F
Fruentimber
I våran skog går alla hundar lösa. Alla är fria att hälsa på varandra, grannarna känner igen varandras hundar och motionärerna har lärt sig varje namn. Det är helt underbar stämning i på våra promenader! Man kan träffa på flera småkompisar längs med rundan och det är alltid viftande svansar och leende människor!
En av motionärerna är i grunden hundrädd, men har sagt att hon vill att hundarna ska få vara lösa och att hon tycker om dem och gärna tränar bort sin rädsla och det blir bättre och bättre för varje gång vi möter henne. Underbar stämning helt enkelt!
Jag förstår att människor kan vara extremt rädda efter någon händelse och jag förstår att det finns hundägare som tycker att "pli" är viktigast på jorden. Men jag måste säga att jag blir riktigt lycklig i hela kroppen av att se alla grannars hundar få vara just hundar med varandra, inte robotar. De undersöker skogen tillsammans, traskar med en bit på varandras promenader, hälsar på på grannarnas altaner och får sig en bulle vid sommarfikat och skulle något hända så vet alla i området var hundarna hör hemma.
Den stämningen väljer jag som hundägare framför allt vad "pli" heter...
(Förstår att alla inte har möjlighet till detta och att det beror mycket på var man bor och promenerar, men ni som vet att skogen är fri från okända, ev. rädda motionärer kan med gott samvete låta era fyrbenta springa av sig och busa och upptäcka tycker jag )
Det är ju jättefint det du beskriver, men den verkligheten är verkligen långt ifrån "vanlig". Jag som inte uppskattar framspringande lösa hundar eller själv har hundar som inte tycker om varenda hund, uppskattar verkligen inte insinueringen om att jag ser mina hundar som "robotar" eller att pli skulle vara det viktigaste av allt. Jag tycker det är en väldigt tråkig och orättvis syn på oss som inte har grannar så som de du beskriver, eller överhuvudtaget snälla hundar i grannskapet.