Jag är inte välkommen någonstans

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jo, jag ska göra en arbetsförmågeutredning, och även om den visar att jag inte kan prestera 100% så tror jag inte utredningen är värd mycket i slutändan. Det har liksom hänt förr att fk struntar i de utredningarna och anser att man kan jobba100% ändå.

Det enda hindret jag har är att jag är så jävla trött jämt. Och det går nog inte att göra så mycket åt. För att jag ska kunna byta medicin, som kanske ändå inte hjälper, så måste jag vara helt utan antidepressiv medicin i två veckor. Och det vete fan om jag klarar.
Jag tror för övrigt att jag aldrig kommer att bli av med alimemazinet, för min fobi och mina ångestproblem går inte att göra något åt.
 
Den enda utvägen för dig med dina hinder är ju att ta tag i dina fobier. De är ju dom som står ivägen för dig hela tiden.
Och det har jag inte gjort menar du? Jag har gjort det FYRA! gånger. Kämpat järnet alla gångerna.

Jag får ingen mer hjälp med fobin.

Men sökte du jobbet då? Du skriver att du inte blev kontaktad.

Söker man ett jobb som man haft innan så kan man ju från start, när man söker, ta upp en diskussion om sina eventuella begränsningar. Och att uttrycka det som man "inte är välkommen" låter lite väl känslomässigt om det handlar om att man faktiskt inte uppfyller kraven för tjänsten.
Jamen, SJÄLVKLART sökte jag jobbet och jag nämnde så klart begränsningen och vad som blivit bättre sedan i somras. Tror du jag är helt pantad?
 
Senast ändrad:
Och det har jag inte gjort menar du? Jag har gjort det FYRA! gånger. Kämpat järnet alla gångerna.


Jamen, SJÄLVKLART sökte jag jobbet. Tror du jag är helt pantad?

WOW chilla med attityden ...

Du har så många drömmar och tror du klarar det du VERKLIGEN VILL ! Men när du väl sitter där och får jobb så duger det inte ?

Om jag va du skulle jag satsa på att få FK till en sjukpensionärsutredning (eller vad de heter)
För sorry men du kommer inte dit du vill där du är idag. Och då menar jag med ALLA dina förutsättningar, dvs ditt mående och ditt boende.
 
Jag minns att jag för en tid sedan skrev och frågade om du hört av dig till dem efter ansökan och kanske pushat lite, men då lät det inte som att du var särskilt intresserad av att få just det jobbet tillbaka. Minns att du nämnde röjsågskortet då också i och för sig, men om du hade hört av dig och haft en diskussion med dem hade det kanske blivit aktuellt?
Sedan vet jag hur energikrävande det är att söka jobb efter jobb och bara få nej, men det kan vara värt att tänka på. Här hade du ju ändå lite kontakter och en tå inne så att säga.
 
WOW chilla med attityden ...

Du har så många drömmar och tror du klarar det du VERKLIGEN VILL ! Men när du väl sitter där och får jobb så duger det inte ?

Om jag va du skulle jag satsa på att få FK till en sjukpensionärsutredning (eller vad de heter)
För sorry men du kommer inte dit du vill där du är idag. Och då menar jag med ALLA dina förutsättningar, dvs ditt mående och ditt boende.
Va? Jag är bra på att jobba. Men jobbar jag heltid har jag inget liv utanför jobbet. Jag har inga som helst planer på att jobba heltid någonsin mer, oavsett vad det kostar mig. Jag skriver i mina ansökningar att jag är tillgänglig på max 75%.

Jag inbillar mig inte ett ögonblick på att jag skulle beviljas sjukersättning ö.h.t. Oavsett så är jag inte där i processen än för att ens ansöka.
 
Jag minns att jag för en tid sedan skrev och frågade om du hört av dig till dem efter ansökan och kanske pushat lite, men då lät det inte som att du var särskilt intresserad av att få just det jobbet tillbaka. Minns att du nämnde röjsågskortet då också i och för sig, men om du hade hört av dig och haft en diskussion med dem hade det kanske blivit aktuellt?
Sedan vet jag hur energikrävande det är att söka jobb efter jobb och bara få nej, men det kan vara värt att tänka på. Här hade du ju ändå lite kontakter och en tå inne så att säga.
Jag är ingen pushig typ. Tycker sånt är asjobbigt. Jag är också inte ett dugg bra på att uttrycka mig muntligt.
 
Inte jag heller, jag hatar det, men ibland kan det vara vad som behövs för att stå ut lite i mängden. "Visst ja, det var ju den personen!". Det kan räcka med ett email, typ "Fick ni min ansökan? Har ni några frågor?"
Sånt gör man väl i så fall bara för jobb där man inte är känd?
 
Jag minns en gång, för många år sedan då jag var ung, då jag kom hem till en kompis - som letade jobb. Hon visade mig ett litet skåp och öppnade dörren ... Därinne låg en jättehög med jobbansökningar - som aldrig givit henne jobb. Somliga hade lett till en jobbintervju, andra inte ens det. Hon var redo att ge upp - vid 24 års ålder.

Sen fick hon drömjobbet i Dallas (!!) och flyttade iväg och hela livet förändrades.

Jag menar ju inte att du ska dra till Texas, det tror jag inte du vill, men just detta att inte ge upp. Hon var välutbildad men fick inga jobb. Där fanns nog minst 50 jobbansökningar i högen. Minst!

Så, ge inte upp.

En bekant till mig med liknande problem som dina, har jobb som trädgårdsmästare på en stor kyrkogård här i närheten. Sköter alltså inte bara gravarna utan en massa annat - det är en otroligt fin kyrkogård med inte minst en stor samling unika träd som behöver skötas. Osv. Kunde nåt sånt fungera för dig? Hon stormtrivs! Och är jätteduktig och kunnig.

Hur skulle ditt drömjobb se ut? Kan du visualisera det? Har det ett namn? Och vill du ha ETT fast jobb eller kanske flera, mindre, som en slags frilansare? Du skriver ju otroligt bra, till exempel. Har lokaltidningen plats för en trädgårdkrönika en gång i veckan? Med tips och råd - och kanske en frågespalt dit läsarna kan skriva sina frågor? Inget du kan leva helt på, men som frilansare kan man ha flera jobb av den typen. Eller skulle det kännas för splittrat och osäkert?

Oavsett - ge inte upp!
 
Sånt gör man väl i så fall bara för jobb där man inte är känd?
Nej, där jag jobbar idag jobbade jag från 2020 till 2022 i varierad grad, när jag slutade våren 2022 var det på grund av arbetsbrist men chefen konstatera att han gärna skulle vilja behålla mig. Jag fick jobb på ett annat ställe som höll på att knäcka mig så när det kom ut en tjänst på mitt gamla jobb som egentligen inte passade mig så skickade jag ändå in en ansökan, jag fick ett tack men tyvärr hade de mer kvalificerade för tjänsten men var jag intresserad av att komma tillbaka? Ja det är jag svarade jag. Någon månad senare hörde chefen av sig och erbjöd mig en tjänst som aldrig kom ut på annons utan när den personen sa upp sig hörde han av sig samma dag.
Om jag inte hade hört av så hade tjänsten antagligen gått ut på annons och jag hade varit en i mängden.
 
Jag minns en gång, för många år sedan då jag var ung, då jag kom hem till en kompis - som letade jobb. Hon visade mig ett litet skåp och öppnade dörren ... Därinne låg en jättehög med jobbansökningar - som aldrig givit henne jobb. Somliga hade lett till en jobbintervju, andra inte ens det. Hon var redo att ge upp - vid 24 års ålder.

Sen fick hon drömjobbet i Dallas (!!) och flyttade iväg och hela livet förändrades.

Jag menar ju inte att du ska dra till Texas, det tror jag inte du vill, men just detta att inte ge upp. Hon var välutbildad men fick inga jobb. Där fanns nog minst 50 jobbansökningar i högen. Minst!

Så, ge inte upp.

En bekant till mig med liknande problem som dina, har jobb som trädgårdsmästare på en stor kyrkogård här i närheten. Sköter alltså inte bara gravarna utan en massa annat - det är en otroligt fin kyrkogård med inte minst en stor samling unika träd som behöver skötas. Osv. Kunde nåt sånt fungera för dig? Hon stormtrivs! Och är jätteduktig och kunnig.

Hur skulle ditt drömjobb se ut? Kan du visualisera det? Har det ett namn? Och vill du ha ETT fast jobb eller kanske flera, mindre, som en slags frilansare? Du skriver ju otroligt bra, till exempel. Har lokaltidningen plats för en trädgårdkrönika en gång i veckan? Med tips och råd - och kanske en frågespalt dit läsarna kan skriva sina frågor? Inget du kan leva helt på, men som frilansare kan man ha flera jobb av den typen. Eller skulle det kännas för splittrat och osäkert?

Oavsett - ge inte upp!
Tack för pepp! :)

Jag kan säkert arbeta på en kyrkogård och har också sökt sådana jobb. Drömjobbet är det dock inte. Jag ser mest framför mig rensning och krattning av grusgångar samt häckbeskärning.

Jag kan tänka mig flera jobb. Men frilans vet jag inte om jag passar till. Det blir för det första för osäkert ekonomiskt och för det andra går det inte att skala upp. Blir jag uppsagd från anställningar så måste jag ju ge upp frilansandet också för a-kassan anser att man ska vara helt arbetslös och inte ha eget företag. Tror också det kan hindra mig från att kunna få deltidssjukersättning.

Att skriva trädgårdsspalter har aldrig slagit mig faktiskt. Som deltidsanställning/behovsanställning skulle det funka. Men jag ger mig fasen på att jag kommer att få skrivkramp då. Jag lyckas ju inte ens skriva till min hemsida/blogg särskilt ofta. Sen vet jag inte om jag är SÅÅÅ kunnig så att jag kan svara på läsarfrågor. Det är så mycket jag inte kan. T.ex. är sjukdomar och skadedjur nästan en blind fläck hos mig.

Jag känner att jag kan för lite om det jag vill jobba med. Jag skulle så gärna vilja utbilda mig inom det, men hindras av min panikångest. Jag skulle vilja jobba med planering och anläggning av skogsträdgård. Och hålla utbildningar. Det här med allmänna skogsträdgårdar är något som kommer att komma mer framöver. Det finns redan sådana och nya startas fortlöpande. Sen skulle jag vilja driva plantskola också. Bl.a.
 
Tack för pepp! :)

Jag kan säkert arbeta på en kyrkogård och har också sökt sådana jobb. Drömjobbet är det dock inte. Jag ser mest framför mig rensning och krattning av grusgångar samt häckbeskärning.

Jag kan tänka mig flera jobb. Men frilans vet jag inte om jag passar till. Det blir för det första för osäkert ekonomiskt och för det andra går det inte att skala upp. Blir jag uppsagd från anställningar så måste jag ju ge upp frilansandet också för a-kassan anser att man ska vara helt arbetslös och inte ha eget företag. Tror också det kan hindra mig från att kunna få deltidssjukersättning.

Att skriva trädgårdsspalter har aldrig slagit mig faktiskt. Som deltidsanställning/behovsanställning skulle det funka. Men jag ger mig fasen på att jag kommer att få skrivkramp då. Jag lyckas ju inte ens skriva till min hemsida/blogg särskilt ofta. Sen vet jag inte om jag är SÅÅÅ kunnig så att jag kan svara på läsarfrågor. Det är så mycket jag inte kan. T.ex. är sjukdomar och skadedjur nästan en blind fläck hos mig.

Jag känner att jag kan för lite om det jag vill jobba med. Jag skulle så gärna vilja utbilda mig inom det, men hindras av min panikångest. Jag skulle vilja jobba med planering och anläggning av skogsträdgård. Och hålla utbildningar. Det här med allmänna skogsträdgårdar är något som kommer att komma mer framöver. Det finns redan sådana och nya startas fortlöpande. Sen skulle jag vilja driva plantskola också. Bl.a.
Härligt! Du har visioner. Drömmar som är helt genomförbara. Det är det första och viktigaste steget! Släpp dem inte! Oavsett om de tar tid att förverkliga. Dina visioner är ju jätteintressanta och viktiga i dagens samhälle. Jag tror på dig! 💚
 
Bara att nån varit sjukskriven halva semesterperioden skulle typ göra att väldigt få av de arbetsgivare jag haft skulle chansa på att anställa nån igen över sommaren tyvärr. Sen kan de vara hur fantastiska och kompetenta och trevliga som helst men tyvärr vågar nog få ta in en igen efter det om man ska vara krass.

Det handlar inte om att vara välkommen utan många arbetsgivare tänker mest kostnadsmässigt och att det är väldigt sårbart under sommaren, det är jättesvårt att få in ny personal i semesterperioden.
 
Bara att nån varit sjukskriven halva semesterperioden skulle typ göra att väldigt få av de arbetsgivare jag haft skulle chansa på att anställa nån igen över sommaren tyvärr. Sen kan de vara hur fantastiska och kompetenta och trevliga som helst men tyvärr vågar nog få ta in en igen efter det om man ska vara krass.

Det handlar inte om att vara välkommen utan många arbetsgivare tänker mest kostnadsmässigt och att det är väldigt sårbart under sommaren, det är jättesvårt att få in ny personal i semesterperioden.
Jo, jag vet att jag är misslyckad.
 
Hoppas du hittar en plats där du kan få bidra på ett hållbart sätt för båda parter.
Jag hyser inget hopp alls. Det är också av den anledningen som jag vill driva eget för det är ingen som vill ha mig. Men det känns mest som ett jättestort och omöjligt gap att ta sig över för att komma dit.

Jag är så jävla less på att funka så dåligt och jag är också så jävla less på att alltid ha så ont om pengar. Och jag är less på att jag inte kommer få en pension jag kommer att klara mig på.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag studerar nu mitt sista år på min utbildning och letar efter jobb när skolan är slu. Fick precis ett svar från en av mina ansökningar...
Svar
17
· Visningar
2 490
Senast: swemale
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp