Happ, nu är det gjort.
Det gick åt skogen.
Jag fick smärtstillande och lugnande, kände mig inte lugn för 5 öre, bad om mer men de sa att jag hade maxdos, att de inte kunde ge mer för då var det fara för min andning.
Vid första kröken tog det "stopp", det kändes som att 10 knivar stack mig i magen, det gick bara inte.
Jag kände ju hur jag spände mig som fan, och jag var ju inte minsta lugn eller påverkad så då var det jättesvårt att inte spänna mig.
Så det gick inte. Är så jävla besviken, har haft ångest och laddat för detta i nästan 10 månader och har haft en helvetesvecka med koloskopidieten å förstoppning.
Jag var inte minsta väck efteråt heller, kan det vara så att midazolam inte biter på mig eller kan dom gjort nåt fel?
Jag vet flera som blitt så väck av det att de inte ens kommer ihåg va de varit med om.
Nu är jag ju jätterädd för att göra "värre" saker på midazolam om det inte ens biter.
Det enda hon hann se var att det var nå... va hon nu kalla det.. prickar/skav/sår på tarmen som hon trodde berodde på ipren. Jag tar kanske 1 ipren i månaden så jag har ingen aning om hur hon koppla det, får alla sånna sår på tarmen av ipren eller vadå? Imorgon ska jag göra en röntgen av tarmen, man sprutar in vätska. Då kan man inte se slemhinnorna utan det är mest för att utesluta tumör som jag förstod det. Ska man göra kolo igen behöver jag sövas å det kommer behöva göras iom att pappa har cancer där och det kan vara ärftligt. Men vi skulle inte göra det inom en snar framtid, som jag tolkar det.
En dag till utan mat.... åhhhhhhhhhhh allt i matväg verkar så himla gott *hejhönsbuljong*
