Asko
Trådstartare
Det känns lite så ibland
Jag har nämligen ända sedan jag var liten haft problem med magen när jag har blivit ivrig/nervös i varierande grader.
(Varning om någon är extremt känslig för magproblem - jag nämner sånt här nere)
Till exempel så fick jag sluta med att gå på ridskola i lågstadiet (antar jag) då jag fick kramp i magen varje gång jag skulle dit (inte roligt då jag grät varje gång). Inte heller att glömma att jag varje första gång under sommarloven jag skulle till kolmården fick kramp så jag mådde illa och spydde. Sedan har jag vid varje skolstart efter sommarlovet mått dåligt i magen, ibland t.o.m spytt. Men detta har inte varit pga någon nervositet inför något negativt - snarare tvärtom! Jag har alltså blivit för ivrig ...
Sedan blev det lite katastrof vid gymnasiet och jag blev efter det (negativt) nervös och fick ångest när jag skulle ut och åka någonstans.
Men under tiden har jag tackolov fått en kramplösande medicin (som jag nu tar ytterst sällan) och går nu på ångestdämpande - vilket jag tycker har hjälpt anmärkningsvärt vid de stunder då jag har vetat att jag skulle nog ha reagerat på med panik tidigare. Jag har en bit kvar, men det beror snarare på spärrar i hjärnan på mig.
Men i somras så fick jag ett efterlängtat besök av en kompis som jag inte hade träffat på över ett år. Och hela dagen höll nästan på att bli förstörd av min ivrighet/nervositet (skulle nog ha fått kramp, illamående och panik å allt om jag inte hade medicinerna då) Det fick mig att börja undra ... Jag kan väl inte vara den ende med en så puckad mage att den reagerar kraftigt negativt på väldigt postiva saker?
Alltså, jag ber inte om hjälp (även om buke är fantastisk gällande detta) - utan undrar om jag är ensam om detta
Jag har nämligen ända sedan jag var liten haft problem med magen när jag har blivit ivrig/nervös i varierande grader.
(Varning om någon är extremt känslig för magproblem - jag nämner sånt här nere)
Till exempel så fick jag sluta med att gå på ridskola i lågstadiet (antar jag) då jag fick kramp i magen varje gång jag skulle dit (inte roligt då jag grät varje gång). Inte heller att glömma att jag varje första gång under sommarloven jag skulle till kolmården fick kramp så jag mådde illa och spydde. Sedan har jag vid varje skolstart efter sommarlovet mått dåligt i magen, ibland t.o.m spytt. Men detta har inte varit pga någon nervositet inför något negativt - snarare tvärtom! Jag har alltså blivit för ivrig ...
Sedan blev det lite katastrof vid gymnasiet och jag blev efter det (negativt) nervös och fick ångest när jag skulle ut och åka någonstans.
Men under tiden har jag tackolov fått en kramplösande medicin (som jag nu tar ytterst sällan) och går nu på ångestdämpande - vilket jag tycker har hjälpt anmärkningsvärt vid de stunder då jag har vetat att jag skulle nog ha reagerat på med panik tidigare. Jag har en bit kvar, men det beror snarare på spärrar i hjärnan på mig.
Men i somras så fick jag ett efterlängtat besök av en kompis som jag inte hade träffat på över ett år. Och hela dagen höll nästan på att bli förstörd av min ivrighet/nervositet (skulle nog ha fått kramp, illamående och panik å allt om jag inte hade medicinerna då) Det fick mig att börja undra ... Jag kan väl inte vara den ende med en så puckad mage att den reagerar kraftigt negativt på väldigt postiva saker?
Alltså, jag ber inte om hjälp (även om buke är fantastisk gällande detta) - utan undrar om jag är ensam om detta