Fast man kanske rör sig vackrare?Det kan väl iofs kanske inte klassas som skönhetsfrämjande Jag har iaf absolut inte blivit snygg av kortison, snarare tvärtom
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fast man kanske rör sig vackrare?Det kan väl iofs kanske inte klassas som skönhetsfrämjande Jag har iaf absolut inte blivit snygg av kortison, snarare tvärtom
Vilka andra socialistiska stater var programmen ifrån menar du?Nejdå jag fick titta på den TV som fanns.
Snarare var det så att min familj klagade på den strikta kontrollen.
Programmen skulle godkännas från statligt håll så att de var politiskt korrekta.
Helst från andra socialistiska stater när det inte var svenskt.
Det fanns någon tvingande % sats på hur mycket som skulle vara svensk produktion.
Jag tycker också det är viktigt att betona skillnader i risker när det blir allt vanligare med influencers som gör ingrepp (särskilt med fillers) och uppmanar sina unga följare att följa klinikerna på sociala medier osv. Att beslutet inte är lika permanent som med många andra ingrepp verkar sänka tröskeln. Jag är tudelad till att det "icke permanenta" (fillers kan ju beroende på vilka man gör ändå hålla i 2-5 år enligt en del behandlare, så det försvinner inte jättesnabbt heller om man inte aktivt tar ut det) verkar göra att allt fler tar till den typen av ingrepp. På ett sätt är det kanske bra att folk gör dessa ingrepp snarare än något som kanske innebär ännu större risker (jämför bbl med fillers i rumpan till exempel), å andra sidan blir det en ännu större normalisering och kanske en ännu högre press att göra sådant som ändå betraktas lite som jämförbart med att sminka sig eller färga håret. Om du nu ändå fyller i ögonbrynen och läpparna på fest varför fyller du då inte också läppar och hip dips med fillers? Vi vet redan att unga som exponeras för ouppnåeliga ideal via sociala medier mår sämre, och det är knappast bättre att exponeras för dessa snäva ideal i allt högre grad irl också vilket lätt blir följden i och med en normalisering.
Råkar man då ut för en oseriös behandlare (eller bara har otur) för att man kanske tex inte har råd med de bästa eller säkraste klinikerna, ja då står man där med konsekvenserna sen. På så vis kan det ju också bli lite av en klassfråga både att ha råd med ingrepp och även att ha råd med bra resultat på sina ingrepp.
Jag kan dessutom få lite dåliga associationer av den vanligt förekommande diskussionen (den har även figurerat här lite i tråden) om diverse diskreta ingrepp som inte märks. För jag upplever att det ofta är något av en hierarki även hos de som gör ingrepp. Man har gjort ingrepp men man har inte sövts ned och lagt sig under kniven, eller man måste påpeka att man inte har de där jättestora läpparna eller brösten, eller när man fyller i rumpan vill man ha ett "naturligt" resultat (fast 150 ml fillers i rumpan är ju inte så värst mycket mer "naturligt" i ordets rätta bemärkelse än x antal ml till). Det blir lätt en slags hierarki där man särskiljer sig som lite förmer i jämförelse med de som gjort sitt ingrepp på ett mer synligt vis. Samhället vill att människor ska anpassa sig efter de ideal som finns, men man vill samtidigt inte att den anpassningen ska synliggöras.
När det gäller hur det här samverkar med olika förtryckande strukturer kan jag ibland känna att det finns en slags skyldighet hos de som är relativt privilegierade att försöka bryta mot åtminstone några av de här skönhetsidealen, eftersom andra som inte har de privilegierna straffas ännu hårdare när de gör det. Och effekten av att i viss mån möta idealet kanske är mer betydelsefull för en i övrigt utsatt person som anpassar sig för att bli behandlad bättre, än om man som relativt privilegierad anpassar sig för att få ännu fler eller ännu större fördelar fast man i grunden blir relativt väl bemött.
Samtidigt tycker jag till exempel det är något mer uppfriskande när män gör egna ingrepp än när män glatt hejar på att kvinnor gör det, så helt svartvitt vad gäller privilegier och ingrepp är det kanske inte där heller.
Tjeckoslovakien, Ungern och Polen minns jag. Men jag vill nog säga att 70 och 80-tal hade världen mycket närvarande. Min far var på turné med Jackson Browne och Simon and Garfunkel i omgångar, vi reste till USA och Kanarieöarna och runt i Europa, fotboll från engelska ligorna, global energikris, många hade fadderbarn i fjärran länder, influenserna från USA och UK var extremt starka. Osv. Jag minns inte min barndom som instängt socialistisk alls.Vilka andra socialistiska stater var programmen ifrån menar du?
Nejdå jag fick titta på den TV som fanns.
Snarare var det så att min familj klagade på den strikta kontrollen.
Programmen skulle godkännas från statligt håll så att de var politiskt korrekta.
Helst från andra socialistiska stater när det inte var svenskt.
Det fanns någon tvingande % sats på hur mycket som skulle vara svensk produktion.
Jag skall se om jag hittar det någonstans på nätet.
Och nej det var på alldeles riktigt.
Litet går att se här, men det är både svepande och osäker information.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sveriges_TV-historia
När du skrev injektioner tänkte jag direkt på kortison i led och det har jag lyckligtvis klarat mig utan än så länge ;-).
För mig var det en enorm lättnad att för första gången på några år få somna smärtfri och kunna gå igen utan värk. Jag kommer absolut att göra om det om jag behöver. Kändes öht inte när han stack mig, mycket skicklig läkare.Det har däremot jag gjort
Har det värsta jag gjort i hela mitt liv och inget jag vill göra om
För mig var det en enorm lättnad att för första gången på några år få somna smärtfri och kunna gå igen utan värk. Jag kommer absolut att göra om det om jag behöver. Kändes öht inte när han stack mig, mycket skicklig läkare.
Skönhetssömn gör också gott för uppsynen.För mig var det en enorm lättnad att för första gången på några år få somna smärtfri och kunna gå igen utan värk. Jag kommer absolut att göra om det om jag behöver. Kändes öht inte när han stack mig, mycket skicklig läkare.
Det skiljer sig som sagt inte, jag skrev att det är en klassfråga dvs att det blir det så fort människor inte har råd med ingrepp eller ingrepp av bra kvalitet, och skillnaden när det blir mer normaliserat är ju helt enkelt att det blir i ännu högre grad än när färre människor gör ingrepp.Men skönhet och skönhetsnorm har alltid varit en klassfråga, varför skulle just diverse ingrepp särskilja sig där? Jag har aldrig gjort något ingrepp, men befinner mig i en hel del kretsar där sådant görs, men har inte (ännu?) mött den hierarki du talar om. Desto större hierarki ser vi ju tydligt i tråden mellan de som gör ingrepp/accepterar ingrepp och de som inte gör det, där nej-sidan bland annat argumenterat kring att man är en bättre förebild, mer naturligt, accepterar åldrande etc. Jag vill mena att den hierarkin är desto mer problematisk ur ett mer generellt skönhetsnormperspektiv, än den du beskriver, just för att man bestraffas dubbelt. Damned if you do, damned if you don't.
Jag går nästan konstant med sömnunderskott pga skiftarbete men tror inte det påverkar lika mycket som smärta, att vara smärtfri är underbart.Skönhetssömn gör också gott för uppsynen.
Jag ser förfärlig ut när jag inte har sovit tillräckligt.
Det skiljer sig som sagt inte, jag skrev att det är en klassfråga dvs att det blir det så fort människor inte har råd med ingrepp eller ingrepp av bra kvalitet, och skillnaden när det blir mer normaliserat är ju helt enkelt att det blir i ännu högre grad än när färre människor gör ingrepp.
Vilken tur att du inte upplevt den hierarkin! Jag upplever att hierarkin inom ingreppens värld är en direkt förlängning av den hierarkin som bland annat du beskriver här i inlägget. Jag menar att det är del av exakt samma hierarki, där själva konstruerandet av "skönhet" inte får synas, samtidigt som samhället som sagt kräver det. Att samhället som konstaterat kräver anpassning men att den samtidigt inte får synliggöras utgör ju precis den dubbelbestraffning du beskriver, så jag ser faktiskt inte riktigt motsättningen mellan mitt inlägg och det du vill lyfta fram.
Jag tolkade nog "än den du beskriver" som att du menade att vi beskrev två olika saker, medan jag tyckte att vi beskrev i princip samma sak, men det kan mycket väl ha varit slarvig läsning från min sida.Jag har väl inte motsatt mig något i ditt inlägg, mig veterligen? Det var en vidareutveckling av den hierarki du beskrev.
Jag är född på 70-talet och jag minns inte så många program från andra socialistiska länder därav frågan. Mer influenser från USA och Storbritannien.Tjeckoslovakien, Ungern och Polen minns jag. Men jag vill nog säga att 70 och 80-tal hade världen mycket närvarande. Min far var på turné med Jackson Browne och Simon and Garfunkel i omgångar, vi reste till USA och Kanarieöarna och runt i Europa, fotboll från engelska ligorna, global energikris, många hade fadderbarn i fjärran länder, influenserna från USA och UK var extremt starka. Osv. Jag minns inte min barndom som instängt socialistisk alls.
Men relevansen för tråden är halvsvag minst sagt.
Det är bara sorgligt med Michael Jackson. En ung man som hela livet blivit kallad "Big Nose" av sin egen pappa, och som sedan skadar näsan och behöver operera den. Detta triggade igång missnöjdhet med inte bara näsans utseende så operationerna fortsatte utan också funktionen som också förstås behövdes åtgärdas. Det är inte alls svårt att se att det ena ledde till det andra. Hans hår tex började brinna i en pepsireklam så han fick en kal fläck i skallen, inte konstigt heller att den biten förändrades på en sådan osäker person. Jag tror inte att han hade börjat operera sig alls om han inte fått problem med hår och näsa från början, det var det som gjorde mer och mer och mer pga hans osäkerhet. Det är inte värst utan så väldigt tragiskt. Speciellt när det var hans egen pappa som mobbade honom för hans näsa.Det är konstigt det där med mode.
När jag var ung så ville man ha smala och fina läppar och gjorde reduktion.
Värst var Michael Jackson
https://www.lifeandstylemag.com/posts/michael-jackson-plastic-surgery-128782/
Oj, har själv aldrig sätt mig som en bättre människa för att jag inte sminkar mig och aldrig lärt mig mer än hur man tar på sig maskara och läppstift. Jag är inte bekväm med att bli äldre men det har inte med åldrandet på utsidan att göra utan att faktiskt åldras och inte känna att jag hinner med att leva.Men skönhet och skönhetsnorm har alltid varit en klassfråga, varför skulle just diverse ingrepp särskilja sig där? Jag har aldrig gjort något ingrepp, men befinner mig i en hel del kretsar där sådant görs, men har inte (ännu?) mött den hierarki du talar om. Desto större hierarki ser vi ju tydligt i tråden mellan de som gör ingrepp/accepterar ingrepp och de som inte gör det, där nej-sidan bland annat argumenterat kring att man är en bättre förebild, mer naturligt, accepterar åldrande etc. Jag vill mena att den hierarkin är desto mer problematisk ur ett mer generellt skönhetsnormperspektiv, än den du beskriver, just för att man bestraffas dubbelt. Damned if you do, damned if you don't.
Dockteater från Tjeckoslovakien! Jag minns det väl för att jag inte gillade det - blev såå besviken varje gång! I övrigt hade vi väl en rätt stor och blandad svensk produktion av barnprogram också med vilse i pannkakan som någon sorts lågvattenmärke Men väldigt bra program också - från A till Ö, fem myror är fler än fyra elefanter osv. För min del kändes det som om de amerikanska och brittiska influenserna kom senare, under 80-talet.Jag är född på 70-talet och jag minns inte så många program från andra socialistiska länder därav frågan. Mer influenser från USA och Storbritannien.
Oj, har själv aldrig sätt mig som en bättre människa för att jag inte sminkar mig och aldrig lärt mig mer än hur man tar på sig maskara och läppstift. Jag är inte bekväm med att bli äldre men det har inte med åldrandet på utsidan att göra utan att faktiskt åldras och inte känna att jag hinner med att leva.
Känner dock mycket igen Damned if you do, damned if you don't.