Kan man inte bara få försvinna?

Jag inser att det låter lite drastiskt men kanske också bör tilläggas att jag inte alls är självmordsbenägen eller har någon depression (tror jag iaf).

Den senaste tiden så har jag känt för att bara upphöra att existera. Lite som att ”nu hoppar jag av tåget för jag vill inte vara med längre”. Jag gillar inte samhället som vi är påväg mot där det blir mer och mer kontroller. Media som skapar skräck i samhällena osv. Där allting blir så avancerat och det är svårt att få alla moment rätt, det tar tid och får bara kosta en viss slant. Att de som räknat på jobbet inte vet vad ditt jobb innebär, eller att ledningen inte har en aning om hur man arbetar på ”golvnivå”. Jag är inte så gammal utan har kanske i bästa fall 60år kvar att leva, vill jag ens leva så länge? Vill jag vara med när samhället förändras?

Jag vill inte dö, jag vill bara upphöra att finnas. Från en dag till en annan. Jag vill inte ha alla de kraven på mej, all bevakning, all dokumentering. Jag vill vara fri, jobba utan bevakning, kunna lita på varann. Det ska va enkelt och roligt att ex åka till jobb.

Varför måste allt vara så avancerat och kontrollerat?
 

Så släpp taget - inte om livet alltså - men om att bry sig så mycket om allt tjafset.

Jag tycker också att det suger, och jobbar på min långtidsplan för att bli mer och mer fri från "civilisationen". Eftersom det tar tid, så får jag under den tiden jobba på att inte ha så stark emotionell anknytning till alla dessa artificiella konstruktioner.

Det finns där. Just nu måste jag leva med det. Men jag måste inte spendera så mycket energi på att tänka på det i nuet.

Det mesta är förjävligt ärligt talat, vi har målat in oss i ett hörn så att säga. Det globala samhället följer stegen i Late Stage Capitalism till punkt och pricka.

Så jag pysslar på med mitt. Letar efter de små glädjeämnena. Övar på tacksamhet för nuet. Filosoferar och läser religionshistoria, samtidigt som jag hobbypluggar allt möjligt som har med självhushållning att göra.

De flesta av oss kan inte smita från ekorrhjulet bara sådär - men vi kan välja att inte låta oss själva lida så oerhört medans vi är fångna. Det är den mänskliga hjärnans stora fördel, vi kan mentalt handskas med ej optimala situationer.
 
Jo, du kan bryta dig loss. Det finns de som gjort det. Men det kostar. Tid eller resurser, och vilja. Att våga lösa saker på annorlunda sätt. Att våga tro på sin målbild. Att ta ut en väg och stå kvar på den.

Självhushållning kan vara ett sätt. Att bo utan ström ett annat. Att bo på en segelbåt. Att bo i en bil.

Hitta din målbild. Skapa en plan för hur du ska ta dig dit. Ta första steget.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 486
Senast: Exile
·
  • Artikel
Dagbok Jag skulle vilja att det fanns olika länder där samhällena funkade på olika sätt - och att man kunde välja att bo i det land som passade...
Svar
8
· Visningar
1 260
Senast: Araminta
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 496
Senast: Grazing
·
  • Artikel
Dagbok Den här sommaren hade jag tänkt att jag skulle reparera mitt sparkonto som sjunkit med 30000 under vintern som var då jag gått på...
Svar
15
· Visningar
2 423
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp