lösa hundar -igen... *långt*

[Gabbi]

Sv: lösa hundar -igen... *långt*

Ja, jag håller med, det är ansvarslöst att ha sin hund lös om man inte har kontroll på den.

Och det går alldeles utmärkt att träna en hund att acceptera andra hundar. Som du förhoppningsvis fattar själv så börjar man inte med att släppa fram en lös hund vind för våg, utan man kanske börjar med att ha en lös hund 50 meter bort, och munkorg på sin egen, och staket emellan, eller vad som nu krävs för att hålla säkerheten.
Det är liksom så den mesta hundträning går till, man börjar med superlåga krav, och ökar på allteftersom hunden lär sig.

Och hur håller man sig till dessa superlåga krav när kretis och pletis jäkla hundar rusar runt som skottspolar bara för att solen tittar fram på sommaren?

 

[Lady_A]

Sv: lösa hundar -igen... *långt*

Jag vet ju inte varför hon har ont, emn ibland så kan vissa hundar fungera bättre på metacam än rimadyl (samma typ av preparat, men lite olika jämför alvedon/ipren tex)
Annars finns ju starkare grejjer än NSAID (=ntinflammatoriskt) att ta till, som man kan få av vet om det behövs tillfälligtvis...

Saker som hålla hd slank och sjukgymnastik antar jag att man inte behöver nämna för dig, du kan ju hund.

 

[Yrja]

Sv: lösa hundar -igen... *långt*

Jag har också svårt för människor som reagerar starkt och säger saker som mest känns som hot och skrämsel, som att jag ska vara glad att min hund inte blev uppäten. Vill man ha ett samarbete är det inte rätt sätt att bemöta människor på.

Jag slutar inte förvånas över hur dåliga människor är på just detta - bemötande av andra människor, i olika situationer, ofta med en sinnesstämning som inte är på topp. Och sen undrar man varför personen man beter sig illa mot inte ger en ngn positiv respons.

Visst kan hundägaren som haft sin hund lös då vara den mogna i konversationen och hjälpa till att återfå en vuxen ordväxling och diskussion, men med dagens mycket opedagogiska människor (som det verkar iaf) så ska man inte ta för givet att man blir moget bemött om man själv beter sig illa. Det finns för mycket stolthet skulle jag gissa, och man har svårt att ta kritik. Jag vet själv hur det är när man blir tilltryckt utan att ens ha fått en chans att förklara. Det är ibland jävligt nära att det smäller, som det känns iaf.

Jag säger inte att det är ok att ha sina hundar springandes lösa vind för våg men bemötandet ska ändå alltid vara moget och vuxet tycker jag. Man kan fråga vad som var orsaken till detta. Kanske är hon tom ute med grannens hund som plötsligt behövt åka in till sjukhuset, och inte fått veta allt som kanske är viktigt att veta, än. Det går att bemöta människor på ett positivt sätt och prata om det som hänt - kanske är personen i fråga mycket mottaglig för informationen du har att delge, men ditt bemötande avgör snabbt hurvida personen kommer att bry sig om det du säger ett gå därifrån med en sur min och tycka att du är en jävla idiot själv. Och hur lyckad är en konversation/tillrättavisning om den slutar med att båda går därifrån och tycker att den andra är en idiot?

Gå fram, ta i hand och presentera dig. Var artig, visa respekt och ta allting från början utan att fördömma personen i förväg för att vara en idiot som inte har ngn koll på sin hund.

Ta det lugnt. Ge människor än chans.