Allmänt: Måste man verkligen göra allt så svårt och komplicerat? Alla är ju olika såklart och har olika behov. Om man utgår ifrån det och tänker som såhär:
A har uppenbarligen ett litet behov av att spendera tid med B.
B har ett stort behov av att spendera tid med A.
Det är ju faktiskt
inte så att A har ett stort behov av att spendera lite tid med B (vilket sådana här trådar på just buke brukar urarta till att handla om till slut)
Eftersom B har ett större behov av att tid spenderas tillsammans så måste ju det framgå på något sätt och om A är intresserad av att ha kvar B i sitt liv så är jag övertygad om att A kommer att lyssna. Gör inte A det så är det ett senare eventuellt problem.
Aliche:
Det är nog rätt många som känner igen sig i att grubbla och känna saker som "jag känner mig ensam och vill umgås mer - men jag vill att det ska vara han som ska vilja umgås mer med mig och inte bara komma från mitt håll - fast han inte verkar vilja det - osv osv osv". Många (ffa killar) är ju uppenbarligen väldigt dåliga på just det där.
Dessutom tycker jag att grubbelhjärnan är specialist på att bara gräva sig djupare och djupare och innan man vet ordet av har fjädern fått ben och börjat lägga ägg
Man kan inte ändra på folk, men man måste ju få försöka kommunicera rakt utan att känna att man skuldbelägger någon.
Och i ärlighetens namn, om du får honom att känna en gnutta skuld och kanske till och med bli lite ledsen för att du vill att ni ska spendera mer tid ihop, så kanske det inte är något som är enbart dåligt? Det kanske kan vara en katalysator som gör att ni kommer någon vart. Han sårar ju dig, även fast han själv inte tänker på det - eller kanske ens vet om det. Det måste han få veta så att han får en chans att ändra på sig.