Lycklig, lyckligare, lyckligaste jag!!!

[zoccer]

Tänk att det tog 30 år innan min stösta dröm gick i uppfyllelse!!! När jag var 11år var min största dröm att få en egen häst, nu 30 år senare har den gått in. . En alldeles egen vacker travarnordis har jag fått!!!!! Var på vår första AR träning i helgen "löjligt salig", allt är alldeles underbart just nu, var bara tvungen att få lätta mitt hjärta någonstans där jag vet att andra vet hur suveränt kul det är att rida å träna AR med en egen bästhäst.

 

[Sirisiri]

Jag vet hur det känns... Jag har också haft som största dröm i massa, massa år att få en egen häst. Är fortfarande så där löjligt lycklig fast jag haft honom i snart ett år nu.

 

[wennstrom]

Vi sitter i samma sits, du och jag. Jag har närt min dröm nästan lika länge som du, aldrig gett upp hoppet eller släppt taget om den. Nu står han där i hagen och tittar på mig genom flyweilen och jag skulle bara vilja ta honom i famnen och ge honom världens kram! Har haft honom i tre år och blir fortfarande nästan tårögd när jag tänker på att han är min!
Jag förstår dig!!

 

[Tez1]

Jag som tyckte mina 20 års väntan på en egen häst var en evighet.
Lycka till till er båda.

Mvh T

 

[Immer]

Är det någon som slår mitt "vänterekord" då? 37 år....

Lycka till!

Immer

 

[emindy]

har man rätt att vara överlycklig över sin underbara häst även om man bara var hästlös i två år?

 

[zoccer]

Ja, vilken underbar känsla det är!! Härligt att det är fler som får uppleva den. Man har ju i så många år längtat men alltid fått stå tillbaks för barn och familj gått i första hand. Mina döttrar har ponny och foderhäst som jag hjälpt/hjälper till med men det blir ändå inte detsamma som att ha en egen. Han är min och vi ska bli gamla tillsammans å njuta av allt som gör livet bra "superhärlig känsla". Med tillägg att vi förhoppningsvis får vara friska och hela. Man är ju inte purung längre :smirk: men inte hjärtat är friskt . Hoppas du o din häst får många härliga år tillsammans.

 

[zoccer]

Jaadå! Två år kan vara alldeles för länge om man tänker på det så här efteråt, skulle helst inte velat vara utan någongång.

 

[emindy]

i mitt fall var det nog bara bra att vara utan ett tag så att jag fick känna av suget i hästtarmen ordentligt

Jag hoppas att du också får en massa år med din häst!

 

[lilla_mamma]

Kul, kul! Det häftigaste av allt tycker jag är att när det gäller hästar blir man aldrig äldre än tretton. Man pratar häst med sina kompisar på precis samma sätt, man har älsklingshästar på samma sätt och man duttar och pular på samma sätt. Och det är precis lika kul som när man var tretton på riktigt.

Det är något som karlar brukar ha svårt att förstå.

 

[zoccer]

Ja, min sambo får ett smått desperat uttryck när han märker att det börjar dra ihop sig till hästprat och jag börjar se tendenser hos honom som stämmer med ett kåseri i hästfynd som Carina Dahl skrev för ganska länge sen. Har för mig att hon slutade vara sambo där. Har försökt inviga honom i hästarnas underbara värld men med mindre lyckade resultat. Bäst var när jag tog med honom på ridlektioner i westernridning. Han hade klart uttryckt sig "att fjanta runt som vi gjorde" :smirk: var inget för en karl så sagt å gjort Westernridning måste vara grejen, anmälde oss å iväg vi for. Till saken hörde att det är en bra bit att åka för att komma till den här ridskolan så jag tyckte att det var lika bra att vi fick lära oss så mycket som möjligt =satte upp oss för en dubbellektion . Kan säga att det blev mycket puss å blås på hans lilla rumpa när vi kom hem. Jag fick ligga i rätt ordentligt för att blidka honom att åka med igen, men han kände väl trycket på sig så han följde med ytterligare en gång. Då iklädd långkalsonger under jeansen ska tilläggas (sommarvärme ute), han kunde för sitt liv inte begripa varför det inte ens fanns en öl att köpa där vi skulle ju rida Wild west you know=öl å whiskey ett måste, det hade han sett i filmer 'a la John Wayne. Det slutade med att min väninna som var med skrattade så tårarna rann jag höll på att ramla av å min karl hade lärt sig säga WOW så varenda häst i manegen stannade. . Det blev inga fler lektioner, tyvärr ska sägas å min kära sambo har lyckats slingra sig undan alla mina försök att få med honom i hästkamratkretsen.

Oj nu hamnade jag allt långt utanför vad jag tror att det här forumet ska innehålla hoppas att jag blir förlåten å ska försöka förhålla mig lite seriösare i fortsättningen då jag för det mesta läser allt som skrivs här, det finns så mycket duktiga å kunniga människor här. Har lärt mig massor bara av att läsa alla trådar

 

[Fifflan]

Du är jätteförlåten!
Min karl följer faktiskt med ut i skogen ibland. Vi skrittar och travar bara än så länge, men vänta bara...

 

[lilla_mamma]

Stenkul beskrivning!

Min gubbe tyckte det blev kul först när han fick börja galoppera. Allt annat var mesigt.

Det retfulla är att den slusken har medfödd talang, och det har inte jag.

 

[wennstrom]

Detsamma!

 

[zoccer]

Det är kul när de försöker, våra hästar har inte varit så ridna att det direkt varit lämpligt att sätta upp en nybörjare. Nästan helt oridna och ingen direkt styrning på dem, men nu har de börjat arta sig och jag får koppla på stora charmen så kanske jag lyckas få med honom på en tur igen.

 

[zoccer]

Ja visst är det kul när de bara sätter sig upp å det bara funkar, medan jag slet som en blå för att försöka vända ut å in på allt jag lärt mig på ridskola tidigare, han tyckte nog precis som din gubbe att det enda som var nåt att ha var galoppen.

 

[LindaLo]

Vi sitter i samma sits, du och jag. Jag har närt min dröm nästan lika länge som du, aldrig gett upp hoppet eller släppt taget om den. Nu står han där i hagen och tittar på mig genom flyweilen och jag skulle bara vilja ta honom i famnen och ge honom världens kram! Har haft honom i tre år och blir fortfarande nästan tårögd när jag tänker på att han är min!
Jag förstår dig!!

Jag går i höstköpartankar men jag kan säga att det är mycket om och men just nu. Har fått napp på något som jag tror eventuellt kan vara något för mig men jag är så osäker. Är det rätt, klarar jag av det osv..

Det är otroligt kul att läsa inläggen från sånna som er, som aldrig tröttnar på sin häst. Jag hoppas och önskar innerligt att jag blir en sån hästägare (annars är man väl ingen riktig hästägare?!) Men jag kan inte tänka mig att jag efter 15år med ridskola, x antal sköthästar, x antal hyrhästar, miljarder hästböcker, kurser, utlänska hästar och hästjobb i tyskland skulle tröttna. Men jag vet ju inte. Det är det som gör mig så otroligt osäker.


Åååh..

 

[wennstrom]

När jag skulle köpa pållen, var jag dönervös!
Klarar jag verkligen det här, har jag råd, har jag tid, kan jag överhuvudtaget rida...??? Miljoner frågor, miljoner tveksamheter. Det var nästan lika illa som när jag väntade första barnet.
Jag tycker att det låter som om du har ett genuint hästintresse. Jag har tvivlat många gånger. Under flera år resignerade jag för tanken att jag nog aldrig skulle få en egen häst, men längst inne i hjärtat levde drömmen ändå kvar.
När chansen väl kom trodde jag inte att den var genomförbar. Såg annonsen, men gjorde inget, för jag hade läst så många annonser förr. Så råkade jag nämna det för en kompis, hon pratade med sin pappa och så fick jag billig stallplats hos dem. Ringde på annonsen med hjärtat i halsgropen, det var ju minst en vecka sen jag sett den i tidningen och det skulle vara ett smärre under om hästen fanns kvar. Men, det gjorde han!
Låt inte tveksamheten hindra dig, när hästen väl finns där så klarar du situationen, tror jag. Det är väl bra att tänka igenom saken, naturligtvis, och vara förberedd, men det verkar som om du har god erfarenhet och god vilja. Ingen är perfekt. Jag tror du blir lycklig med din framtida häst och den med dig! Lycka till!!

 

[zoccer]

Ta chansen du ångrar dig inte, var också jättenervös och visste inte hur jag skulle klara det, men nu när han står där i hagen är alla tvivel borta. Precis som Wennström skriver (klok kvinna) så verkar du veta vad det innebär att ha en egen häst och intresset blir inte mindre för att man äger en utan tvärtom, man blir lite nyförälskad i hela hästkonceptet igen så låt inte tveksamheten hejda dig