Fått orosanmälan på oss men vet inte varför.

[SiZo]

Min erfarenhet är att soc är för slappa med att omhänderta barn faktiskt.
Jag vet flera ex där en förälder har blivit "anmäld" så otroligt många ggr så det börjar bli löjligt. Där barnen själva ringer polisen och soc när mamman är full och börjar bråka med den karln hon har just då.

Inte ens när hon åker in för mordförsök på en av hennes pojkvänner och senare när hon dessutom döms för misshandel av ena barnet så tar de barnen ifrån henne. Barnet som var misshandlat fyllde strax 18 och som tur var så hade hen en släkting som hen kunde bo hos.

Men minsta barnet är så vitt jag vet fortfarande kvar.

Nej jag skulle inte bli orolig av en orosanmälan, utan bara tycka att det var bra. Dessutom så kan ju orosanmälan komma av något annat. Barn kan ju lika gärna bli sexuellt utnyttjade/slagna av någon nära vän/släkting till familjen och då är det väl jättebra att sådant kommer fram!

 

[ako]

@ginnies och @SaraMara vad tycker ni är alternativet då? Att hela skyddsnätet läggs ner för att ingen ska få en ogrundad orosanmälan på sig och att man i det offrar alla de barn som faktiskt behöver hjälp!?

Och ja, jag förstår att TS tycker situationen är superjobbig!! Jag hade varit helt uppe i limningen om vi fick en orosanmälan på oss. Det hade känts jättejobbigt trots att jag vet att vi inte gjort något fel och jag hade känt mig som en dålig förälder. Grejen är att det måste vara värt det för att rädda de barn som behöver.
Sedan hoppas man ju att personerna på socialen som genomför undersökningen är lämpade för sina jobb och bemöter folk med respekt och utan att döma på förhand, för visst görs det orosanmälningar som är helt obefogade ibland. En kompis till mig hade en granne som anmälde för att hon EN gång hörde ett barn skrika och gråta en halvtimme. Det var en arg fyraåring som fick nej till att äta godis en tisdag... Den anmälan avskrevs direkt efter samtal med socialsekreteraren. Misstänker att @Görel har sett ett antal fall där anmälan är obefogad också.

 

[SaraMara]

@ginnies och @SaraMara vad tycker ni är alternativet då? Att hela skyddsnätet läggs ner för att ingen ska få en ogrundad orosanmälan på sig och att man i det offrar alla de barn som faktiskt behöver hjälp!?

Och ja, jag förstår att TS tycker situationen är superjobbig!! Jag hade varit helt uppe i limningen om vi fick en orosanmälan på oss. Det hade känts jättejobbigt trots att jag vet att vi inte gjort något fel och jag hade känt mig som en dålig förälder. Grejen är att det måste vara värt det för att rädda de barn som behöver.
Sedan hoppas man ju att personerna på socialen som genomför undersökningen är lämpade för sina jobb och bemöter folk med respekt och utan att döma på förhand, för visst görs det orosanmälningar som är helt obefogade ibland. En kompis till mig hade en granne som anmälde för att hon EN gång hörde ett barn skrika och gråta en halvtimme. Det var en arg fyraåring som fick nej till att äta godis en tisdag... Den anmälan avskrevs direkt efter samtal med socialsekreteraren. Misstänker att @Görel har sett ett antal fall där anmälan är obefogad också.

Sluta gärna tillskriva mig synpunkter utan att först ha läst mina inlägg. Framför allt som du i sak håller med mig.

 

[SaraMara]

Då antar jag att det du haft kännedom om har varit omedelbara omhändertaganden enligt § 6 LVU som fattats av ordförande i socialnämnd och som sedan av olika anledningar inte kommit så lång som till domstol. Och anledningen till detta kan ju då mycket väl vara att det inte funnits någon korrekt grund för beslutet.

Stämmer. Men när väl beslutet hävts har det redan gått en helg, någon vecka, några polisförhör, barn som inte vet varför de ryckts från sina föräldrar, varför de inte får prata med/träffa någon anhörig osv och som i vissa fall flera år efteråt har sömnsvårigheter, är otrygga i kontakter med vuxna främmande osv. Samt föräldrar som vid hämtning på förskola/skola möts av att barnen är försvunna utan att personalen har något besked att ge om varför. Makalöst trauma.

Märk väl: ett nödvändigt institut säkerligen, men som i vissa fall hanteras alltför lättvindigt.

 

[ako]

Sluta gärna tillskriva mig synpunkter utan att först ha läst mina inlägg. Framför allt som du i sak håller med mig.

Ursäkta! Jag fick intrycket att både du och @ginnies var väldigt tveksamma till både socialtjänstens arbete och orosanmälan i stort!

 

[SaraMara]

Ursäkta! Jag fick intrycket att både du och @ginnes var väldigt tveksamma till både socialtjänstens arbete och orosanmälan i stort!

Ursäkt godtagen! Jag ser ett stort behov av effektiva myndigheter. Men med det sagt så har jag ingen absolut tilltro till hundraprocentigt korrekt myndighetsutövning, inom något område.

 

[em-pirre]

Ursäkt godtagen! Jag ser ett stort behov av effektiva myndigheter. Men med det sagt så har jag ingen absolut tilltro till hundraprocentigt korrekt myndighetsutövning, inom något område.

Vilket är helt okej. Jag ogillar dock att man drar upp såna här sällsynta extremfall. Folk blir rädda för att anmäla och anmälas, vilket är jättesynd.

 

[SaraMara]

Vilket är helt okej. Jag ogillar dock att man drar upp såna här sällsynta extremfall. Folk blir rädda för att anmäla och anmälas, vilket är jättesynd.

Instämmer till viss del, jag undvek därför länge att nämna mina bevekelsegrunder men kände tillslut att jag ville motivera ytterligare. Nu är det ju i ts fall inte fråga om omhändertagande, varför jag hoppas att jag inte skrämmer henne ytterligare. Det är en oerhört svår balansgång mellan barnvälfärd och rättssäkerhet i denna typ av ärenden och den känslan av att "vanliga" rättssäkerhetssystem inte fullt ut är tillämpliga bidrar till vad jag är ganska säker hade varit en total oroskollaps för egen del om jag drabbades.

 

[UrFunktion]

Alltså, ni känner er kränkta? Ni? Ej, det här handlar inte om er. Det handlar om er dotter.

Nej det gör det inte då det inte har hänt så jo, vi känner oss väldigt kränkta!!

 

[UrFunktion]

Är det konstigt alltså? Jag hade personligen haft OERHÖRT svårt att distansera mig från en orosanmälan och kontakt från sociala myndigheter och tänka "åh vad bra att samhället fungerar". Jag hade definitivt blivit både kränkt och förbannad, så som man blir om man blir oskyldigt anklagad för något. När det dessutom kommer så nära ens personliga sfär som ens barn har jag väldigt svårt att se att sådär himla många skulle anamma rådande ton i den här tråden och tänka "åh jösses så fint, mitt barn har en omgivning som verkligen bryr sig". Principiellt håller jag (förstås) med, det är ett nödvändigt skyddssystem, men hade jag blivit personligt drabbad hade jag definitivt inte varit rationell utan mått vansinnigt dåligt.

Jag kan personligen knappt sova om jag fått en varning om inkassoräkning med varning om vidareskick till KFM pga att posten slarvat bort ursprungsfakturan liksom trots att jag vet att det inte kommer gå vidare - det är liksom själva principen att "utsättas" för myndigheter som är skrämmande för många.

Sedan har jag nog, kanske pga mitt yrke, inte den absoluta tilltro till myndigheters korrekta hantering av ärenden som genomsyrar svaren här heller. Det är ganska ofta myndigheter faktiskt gör fel också och i sin iver att göra rätt begår ganska flagranta övergrepp mot enskilda. Men, långt svar i korthet: jag har full förståelse för ts reaktion.

Ts: Försök behålla lugnet, vänta in ett sansat samtal och att få all fakta som behövs, det blir oftast helt rätt i slutet, även om det är kämpigt under tiden. Om er dotter behöver någon form av stöd så är detta ett ypperligt tillfälle att få det utrett t.ex.

Precis så jag känner. De runt oss som vi har berättat för har sagt att vi inte ska oroa oss men jag försöker förklara att det är så lätt att stå utanför och resonera så. Jag hade säkert resonerat så själv om det var ombytta roller. Vi har fått tid till "ett första möte" så det blir intressant att få reda på vad exakt detta handlar om och få reda ut det.

 

[Rosett]

Jag önskar att jag hade varit barn nu och inte på 80- och 90-talet.

 

[UrFunktion]

De allra flesta lyckas faktiskt separera de egna känslorna av kränkthet och liknande och se det som ett led i samhällets försök att skydda barn. Det är inte en anklagelse, vi är inte några som ska utreda och straffa brott, det är en reaktion på något som barnet eller någon runt barnet sagt eller gjort som lett till att anmälaren känt oro för barnets situation. Syftet är att se om socialtjänsten kan ge stöd för att situationen ska bli bättre.

Innan den stackars flickan i Karlskrona blev ihjälslagen 2014 var det många fler som blev arga och upprörda över en anmälan, efter reflekterar många fler över hur samhällets skyddsapparat fungerar.

Jag har för mig att det fanns fog för anmälan ett tag innan för den flickan.
Det är jättebra att man plockar upp de fall som man märker anledningar till oro men det jag reagerar på i detta fall var att det INTE funnits fog innan, det var en dam som pratade och träffade min dotter för första gången och fick igång denna anmälan. Det krävs mycket för vissa mer uppenbara fall men knappt inget i detta. Varför är det sådan skillnad och vilket av det är rätt?

Jag har gjort många många anmälningar, och bara en gång blev föräldern upprörd (läs rabiat. Hen var inte så värst stabil). I precis alla andra fall har de varit tacksamma och förstående men givetvis lite skärrade.

Mycket kan man säga att jag känner men tacksamhet och förståelse är inte med bland dessa känslor. Det hade jag kanske känt om det hade varit nödvändigt med en anmälan.

 

[em-pirre]

@UrFunktion men du vet ju inte ens ännu? Kanske din dotter har sagt att hon har det jobbigt? Kanske hon upplever det så? Det är inte du som bestämmer om det är nödvändigt med en anmälan. Du kan kanske tycka det, Men det är ändå din dotter som är huvudpersonen här, inte den kränkta föräldern.

Ärligt så kränker jag mer än gärna 10 föräldrar om jag kan hjälpa ens ett enda barn.

 

[em-pirre]

Jag önskar att jag hade varit barn nu och inte på 80- och 90-talet.

 

[ako]

Precis så jag känner. De runt oss som vi har berättat för har sagt att vi inte ska oroa oss men jag försöker förklara att det är så lätt att stå utanför och resonera så. Jag hade säkert resonerat så själv om det var ombytta roller. Vi har fått tid till "ett första möte" så det blir intressant att få reda på vad exakt detta handlar om och få reda ut det.

Fast grejen är ju att de SKA anmäla vid första misstanke. Det kanske går 20 obefogade orosanmälningar på varje fall där det verkligen är befogat men om det är sättet att få ett fungerande system för att hjälpa de barn som behöver hjälp så är det väl värt det liksom?
Skitjobbigt för er, men eftersom det är helt obefogat har du ju faktiskt inget att oroa dig för, och kanske får ett annat barn som verkligen behöver det på skolan hjälp tack vare att de är nitiska.

Lycka till!!

 

[Lenis]

De allra flesta lyckas faktiskt separera de egna känslorna av kränkthet och liknande och se det som ett led i samhällets försök att skydda barn. Det är inte en anklagelse, vi är inte några som ska utreda och straffa brott, det är en reaktion på något som barnet eller någon runt barnet sagt eller gjort som lett till att anmälaren känt oro för barnets situation. Syftet är att se om socialtjänsten kan ge stöd för att situationen ska bli bättre.

Innan den stackars flickan i Karlskrona blev ihjälslagen 2014 var det många fler som blev arga och upprörda över en anmälan, efter reflekterar många fler över hur samhällets skyddsapparat fungerar.

Jag har sett alla slags reaktioner och jag köper inte alls den i tråden nämnda att "det är de skyldiga som blir upprörda".

Så du menar att soc inte kan hitta på? alltså inte "hitta på " om en familj eller barn?

Det är ung samma som att säga att god man aldrig tar uppdrag med syfte för egen vinning skull ( alltså sno pengar)

Jag får hålla med här. Att tro att alla handläggare alltid gör rätt och vill väl är att tro att just specifikt det yrket är skyddat från idioter.. och så funkar inte mänskligheten. Det finns idioter bland alla områden. Och områden med någon form av makt tenderar att dra till sig en liten skopa extra, misstänker jag.

Och jag hade blivit skogstokig om någon anmält, inte kunnat sova, övervägt att ta sonen och sjappa till Thailand permanent och gud vet vad. Och då är jag en hönsmamma som skulle strypa den som krökte ett hår på hans lilla huvud. Men jag litar inte särskilt på myndigheter överlag och definitivt inte på kuratorer som jag anser brukar vara kassa, särskilt de på skolor- jag borde veta, jag har pratat med ett gäng och de vettiga tycker jag har varit i minoritet. Mina föräldrar var båda lärare och har haft många historier om hur det skvallrats på fikarasterna om barnen och deras familjer. Blir spyfärdig bara jag tänker på det.

 

[vallhund]

Jag har sett alla slags reaktioner och jag köper inte alls den i tråden nämnda att "det är de skyldiga som blir upprörda".




Jag får hålla med här. Att tro att alla handläggare alltid gör rätt och vill väl är att tro att just specifikt det yrket är skyddat från idioter.. och så funkar inte mänskligheten. Det finns idioter bland alla områden. Och områden med någon form av makt tenderar att dra till sig en liten skopa extra, misstänker jag.

Och jag hade blivit skogstokig om någon anmält, inte kunnat sova, övervägt att ta sonen och sjappa till Thailand permanent och gud vet vad. Och då är jag en hönsmamma som skulle strypa den som krökte ett hår på hans lilla huvud. Men jag litar inte särskilt på myndigheter överlag och definitivt inte på kuratorer som jag anser brukar vara kassa, särskilt de på skolor- jag borde veta, jag har pratat med ett gäng och de vettiga tycker jag har varit i minoritet. Mina föräldrar var båda lärare och har haft många historier om hur det skvallrats på fikarasterna om barnen och deras familjer. Blir spyfärdig bara jag tänker på det.

Det betyder inte att det är OK att spy ut dina fördomar på internet.

 

[Javan]

@Lenis och dina föräldrar berättade glatt vidare till dig? Hur kan du ha koll på vad som sagts i deras fikarum?

Jobbat på flera skolor i över 15 år har aldrig varit med om ngt liknande att det skvallras om barnens familjer?!?

 

[Kattennizze]

Jag har sett alla slags reaktioner och jag köper inte alls den i tråden nämnda att "det är de skyldiga som blir upprörda".




Jag får hålla med här. Att tro att alla handläggare alltid gör rätt och vill väl är att tro att just specifikt det yrket är skyddat från idioter.. och så funkar inte mänskligheten. Det finns idioter bland alla områden. Och områden med någon form av makt tenderar att dra till sig en liten skopa extra, misstänker jag.

Och jag hade blivit skogstokig om någon anmält, inte kunnat sova, övervägt att ta sonen och sjappa till Thailand permanent och gud vet vad. Och då är jag en hönsmamma som skulle strypa den som krökte ett hår på hans lilla huvud. Men jag litar inte särskilt på myndigheter överlag och definitivt inte på kuratorer som jag anser brukar vara kassa, särskilt de på skolor- jag borde veta, jag har pratat med ett gäng och de vettiga tycker jag har varit i minoritet. Mina föräldrar var båda lärare och har haft många historier om hur det skvallrats på fikarasterna om barnen och deras familjer. Blir spyfärdig bara jag tänker på det.

Men va?! Du kan ju inte döma ut en hel yrkeskår genom några få antar jag som du träffat! Jag har träffat många väldigt kompetenta och supersmarta kuratorer och socionomer.

 

[Lenis]

Det betyder inte att det är OK att spy ut dina fördomar på internet.

Det där tänker jag inte ens bemöta.

@Lenis och dina föräldrar berättade glatt vidare till dig? Hur kan du ha koll på vad som sagts i deras fikarum?

Jobbat på flera skolor i över 15 år har aldrig varit med om ngt liknande att det skvallras om barnens familjer?!?

Yes det gjorde de. Hur skulle jag annars veta hade du tänkt dig? Att jag hittar på- varför skulle jag? Sedan fick jag höra en hel del som inte var ämnat för mina öron- barn hör mer än man tror. Min far avskydde sådant medan mamma förfasade sig över risken att det skulle gå rykten om oss. Jag kan säga att jag som skolbarn gick till kuratorn trots det, för att berätta om den våldsamma vardag vi levde senare jag med syskon, och vad jag fick höra då var att det gick ju så himla bra i skolan och det hela var nog mer att jag var pratglad osv.. Noll hjälp. Så visst att det är skrivet i affekt det ovan, men jag har verkligen kassa erfarenheter personligen och det är därför jag personligen inte litar på dem. Vi har ju även haft en tråd på buke där TS dotter råkade illa ut och kuratorn var överjävlig, om nån minns den (har för mig mamman spelade in samtalen till slut?).

Men va?! Du kan ju inte döma ut en hel yrkeskår genom några få antar jag som du träffat! Jag har träffat många väldigt kompetenta och supersmarta kuratorer och socionomer.

Har aldrig träffat annat än bra socionomer faktiskt, det ska jag erkänna! Och som sagt, det finns säkert bra kuratorer också, det är jag som haft otur och det färgar av sig i emotionella ämnen som detta.

Lider med er TS och hoppas allt löser sig till det bästa för er och er lilla tjej!