Min man flirtade på nätet

Tror att han har lite annorlunda syn på "pratandet" än vad jag har tyvärr. När jag undrar så ältar jag. Han har "ju sagt hur det var"..
"Det räcker inte. HUR var det? Var skulle det sluta? Skulle ni träffas? Ville du ligga med henne? Varför gjorde du det? Saknar du något mellan oss? Förstod du hur jag skulle känna? Hur ska vi gå vidare nu? Hur ska vårt förhållande se ut? Hur ser du på ärlighet mellan oss? Om ditt förhållande är viktigt för dig, om jag är viktig för dig, måste du visa mig respekten att svara på mina frågor" Osv.

Du behöver gå på honom hårdare. Men jag tycker att till och med det du skriver här är halvkvädna visor. Du låter fortfarande mest benägen att sätta plåster på såret. Eller rättare sagt benbrottet.
 
"Det räcker inte. HUR var det? Var skulle det sluta? Skulle ni träffas? Ville du ligga med henne? Varför gjorde du det? Saknar du något mellan oss? Förstod du hur jag skulle känna? Hur ska vi gå vidare nu? Hur ska vårt förhållande se ut? Hur ser du på ärlighet mellan oss? Om ditt förhållande är viktigt för dig, om jag är viktig för dig, måste du visa mig respekten att svara på mina frågor" Osv.

Du behöver gå på honom hårdare. Men jag tycker att till och med det du skriver här är halvkvädna visor. Du låter fortfarande mest benägen att sätta plåster på såret. Eller rättare sagt benbrottet.

"Hårdare" håller jag inte med om, men som @spinxx skriver man måste veta vilka frågor man faktiskt vill ha svar på. Inte hårdare, men mer precist.
 
Han har nu skrivit till den andra kvinnan och bett om ursäkt och sagt att han ångrar sig. NU! Vem lurar han med det. Detta hade han aldrig gjort om inte jag kommit på honom med fingrarna i kakburken.
"Han vet att han aldrig berättat om detta för dig inte du kommit på det. Han vet också atthanhemskt gärna hade velat provköra denna kvinnan, men just nu är det inte säkert det är alls lika lockande."

#264

Han är en omogen, ansvarslös tölp.
 
"Det räcker inte. HUR var det? Var skulle det sluta? Skulle ni träffas? Ville du ligga med henne? Varför gjorde du det? Saknar du något mellan oss? Förstod du hur jag skulle känna? Hur ska vi gå vidare nu? Hur ska vårt förhållande se ut? Hur ser du på ärlighet mellan oss? Om ditt förhållande är viktigt för dig, om jag är viktig för dig, måste du visa mig respekten att svara på mina frågor" Osv.

Du behöver gå på honom hårdare. Men jag tycker att till och med det du skriver här är halvkvädna visor. Du låter fortfarande mest benägen att sätta plåster på såret. Eller rättare sagt benbrottet.

Det är precis dessa frågor jag "ältar" om. Svaren blir: Jag vet inte varför jag gjorde det. Det var inte planerat. Nähä, men varför började du chatta igen kvällen efter? "Jag vet inte". Hur skulle du spinna vidare på detta? Hur skulle du visa att du menar allvar med henne utan att jag fick reda på det? "Så långt skulle det inte gå, jag skojade bara". Tror du hon också tyckte det var roligt? "Det var dumt gjort.. Å så fortsätter det. Om o om igen. Jag har bytt sovrum. Jag orkar inte se honom.
 
Det är precis dessa frågor jag "ältar" om. Svaren blir: Jag vet inte varför jag gjorde det. Det var inte planerat. Nähä, men varför började du chatta igen kvällen efter? "Jag vet inte". Hur skulle du spinna vidare på detta? Hur skulle du visa att du menar allvar med henne utan att jag fick reda på det? "Så långt skulle det inte gå, jag skojade bara". Tror du hon också tyckte det var roligt? "Det var dumt gjort.. Å så fortsätter det. Om o om igen. Jag har bytt sovrum. Jag orkar inte se honom.

Troligen är svaret just nu att han inte har en aning! Han är i chock själv och är troligen väldigt förvånad över vad han gjort.
 
Det sa jag inte
Jag sa att jag kan inte vara tillsammans med en swinger, för vi har olika syn på hur ett förhållande ska se ut
Förstår du har jag menar?

Men det är rätt långt mellan en swinger och en som chattar eller umgås med sitt ex eller går ut och kommer hem sent (tidigt på morgonen). Jag vill inte heller ha en swinger, men har inga som helst problem med att min sambo umgås med sina ex eller är ute och kommer hem typ sist av alla
 

Kontrollbehov ger upphov till svartsjuka, inte tvärtom. Bristande förtroende ger upphov till svartsjuka, inte tvärt om. Låg självkänsla ger upphov till svartsjuka, inte tvärt om.

Det har jag väl ändå varit rätt så tydlig med?

Sen varifrån det bristande förtroendet, tilliten, den låga självkänslan kommer från, om det är så man är funtad eller om en partner svikit/betett sig illa och det är därför man känner så, det har jag däremot inte skrivit ett ord om. Orsakerna kan vara många och är därför inte speciellt väsentliga i en teoretisk diskussion egentligen.

Grunden till svartsjukan är oavsett orsaken till de känslorna som ligger bakom själva svartsjukan aldrig kärlek som vissa verkar tro och det är det som är poängen.
 
Det finns svartsjuka där man regerar på en situation, som i ts fall. Den man älskar sviker en. Hela ens värld rasar och man blir totalt galen, man kan inte tänka, man vill skrika högt, man blir tom inuti och väldigt ensam, ledsen och övergiven.

Fast det är inte svartsjuka du beskriver ovan, det är känslorna av att bli sviken, förråd, sårad vilket faktiskt är något helt och totalt annat än svartsjuka.
 
Det är precis dessa frågor jag "ältar" om. Svaren blir: Jag vet inte varför jag gjorde det. Det var inte planerat. Nähä, men varför började du chatta igen kvällen efter? "Jag vet inte". Hur skulle du spinna vidare på detta? Hur skulle du visa att du menar allvar med henne utan att jag fick reda på det? "Så långt skulle det inte gå, jag skojade bara". Tror du hon också tyckte det var roligt? "Det var dumt gjort.. Å så fortsätter det. Om o om igen. Jag har bytt sovrum. Jag orkar inte se honom.
Du ställer rätt frågor. Fortsätt så. Till slut måste han inse själv att vill han inte framstå som kraftigt retarderad så måste han komma upp med ett svar. När han säger jag vet inte, säg Vad tror du då, kom igen, du kan bättre.
 
Vad märkligt det skulle bli om partnern sa nej. Det funkar liksom inte för mig
Det är det väl inte! Om jag vill att vi åker ut på en resa eller om jag vill köpa en till häst trots att vi inte har råd med det och partnern säger "Nej, vi har inte råd med det". Är det konstigt om partnern säger nej. Det drabbar ju honom också.
 
Det är det väl inte! Om jag vill att vi åker ut på en resa eller om jag vill köpa en till häst trots att vi inte har råd med det och partnern säger "Nej, vi har inte råd med det". Är det konstigt om partnern säger nej. Det drabbar ju honom också.

Jag hade aldrig ens föreslagit en till häst om vi inte hade haft råd. Det är inte hans sak att bestämma vad VI har råd med, jag har full koll på vad vi har råd med. Jag köper de hästar jag vill ha och har råd med. Han skulle aldrig ha synpunkter på det.
 
Jag hade aldrig ens föreslagit en till häst om vi inte hade haft råd. Det är inte hans sak att bestämma vad VI har råd med, jag har full koll på vad vi har råd med. Jag köper de hästar jag vill ha och har råd med. Han skulle aldrig ha synpunkter på det.

Men om din partner hade känt en oro över den extra tiden då tex, hade ni pratat om det eller är det bara "nu blir det så"? Jag kanske är helhemsk mot min sambo, men jag säger nej när han vill utöka företaget för det skulle innebära att jag fick mindre tid till det jag vill göra och hushållet tex skulle bli främst mitt ansvar om något skulle hinnas med. Det kan vi resonera om och komma fram till en lösning som funkar för alla. Känns inte särskilt kontrollerande, beslut som påverkar det gemensamma livet måste man väl kunna ta i samråd med varandra?
 
Alltså, swinging är ju för de flesta ett sätt att gemensamt utvidga sitt sexliv utan att behöva smyga och ljuga.
Det kräver förstås att man är överens och man gör det så gott som alltid tillsammans med sin partner.
 
Men om din partner hade känt en oro över den extra tiden då tex, hade ni pratat om det eller är det bara "nu blir det så"? Jag kanske är helhemsk mot min sambo, men jag säger nej när han vill utöka företaget för det skulle innebära att jag fick mindre tid till det jag vill göra och hushållet tex skulle bli främst mitt ansvar om något skulle hinnas med. Det kan vi resonera om och komma fram till en lösning som funkar för alla. Känns inte särskilt kontrollerande, beslut som påverkar det gemensamma livet måste man väl kunna ta i samråd med varandra?

Vi har dialoger om saker och ting hela tiden. Ibland kommer vi till konsensus ibland inte. Vissa lösningar funkar inte för bägge liksom.
 
Jag hade aldrig ens föreslagit en till häst om vi inte hade haft råd. Det är inte hans sak att bestämma vad VI har råd med, jag har full koll på vad vi har råd med. Jag köper de hästar jag vill ha och har råd med. Han skulle aldrig ha synpunkter på det.
Nu var ju inte huvudsaken vad man har råd med och inte utan att man lyssnar på varandra. Som det låter här i många fall verkar det vara väldigt mycket jag, jag, jag och väldigt lite överenskommelser mellan parter. Som att partnern helst ska stå där som ett mähä och bara bocka och buga och köpa allt den andra partnern hittar på.
 
Nu var ju inte huvudsaken vad man har råd med och inte utan att man lyssnar på varandra. Som det låter här i många fall verkar det vara väldigt mycket jag, jag, jag och väldigt lite överenskommelser mellan parter. Som att partnern helst ska stå där som ett mähä och bara bocka och buga och köpa allt den andra partnern hittar på.

Jag uppfattar det snarare som att vissa verkar be om lov för än det ena än det andra och att partnern helt random kan säga nej bara för att.
 
Troligen är svaret just nu att han inte har en aning! Han är i chock själv och är troligen väldigt förvånad över vad han gjort.

Så länge man är fullt frisk och utan diagnoser borde detta vara omöjligt.

Jag blir vansinnig när jag ser att människor fortfarande svarar "jag vet inte.." på frågor.
Visst kan jag också vara osäker på varför jag känner som jag gör ibland, men inte varför jag gör saker och ting.

Han sitter väl inte där med öppen mun och tom blick? -Utan någon som helst aning om hur han känner eller hur han agerar eller hur hans val kan påverka hans liv?

Tutar det upptaget när man skall prata om en händelse som påverkat förhållandet negativt är personen i fråga dum, alltså korkad, eller bara ignorant. Frågan är om man vill ha något alls utav de två.
 
Vad märkligt det skulle bli om partnern sa nej. Det funkar liksom inte för mig

Visst är det så att man ska vilja försöka låta varandra leva det livet dom vill.
Ibland kan det vara saker som ekonomi, tidsbrist som sätter stopp
Om det är något jag vill göra/köpa så pratar jag med sambon om det eftersom vi lever ihop och har delad ekonomi.
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp