Hur gör man för att inte skada sig när man tränar?

SiZo

Trådstartare
40 närmar sig. Vikten går uppåt och jag har skaffat gymkort. Att reglera vikten med födointaget fungerar inte på mig, så min tanke är att träna tillräckligt för att bli av med vikten. Sänker jag födointaget så sjunker bara min vilopuls. Sänker jag det till en nivå att jag faktiskt går ner i vikt så måste jag ner mot <1000 kalorier/dag, samtidigt som vilopulsen sjunker ner till runt 50 slag/minut, och det är verkligen inte för att jag skulle vara vältränad. Och jag orkar verkligen inte äta så lite längre.

Så jag "vill" träna. Jag har nu jobbat på att "dyka upp" på gymmet en dag i veckan för att mjukstarta, väl där får jag göra hur lite som helst, bara jag faktiskt går dit.
Det går bra att gå dit. Att göra hur lite som helst - det går dåligt. För det översätts tydligen till "hur mycket som helst", också. Och jag känner inte att jag har skadat mig förens efteråt. Jag får ofta träningsvärk i 5 dagar, vilket inte blir speciellt hållbart, för att träna var 6e dag i längden blir för lite egentligen.

Nu har jag en skada i baksida lår som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det är dessutom svårt att känna efter eftersom jag har påverkan på min ischias på samma ben, så jag vet ju inte vilket som gör ont alltid. Och rent tekniskt skulle det lika gärna kunna vara nerven som blir arg som muskeln. Helt omöjligt att veta.
Mitt problem är nog lite att jag har varit väldigt vältränad en gång i tiden, tillomed sprungit milen. Så jag ger mig ju upp på löpbandet, sätter på ett avsnitt på serien jag kikar på just nu, sen springer jag i 40 min. Och eh... Det är väl inte det bästa, har jag märkt, eftersom låret inte riktigt vill.

Min tanke är ju att kunna öka till 3 ggr/vecka. Men som det är just nu så måste kroppen läka en vecka mellan gångerna. Det är inte så produktivt i längden. Jag fattar ju att jag bara behöver dra ner på tränandet, kanske springa 10 min och sen "gå hem" eller göra något annat. Men jag tycker att maskinerna är läskiga på gymmet så jag har inte vågat mig på dem riktigt. Och dessutom, det tar typ 10 min att klä på sig kompressionskläderna, så ska jag bara träna 10 min så känns det liksom inte värt det alls. Utan kompressionskläderna kan jag inte springa, så de är tyvärr ett måste. Jag skulle egentligen behöva köpa en ny, större, sport-BH så att det inte tar 5 min att ta på den, men det är dyrt och jag bara orkar inte.

Så frågan är väl egentligen, hur kortar jag ner träningstiden utan att totalt förlora motivationen för tränandet?
Hur har ni andra gjort när ni har startat från pinsamt otränade?
 
I mina, amatörmässiga, ögon låter det som att du inte har tillräckligt god kontakt med de stabiliserande musklerna. Här tänker jag att det gör att du överanvänder stora muskler.

Jag tänker att du dels ska använda lägre vikter i de övningar du gör (eller byta ut övningarna till övningar med kroppsvikt) och att du ska lägga till övningar där du fokuserar på styrka och muskelkontakt med stabiliserande muskler. Exakt vilka beror på var du får problem.
 
I mina, amatörmässiga, ögon låter det som att du inte har tillräckligt god kontakt med de stabiliserande musklerna. Här tänker jag att det gör att du överanvänder stora muskler.

Jag tänker att du dels ska använda lägre vikter i de övningar du gör (eller byta ut övningarna till övningar med kroppsvikt) och att du ska lägga till övningar där du fokuserar på styrka och muskelkontakt med stabiliserande muskler. Exakt vilka beror på var du får problem.

Jag inser att jag kanske missförstod. Menar du att du bara springer på gymmet nu? @SiZo
 
PT så du lär dig använda maskinerna. Men träningsvärk i 6 dagar är normalt, när du kör igång rejält efter att inte gjort något på ett tag. Våga prova maskinerna! Det finns youtubeklipp, och maskinerna är gjorda för att vara lätta att använda rätt. En del gym kör gratis PT-pass som intro.

Jag har också blivit helt förslappad under pandemin, men vi har pallrat oss tillbaka till gymmet. Första benpasset blev mycket riktigt 6 dagar träningsvärk 😅.

Såhär ser mina och sambons pass ut (vi gör samma övningar men olika vikter, några grejer har vi olika fokus på, han behöver stärka axlar mest, jag core):

Alltid: 10-30 min på löpbandet. Promenad + jag bygger kondis med 2 min springintervaller. Rätt punkmusik i öronen gör stor skillnad!

Måndag: Ben (just nu mest med egen kroppsvikt, ex lunges mot step-upbräda och tåhävningar)
Tisdag: Armar + core
Onsdag: vila, kanske promenad hemma
Torsdag: Rygg + core
Fredag: om vi hinner med ett till pass, så är det ben.
Lördag: vila
Söndag: simning

Det har gjort under med humöret och självkänslan redan! Ett pass i veckan skulle inte funka. Lite men ofta är bäst.
 
Det finns PT/ sjukgymnaster som är kopplade till sjukhusen. Då kostar det 100 kr per gång och man får ha 10 besök om året.

Jag går på gymmet Fysiokliniken i Kungsbacka som är kopplade till sjukhuset. Grymt duktiga Sjukgymnaster som hjälper dig när du tränar där i mån om tid. Bokar tid då och då för behandling och se över mitt träningprogram. Tränar där 2 ggr i veckan
 
Jag har börjat med crossfit. 🤓 Det är en ovärdig upplevelse. När alla andra gör flygande burbees över stången lägger jag mig på magen som en säl och kryper upp på knä för jag har inte rörligheten att hoppa upp på benen. När alla andra tar 70-80 kg i övningar kämpar jag med tekniken med 25 kg.

Men jag tror det passar mig bra. Då får jag ett pass gjort åt mig som jag går dit och gör efter bästa förmåga och coacher som håller lite koll och lär ut tekniker. På ”mitt” ställe är de väldigt snabba på att suga in nybörjare och ge extra uppmärksamhet vid teknikkrävande uppgifter.

Mitt tips annars är att följa något slags basschema för antingen styrketräning eller löpning beroende på vad du vill göra och så håller du dig till det. Brukar vara 2-3 gånger i veckan. Har du skador eller smärtor, gå till en sjukgymnast för bedömning.
 
Jag inser att jag kanske missförstod. Menar du att du bara springer på gymmet nu? @SiZo
Japp. Nu går jag egentligen till gymmet för att få in rutinen med att gå till gymmet och därav vill jag inte krångla till det för mycket. Så då har det blivit bara löpbandet eftersom jag då kan titta om på Supernatural igen och får lite morot att gå dit. övriga maskiner känns lite svårt att titta på serier samtidigt. Och där är ju mitt problem - jag tycker inte att det är kul att gå på gym. Jag måste lura mig dit.
I mina, amatörmässiga, ögon låter det som att du inte har tillräckligt god kontakt med de stabiliserande musklerna. Här tänker jag att det gör att du överanvänder stora muskler.

Jag tänker att du dels ska använda lägre vikter i de övningar du gör (eller byta ut övningarna till övningar med kroppsvikt) och att du ska lägga till övningar där du fokuserar på styrka och muskelkontakt med stabiliserande muskler. Exakt vilka beror på var du får problem.


Stämmer säkert. Gissar att det är därför jag måste ha kompressionskläderna på mig för att kunna springa. Annars kan jag verkligen inte springa. Kommer inte upp från marken, ser lite ut som en quarter som travar sådär superlångsamt. Jag är överrörlig och stel till tusen. Har en ischias som sitter fast i bäckenet vilket gör att jag inte kan göra väldigt många rörelser, ischiasen är helt enkelt för kort.

KL*
Ischiasen har jag haft problem med under väldigt många år nu. Det blir inte bättre av träning. Iomed att den sitter fast så blir det knepigt för mig att göra en hel hög med övningar, tyvärr. För att ni ska förstå vidden av det - om jag ligger på golvet och ska lyfta benen rakt upp, utan att bäckenet följer med och benen är raka - så kan jag lyfta benet ungefär 20 cm från marken innan det tar stopp. Ingen sjukgymnast har kunnat hjälpa mig med detta. Många har försökt, men inget har hjälpt. Jag kan stretcha ut den något - med resultatet att nerven blir arg som satan på mig och det är helt enkelt inte värt det.

Vart hittar man en sjukgymnast specialiserad på just ens egna problem? Jag lär behöva någon ordentligt engagerad och som kan ta in att alla kroppar inte är samma som en del verkar tro.
 
Japp. Nu går jag egentligen till gymmet för att få in rutinen med att gå till gymmet och därav vill jag inte krångla till det för mycket. Så då har det blivit bara löpbandet eftersom jag då kan titta om på Supernatural igen och får lite morot att gå dit. övriga maskiner känns lite svårt att titta på serier samtidigt. Och där är ju mitt problem - jag tycker inte att det är kul att gå på gym. Jag måste lura mig dit.



Stämmer säkert. Gissar att det är därför jag måste ha kompressionskläderna på mig för att kunna springa. Annars kan jag verkligen inte springa. Kommer inte upp från marken, ser lite ut som en quarter som travar sådär superlångsamt. Jag är överrörlig och stel till tusen. Har en ischias som sitter fast i bäckenet vilket gör att jag inte kan göra väldigt många rörelser, ischiasen är helt enkelt för kort.

KL*
Ischiasen har jag haft problem med under väldigt många år nu. Det blir inte bättre av träning. Iomed att den sitter fast så blir det knepigt för mig att göra en hel hög med övningar, tyvärr. För att ni ska förstå vidden av det - om jag ligger på golvet och ska lyfta benen rakt upp, utan att bäckenet följer med och benen är raka - så kan jag lyfta benet ungefär 20 cm från marken innan det tar stopp. Ingen sjukgymnast har kunnat hjälpa mig med detta. Många har försökt, men inget har hjälpt. Jag kan stretcha ut den något - med resultatet att nerven blir arg som satan på mig och det är helt enkelt inte värt det.

Vart hittar man en sjukgymnast specialiserad på just ens egna problem? Jag lär behöva någon ordentligt engagerad och som kan ta in att alla kroppar inte är samma som en del verkar tro.

Men måste du *springa*, innan kroppen är redo för det? Varför inte bara gå, sen göra några enkla "gympaövningar" som börjar stabilisera det du behöver få stabiliserat? Typ crunches, lunges, plankan, sitta i stolsits mot väggen.

Jag tänker som så att man måste ha musklerna igång för att kunna börja rätta till snedhetet och problem. Givetvis ska man lyssna på sig själv dock! Inte för höga vikter eller snabba hastigheter i början. Långsamt, försiktigt. Hellre många reps.

För en månad sen kunde jag knappt ta 9 kilo i crunchmaskinen och fuskade hejvilt med kompensationsmuskler i crunches med egen vikt. Igår kunde jag göra 3x10 med 24kg! Det går jättefort när man väl börjar, och vågar pusha tills muskeln skakar.
 
Jag gör lågintensiv träning hemma (finns på youtube gratis om man inte vill köpa ett paket) som kom igång och för den där dagen när man vill träna, men ta det lite lugnare. När man har träningsvärk är det viktigt att röra sig tycker jag, men inte belasta så lätta pass, rörlighetsträning eller en promenad gäller för mig och då går oftast träningsvärken över fortare.
 
Jag gör lågintensiv träning hemma (finns på youtube gratis om man inte vill köpa ett paket) som kom igång och för den där dagen när man vill träna, men ta det lite lugnare. När man har träningsvärk är det viktigt att röra sig tycker jag, men inte belasta så lätta pass, rörlighetsträning eller en promenad gäller för mig och då går oftast träningsvärken över fortare.

Precis, det är därför jag promenerar på vilodagar. En lugn promme runt byn eller till macken, det är 3km. För att "värma ur" träningsvärken.

Sitter man still stelnar det ju och blir jätte-aj hahha. Det var roligt att gå nerför sovrumstrappen efter första benpasset kan jag lova 😂.

Jag kör en del yoga hemma också och har gjort även under pandemin, Adriene är toppenbra på youtube. Gör jag inte ett kort yogapass så sätter jag mig ner och bara stretchar igenom musklerna som är stela.
 
När jag börjar springa efter ett längre uppehåll följer jag c25k i "halva takten", dvs jag gör varje vecka två gånger innan jag går vidare med mer belastning. Det är extremt långsam upptrappning, men gör jag det fortare går jag sönder. Skulle jag börja med att springa en halvtimme skulle jag ha ett halvår av rehab innan jag kan springa nästa gång. Ibland får man bara acceptera att man måste ta det långsamt för att alternativet kommer ta ännu längre tid...

Då är jag fysiskt aktiv innan, rider, mockar hagar, bär hö. Dessutom har jag bra löpteknik och har varit elittränande lyftare. Det hjälper tyvärr inte kroppen när den är känslig på det här sättet. Är 42 nu, och som 30-åring tränade jag mer än 20 h per vecka. :meh: Vad vill jag säga med detta? Jo, att man får ge sig själv samma tid som man skulle göra med sina djur. Grunden först, och det måste få ta den tid kroppen behöver. Du får försöka hitta en högmotiverande belöning!

Man kan fortfarande lägga "hur mycket tid som helst" i gymmet om man vill, men då får det vara med övningar som går ut på att hitta rätt muskler och rätt rörelsemönster.

De flesta fysioterapeuter som verkligen är intresserade av träning brukar vara bra på att förstå att kroppar funkar olika, även om de ju "måste" börja med någon standardmodell för att reda ut hur man funkar. Jag har frågat runt bland folk som tränar och tävlar mycket när jag behövt behandlare (och det har alltid varit inom vårdvalet så frikort gäller).
 
Men måste du *springa*, innan kroppen är redo för det? Varför inte bara gå, sen göra några enkla "gympaövningar" som börjar stabilisera det du behöver få stabiliserat? Typ crunches, lunges, plankan, sitta i stolsits mot väggen.

Jag tänker som så att man måste ha musklerna igång för att kunna börja rätta till snedhetet och problem. Givetvis ska man lyssna på sig själv dock! Inte för höga vikter eller snabba hastigheter i början. Långsamt, försiktigt. Hellre många reps.

För en månad sen kunde jag knappt ta 9 kilo i crunchmaskinen och fuskade hejvilt med kompensationsmuskler i crunches med egen vikt. Igår kunde jag göra 3x10 med 24kg! Det går jättefort när man väl börjar, och vågar pusha tills muskeln skakar.
Problemet där är motivationen. Jag tycket att det är astråkigt med övningar. Alltså verkligen astråkigt. Det är där problemet ligger. Ska det vara roligt så måste det isf vara asjobbigt, tungt och ge massor endorfiner. Dessa får jag inte av lätt träning. När jag springer så måste jag avsluta med spurtning och puls över 180 - då får jag endorfiner. Långsam träning ger mig inte det. Och får jag inte det så kommer jag inte fortsätta.

Det är lite knepigt att träna när den enda träningen man tycker är rolig involverar hästar - och man inte har råd med egen häst och tycker att medryttarskap är lite knepigt...
 
Problemet där är motivationen. Jag tycket att det är astråkigt med övningar. Alltså verkligen astråkigt. Det är där problemet ligger. Ska det vara roligt så måste det isf vara asjobbigt, tungt och ge massor endorfiner. Dessa får jag inte av lätt träning. När jag springer så måste jag avsluta med spurtning och puls över 180 - då får jag endorfiner. Långsam träning ger mig inte det. Och får jag inte det så kommer jag inte fortsätta.

Det är lite knepigt att träna när den enda träningen man tycker är rolig involverar hästar - och man inte har råd med egen häst och tycker att medryttarskap är lite knepigt...

Behöver det vara roligt?

Jag tycker inte det är roligt att städa, men det ska göras ändå.

På gymmet gör det stor skillnad för mig med musik i öronen. Återupptäcka gamla favoriter, lyssna igenom nya album.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Suck… jag stukade min fot ganska rejält förrförra sommaren vilket gick över med vila, fotleden har dock känts svagare sedan dess. Jag...
Svar
6
· Visningar
444
Senast: tuaphua
·
Kropp & Själ Det är ju en jäkla djungel med smartwatches! Har läst igenom gamla trådar men inte riktigt hittat var jag vill ha. Har aldrig haft en...
2
Svar
32
· Visningar
995
Senast: Cattis_E
·
Kropp & Själ Jag har en crosstrainer hemma i dagsläget, en som jag köpte billigt begagnad och som troligtvis var billig redan när den var ny. Den har...
Svar
19
· Visningar
573
Hundträning Hej! Jag skulle behöva lite tips. Jag och min hund har kört agility i ett år. Hon har varit super duktig och tyckt det varit väldigt...
Svar
7
· Visningar
914
Senast: Nova123
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Har ditt hushåll (minst) en Smart TV?
Tillbaka
Upp