Jag har haft mycket tankar om livet på sistone, sannolikt för att det förändrats mycket på kort tid men också för att jag upptäckt att tiden går. Jag vill inte bli gammal och känna att jag inte gjorde det jag ville. Så dök en intervju med en äldre kvinna upp i mitt flöde och de frågade henne vad lycka var, och hon svarade ”to be excited for things”. Att vi som barn kan bli så upprymda och exalterade över saker men att vi som vuxna ibland tappar bort den känslan. Så det pratade jag och mamma om över en lunch idag och hon sa ”Ja, och det behöver man ju sällan ens fundera på vad det är. Man vet”.

Så, vad gör dig excited, och gör du tillräckligt av det i livet? Att vara i skogen, eller klappa djur, vika papperssvanar, springa, klättra i berg, skriva, dansa?
Jag blir exalterad när jag är utvilad och ätit ok.
Perioder när jag är trött är som en minidepression där ett grått skynke är över mig och allt är likgiltigt på nåt vis.
Lite mer ledigt och plötsligt blir jag exalterad och inspirerad av massa saker...
 
Lycka för mig är att få göra saker under min vakna tid som jag tycker är roliga, på olika sätt. Att inte känna sig tvingad att göra trista saker man inte ser någon mening med

Jobba ihop med drivna kollegor i roliga projekt som driver mänsklighetens kunskap framåt
Laga mat (vilket är ständigt pågående projekt)
Vara ute med hästarna och jobba
Gå på bio med barnen
Laga någon grej och slippa köpa nytt
Gå i skogen och se en flock hjortar hoppa förbi
Hitta en död björk med ostronskivling växande i stammen
Se en förväntansfull 30-årig häst skutta och hopp ut på vårens första bete ihop med ettåringarna

Någon större känsla av upprymdhet krävs inte.
 
För mig handlar lycka mycket om individuell frihet och tillgång till att använda den friheten. Vilket speglar min politiska livsåskådning, där vi måste hjälpa varandra att få tillgång till den friheten - på så många plan, där verkligen inte alla kan fixa det på egna arv, händer och fötter.
 
Jag kanske är tionde på bollen här, men att barn blir upprymda över saker är nog för att de har så mycket nytt att upptäcka. Så att upptäcka och uppleva nya saker tror jag har en stor del. Det kan vara allt från en ny författare, en resa, en ny maträtt, nya insikter som rör jobbet och livet, gå på teater, osv. Jag tror dock inte att det riktigt går att upptäcka nytt på samma sätt som när man var barn.

Sedan mitt äldsta barn blev tillräckligt gammalt för att liksom upptäcka nya saker på det där mer medvetna sättet inser jag vad himla häftigt det är att få vara med när hon upptäcker nya saker! Att få se saker ur hennes perspektiv och uppleva hennes upprymdhet över något nytt. Det spelar ingen större roll att jag själv gjort eller sett något massor av gånger, det blir liksom lika spännande igen.
 
Sedan mitt äldsta barn blev tillräckligt gammalt för att liksom upptäcka nya saker på det där mer medvetna sättet inser jag vad himla häftigt det är att få vara med när hon upptäcker nya saker! Att få se saker ur hennes perspektiv och uppleva hennes upprymdhet över något nytt. Det spelar ingen större roll att jag själv gjort eller sett något massor av gånger, det blir liksom lika spännande igen.

Jag tänkte på det en stund efter att jag hade skrivit mitt inlägg - att bli förälder (som jag inte själv är) är ju verkligen att upptäcka något nytt och därefter få följa barnet i dess upptäckter av livet! :)
 
Härlig tråd att läsa! ❤️

Jag var en väldigt lättexalterad person med starka känslor tidigare, men efter några händelser i livet funkar jag inte så längre och nu försöker jag hitta ett sätt att leva bra med den här nya personligheten jag har. Jag skulle nog också ha klassat exalterade stunder som lycka tidigare, men nu försöker jag hitta annat.

För 2,5 veckor sedan fick jag en leverans av en hög med 11 ton jord. Den jorden ska flyttas till en annan del av tomten, och varje ledig stund så har jag skottat jord och kört skottkärrelass, fast besluten att jag ska kunna flytta 11 000 kg med mina muskler.

Och att göra det - att skotta skyffel efter skyffel och gå med skottkärran fram och tillbaks, fram och tillbaks - får mig verkligen att må bra. Jag har svårt att avbryta och gå in, och första dagarna körde jag helt slut på kroppen. Men det känns bara så ENORMT belönande att bara kötta på!! Jag förstår knappt varför. Jag vill inte ens att högen nånsin ska ta slut! 😁

Men större delen av mitt liv har jag haft olika hälsoproblem som har gjort det omöjligt för mig att göra en sånhär sak. Nu mår jag däremot riktigt bra i kroppen, och känslan att efter 51 år av begränsande ohälsa äntligen ha en fungerande kropp och kunna kötta på fysiskt på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt för mig - det känns tamejfan som lycka!
🙏
 
I gar och i forrgar hade rekryterings teamet fran jobbet en klad insamling till barnen i var stad. Nu ar bussen vi anvande (en liten buss, for 20 personer) overfylld med klader som ska levereras till skoldistriktet pa Mondag formiddag.

Bara att tanka pa alla nya frasha klader for de som inte har ar lycka ... att sta utanfor affaren och prata med manniskor som i vissa fall handlar for hundratals us dollars ar lycka ... mannen som kom ut fran affaren med ett flak vattenflaskor och tva stora juice flaskor och fragade om vi kunde ta det for han hade inga fler pengar och insag inte att vi stod dar nar han gick in ... det ar lycka. Att vara sa priviligierad att jag och min familj aldrig behovt sadan hjalp ... det ar lycka

Att fa en teckning fran 6-ariga barnbarnet som sager "I :heart Farmor" ... det ar lycka.
 
Jag vaknar varje morgon och känner mig lycklig, att få må bra, försöker se nåt positivt i allt, gnäller nån över vädret så säger jag "det regnar ju inte".

För 2 år sen låg jag på op-bordet i drygt 8 timmar och tog bort det mesta av en hjärntumör, har även blivit strålad i huvet, senaste gången i somras, harnfortfarande en tumörrest kvar. Varje dag är en lycklig dag!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp