Glöm inte bort era vänner när ni blir föräldrar...

[skiesabove]

Make

 

[FadeAway]

Fast att du bor nära hennes jobb är väl inte relevant. Vi jobbar omlott jag och sambon och jag hämtar på föris. Det finns typ noll möjlighet för mig att göra något efter jobbet. Har jag dessutom lång resväg till jobbet så är det ju än mer relevant.

 

[kakan89]

Svarar flera: men nu läser ni inte vad jag skriver utan nåt helt annat - klart det blir obegripligt då.
Det handlar inte om massa jobb, krav eller underhåll.

Det handlar om att överhuvudtaget träffa min make.
Det handlar om att komma förbi nån gång sedan vi köpte gård, för två år sen, nästgårds till hens arbetsplats.
Om inte = helt okej. Men då ska man inte förvänta sig att jag hjälper dem att flytta till sitt nya hus liksom.

Men du åker till henne ofta då eller?

 

[Lickety]

Men du åker till henne ofta då eller?

Jag åkte 1-2 gånger om året de första fem åren ungefär, därefter lite glesare. Nu är det väl ett par år sen jag hälsade på.

 

[Lickety]

Svarar alla: Tack för feedback i tråden. Alltid bra med olika perspektiv - det är väl därför man startar en tråd på buke.

En del tycker säkert att jag är hemsk, och så kan det kanske vara.
För min del känns det bättre nu när jag fått sätta saker i skrift och vända och vrida på dem från olika perspektiv. För mig var det här helt enkelt såpass traumatiskt att jag behövde skriva av mig lite.

 

[kakan89]

Jag åkte 1-2 gånger om året de första fem åren ungefär, därefter lite glesare. Nu är det väl ett par år sen jag hälsade på.

Varför känner du att du behöver ventilera detta nu då? Och varför är det hennes fel att ni gled isär?

 

[EmmaBovary]

Svarar flera: men nu läser ni inte vad jag skriver utan nåt helt annat - klart det blir obegripligt då.
Det handlar inte om massa jobb, krav eller underhåll.

Det handlar om att överhuvudtaget träffa min make.
Det handlar om att komma förbi nån gång sedan vi köpte gård, för två år sen, nästgårds till hens arbetsplats.
Om inte = helt okej. Men då ska man inte förvänta sig att jag hjälper dem att flytta till sitt nya hus liksom.

Fast vad har det att göra med att att hon har blivit förälder? Jag har inga barn, och alltid haft få barn i min närhet. Trots det är jag införstådd med att det är ett faktum att småbarn blir sjuka ofta, att en småbarnsförälder ibland måste prioritera annorlunda och att saker måste ändras med kort varsel emellanåt. Har du noll förståelse för den biten?

 

[Squie]

@Lickety - Handlar det hela om att känslan av "rättvisa" försvann. Att relationen kostade mer än vad den smakade? Att du tyckte att du gav o gav men fick inte speciellt mycket tillbaka. O dessa tankar har sedan vandrat ett varv eller två o ett behov uppstod att diskutera det hela?

@EmmaBovary - förståelse kan man absolut ha över den biten. Men. Känslan finns där ändå. Har jag nu rätt i mina tankar handlar det hela om en känsla att vara bortglömd.

 

[Lickety]

Varför känner du att du behöver ventilera detta nu då? Och varför är det hennes fel att ni gled isär?

Om du menar varför jag tog upp det nu med henne? Jag hade tänkt låta allihopa bara rinna ut i sanden.
Men nu ska hen flytta och ville bjuda in till flytthjälp, med husesyn och barnpassning.
I min värld blev det totalt bakochfram, för de vet ju inte ens hur jag bor eller vem jag byggt upp mitt liv med liksom.

 

[kakan89]

Om du menar varför jag tog upp det nu med henne? Jag hade tänkt låta allihopa bara rinna ut i sanden.
Men nu ska hen flytta och ville bjuda in till flytthjälp, med husesyn och barnpassning.
I min värld blev det totalt bakochfram, för de vet ju inte ens hur jag bor eller vem jag byggt upp mitt liv med liksom.

Så du det till henne då? Det bästa är ju att vara ärlig i en sånn situation.

 

[aiquen]

Jag vet inte heller om jag förstår trådstarten riktigt (och det kan ju som sagt finnas flera orsaker till att någon låter en vänskap rinna ut i sanden, barn eller inte) men jag kan också tycka att det är lite svårt att vara barnlös vän till vänner som skaffar barn just nu, med tanke på vår ålder, lite "på löpande band".

Jag tänker att det ju är helt naturligt och självklart att livet förändras för de som blir föräldrar, på flera olika sätt, relaterat till att barnet kommer in i deras liv. Jag tycker som vän också att det är kul med barnen och vill gärna ha även dem i mitt liv, samtidigt som jag kan känna att det uppstår något av en spricka när de förhållandevis få gemensamma fikastunderna mer och mer kommer att handla mycket om barn och graviditeter, jag som barnlös blir såklart lite utanför. Jag kan ju inte vara delaktig i det på samma sätt. Jag känner mig inte bortprioriterad - herregud det är självklart att barnen prioriteras - men just lite utanför ibland, ju fler som skaffar barn. Och det har väckt en del känslor och tankar hos mig den senaste tiden.

Jag känner dock inte att jag kan lägga "skulden" för det på mina vänner, utan tänker att det är känslor jag måste hantera själv (om det så skulle innebära att säga upp vänskapen med någon; det vore fortfarande upp till mig och inget jag kan se att jag skulle kunna lägga ansvaret på någon annan för, även om det hade känts tråkigt för mig att det blev så). Livet, och relationer med det, förändras, så är det ju bara.

 

[Hyacinth]

Ett sätt att se på det är ju också Glöm inte bort era vänner när DE blir föräldrar.

Det ska mycket till för att många av ens relationer förblir oförändrade när man får barn. Inte mycket att göra åt.

Åh jaa! Som jag tydligt deklarerade för mina vänner under GraviditetenFrånHelvetet; bjud med mig även om ni vet att jag tackar nej, för en dag kanske jag mår tillräckligt bra för att kunna.
Nu har jag bebis i släptåg, mina vänner kommer då hem till oss istället för att vi ses på högljudda pubar och uteställen. Vi vill ju ses, alltså anpassar vi oss alla efter förmåga och det innebär kanske att vi får ses i en lekpark ibland istället för att kunna prata ostört i 7 timmar.

 

[Lickety]

Så du det till henne då? Det bästa är ju att vara ärlig i en sånn situation.

Ja, det var just det jag gjorde, därav tråden. Nåväl, nu är ju saken utredd och tydlig, och det är ju bra i alla fall.

 

[kakan89]

Ja, det var just det jag gjorde, därav tråden. Nåväl, nu är ju saken utredd och tydlig, och det är ju bra i alla fall.

Jag fattar inte vad du vill ha ut av tråden?

 

[Lickety]

Jag fattar inte vad du vill ha ut av tråden?

Vaddå vill ha ut av tråden? En tråd är väl något som flera användare skriver i och kommer med sin syn på trådens ämne, utifrån TS mer eller mindre välformulerade trådstart. Man får olika input och synvinklar helt enkelt. Just den här trådstarten var skriven i affekt, så den tillhörde nog de mindre välformulerade trådstarterna
För mig personligen så hade jag idisslat frågan klart i mitt huvud ungefär sidan 2 i tråden, men jag tycker frågan är intressant och förtydligar gärna exemplet som tas upp om jag får sådana frågor.

 

[hoppsann]

Jag hade också fasat ut den relationen från vän till bekant och hade troligen gjort som du @Lickety.

Tycker det är magstarkt att de inviterar till flytt, barnpass och husesyn.
Varför tror personen att du ska vara intresserad av deras nya boende och liv när vännen inte är intresserad av ditt? Samt avlägga ett träningspass när ni ändå ses?

Har också några i den yttre kretsen som gått in i familjelivet så att de enbart umgås med familjen. Det ligger ingen sjukdom bakom. De har tydligt markerat att de tycker att familjen är viktigare i sitt nya liv, än gamla vänner med tillhörande umgänge. Det är bara att respektera, de blir å andra sidan inte inviterade till något heller.

Med resten av familjerna är umgänget "som vanligt" men grillkvällar blir kanske grilleftermiddagar,
fikastunderna blir kortare osv. Barnen är med på vissa saker och inte andra. På fester där alkohol förekommer är barnen inte med.

Föräldrar behöver ofta en stund då och då för att bryta av hemmarutinerna och bara vara sig själva. Är man själv med sitt barn, tar man med det, är klart.
Telefon finns ju dessutom alltid. Är man rädd om sina vänner och kamrater, håller man kontakten.
Inte bara med ett julkort till jul. Det gör man till bekanta.

 

[hoppsann]

jag kan känna att det uppstår något av en spricka när de förhållandevis få gemensamma fikastunderna mer och mer kommer att handla mycket om barn och graviditeter, jag som barnlös blir såklart lite utanför. Jag kan ju inte vara delaktig i det på samma sätt. Jag känner mig inte bortprioriterad - herregud det är självklart att barnen prioriteras - men just lite utanför ibland, ju fler som skaffar barn. Och det har väckt en del känslor och tankar hos mig den senaste tiden.

Det där tycker jag är så himla trist, respektlöst och inte ok!

Det är ju som att bara prata häst om det finns någon som har häst i sällskapet? Trots en eller flera inte har det och inte är ett dyft intresserade. Eller att bara mala på om sin hobby vad det nu än är.

Jag tycker allt att man får anpassa sig så att alla i umgänget är ok med det.
Barn kan de prata om när det bara är föräldrar runt bordet.
Om det inte är någon rolig incident som har inträffat, som alla förstår och kan skratta åt!

Jag har flera barnlösa kompisar som säger precis som du och känner ett utanförskap.
Det kan ju dessutom vara förknippat med stor sorg? Har två som är förtvivlade över att de aldrig kan få barn, och de är väldigt känsliga för sådana situationer. Men det klampas ofta bara på, inte sällan får de frågor om saken, eller pikar.

 

[Imogen]

Det där tycker jag är så himla trist, respektlöst och inte ok!

Det är ju som att bara prata häst om det finns någon som har häst i sällskapet? Trots en eller flera inte har det och inte är ett dyft intresserade. Eller att bara mala på om sin hobby vad det nu än är.

Jag tycker allt att man får anpassa sig så att alla i umgänget är ok med det.
Barn kan de prata om när det bara är föräldrar runt bordet.
Om det inte är någon rolig incident som har inträffat, som alla förstår och kan skratta åt!

Jag har flera barnlösa kompisar som säger precis som du och känner ett utanförskap.
Det kan ju dessutom vara förknippat med stor sorg? Har två som är förtvivlade över att de aldrig kan få barn, och de är väldigt känsliga för sådana situationer. Men det klampas ofta bara på, inte sällan får de frågor om saken, eller pikar.

Det här håller jag verkligen med om. Jag var en av de första i min vänkrets med att få barn. Om mina vänner vill ha kvar mig som vän måste de helt enkelt anpassa sig lite efter det. När det gäller var man ses, när på dygnet man ses, framförhållning osv. Jag hade dessutom en bebis som vägrade allt vad flaska hette så det var extra knepigt i början.

Men i gengäld ser jag verkligen till att inte prata bebisar och barn när vi ses. Om jag inte får direkta frågor så såklart. Dels för att jag vet att deras intresse i det är rätt begränsat. Och dels för att det är ju rätt skönt att prata om annat ibland också. Och det är ju ÄNNU viktigare när man är ett sällskap där majoriteten har barn (eller häst eller älskar frimärken eller whatever), att inte välja samtalsämnen som exkluderar en del helt från samtalsämnet.

 

[Petruska]

Det här håller jag verkligen med om. Jag var en av de första i min vänkrets med att få barn. Om mina vänner vill ha kvar mig som vän måste de helt enkelt anpassa sig lite efter det. När det gäller var man ses, när på dygnet man ses, framförhållning osv. Jag hade dessutom en bebis som vägrade allt vad flaska hette så det var extra knepigt i början.

Men i gengäld ser jag verkligen till att inte prata bebisar och barn när vi ses. Om jag inte får direkta frågor så såklart. Dels för att jag vet att deras intresse i det är rätt begränsat. Och dels för att det är ju rätt skönt att prata om annat ibland också. Och det är ju ÄNNU viktigare när man är ett sällskap där majoriteten har barn (eller häst eller älskar frimärken eller whatever), att inte välja samtalsämnen som exkluderar en del helt från samtalsämnet.

Jag var också bland de första att få barn, vilket jag tycker var en enorm fördel. Det är väldigt mycket lättare, enligt min erfarenhet, att göra lite vad som helst och som vanligt med ett barn och några vuxna, än med flera barn.

 

[Imogen]

Jag var också bland de första att få barn, vilket jag tycker var en enorm fördel. Det är väldigt mycket lättare, enligt min erfarenhet, att göra lite vad som helst och som vanligt med ett barn och några vuxna, än med flera barn.

Ja precis! Vi har haft med honom när vi har varit ute och ätit och lite allt möjligt. Fullt görligt när det bara är ett barn och dessutom en rätt lugn och sansad variant. Hade ju blivit ett helt annat läge om tre fyra stycken hade haft med sig barn