pigleton
Trådstartare
Totalt less är jag nu.
Har precis pratat med M:s pappa, Vi är ju inte överens om hennes boende precis och igår ringde han mig och frågade om jag hade möjlighet att komma till familjerätten kl. 10 på måndag. Jag blev rätt ledsen eftersom jag kände det som att han återigen gått bakom ryggen på mig. Jag sa till honom att jag tyckte det var lågt att inte ens prata med mig om saken utan att smyga på det där sättet. Då menade han att det var på deras (familjerättens) rekommendation. Är det verkligen så? Rekommenderar de folk att gå bakom ryggen på varandra och smyga med saker? Verkar totalt fel i mina öron iaf.
Så idag har jag nu försökt att nå dem på familjerätten igen, ringde dem för flera veckor sedan, har lämnat flertalet meddelanden men inte hört nånting. Känns rätt trist faktiskt.
Jag har läst socialstyrelsen sammanställning om växelvis boende men jag behöver mer kött på benen. Var finns det mer info att få.
Jag vill i nuläget inte gå med på varannan veckas boende då jag tror att det kan leda till anknytningsproblem för ett så litet barn som M. Det är även vad rapporten till viss del säger, möjligheten att det går bra finns naturligtvis också, men då jag redan sett tecken hos M som tyder på sådana problem så vill jag inte riskera det bara för att varannan vecka vore mest praktiskt. M är 1,5 år och jag tycker vi kan vänta ett år innan vi börjar med varannan vecka med M:s pappa vägrar. Så nu står vi här. Dragandes i varsin arm. Jag har gått med på halvtid men korta byten men det anser han är för hattigt samt att hon inte kommer hinna landa, Jag håller med till viss del, men anser att anknytningsproblemet är allvaraligare och att valet står mellan pest eller kolera.
Idag hävdade han att han enligt lag har rätt till varannan vecka och jag sa då emot och ifrågasatte vilken lag det stod så i, det kunde han inte svara på, så om någon vet vilken lag det är får ni gärna tipsa om det.
Han sa även att om han blev boförälder då? Jag svarade lycka till, har för mig att det kan vara svårt att byta boförälder om synnerliga skäl inte finns och jag har ju inte nekat honom att träffa M, bara nekat till varannan vecka.
Han menade nu på att han ställt upp så mycket på mig nu för att jag skulle kunna jobba, jag svarade med att jag varit hemma i ett och ett halvt år för att han skulle kunna satsa på sin firma, som inte ens går bra för övrigt, och att jag vid ett flertal tillfällen indikerat att jag ville jobba men han nekat att ta ledigt.
Just nu känns det som det är en stor pajkastningscirkus, jag försöker att inte sjunka till hans nivå men snart kan jag inte hålla mig längre. Jag har två allvarliga incidenter som iofs är olyckor, men där han genom att inte tänka på barnens säkerhet faktiskt delvis orsakat dem, jag vet att det är låg nivå och jag vill verkligen inte sjunka så lågt , men det är svårt att låta bli när han nu attackerar och hotar mig.
Nån som har en rulle silvertejp till övers så jag slipper säga något av misstag.
Har precis pratat med M:s pappa, Vi är ju inte överens om hennes boende precis och igår ringde han mig och frågade om jag hade möjlighet att komma till familjerätten kl. 10 på måndag. Jag blev rätt ledsen eftersom jag kände det som att han återigen gått bakom ryggen på mig. Jag sa till honom att jag tyckte det var lågt att inte ens prata med mig om saken utan att smyga på det där sättet. Då menade han att det var på deras (familjerättens) rekommendation. Är det verkligen så? Rekommenderar de folk att gå bakom ryggen på varandra och smyga med saker? Verkar totalt fel i mina öron iaf.
Så idag har jag nu försökt att nå dem på familjerätten igen, ringde dem för flera veckor sedan, har lämnat flertalet meddelanden men inte hört nånting. Känns rätt trist faktiskt.
Jag har läst socialstyrelsen sammanställning om växelvis boende men jag behöver mer kött på benen. Var finns det mer info att få.
Jag vill i nuläget inte gå med på varannan veckas boende då jag tror att det kan leda till anknytningsproblem för ett så litet barn som M. Det är även vad rapporten till viss del säger, möjligheten att det går bra finns naturligtvis också, men då jag redan sett tecken hos M som tyder på sådana problem så vill jag inte riskera det bara för att varannan vecka vore mest praktiskt. M är 1,5 år och jag tycker vi kan vänta ett år innan vi börjar med varannan vecka med M:s pappa vägrar. Så nu står vi här. Dragandes i varsin arm. Jag har gått med på halvtid men korta byten men det anser han är för hattigt samt att hon inte kommer hinna landa, Jag håller med till viss del, men anser att anknytningsproblemet är allvaraligare och att valet står mellan pest eller kolera.
Idag hävdade han att han enligt lag har rätt till varannan vecka och jag sa då emot och ifrågasatte vilken lag det stod så i, det kunde han inte svara på, så om någon vet vilken lag det är får ni gärna tipsa om det.
Han sa även att om han blev boförälder då? Jag svarade lycka till, har för mig att det kan vara svårt att byta boförälder om synnerliga skäl inte finns och jag har ju inte nekat honom att träffa M, bara nekat till varannan vecka.
Han menade nu på att han ställt upp så mycket på mig nu för att jag skulle kunna jobba, jag svarade med att jag varit hemma i ett och ett halvt år för att han skulle kunna satsa på sin firma, som inte ens går bra för övrigt, och att jag vid ett flertal tillfällen indikerat att jag ville jobba men han nekat att ta ledigt.
Just nu känns det som det är en stor pajkastningscirkus, jag försöker att inte sjunka till hans nivå men snart kan jag inte hålla mig längre. Jag har två allvarliga incidenter som iofs är olyckor, men där han genom att inte tänka på barnens säkerhet faktiskt delvis orsakat dem, jag vet att det är låg nivå och jag vill verkligen inte sjunka så lågt , men det är svårt att låta bli när han nu attackerar och hotar mig.
Nån som har en rulle silvertejp till övers så jag slipper säga något av misstag.