Min 8-veckorsvalp morrar åt mig när han sitter i knät

[Misspandarin]

Hejsan! Jag har en valp på 8 veckor, han är en blandras mellan rottweiler och pitbull med en släng av mastiff. Han har bara varit här hemma i fyra dagar men redan första dagen så började han morra åt oss. Anledningen till att jag skriver här och inte riktigt vet hur jag ska hantera det är för att han kommer självmant och sätter sig i knät på en, och i 2 fall av 10 när man lägger armarna om honom så börjar han morra. Jag antar att det är att han blir osäker och obekväm, och jag har försökt lösa problemet genom att ignonera hans morrningar och hålla han stadigt i famnen tills han slutar morra och slappnar av, innan han slappnar av har han dock redan gått igenom morr, öppen mun-morr och försöka bita-stadierna. Jag tar det kanske på mer allvar än jag borde, men med hans raser och att detta börjat så tidigt så kan jag inte hjälpa att bli orolig. Han blev veterinärbesiktigad för 4 dagar sedan och därav kan man utesluta att han har ont. Alla råd mottages med glädje.

 

[Monstermom]

Dels är det pratiga raser i honom, så det är inte säkert att det du tolkar som morr verkligen är (eller, vid det här laget, ursprungligen var) ett morr på det sätt du tänker dig. Dels är det helt normal kommunikation i valplek att morra så in i utan att det är något allvar bakom. Och dels finns det ett sätt som är riktigt bra för att se till att eventuella "riktiga" morr leder till värre problem, och det är att ignorera dem.

Om det är så att han säger "låt bli mig!" så tycker jag att du ska låta bli honom. Vill du lära honom att tycka om dina händer så gör det gradvis utan att trigga situationen där han säger åt dig att sluta. Du tvingar in honom i konflikt som han försöker lösa med eskalering, det kommer du att bittert ångra den dag han väger 40-50 kg och lärt sig att det är ingen idé att protestera artigt mot saker man inte gillar utan det är säkrast att gå direkt till bett.

Förutom det är det en lite bisarr sak att göra, att tvinga honom på det sättet. Jag vill inte alltid bli kramad, om någon som oönskat kramar mig bestämde sig för att hålla fast mig tills jag slutade protestera mot kramen och "gav upp" skulle jag innerligt hata idioten resten av våra liv. Inte något jag vill ha mellan mig och min valp.

Och så tycker jag att du ska leta reda på en trevlig och kunnig valpkurs/tränare pronto.

 

[Misspandarin]

Dels är det pratiga raser i honom, så det är inte säkert att det du tolkar som morr verkligen är (eller, vid det här laget, ursprungligen var) ett morr på det sätt du tänker dig. Dels är det helt normal kommunikation i valplek att morra så in i utan att det är något allvar bakom. Och dels finns det ett sätt som är riktigt bra för att se till att eventuella "riktiga" morr leder till värre problem, och det är att ignorera dem.

Om det är så att han säger "låt bli mig!" så tycker jag att du ska låta bli honom. Vill du lära honom att tycka om dina händer så gör det gradvis utan att trigga situationen där han säger åt dig att sluta. Du tvingar in honom i konflikt som han försöker lösa med eskalering, det kommer du att bittert ångra den dag han väger 40-50 kg och lärt sig att det är ingen idé att protestera artigt mot saker man inte gillar utan det är säkrast att gå direkt till bett.

Förutom det är det en lite bisarr sak att göra, att tvinga honom på det sättet. Jag vill inte alltid bli kramad, om någon som oönskat kramar mig bestämde sig för att hålla fast mig tills jag slutade protestera mot kramen och "gav upp" skulle jag innerligt hata idioten resten av våra liv. Inte något jag vill ha mellan mig och min valp.

Och så tycker jag att du ska leta reda på en trevlig och kunnig valpkurs/tränare pronto.

Haha lite så känner jag också, dock är det den infon jag har fått när jag försökt ta reda på hur man ska gå till väga, och eftersom jag skrev här nu så visar det att jag heller inte är bekväm med denna övning har även pratat med uppfödaren och hon berätta att även hans mamma morrade när hon var 8 veckor. Jag har kontaktat flera hundcoachar men väntar fortfarande på svar, men tack så hemskt mycket för ditt svar, känns skönt att höra en annan väg att gå, för givetvis är det sista jag vill att han ska bli obekväm eller aggressiv när han blir äldre

 

[Monstermom]

Haha lite så känner jag också, dock är det den infon jag har fått när jag försökt ta reda på hur man ska gå till väga, och eftersom jag skrev här nu så visar det att jag heller inte är bekväm med denna övning har även pratat med uppfödaren och hon berätta att även hans mamma morrade när hon var 8 veckor. Jag har kontaktat flera hundcoachar men väntar fortfarande på svar, men tack så hemskt mycket för ditt svar, känns skönt att höra en annan väg att gå, för givetvis är det sista jag vill att han ska bli obekväm eller aggressiv när han blir äldre

Bra. Och kolla upp "coacherna"(?) du vänder dig till! Grannens kusins barnbarns svågers barndomsvän är hundexpert på noll-komma-noll-fem sekunder om man andas att man har något problem. Vad har de för utbildning, hur jobbar de, vad har de för erfarenhet, är de med i Sveriges Hundföretagare, tex.

Vänd dig rätt från början istället för att betala dyrt (både i pengar och elände) för att du hamnade hos någon som inte visste vad hen sysslade med. Framförallt med den typ av raser du har i din är det lätt att hamna fel upplever jag.

 

[Misspandarin]

Bra. Och kolla upp "coacherna"(?) du vänder dig till! Grannens kusins barnbarns svågers barndomsvän är hundexpert på noll-komma-noll-fem sekunder om man andas att man har något problem. Vad har de för utbildning, hur jobbar de, vad har de för erfarenhet, är de med i Sveriges Hundföretagare, tex.

Vänd dig rätt från början istället för att betala dyrt (både i pengar och elände) för att du hamnade hos någon som inte visste vad hen sysslade med. Framförallt med den typ av raser du har i din är det lätt att hamna fel upplever jag.

Du är en pärla! Tack så hjärtligt för att du tog dig tid!

 

[Monstermom]

Du är en pärla! Tack så hjärtligt för att du tog dig tid!

Inga problem - det är jättebra att du frågar!

 

[Blandrastik]

Hejsan! Jag har en valp på 8 veckor, han är en blandras mellan rottweiler och pitbull med en släng av mastiff. Han har bara varit här hemma i fyra dagar men redan första dagen så började han morra åt oss. Anledningen till att jag skriver här och inte riktigt vet hur jag ska hantera det är för att han kommer självmant och sätter sig i knät på en, och i 2 fall av 10 när man lägger armarna om honom så börjar han morra. Jag antar att det är att han blir osäker och obekväm, och jag har försökt lösa problemet genom att ignonera hans morrningar och hålla han stadigt i famnen tills han slutar morra och slappnar av, innan han slappnar av har han dock redan gått igenom morr, öppen mun-morr och försöka bita-stadierna. Jag tar det kanske på mer allvar än jag borde, men med hans raser och att detta börjat så tidigt så kan jag inte hjälpa att bli orolig. Han blev veterinärbesiktigad för 4 dagar sedan och därav kan man utesluta att han har ont. Alla råd mottages med glädje.

Jag håller med @Monstermom om pratiga raser, sjugosjutton olika modeller på morrning, ta det successivt och så. Men jag hade också ställt mig frågan "Varför morrar min valp?" Om det är nu ett "låt-mig-vara-morr", varför känner den att det behövs? Uppfödd under tuffa förhållanden, fått kriga för maten?

 

[Sleepy]

Förutom det är det en lite bisarr sak att göra, att tvinga honom på det sättet. Jag vill inte alltid bli kramad, om någon som oönskat kramar mig bestämde sig för att hålla fast mig tills jag slutade protestera mot kramen och "gav upp" skulle jag innerligt hata idioten resten av våra liv. Inte något jag vill ha mellan mig och min valp.

Hear, hear.

 

[Sleepy]

Hejsan! Jag har en valp på 8 veckor, han är en blandras mellan rottweiler och pitbull med en släng av mastiff. Han har bara varit här hemma i fyra dagar men redan första dagen så började han morra åt oss. Anledningen till att jag skriver här och inte riktigt vet hur jag ska hantera det är för att han kommer självmant och sätter sig i knät på en, och i 2 fall av 10 när man lägger armarna om honom så börjar han morra. Jag antar att det är att han blir osäker och obekväm, och jag har försökt lösa problemet genom att ignonera hans morrningar och hålla han stadigt i famnen tills han slutar morra och slappnar av, innan han slappnar av har han dock redan gått igenom morr, öppen mun-morr och försöka bita-stadierna. Jag tar det kanske på mer allvar än jag borde, men med hans raser och att detta börjat så tidigt så kan jag inte hjälpa att bli orolig. Han blev veterinärbesiktigad för 4 dagar sedan och därav kan man utesluta att han har ont. Alla råd mottages med glädje.

Håll inte fast.

Prata lugnt och vänligt, ha en leksak i handen, bygg förtroende. Visa att du är en person att lita på.

 

[AlmostEasy]

@Misspandarin Morrar han först när du omfamnar honom och han ev känner sig trängd?

 

[Misspandarin]

Jag håller med @Monstermom om pratiga raser, sjugosjutton olika modeller på morrning, ta det successivt och så. Men jag hade också ställt mig frågan "Varför morrar min valp?" Om det är nu ett "låt-mig-vara-morr", varför känner den att det behövs? Uppfödd under tuffa förhållanden, fått kriga för maten?

Dom var sju valpar så så kan det mycket väl vara men vi var på besök och dom verkade ha det bra

 

[Misspandarin]

@Misspandarin Morrar han först när du omfamnar honom och han ev känner sig trängd?

Asså det låter säkert på min formulering att jag verkligen KRAMAR men alltså ibland räcker det att armarna är lite runt han med utrymme och han morrar, och då har jag alltså bara haft kvar armarna för att visa att han inte har något att vara rädd för, men eftersom att han då eskalerat så försökte jag hitta en annan lösning så känner han sig trängd är han fruktansvärt känslig, men mycket möjligt

 

[Marje]

Asså det låter säkert på min formulering att jag verkligen KRAMAR men alltså ibland räcker det att armarna är lite runt han med utrymme och han morrar, och då har jag alltså bara haft kvar armarna för att visa att han inte har något att vara rädd för, men eftersom att han då eskalerat så försökte jag hitta en annan lösning så känner han sig trängd är han fruktansvärt känslig, men mycket möjligt

Vissa hundar är "känsligare" än andra när det gäller hantering och närhet. Jag har en hund på 5 år som alltid vill ligga nära och med kroppskontakt. Han söker sig aktivt så nära som möjligt för att vila både i soffa och säng, men han tycker INTE om att bli klappad eller kramad. Om jag kramar eller håller om honom (även utan att hålla i) så markerar han genom att morra. Han är osäker kring hantering och behöver känna att han har kontrollen i situationen och kan välja att lämna om han vill, samtidigt som han då har ett stort behov av närhet.

 

[AlmostEasy]

Asså det låter säkert på min formulering att jag verkligen KRAMAR men alltså ibland räcker det att armarna är lite runt han med utrymme och han morrar, och då har jag alltså bara haft kvar armarna för att visa att han inte har något att vara rädd för, men eftersom att han då eskalerat så försökte jag hitta en annan lösning så känner han sig trängd är han fruktansvärt känslig, men mycket möjligt

Okej, så vid beröring alltså? Är det bara när armarna sluter om eller även vid klappar och smek? Han morrar inte om du gör en ansats att flytta dig, typ "jag ska bara sätta mig mer bekvämt"?

 

[Misspandarin]

Okej, så vid beröring alltså? Är det bara när armarna sluter om eller även vid klappar och smek? Han morrar inte om du gör en ansats att flytta dig, typ "jag ska bara sätta mig mer bekvämt"?

Nejnej? Bara när armarna sluter om, och heller inte alltid, utan nån gång då och då, därav är det så jäkla svårtolkat han morrar inte när jag flyttar på mig, dock kan han morra ibland om jag behöver flytta han lite när han sover, men det fattar jag ju med att han gör vem hade inte!

 

[AlmostEasy]

Nejnej? Bara när armarna sluter om, och heller inte alltid, utan nån gång då och då, därav är det så jäkla svårtolkat han morrar inte när jag flyttar på mig, dock kan han morra ibland om jag behöver flytta han lite när han sover, men det fattar jag ju med att han gör vem hade inte!

Vad skönt! Då låter det hela ganska odramatiskt Du har redan fått så bra råd och så jag kanske bara upprepar vad som redan sagts men ja, det låter som att han helt enkelt har integritet och ber om space. Morr i säg är inte av ondo utan är en helt naturlig del i kommunikationen. En väldigt tacksam sådan för oss hussar och mattar då tyst kommunikation med enbart kroppsspråk och minspel kan vara svårare att tyda och vi riskerar att missa viktiga signaler.

Så ja, han är schyst som ger dig en "hands up" när det blir lite väl närgånget för hans smak. Att respektera varandras personliga space är viktigt och detta ska vara ömsesidigt, alltså om du vill att han ska respektera dig när du tycker att han är för närgången är det viktigt att visa honom samma respekt tillbaka.

Ni är fortfarande nya för varandra och när han förstår att han kan göra sig förstådd hos dig och att "Stopp! Min kropp!" respekteras ökar chanserna att han med tiden kommer vara bekväm med/uppskatta även den typen av närhet, men skulle det visa sig att han är en sådan hund som alltid kommer ha svårt för pussar och kramar så måste det också få lov att vara okej.

Om han på eget initiativ kravlar upp i ditt knä och en situation uppstår som gör dig obekväm kan du väldigt odramatiskt och lugnt lyfta ner honom på golvet igen

 

[Misspandarin]

Det låter superbra, är så jävla glad att jag skrev en tråd om detta och höra folk som har hundar ge åsikter istället för googla där alla tror sig vara experter. Tack så hjärtligt för din tid!

 

[AlmostEasy]

Det låter superbra, är så jävla glad att jag skrev en tråd om detta och höra folk som har hundar ge åsikter istället för googla där alla tror sig vara experter. Tack så hjärtligt för din tid!

Men åh, självklart! Och för att hänvisa till det @Monstermom sa så är en bra och kunnig tränare verkligen a och o. Var kräsen i ditt val och vänta inte för länge. Det är bra mycket enklare och trevligare för er båda att jobba förebyggande och eventuellt göra små justeringar än att i efterhand behöva åtgärda något som kommit att växa sig stort. Lycka till med din vovve!

 

[Gnist]

Mina drygt 7 veckor gamla valpar morrar när de är glada, när de är busiga, när de är övertrötta, när de är purkna på syskon/man gör något de inte vill, när man lyfter upp dem, när de busar osv osv. Det är bara såna valpar är, så jag fäster ingen större vikt vid morrande när de är såpass unga. Bär jag dem och de morrar så får de höra att de är söta och så pussar jag på dem Blir de alltför vildsinta, vilket händer.. Det är ju ändå terriers, så föser jag undan dem, avleder och ignorerar själva morrandet.

 

[Cattis_E]

Nejnej? Bara när armarna sluter om, och heller inte alltid, utan nån gång då och då, därav är det så jäkla svårtolkat han morrar inte när jag flyttar på mig, dock kan han morra ibland om jag behöver flytta han lite när han sover, men det fattar jag ju med att han gör vem hade inte!

Du har redan fått bra tips. Men hoppa över om slutandet och låt valpen "bara ligga där" och "beröra lite lagom" då och då men ge paus ibland emellan.
Som någon sa, att ibland avdramatisera med favoritleksaken om den börjat bli lite upprörd (vilket kan vara något slags stress/osäkerhet).
Inte tränga dig på, vilket är precis vad du gör när du lägger armarna om.
Jag vill inte heller alltid bli kramad, speciellt inte av någon jag knappt känner.
För en liten valp är ju armar rätt stora hinder och de är runt den. och den kan känna sig instängd. Nästan som det inte finns nån bra flyktväg om det skulle behövas. Vet inte om du rider men tänk dig att gå in till en okänd häst och så finns det ingen boxdörr och du måste över något för att komma ut.

Det du kan vara vaksam på är väl om den morrar när du "klämmer" på ett visst ställe på den. Då kan den ju vara öm där. Men det låter absolut inte så i detta fallet.