)
Undrar om det är fler än jag som blir närvösa när man ska träna Jag tycker det är jätteklul men är nästan alltid nervös innan träning. Min tränare är jättesnäll och trevlig men det hjälps inte. jag har någon konstig form av prestationsångest fast det inte finns någon som ställer krav. Att tävla har jag helt slutat med. Jag blev nervös en hel vecka innan. Fast jag tycker det är jätteroligt, efteråt.... Tacksam om någon har tips om hur jag kan komma över detta.

Mia A (30 Jan 1998, 17:18:40)
Mia G: Problemet med min häst är att han är fruktansvärt rädd om huvudet. Att hålla runt nosryggen på honom=panik!!! Han har fått stryk förr (innan han kom till mig) och har t o m en gammal utläkt skada på nosryggen p g a felhantering. Skadan har han inte ont av idag, men den sitter kvar i psyket på honom. Det är det som är problemet. Men, men, skam den som ger sig. Många morötter blir det...

Magdalena (30 Jan 1998, 14:57:36)
Hille: Prova att ha lite mat i krubban när du ska tränsa av, då brukar bettet fara ut fortare än kvickt. Annars handen runt nosryggen, men det är väl en självklarhet ? (för mig i alla fall). Jo: Hästen som slänger sig är ouppfostrad i det stora hela. Hon backar och vill inte gå fram på stallplan, istadig, otrevlig häst... Och ägarna tar inte hjälp, nu har de ju blivit lite rädda för henne. Börjar hon tramsa lite så sitter de av! Suck!

Jo (30 Jan 1998, 13:37:48)
Jo, hästar kliar sig mot varandra när de är kompisar. Det är bara det att jag är ingen häst.. och jag accepterar inte att min häst ska klia sig mot mig bara och nästan slänga ner mig i sågspånet. Han väger dock lite mer än mig och kliar sig med ganska hårda tag... Däremot kliar jag honom gärna + att han gärna "pillar" lite på mig ibland. (du vet när de snusar runt i håret på en etc.) Det tycker jag är ett minst lika gott tecken på att man är kompisar samt att man genom att respektera varandra och har förtroende för varandra är den största vänskapen man kan ha med ett djur. När han kliar sig på mig efter ritten så är det ju inte heller riktigt för att han säger "Du är min bästis" snarare säger han "ta av mig det här himla tränset nu för jag är svettig under och det KLIAR! ".... Hille. Gällande bettproblem. Kan du inte göra precis som när du tränsar att du håller ena handen om nosryggen så att du håller hennes huvud nere. På så sätt undviker du att hon kastar upp det och förknippar bettet med ryck i munen. Hur du sedan ska få ut det är frågan... Lirka lite? Stoppa in ett finger vid lanerna så att hon öppnar munnen? Och berömma!

Jo (30 Jan 1998, 13:24:20)
Vad hände med slutet av mitt inlägg???? Jag ville säga att: NÄr de står uppställda så är principen den samma. Om de står på "kommando" när de är lösa så ska de lyssna till samma kommando när de står uppställda. Men som med allting annat som gäller när man håller på med hästar så gäller det att vara konsekvent och ha en stor portion med tålamod...

Hille (30 Jan 1998, 13:21:34)
Hur tycker ni man ska bära sig åt med en häst som inte vill släppa bettet? 3-åringen som jag ska rida in håller nästan alltid fast bettet med tänderna när man ska ta ut det, samtidigt rycker hon ofta upp huvudet som om hon troode att jag skulle slå henne. Varför börjar de med den ovanan (är körd i snart 2 år)? Jo: Kliar sig inte hästen mot sina kompisar i flocken? Jag trodde det var ett tecken på vänskap. Jag låter min sköthäst klia sig när jag sagt att det är ok (så hon inte ska göra det med träns på).

Jo (30 Jan 1998, 13:17:55)
Magdalena. Säg till din häst på skarpen när hon kliar sig mot dig. Smäll till henne lite lätt på nosen om det behövs för att hon ska förstå. Det gör dem väldigt snabbt... Och framförallt - var konsekvent! Om hon ena gången får klia sig mot dig men inte nästa då vet hon ju inte vad hon ska tro, och naturligtvis försöker hon igen nästa gång. Det äääär ju så skönt att klia sig mot någon. Vad man gör med en häst som kastar sig när man binder upp vågar jag inte riktigt uttala mig om. Varför kastar hon sig? Är det för att hon vet att hon kommer loss när hon gör så? Har det hänt något? Principen är den samma även där. När de står uppställda så ska de kunna stå med

Magdalena (30 Jan 1998, 12:56:19)
Jo: Precis sådär som du beskriver (giraff och sen struts) är min häst också! Fast stunderna som giraff är mindre och mindre. Har du nåt knep hur jag ska få henne att sluta klia sig mot mig (tror hon att jag är ett träd eller?). Jag har haft henne i två månader, och det har väl blivit lite bättre, men så glömmer hon sig. Jag har faktiskt aldrig sett henne klia sig mot benet som många hästar gör. Skumt. Vad jag reagerade på om ditt inlägg tidigare om att hästen skulle kunna stå lös var att du inte nämnde något om fastsättningen. Vi har en häst i vårt stall som står jättebra lös, men absolut inte går att sätta fast, för hon slänger sig... Det tycker jag är värre. De ska kunna göra det man ber den om, säger man stå still är det det som gäller, sätter man fast den ska den stå så.

Jo (30 Jan 1998, 11:59:32)
Tack Mia G!!! Just detta att de tycker han är så snäll är det som gör mig mest förbannad! Särskilt när han står så där "fult", du vet, helt avslappnad med öronen rakt ut och ser ut som om han ska falla ihop när som helst... Men det är ju så jag vill han ska stå! Det visar att han kan vara helt lugn i mitt sällskap och inte behöva ha koll på allt som händer och sker runt omkring. När man sen hoppar upp på honom så är han inte riktigt lika lugn och "snäll".... Hellre en sådan häst i stallgången än som min kompis häst. Den kan inte stå stila i 5 sekunder! Flyttar sig, ska bita i allt och alla, river ner allt som kommer i dess väg, är super grinig när man håller på med den etc. Många tror jag inte bryr sig om hästarna är lydiga eller inte dels för att de inte vet hur man ska göra, och dels för att man ska ju aldrig "ryta" på en häst! De ääääär ju så känsliga! Varför ska jag smälla till honom på nosen om han nafsar efter mig? Det äääär ju så gulligt när han kliar sig mot mig efter ridturen. Han tycker ju bara om mig!!! Suck... Oj, Jag som skulle jobba. Nu sitter jag bara och skriver om hästar och framför allt längtar jag till att få komma iväg till stallet och umgås med min häst! Ciao!

Jo (30 Jan 1998, 11:51:33)
Måste bara göra ett inlägg om det här med hästar som är svåra att tränsa... Lustigt vad hästar är olika! Min häst tar gärna upp huvudet när jag ska tränsa, mest för att visa att han inte går med på vad som helst... Han tar ner det igen efter att ha stått och lekt giraff i 10 sekunder... Därefter kommer det svåra - att knäppa alla remmarna! Han tar nämligen ner huvudet så lågt att man i princip får lägga sig på golvet för att knäppa nosremmen.... Men man kan ju inte bli arg på honom när han bara vill underlätta det för den där lilla korta tvåbenta varelsen som är kortare i sin fulla längd än vad han själv är i mankhöjd... Är det fler än jag som har underbart vinterväder idag med strålande sol? Härligt! Mindre härligt med all is på vägarna som gör att man nästan alltid måste rida i ridhuset nu förtiden. Jag längtar vill våren.... :-)

mia g (30 Jan 1998, 11:48:43)
HEJA JO, jag tycker som du,tänk om alla kunde begripa dethär.Att vara 'snäll' är inte att vela med hästen utan att ge tydliga komandon och kräva att hästen respekterar dem!!

Jo (30 Jan 1998, 11:44:04)
Gällande denna fråga om man ska hästen lös i gången eller inte så håller jag helt med er att man INTE ska göra det på ridskolor etc. Det krävs som sagt att man är konsekvent och uppmärksam på sin häst signaler och det sista man vill är ju att det händer en olycka. Till alla er som säger att om hästen blir rädd så springer han iväg om han står lös - Det gör han inte! Blir han skrämd av något när jag står och gör i ordning honom så sticker han ALDRIG. Det har i alla fall inte hänt ännu på 3 år... Han llitar helt och fullt på att jag har läget under kontroll och har jag gett honom komandot för att stå stilla så lyder han mig. Givetvis får man ju vara uppmärksam på vad som händer i omgivningen och kanske prata lugnande med honom om det kommer enågot äckligt farande bakom honom etc. Nej, jjag har honom inte lös när veterinär och hovis kommer... JaHan kan stå uppbunden och jag lämnar honom tex aldrig i stallet utan att sätta fafast honom. Jag tror dodock fortfarande på teorin om att en häst som accepterar människan som flockledare också är en tryggare och mer harmonisk häst. Nej, jag är inte westernryttare... utan tillhör den "gamla skolan" och rider MSV dressyr på min häst. Det går att kombinera....

mia g (30 Jan 1998, 10:38:23)
ang tränsning,har ett sto på 178 i mkh,...Håll om nosryggen så att hästen inte kommer undan- eller kan rycka till med huvudet, för då gör det ju ont i munnen...

mia g (30 Jan 1998, 10:21:54)
Hille:PRECIS.(ang lugn ledare)men när hästen inte accepterar dig som ledare och tycker att den behöver påpeka att nu är det fara på färden, då sticker den!!!

Magdalena (30 Jan 1998, 10:14:13)
Mia A: En 2½ års hingst som jag skulle hjälpa till med var också väldigt svår att tränsa. Honom fick jag ta bort allt "jox" på tränset för, och så öppna sidstycket, lägga över nackrem som en grimma, och sen kunde vi pilla in bettet. En annan som jag höll på att rida in för några år sen var det lite värre med. Han var nämligen ca 174 cm hög... (jag är 158 cm!). En gång så fick jag nästan in bettet, men så slängde han upp huvudet (med bettet), och sen hamnade bettet i mitt huvud... inte skönt! Så nu har jag alltid hjälm på mig när jag tränsar unghästar. Man vet ju aldrig vad som kan hända. Jobba på bara. Har du lyckats få honom att acceptera sadeln så jobbar du ju på ett bra sätt. Vissa tar bara lite längre tid på sig.

Hille (30 Jan 1998, 08:19:22)
Mia A. Kul att det går framåt, det är en härlig känsla! Har själv en 3åring (äger den inte, alltså, brukar bara köra den) som jag borde rida in nu, vi har varit ute och skrittat men jag orkar bara inte (gillar inte hästen så mkt). Antar att du redan testat att bara smeka hästen med tränset, först på halsen och sen över huvudet. Brukar bli enklare när de vant sig vid beröringen av tränset. Annars kan man väl sätta fast bett på grimman till att börja med, eller ivarjefall ta bort lite "krafs" från tränset så det inte blir så mkt på en gång. Lycka Till!

Hille (30 Jan 1998, 08:13:15)
Hmm... Har blivit rejält fundersam angående Safemaster, om stoet inte svettas så kan den ju inte ge utslag (Emma brukar visserligen svettas för ingenting, men ändå). Kanske den kollar ökad puls också el.dyl. Har en broschyr i stallet så jag ska kolla upp det, återkommer.

Mia A (30 Jan 1998, 08:04:00)
SCILLA: I ett inlägg långt ner på denna sidan, skrev du någonting om att din vet., Harry P, ansåg att tornutskott berodde på felridning. Min kompis (som har hästen vi disk. längre ner) var här i förrgår och visade mig ett utlåtande som Harry P (på Helsingborg) skrivit. Där påstår han att tornutskott inte beror på felridning, utan att hästen i princip har fått sin skada i hagen...??? Är det samma veterinär som givit två skilda orsaker? Du får jättegärna maila mig! Min väninna behöver allt moraliskt stöd hon kan få. Tack på förhand!

Mia A (30 Jan 1998, 07:52:13)
Morgonpigg... För en gång skull! Har äntligen lyckats lägga sadel på min unghäst, utan att han förskräckt kastat sig rakt upp i luften! Han stod kolugnt och kollade med öronen spetsade. Halsen var för en gång skull inte spänd som en fiolsträng. Gissa om han fick många morötter... Yippey! Ännu ett steg på vägen. Kanske det blir härliga ridturer till våren ändå. (man ska aldrig ropa hej....) Men, vi har dessvärre ett problem som är större. Han är nämnligen så väldigt rädd om sitt huvud. -Har förmodligen fått mycket stryk innan han kom hit. Hur jag än bär mig åt, vågar han inte sänka sitt huvud då jag ska tränsa, vilket medför att det inte är så lätt att sätta på honom tränset. Jag har mutat honom med div. medel. Men icke sa Nicke. Jag får väl tillägga att han bott hos mig i 1½ år, och att jag i början inte kom i närheten av hans öron, men kan numera "dra" i dem som jag vill. Utan att han blir rädd. Det är bara tränsandet som är besvärligt! Hjääääälp!

Cilla (29 Jan 1998, 23:05:16)
Hille: mitt sto var inte ett dugg svettig, varken före, efter eller under fölningen (som jag fick vara med och se!), hon fölade på tio minuter, 14 år gammal, första fölet, sen reste hon sig och fortsatte äta havre... Där ligger man i lä! Jag fick "passa" henne i tre veckor, men hon höll tiden exakt, det var bara jag som var lite "höns-matte"! Ska inte börja övernatta i stallet så tidigt nästa gång (våren-99) för det var jobbigt! Men så klart fantastiskt att vara med och se sin häst födas...

Alex (29 Jan 1998, 22:37:30)
JO:Lästa dina tidigare innlägg.Tack äntligen en med samma åsikter.Jag kunde ha skrivit dom själva.Lydig häst är A och O.

Ottan (29 Jan 1998, 16:37:25)
Ja, hästarna i flocken kunde (kan, finns fortfarande vilda flockar) bli panikslagna även om ledaren var lugn, ledaren kanske inte hade uppmärksammat faran. Då kan två saker hända: Antingen blir ledaren också rädd eller så lugnar sig resten av flocken efter en stund. Problemet med människan som ledare är väl ofta att om hästen blir rädd och börjar tex sprattla med benen så blir människan ofta också rädd, även om man bara är rädd för att hästen skall göra sig illa. Litar hästen helt på dig och du kan bevara ditt kolugn, så kanske den inte går längre än att vara orolig (istället för att få panik alltså)

Hille (29 Jan 1998, 16:27:24)
En nyfiken fråga: Ang. det Britta sa om instinkter. När hästarna levde vilda i flock, blev de då helt panikslagna om ledaren fortfarande var lugn? Annars borde de ju inte bli det nu heller, även om flockledaren är en människa Då borde det ju "bara" vara att hålla sig kolugn när hästen blir orolig så är det inga problem. Någon som vet?

Hille (29 Jan 1998, 16:21:51)
Har hört att man INTE ska ha panikhake vid transport, ivarjefall inte en sån som släpper när hästen rycker till. Har varken balsnören eller panikhake när jag stallar upp och leder hästarna. När jag lär unghästar att stallas upp sätter jag fast ett vanligt grimskaft på en krok, får hästen panik så hakar jag bara av det, på så sätt blir hästen inte helt lös utan jag håller fortfarande i den och kan lugna den. För ca en vecka sen blev en nordis som jag skulle göra iordning panikslagen på gången (sprayflaska), men innan något hann hända så hade han ryckt sönder grimman (läder), så det gick bra (behövde ändå en ny grimma), han lugnade sig ganska omgående när han kom lös och förstod att sprayflaskan inte skulle komma åt att äta upp honom. När jag gör iordning mina sköthästar så har jag dem ofta helt lösa, det går bra så länge det inte står en dörr öppen bakom dem. En av dem brukar dock ibland traska hem (till boxen) när hon tycker jag borstat nog länge. Tycker också man bör kunna ha sin häst lös i stallet, men många är ju hos hästen bara någon dag/vecka och på stuterier, travstall, ridskolor osv. så är det ju inte heller någon lyckad metod. Dessutom tycker jag man ska variera sig lite, hästen ska vara van att både stå uppbunden en längre tid (blir ju aktuellt inte minst vid transport), och kunna stå lös. På en väluppfostrad häst ska det väl inte spela någon roll om man har balsnören eller inte, den skulle i vilket fall inte rycka sig loss. Därför tycker jag det verkar onödigt om man inte har en häst som tidigare haft dåliga erfarenheter av uppstallning och lätt blir panikslagen, kommer den loss lätt några ggr så ger den sig nog sen.

Magdalena (29 Jan 1998, 14:57:27)
GJ: Menar du i USA eller? De hade väl quarterhästar. Från början var det Spanjorerna som tog med sig hästar som förvildades tror jag det var. Den vilda rasen är ju mustanger. Quarterhästen är väl utvecklad från den med fullblodsinslag mm.

Magdalena (29 Jan 1998, 14:54:23)
Kommer ni ihåg hästen med ryggont som skulle röntgas i måndas? De fick inte in henne i transporten...

GJ (29 Jan 1998, 14:29:47)
Finns det någon som vet vad den vanligaste hästen på prärien var. Alltså vad det var för ras. Tack på förhand

Magdalena (29 Jan 1998, 12:31:05)
Jo: Min ponny står lös (och följer mig utan grimskaft ute på promenad), och jag tränar min nya häst vid tillfälle (ensamma i stallet) att stå lös osv. Men som tidigare inlägg sagt så finns det flest situationer när hästen varken kan eller bör stå lös. På en ridskola där säkerhet är A och O så får man ABSOLUT inte ha hästen lös, även om det "går". Och vad säger din hovslagare och veterinär när du säger "min häst behöver inte sitta fast, han står så still".

Anne.W-lägger till en bokstav,vi är ju flera... (29 Jan 1998, 12:23:43)
Ang.Balsnöre i ...När min häst var nyinköpt, så upptäckte han att backade man rejält så kom man ju loss! Toppen!(Han hade ej stått i stallgång förut).Var gång jag band upp honom så började han direkt backa.Jag fick sätta ett grimskaft utan balsnöre-han drog och drog-sen slutade han när han märkte att han inte kom loss och så var det bra med det.JO- är man själv istallet kan man ju ha hästen uppställd men ej uppbunden.Är det däremot många hästar som går framochtillbaka-står uppbundna på led osv ,så är det nog säkrast att binda upp sin häst tycker jag.Hade jag haft min häst uppbunden och framförvarande häst varit lös och kanske blivit skrämd,vänt och trasslat in sig med min häst-då hadde iallafall jag blivit heligt förbannad på hästägaren.

Britta (29 Jan 1998, 11:43:51)
sf m fl: Panikhake när hästen står i gången är bra. Tänk på att helst ha grimskaft med 2 hakar, så man har panikhake vid väggen oxå, likadant när hästen är bunden i transport. Om den kastar sig el går omkull behöver man inte gå så nära ev sparkande framben för att få loss hästen då.

sf (29 Jan 1998, 11:19:36)
Balsnören mellan grimma och grimskaft: Jag antar att det var när hästen står på gången, inte när man leder den. Det kan vara bra att ha på hästar som man vet får panik då de känner att de sitter fast men normalt står snällt. För övrigt har ni väl alla panikhakar på grinmskaften när ni ställer hästen på stallgången? Se till att skaffa det annars. Med panikhake kan man snabbt ta loss en häst som 'hängt' sig eller håller på att tuppa av för att grimman trycker så hårt i nacken när hästen lägger sig på bakåt. En del grimmor håller längre än hästen..

Britta (29 Jan 1998, 10:38:53)
Jo: En sak till: Hästen är ju ett djur som först o sist styrs av sina instinkter. Om hästen står lös i gången, o stallfödrren är öppen, o hästen blir riktigt skrämd, så KAN den ju faktiskt springa ut o det kan hända olyckor, o det är väl den risken man vill minimera.

Britta (29 Jan 1998, 10:36:49)
Magdalena: Håller helt med dig ang balsnören o grimskaft. Jo: Visst är det bra om man kan hantera hästen på det sätt du beskriver. Frågan är väl om man skall visa upp sånt på ridskolorna, då går ungarna hem o provar på grannens häst som glatt promenerar iväg... jag tycker att det man skall LÄRA ut skall vara med förutsättningen att så här gör man för att absolut ingenting skall kunna hända. Hoppas du förstår vad jag menar. Sen kan man ju alltid diskutera om hästarna borde uppfostras bättre från början.

Jo (29 Jan 1998, 10:30:07)
Gällande om man ska ha balaband vid uppställning eller inte så har jag en åsikt som egentligen inte är något svar på det över huvud taget. Jag tycker nämligen att man ska kunna ha hästen LÖS i stallgången! Det värsta jag vet är hästar som inte kan stå stilla när man gör iordning dem!!! Min häst står helt lös även om det står mat 10 centimeter ifrån hans nos så skulle han aldrig komma på tanken att röra sig för att börja äta från det. Det handlar helt enkelt om vem det är som är ledare. När jag säger att det är o.k att äta så gör han också det. Ledaren har "gett tillåtelse". Att lära hästarna det hhär är inte så svårt menn det krävs att du är konsekvent och att du säger till din häst på skarpen när hann inte gör som du säger. När min häst gick ett steg fram så flyttade jag honom tre bakåt. Jag har ett kkommando för aatt stå stilla och det lyssnar han på även när vi rider etc. Givetvis är det mycket beröm när han står stilla och gör ssom jag säger. Alla säger att han är sååå snäll, men det är inte det som är saken utan det är som han respekterar mig som ledare! Bara en liten åsikt ifrån mig.

Titta på tidigare inlägg