Familjerätt m.m

[Mia_R]

Sv: Familjerätt m.m

Jag har inga lösningar och inga pekpinnar, vill bara peka på den här kolumnen i dagens AB som jag tycker träffar så väldigt rätt! Pappa kom hem!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Familjerätt m.m

Nu så måste jag åka iväg ett tag, jag skall skriva mera senare.
Men jag måste säga att Mammor äger inte sina barn.
Och att jag ser en oerhört liten förståelse för Papporna i denna debatten.

Nej, mammor äger absolut inte sina barn! Och pappor får ofta en alldeles för liten förståelse.

Men i det här specifika fallet så har vi en kvinna som VILL samarbeta. Jag hade tyckt att pigleton varit lika självisk som pappan om hon hävdade att bara hennes sätt var det rätta.

Att Pigleton aldrig vill se karln igen, är inte ett skäl för att hindra dottern att ha en bra relation med sin Pappa.

Men nu var det ju inte riktigt så... :smirk: Mitt exempel var bara ett argument för att pigleton redan sväljer en hel del stolthet med tanke på omständigheterna. Jag förstår om hon är besviken och kränkt över den behandling han utsatt henne för. ÄNDÅ ser hon till sin dotters bästa, vilket jag tycker alla föräldrar borde göra. Så även pappan.

Och det är kanske så att man måste offra något nu, för att vinna något sedan.

Vad är det hon skall offra?

Ett barn som just nu får det besvärligt för att sedan ha en Pappa, en engagerad Pappa.
Män kan också bli ledsna, deprimerade och inte orka.
Kanske inte orka stånga sig blodiga mot mammor som håller stenhårt i sina barn.

Självklart kan både män och kvinnor bli deprimerade och ledsna och inte orka mera. Visst är det tufft att vara man och stånga sig blodig mot kvinnan och normen "mamman är bäst för barnet", men det ursäktar inte att man ger upp.

Om barnen inte är trygga, så beror det på annat också.
Då så kan man jobba på att lösa detta "annat".
Mina barn är trygga, och det beror på att vi har jobbat på det.
Varannan veckas boende är inte den enda orsaken till otrygghet.

Nej, det har du också helt rätt i. Men det kan vara så att olika barn och olika personlighetstyper har olika lätt/svårt för att anpassa sig.

Jag anser att man skall öka svårigheterna långsamt med ett känsligt barn - alladeles oavsett orsak.

Jag skulle vilja hävda att barn kan vara trygga, men att de har olika trösklar för hur mycket stress de klarar av. Pigletons dotter mår just nu inte bra av all tumult, så varför inte börja mer försiktigt?

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Visst, man kan vänja sig vid tortyr också. är det rätt?

Tortyr ger ingen vinst för offret, så självklart är det inte rätt.
Men en bra relation till sin Pappa, det är bra att ha.

Men då accepterar du en mycket odemokratisk hållning. Inget eller allt är devisen vilket innebär att pappan är den som har beslutanderätten. Om han inte ens anser att ämnet är värt att diskutera för dotterns skull, vilket ansvar tar han då?

Jag anser inte att detta är en demokratifråga.

Jag tycker inte man skall acceptera ultimatum, för det innebär att det inte finns några möjligheter att finna konstruktiva lösningar som handlar om - just det, kompromisser. :smirk:

Men det kanske inte finns någon annan möjlighet?
Om man säger så här i stället:
"Det enda sätt som jag orkar på är varianten varannan vecka. Det är den lösning som jag klarar av. En annan lösning skulle ruinera min ekonomi/få mig att bryta ihop fullständigt"
Är det då okej att ändå kräva en annan lösning?
En utfattig Pappa är ju trist att ha.
En sammanbruten Pappa kan ju inte tillföra så mycket.

Att låta sig bli "bortskrämd" säger mer om männen än om kvinnorna. Skulle du vara lätt att "skrämma bort" från dina barn?

Om jag inte orkar utan "går in i väggen" så blir det ju så.
Det som man inte kan, det kan man ju inte.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Familjerätt m.m

Varför riskera att Pigletons dotter om 15 år säger "Om jag bara hade haft en bättre relation till min Pappa så hade jag inte känt mig så ratad och mått så dåligt."

Men varför skulle dottern känna sig ratad av en pappa som uppenbarligen vill träffa henne mycket?

Nu tar du upp exempel som inte är relevanta i detta sammanhanget.

Hur är det nu? Diskuterar vi det enskilda fallet eller frånvarande pappor i allmänhet?

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Hur är det nu? Diskuterar vi det enskilda fallet eller frånvarande pappor i allmänhet?

Vi diskuterar det enskilda fallet.

Att jag sedan blir den som får ta nattvaken med oroliga barn, inte kan gå längre från barnen än tre meter utan att de undrar var jag är, min dotter slutar säga mamma och vänder sig bort när hon kommer tillbaka från pappan osv,.... skit samma... vad spelar det för roll... det är ju hennes liv och inte mitt ansvar då eller?

Här ser jag själva problemet.
Pigleton vill inte ha en kinkig unge, det är tydligen problemet.
När det blir så här så hanterar man det, basta!
Fast, tydligt och närvarande.
Man bär väl runt på ungen hela tiden om så behövs.
Har den sovande i sin säng.
Kramar den trots att den både spretar och protesterar.
Visar fast, övertygande och handgripligt att man älskar den oavsett om den slutat att säga mamma eller ej.
Vem fan behöver vara mer än 3 meter från sin 1½ åring?

Jag ser en sårad och sur mamma som känner sig hotad i sin heliga mammaroll.
Sådär, nu så vet ni varför jag är så hård.

Men varför skulle dottern känna sig ratad av en pappa som uppenbarligen vill träffa henne mycket?

Därför att det finns risk att pappan kraschar och inte klarar av att vara en bra pappa om han inte får en chans att knyta an nu.
Genom att ta hänsyn till pappan så orkar pappan bättre och kan därmed bli en bättre pappa till gagn för barnet i slutändan.

 

[break_a_leg]

Sv: Familjerätt m.m

Här ser jag själva problemet.
Pigleton vill inte ha en kinkig unge, det är tydligen problemet.
När det blir så här så hanterar man det, basta!
Fast, tydligt och närvarande.
Man bär väl runt på ungen hela tiden om så behövs.
Har den sovande i sin säng.
Kramar den trots att den både spretar och protesterar.
Visar fast, övertygande och handgripligt att man älskar den oavsett om den slutat att säga mamma eller ej.
Vem fan behöver vara mer än 3 meter från sin 1½ åring?

Jag ser en sårad och sur mamma som känner sig hotad i sin heliga mammaroll.
Sådär, nu så vet ni varför jag är så hård.

Nu tycker jag iofs att du är lite hård, men till viss del kan du ha rätt. Jag har precis läst en magisteruppsats som handlar om en mammas relation till sitt barn och det som händer när den här mamman blir ifrågasatt i sin mammaroll av andra människor.

Jag har haft en del barn på min arbetsplats som har haft växelvis boende fastän de har varit små. Jag har inte upplevt de barnen annorlunda än de barn som bott i kärnfamilj.

Egentligen tycker jag att Pigletons ursprungsinlägg är svårt att besvara på nätet, vi får ju en bild av en historia. Att separera/skiljas är oerhört jobbigt för alla inblandade - det är svårt att hålla sig neutral som en vanlig privatperson.

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Han menade nu på att han ställt upp så mycket på mig nu för att jag skulle kunna jobba, jag svarade med att jag varit hemma i ett och ett halvt år för att han skulle kunna satsa på sin firma, som inte ens går bra för övrigt, och att jag vid ett flertal tillfällen indikerat att jag ville jobba men han nekat att ta ledigt.

Är det så?
Jag tyckte att du var väldigt possitiv till att vara hemma när vi diskuterade att föräldrapenningen skulle delas 50% - 50%.
Och du slogs som en furie för "Familjens valfrihet".
Det är den situation som din dotter nu befinner sig i som skulle ha undvikits med 50% - 50%.
Hon skulle nu ha kunnat bo hos er båda utan att må olika beroende på vem av er som hon var hos.

Eller ni kanske t.o.m. fortfarande hade varit ett par.
En firma som går dåligt och ångest för att inte kunna försörja familjen och en tro att man måste göra det så att kvinnan kan vara hemma, det kan ta knäcken på vilken man som helst.
Och få honom att göra och säga de mest underliga saker.
En man mäter ofta sig själv i sitt arbete, så om det går dåligt så känner han sig värdelös och är ett lätt offer för frestelser för att få bekräftelse.
Jag tror att han mår skit helt enkelt.
Och att han går sönder om du petar mera på honom.
Och jag tror att han känner att han har missat att träffa sitt barn för att du tog den biten.
Och nu så vill han ha den biten som du tog ifrån honom.

Jag har egen erfarenhet av något liknande.

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Jag minns så tydligt pigletons ställningstagande i frågan om 50% - 50% föräldrapenning.
Vi rök ihop ganska så rejält där.
Och nu så kan jag bara säga "Vad var det jag sade".
Det syntes redan då så tydligt att allt gick mot den totala kraschen.

Men svaret blev "Detta är bäst för oss och vi vet minsan bäst själva"
Jo, tjena!

 

[break_a_leg]

Sv: Familjerätt m.m

Fast jag tycker inte att vi ska spekulera i vad som gick fel, det är alltid lätt att vara efterklok vad det än är som har hänt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Jag är inte efterklok.
Jag har bara väntat på detta.
Jag såg det långt innan det hände.
Men jag vet av erfarenhet att det inte är någon ide att berätta det redan då.
Jag försökte att antyda det i föräldraledighets-tråden, men det var ju inte så populärt.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Familjerätt m.m

Jag är inte efterklok.
Jag har bara väntat på detta.
Jag såg det långt innan det hände.
Men jag vet av erfarenhet att det inte är någon ide att berätta det redan då.
Jag försökte att antyda det i föräldraledighets-tråden, men det var ju inte så populärt.

Populärt eller inte, men Inte_Ung - tar du inte lite väl stora ord i din mun nu?

Inte är du allsmäktig och gudabenådad.

*skakar på huvudet*

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Inte är du allsmäktig och gudabenådad.

Nä, inte alls.
Bara krass, realistisk och litet för erfaren av vissa inte helt roliga saker.
Dessutom så var det inte bara jag som såg det.
Jag var inte ens först med att se det.

Men om man tar alla tecken och gör ett mönster av det som man mappar mot litet statistik och egna erfarenheter, så kan man ofta se vad som kommer att hända sedan.
Det är liksom inget unikt för mig.
Det är sådant som man gör varje dag för att kunna vara litet förutseénde.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Familjerätt m.m

Nä, inte alls.
Bara krass, realistisk och litet för erfaren av vissa inte helt roliga saker.
Dessutom så var det inte bara jag som såg det.
Jag var inte ens först med att se det.

Men om man tar alla tecken och gör ett mönster av det som man mappar mot litet statistik och egna erfarenheter, så kan man ofta se vad som kommer att hända sedan.
Det är liksom inget unikt för mig.
Det är sådant som man gör varje dag för att kunna vara litet förutseénde.

Jag blir nyfiken på vad det var för tråd. Kan du ge mig en länk?

Visst kan man ha olika åsikter och värderingar om föräldraledighet. Men varför gillar du att strö salt i såren som du gör? Vem är betjänt av en kommentar som; "vad var det jag sade"?

 

[Bubbla]

Sv: Familjerätt m.m

Måste bara tycka att jag skulle slåss för mina barn in i det sista. Gå in i väggen för mig finns inte när det gäller mina barn, varför skulle inte en pappa kunna resonera så? Varför skulle man behöva pluttenutta och stödja papporna på det sättet? Borde det inte vara naturligt för dem med att slåss för rätten till sina barn, håller man dem inte lite lågt om man tror att de måste få sin vilja igenom för att träffa sina barn?

Och jag tror inte att bara 50-50 i föräldraledigheten är det som grundlägger en bra relation mellan barn-föräldrar. Det går att ordna på andra sätt. Jag har varit hemma med min minsta mycket mer än min sambo, på pappret. Däremot är han hemma när jag är i stallet, och han är hemma på lunchen, och han tar henne när jag tar tid med de stora barnen. Vilket i slutändan är ganska mycket tid.

 

[smulis27]

Sv: Familjerätt m.m

*Lånar knapp*

Hejsan Pigleton! En sån jobbig sits ni har hamnat i, separationer är alltid uppslitande det går nog aldrig att komma ifrån, även om man skulle vara helt sams.

Jag har skummat igenom tråden och ville bara komma med ett uppdelningsförslag som jag vet att andra haft med god framgång trots att de varit skeptiska från början. Jag tänkte bara tipsa eftersom det är en lite okonventionell lösning (?) och att det kanske kan vara bra för dig att ha lite förslag i bakfickan för att liksom visa din goda vilja att samarbeta.

Jag tycker att ditt ex gör fel som är så kategorisk och oflexibel, men liksom Inte Ung känner jag lite att du inte kan förklara din ovilja till vv-boende med att mannen inte varit med M tidigare. I så fall kommer han ju aldrig komma ikapp... Däremot köper jag helt argumentet att en veckas tid är för länge för en 1,5-åring, eftersom jag har ungefär samma erfarenheter som Stollan när det gäller det. Därför lämnar jag detta förslag på boendeuppdelning så länge M är såpass liten:

V 1: Du har alla dagar utom onsdag och torsdag (eller vilka dagar som nu passar er)
V 2: Du har onsdag och torsdag och M är hos pappa övriga dagar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Jag blir nyfiken på vad det var för tråd. Kan du ge mig en länk?

Tråden fanns på Senior och har gått ut i datum och försvunnit.
Tror jag, jag letade efter den igår men hittade den inte.
Den var ifrån före sommaren 2004.

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Måste bara tycka att jag skulle slåss för mina barn in i det sista. Gå in i väggen för mig finns inte när det gäller mina barn, varför skulle inte en pappa kunna resonera så?

Då så vet du inte hur det fungerar när man går in i väggen.
I det läget så kan man inte oavsett hur mycket som man vill.
Det är som att be en benamputerad om att springa utan proteser.

Och jag tror inte att bara 50-50 i föräldraledigheten är det som grundlägger en bra relation mellan barn-föräldrar. Det går att ordna på andra sätt. Jag har varit hemma med min minsta mycket mer än min sambo, på pappret. Däremot är han hemma när jag är i stallet, och han är hemma på lunchen, och han tar henne när jag tar tid med de stora barnen. Vilket i slutändan är ganska mycket tid.

I många familjer så fungerar det ju utan 50 - 50.
Er lösning verkar ju bra.
Men 50 - 50 är för de andra familjerna där det inte fungerar.
För alla de familjer där mannen tycker att barnet är kvinnans underliga husdjur.


Jag vet en man som sade till sin kvinna:
Visst kan vi skaffa barn om du vill, bara det inte går ut över mitt arbete och min hobby.
De skaffade barn och det barnet var då bara sin mammas angelägenhet.
Pappan drog på långsemester med sina polare.
Där så skulle det behövts 50 - 50 för att kvinnan kanske skulle låtit bli att skaffa barn med en sådan man.
Världen behöver inga sådana pappor.

 

[Inte_Ung]

Sv: Familjerätt m.m

Men Pigleton kan säkert återge vad hon skrev i den tråden.
Mina åsikter finns i denna tråd.

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=557310&highlight=50-50

 

[Stollan]

Sv: Familjerätt m.m

pigelton, jag har fundera på detta med att exet inte vill att du skall umgås med dottern där och på sätt och vis förstår jag honom faktiskt när jag tänker efter. Jag minns en annan tråd.
Han är troligtvis livrädd att du skall tappa kontrollen över dig själv och starta gräl så som det blev en annan gång. Det ökar avståndet mellan er och försvårar er kommunikation gällande er dotter.
Jag säger inte att han inte förtjänar det men för er dotters skull får det inte hända igen. Skrik på träden i skogen när du är själv, skaffa kurator eller psykolog, vräk ur dig hos kompisar när dottern inte är med, skriv brev som du aldrig skickar utan river isönder efteråt osv. Det hjälper mer än du tror. Fantisera gärna vad du skulle vilja göra (även olämpliga saker) och fantisera sedan hur du bör göra för att öka smidigheten i er kontakt rörande dottern. Gör det ofta för då tränar du upp hur du skall möta honom och behålla ditt lugn. Detta är en metod som jag själv använder mig utav så jag slipper att sitta där med ett tomt huvud och inte riktigt vet vad jag skall säga för det är då risker med att det hoppar grodor ur munnen på en.
För dotterns skull är det bra om ni skulle kunna fika utan att du rätt som det är ältar och vräker ur dig alla fel han har gjort mot dig. Det Kan faktiskt ta ett tag innan han kan lita på att du inte exploderar om ni råkar umgås tillsammans en stund.
För din egna skull behöver du komma över det han gjort, förlåta och gå vidare. Du har rätt att vara arg men akta dig för att fastna i bitterheten och inte komma längre för det kännar ingen på.
När exet märker att du inte är en tidsinställd bomb finns säkert framtida möjlighet att fika hos honom även när det inte är din vecka och vice versa.
Se fördelen med brytningen. Du såg hans riktiga jag lysa igenom och frågan är om du verkligen vill leva med någon som har den personligheten?
Jag förstår att du kan vara arg för dom år du "slösat" på honom men se fördelarna istället. Du fick din dotter, du lärde dig vad du skall titta på och kassera nästa gång du söker livspartner. Allt kan väl inte ha varit dåligt utan bra stunder är till för att minnas även om man känner agg i största allmänhet.

 

[Stollan]

Sv: Familjerätt m.m

Jag mår så jäkla kast idag med en huvudvärk men skall försöka svara snabbt.
Du hade fel på antagande i samtliga tre fall (fullt verkliga där jag har följt i flera år). Vill du veta hur vad och varför får jag ta det en annan dag. Just nu fixar jag inte sitta här en längre stund.

Jag har aldrig påstått att pappor är andraklassens förälder eller mindre viktigt. Att det i detta fall råkar vara mamman som har barnet och pappan som den skall börja vara hos är bara eb bisak. Jag tycker samma sak oavsätt även om vi vänder på steken.
Jag har en kompis och en bekant som är kvinnor och icke boförälder, jag har två killkompisar som är boförälder och roller ombytta så för mig så existerar inte tanken "mamma är bäst".
Jag resonerar själv så att skulle jag och maken av någon outgrundlig anledning separera så är planen att bo nära så dottern kan få tillgång till oss båda när hon behöver det.