Arvinge okänd

[MiaMia]

Ugh det känns nästan lite snokigt i så fall. Gräva o spekulera om en död människas psyke och ev syskonrelationer och intervjua helt orelaterade andra människor om deras relationer. Mer fair att hitta arvingar rätt och slätt. (men jag har ju inte sett programmen och om hen inte hade någon hen känner så kanske det inte skadar någon men..)

Kan alltid diskuteras om man ska göra tv av det eller inte. Men om man nu ska så tycker jag de gör det såpass respektfullt det går. I en del fall resonerar de kring frågan också.

Kringinfo kan vara viktig för att förstå bakgrunden till en del saker och därmed fylla en viktig funktion. Ex. någon som varit med om tvångsförflyttningarna i Polen. De flesta vet inte hur fattiga de var, hur brutalt det genomfördes och hur hatade de var dit de kom. Att berätta om någons tendens att isolera sig och inte skapa relationer utan att ge det sammanhanget om vad som präglat dem tycker jag är värre. Då framstår de mer bara som en "konstig kuf".

 

[Mabuse]

Just betyg är ju offentliga handlingar som vem som helst kan begära ut, så det är nog inga problem.

På arkivmaterial, t.ex födelseböcker, är sekretessen 70 år. Allt annat är fritt att titta i för vem som helst.

Betygen var från hennes ryska grundskola, de kan inte vem som helst begära ut. Att det är fritt för vem som helst att läsa andras dagböcker och brev är väl en sanning med modifikation - de hade säkert fått den gode mannens godkännande, men det innebär ju inte att det ändå kan vara etiskt tveksamt att läsa högt ur dagböcker från en privatperson i TV utan att ha en aning om huruvida personen skulle ha velat det.

 

[Mabuse]

Kan alltid diskuteras om man ska göra tv av det eller inte. Men om man nu ska så tycker jag de gör det såpass respektfullt det går. I en del fall resonerar de kring frågan också.

Kringinfo kan vara viktig för att förstå bakgrunden till en del saker och därmed fylla en viktig funktion. Ex. någon som varit med om tvångsförflyttningarna i Polen. De flesta vet inte hur fattiga de var, hur brutalt det genomfördes och hur hatade de var dit de kom. Att berätta om någons tendens att isolera sig och inte skapa relationer utan att ge det sammanhanget om vad som präglat dem tycker jag är värre. Då framstår de mer bara som en "konstig kuf".

Fast varför är det viktigt att alla förstår varför personen isolerade sig? Om det handlar om en privatperson? Människor har väl alltid sina rutiga och randiga skäl, det innebär inte att alla har rätt att få veta detaljer i vad de varit med om.

Det är väl bra att man bättrar på allmänbildningen om folk nu inte känner till t ex polska tvångsförflyttningar, men det finns ju andra sätt att berätta om det än det här. Man får ju också bara brottstycken av den historiska kontexten - om syftet är att berätta om polska tvångsförflyttningar så gör man väl en dokumentär om det?

Säg att jag t ex har en granne som jag tycker beter sig lite kufiskt. Har jag då rätt att knacka på och få gå igenom dagböcker och annat för att få en förklaring till varför grannen är som den är?

 

[MiaMia]

Fast varför är det viktigt att alla förstår varför personen isolerade sig? Om det handlar om en privatperson? Människor har väl alltid sina rutiga och randiga skäl, det innebär inte att alla har rätt att få veta detaljer i vad de varit med om.

Det är väl bra att man bättrar på allmänbildningen om folk nu inte känner till t ex polska tvångsförflyttningar, men det finns ju andra sätt att berätta om det än det här. Man får ju också bara brottstycken av den historiska kontexten - om syftet är att berätta om polska tvångsförflyttningar så gör man väl en dokumentär om det?

Säg att jag t ex har en granne som jag tycker beter sig lite kufiskt. Har jag då rätt att knacka på och få gå igenom dagböcker och annat för att få en förklaring till varför grannen är som den är?

Jag menade inte att ge någon komplett varför-analys. Men att väcka reflektionen om just detta att det finns rutiga och randiga skäl. Kanske är självklart för dig, men alla tänker verkligen inte så långt till vardags.

Antingen missförstår du mig eller så polemiserar du? Både folkbildning, dokumentära syften och vad man gör med levande människor ligger utanför vad jag uttalade mig om.

 

[bettysmatte]

Betygen var från hennes ryska grundskola, de kan inte vem som helst begära ut. Att det är fritt för vem som helst att läsa andras dagböcker och brev är väl en sanning med modifikation - de hade säkert fått den gode mannens godkännande, men det innebär ju inte att det ändå kan vara etiskt tveksamt att läsa högt ur dagböcker från en privatperson i TV utan att ha en aning om huruvida personen skulle ha velat det.

Fast med det resonemanget skulle man ju så fall aldrig kunna göra en dokumentär om en död persons liv? Eller publicera en bok som t.ex Anne Franks dagbok som publicerades efter hennes död.

 

[Badger]

Kan alltid diskuteras om man ska göra tv av det eller inte. Men om man nu ska så tycker jag de gör det såpass respektfullt det går. I en del fall resonerar de kring frågan också.

Kringinfo kan vara viktig för att förstå bakgrunden till en del saker och därmed fylla en viktig funktion. Ex. någon som varit med om tvångsförflyttningarna i Polen. De flesta vet inte hur fattiga de var, hur brutalt det genomfördes och hur hatade de var dit de kom. Att berätta om någons tendens att isolera sig och inte skapa relationer utan att ge det sammanhanget om vad som präglat dem tycker jag är värre. Då framstår de mer bara som en "konstig kuf".

Jo kanske, får kanske folk att lära sig lite historia, men samtidigt är det ju faktiskt helt ok att vara en konstig kuf också . Folk kan ju isolera sig eller inte oavsett bakgrund och det är ju helt ok.

 

[Badger]

Fast med det resonemanget skulle man ju så fall aldrig kunna göra en dokumentär om en död persons liv? Eller publicera en bok som t.ex Anne Franks dagbok som publicerades efter hennes död.

Det håller jag inte helt med om. Det kan ju finnas personer som varit mer öppna och offentliga och därmed vill man göra program om dem. Eller personer som varit vändpunkter i historia, eller personer som varit döda väldigt länge.

Men i det här fallet är det väl någon som dog för högst ett par år sedan, vars släktingar och vänner mycket väl kan vara i livet och som inte alltid var offentliga personer.

Jag menar jag vet att mamma inte vill att man ska läsa hennes dagböcker så jag skulle aldrig komma på tanken. Kanske kanske skulle jag kunna göra det många år sent, men liksom tanken på att TV skulle komma och läsa dagböcker högt ett år efter att någon dött utan att personen gett tillåtelse (my god tur att man aldrig skrivit några). Men självklart 100 år senare är en helt annan sak! Då är alla inblandade döda och begravda och deras barn också.

Men jag erkänner att jag inte tycker om grävande i folks privatliv. Föredrar iofs att inte heller läsa intervjuer om kändisars privatliv faktiskt. Är inte heller överförtjust i psykologiserande över levande konstnärers psykiska problem medan de protesterar om att de inga har (lite slurpande känslovampyrism) (nej det har jag inte det är inte därför jag skrev X, jo det har du visst det..)

Dessutom Anne Franks dagbok var ju ganska redigerad första gångerna den gavs ut, av hennes pappa. Som skippade sex, kärlek och sitt eget äktenskapliga förhållande. (och det är ju inte alla som tycker det var ok att kommersialiserade den heller, eller att han klippte i den. Så det har ju varit lite stormar runt den.)

 

[Mabuse]

Fast med det resonemanget skulle man ju så fall aldrig kunna göra en dokumentär om en död persons liv? Eller publicera en bok som t.ex Anne Franks dagbok som publicerades efter hennes död.

Vanligen så frågar man ju släktingar först, eller att det gått längre tid, eller att allmänintresset överväger, eller att personen själv gett ok till det. Här är det väl underhållningssyftet som väger tyngst? Jag tror inte Anne Franks dagböcker publicerades i underhållningssyfte i första hand.

Men absolut så är det alltid etiska överväganden när man publicerar privata dagböcker etc. Min poäng var att det inte är etiskt okomplicerat. I det avsnittet jag såg var det en person som under sin livstid verkar varit väldigt privat och inte velat prata ens med vänner om sin situation eller vad som hänt i hennes liv. Jag kan tycka att det är lite tveksamt att då ett år efter hennes död gå igenom hennes privatliv på TV.

 

[tanten]

Vanligen så frågar man ju släktingar först, eller att det gått längre tid, eller att allmänintresset överväger, eller att personen själv gett ok till det. Här är det väl underhållningssyftet som väger tyngst? Jag tror inte Anne Franks dagböcker publicerades i underhållningssyfte i första hand.

Men absolut så är det alltid etiska överväganden när man publicerar privata dagböcker etc. Min poäng var att det inte är etiskt okomplicerat. I det avsnittet jag såg var det en person som under sin livstid verkar varit väldigt privat och inte velat prata ens med vänner om sin situation eller vad som hänt i hennes liv. Jag kan tycka att det är lite tveksamt att då ett år efter hennes död gå igenom hennes privatliv på TV.

Min naiva tro är att man innan programmet sänds får ordenliga försäkringar, från efterlevande och andra nära, att publicering är OK.
Dessutom är det sannolikt bara bråkdelar av materialet som klipps ihop till ett program.

Jag tror jag sett alla program (?). Hittills har jag inte tyckt att man varit respektlös.
Men visst är det så att vi alla har olika gränser för integritet.

 

[bettysmatte]

Min naiva tro är att man innan programmet sänds får ordenliga försäkringar, från efterlevande och andra nära, att publicering är OK.
Dessutom är det sannolikt bara bråkdelar av materialet som klipps ihop till ett program.

Jag tror jag sett alla program (?). Hittills har jag inte tyckt att man varit respektlös.
Men visst är det så att vi alla har olika gränser för integritet.

Jag tror precis som du, och jag ser heller inget respektlöst eller "nu-går-de-över-gränsen"-beteende i denna TV-serie.

I stället har jag sett väldigt mycket medkänsla och finkänslighet. Dessutom har de - i mina ögon - gjort väldigt mycket gott. Som till exempel i de sista avsnitten när de hjälpte till att leta upp fadderbarnet som fick ärva en stor summa pengar från sina fadderföräldrar. Utan TV-serien hade detta nog aldrig varit möjligt, och pengarna kom ju verkligen HELT rätt !!

 

[honung]

Min naiva tro är att man innan programmet sänds får ordenliga försäkringar, från efterlevande och andra nära, att publicering är OK.

Ja, något naivt är det väl eftersom programmet söker efter just efterlevande som ju är de enda som kan ge medgivande dårå. I tider av GDPR och liknande kan man kanske ifrågasätta respekten för integritet ibland.

Men sen kan jag kanske tycka att programmet är förhållandevis respektfulla då så jag ser inga större problem på integritetsaspekten så, men däremot tycker jag att programmet kanske kunde redovisa lite mer öppet hur efterforskningen går till för det är ju det som är intressant tycker jag. Det märkliga är ju hur de klipper in orelevanta människor och inslag tycker jag. Och ställer väldigt märkliga frågor till folk. Källner är lite av en pajas mer än inkännande och är ganska plump ibland tycker jag.

 

[Clabbe]

Fast i det här fallet föll väl uppgiften på den gode mannen, som sa att hon varken kunde ryska eller engelska, och därför inte ens hade försökt leta för hon förstod ingenting av de papper som fanns, och kunde heller ingenting om datorer, så hon kunde inte söka i datorn kvinnan hade lämnat efter sig.

Men en god mans uppdrag upphör när huvudmannen avlider. Varför ska gode mannen förväntas göra något åt dödsboets angelägenheter?

 

[MiaMia]

Men en god mans uppdrag upphör när huvudmannen avlider. Varför ska gode mannen förväntas göra något åt dödsboets angelägenheter?

Inte den dödes f.d. gode man (om denne haft sådan). Den gode man som tillsätts för att handha dödsboet för en/flera frånvarande eller ännu inte identiferade dödsbodelägares räkning.
Men i de fall den döde haft en god tror jag man oftast ger samma person det uppdraget också.

 

[Mabuse]

Men en god mans uppdrag upphör när huvudmannen avlider. Varför ska gode mannen förväntas göra något åt dödsboets angelägenheter?

I programmet anger hon bristande språk- och datorkunskaper som anledning, men det kan absolut vara så att det låg utanför hennes plikter också.