Det här kommer bli långt och rörigt men jag hoppas verkligen många av er kan ta er igenom det. Jag har gått och funderat på detta i månader, till och med år och det grämer mig verkligen. Jag försöker samla någon slags mod eller civilkurage, men lyckas inte. Ibland vet jag inte om jag vill.
Jag jobbar inom en offentlig förvaltning, område funktionshinder. Kollegan tråden berör jobbar som chef direkt under förvaltningschefen. Jag har ytterligare en chef mellan mig, har tidigare jobbat direkt under förvaltningschefen. Mycket av informationen som jag kommer skriva om är andrahandsinformation då jag har släkt och vänner som varit anställd direkt under min kollega. Väldigt lite är sådant jag faktiskt själv hört/varit med om, vilket gör att jag inte riktigt vet hur jag ska gå vidare. Det är helt enkelt massa rykten och många saker kan jag inte ta upp utan att också avslöja vem jag fått informationen från.
Jag kommer skriva ett antal exempel på felaktigheter.
1. Allvarliga missförhållanden
Min kollegas barnbarn är anställd i verksamheten. Denna person ska vid (minst) två tillfällen kränkt brukare allvarligt genom hot och inlåsning. När min släkting får kännedom om detta och tar upp det med sin chef får hon till svar dels att chefen ska ta i tu med detta, men också att brukarna accepterar chefens barnbarn för den hen är. Case closed. Jag har givetvis uppmanat min släkting att skriva avvikelse och anmäla det vidare, men denne är för rädd om sitt jobb. Andra har "blivit av" med sina jobb för mindre saker än så (läs: pressats till att säga upp sig).
2. Uppenbara lögner
Min kollega ljuger något kopiöst. Denne vänder kappan efter vinden och håller med alla hon pratar med. Det har lett till en mängder av missförstånd, att människor tror de har rätt till saker de inte har m.m. Jag har personligen talat om detta för förvaltningschefen, jag har till och med haft bevis. Men förvaltningschefen låtsas inte om det, beskyddar min kollega på alla vis, påstår att det är jag som missuppfattat m.m.
3. Arbetsrättsliga vidrigheter
Min kollega har en förhållandevis stor del av sin släkt anställd under sig, i alla fall mångt mycket mer än jag hört talas om på något annat ställe.
Just nu går det ett rykte att min kollegas syster jobbar 75% och får lön för 100%. Det löses tydligen genom att systern stämplar in en dag i veckan manuellt i efter hand, utan att varit på jobbet. Förklaringen till detta ska enligt min kollega vara att systern får det som kompensation för att hennes man tar hand om verksamhetens bilar (vilket ska göras av upphandlad bilfirma, så klart).
En annan släkting och dennes fru är också anställd. Frun har varit föräldraledig det senaste året. Trots detta har hon "jobbat" ett antal dagar, men har då officiellt inte jobbat. Utan hon har jobbat istället för sin man när han "inte känt för att jobba", utan att meddela chefen, utan att ändra arbetspass, utan att vara schemalagd. Hon har åkt till jobbet, han har stämplat in i efterhand. Hon har under sin föräldraledighet inte fått lön för en enda dag, men hon har varit på jobbet istället för sin man. Detta han min kollega delvis erkänt för mig, helt utan att skämmas utan med ursäkten att "det spelar ju inte henne någon roll".
Samma man är anställd heltid men är aldrig fulla dagar på jobbet, han anländer någon timma efter de andra, åker ofta hem tidigt, går till affären och handlar för privat bruk innan han går hem osv. Helt öppet och utan att smussla.
Ovanstående täcker väll problematiken ganska bra, även om det finns fler exempel. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra med informationen.
Dels är det väldigt svårt för mig att berätta ovanstående utan att berätta vem jag fått veta det av. Tro mig, jag har försökt få dem att berätta det själva, men inte lyckats än.
Jag skulle kunna gå till min chef och berätta, men jag har svårt att se vad hon ska göra med det utan att röja att det är jag som berättat.
Om jag är ärlig och berättar oanonymt sas så är jag rädd att förvaltningschefen ska kalla in mig på sitt kontor tillsammans med min kollega också ska jag sitta där och förklara mig (ja, det är en väl beprövad metod av förvaltningschefen). Jag vet att jag inte har en chans i det läget, jag kommer inte bli trodd.
Jag skulle kunna gå direkt till kommunchefen, men har svårt att se att det blir någon skillnad.
Av rent egoistiska skäl ä jag också försiktig eftersom jag försöker jobba mig upp i organisationen och har inte lust att det ska skita sig till ingen nytta så att säga.
Det som jag mår sämst över är så klart kränkningarna som brukare blivit utsatta för som jag inte anmäler...
Bukeoraklet, vad gör man? Finns det några visdomsord? Är det bara att ta sig i kragen, ösa på med civilkurage och säga allt jag hört, trots att mycket "bara" är andrahandsinformation och rykten?
Jag jobbar inom en offentlig förvaltning, område funktionshinder. Kollegan tråden berör jobbar som chef direkt under förvaltningschefen. Jag har ytterligare en chef mellan mig, har tidigare jobbat direkt under förvaltningschefen. Mycket av informationen som jag kommer skriva om är andrahandsinformation då jag har släkt och vänner som varit anställd direkt under min kollega. Väldigt lite är sådant jag faktiskt själv hört/varit med om, vilket gör att jag inte riktigt vet hur jag ska gå vidare. Det är helt enkelt massa rykten och många saker kan jag inte ta upp utan att också avslöja vem jag fått informationen från.
Jag kommer skriva ett antal exempel på felaktigheter.
1. Allvarliga missförhållanden
Min kollegas barnbarn är anställd i verksamheten. Denna person ska vid (minst) två tillfällen kränkt brukare allvarligt genom hot och inlåsning. När min släkting får kännedom om detta och tar upp det med sin chef får hon till svar dels att chefen ska ta i tu med detta, men också att brukarna accepterar chefens barnbarn för den hen är. Case closed. Jag har givetvis uppmanat min släkting att skriva avvikelse och anmäla det vidare, men denne är för rädd om sitt jobb. Andra har "blivit av" med sina jobb för mindre saker än så (läs: pressats till att säga upp sig).
2. Uppenbara lögner
Min kollega ljuger något kopiöst. Denne vänder kappan efter vinden och håller med alla hon pratar med. Det har lett till en mängder av missförstånd, att människor tror de har rätt till saker de inte har m.m. Jag har personligen talat om detta för förvaltningschefen, jag har till och med haft bevis. Men förvaltningschefen låtsas inte om det, beskyddar min kollega på alla vis, påstår att det är jag som missuppfattat m.m.
3. Arbetsrättsliga vidrigheter
Min kollega har en förhållandevis stor del av sin släkt anställd under sig, i alla fall mångt mycket mer än jag hört talas om på något annat ställe.
Just nu går det ett rykte att min kollegas syster jobbar 75% och får lön för 100%. Det löses tydligen genom att systern stämplar in en dag i veckan manuellt i efter hand, utan att varit på jobbet. Förklaringen till detta ska enligt min kollega vara att systern får det som kompensation för att hennes man tar hand om verksamhetens bilar (vilket ska göras av upphandlad bilfirma, så klart).
En annan släkting och dennes fru är också anställd. Frun har varit föräldraledig det senaste året. Trots detta har hon "jobbat" ett antal dagar, men har då officiellt inte jobbat. Utan hon har jobbat istället för sin man när han "inte känt för att jobba", utan att meddela chefen, utan att ändra arbetspass, utan att vara schemalagd. Hon har åkt till jobbet, han har stämplat in i efterhand. Hon har under sin föräldraledighet inte fått lön för en enda dag, men hon har varit på jobbet istället för sin man. Detta han min kollega delvis erkänt för mig, helt utan att skämmas utan med ursäkten att "det spelar ju inte henne någon roll".
Samma man är anställd heltid men är aldrig fulla dagar på jobbet, han anländer någon timma efter de andra, åker ofta hem tidigt, går till affären och handlar för privat bruk innan han går hem osv. Helt öppet och utan att smussla.
Ovanstående täcker väll problematiken ganska bra, även om det finns fler exempel. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra med informationen.
Dels är det väldigt svårt för mig att berätta ovanstående utan att berätta vem jag fått veta det av. Tro mig, jag har försökt få dem att berätta det själva, men inte lyckats än.
Jag skulle kunna gå till min chef och berätta, men jag har svårt att se vad hon ska göra med det utan att röja att det är jag som berättat.
Om jag är ärlig och berättar oanonymt sas så är jag rädd att förvaltningschefen ska kalla in mig på sitt kontor tillsammans med min kollega också ska jag sitta där och förklara mig (ja, det är en väl beprövad metod av förvaltningschefen). Jag vet att jag inte har en chans i det läget, jag kommer inte bli trodd.
Jag skulle kunna gå direkt till kommunchefen, men har svårt att se att det blir någon skillnad.
Av rent egoistiska skäl ä jag också försiktig eftersom jag försöker jobba mig upp i organisationen och har inte lust att det ska skita sig till ingen nytta så att säga.
Det som jag mår sämst över är så klart kränkningarna som brukare blivit utsatta för som jag inte anmäler...
Bukeoraklet, vad gör man? Finns det några visdomsord? Är det bara att ta sig i kragen, ösa på med civilkurage och säga allt jag hört, trots att mycket "bara" är andrahandsinformation och rykten?
) som kan stötta dig och höra vad som sägs och begära möte med personalchefen och den berörda chefen.
