När ens partner jobbar väldigt mycket, känner mig ensam.

[misan]

En bekant till mig klockade sin sambo, hur mycket tid som spenderades i stallet, på jobbet, i hemmet osv. Det kan låta hårt och lite fånigt kanske men det kan vara lättare att visa svart på vitt hur mycket tid det faktiskt handlar om. Jag tror som du säger att det är lätt att inte uppfatta själv hur mycket tid det är, tiden går fort när man har roligt ;-)

 

[Nethril]

Allmänt: Måste man verkligen göra allt så svårt och komplicerat? Alla är ju olika såklart och har olika behov. Om man utgår ifrån det och tänker som såhär:
A har uppenbarligen ett litet behov av att spendera tid med B.
B har ett stort behov av att spendera tid med A.

Det är ju faktiskt inte så att A har ett stort behov av att spendera lite tid med B (vilket sådana här trådar på just buke brukar urarta till att handla om till slut)

Eftersom B har ett större behov av att tid spenderas tillsammans så måste ju det framgå på något sätt och om A är intresserad av att ha kvar B i sitt liv så är jag övertygad om att A kommer att lyssna. Gör inte A det så är det ett senare eventuellt problem.


Aliche:
Det är nog rätt många som känner igen sig i att grubbla och känna saker som "jag känner mig ensam och vill umgås mer - men jag vill att det ska vara han som ska vilja umgås mer med mig och inte bara komma från mitt håll - fast han inte verkar vilja det - osv osv osv". Många (ffa killar) är ju uppenbarligen väldigt dåliga på just det där.
Dessutom tycker jag att grubbelhjärnan är specialist på att bara gräva sig djupare och djupare och innan man vet ordet av har fjädern fått ben och börjat lägga ägg
Man kan inte ändra på folk, men man måste ju få försöka kommunicera rakt utan att känna att man skuldbelägger någon.

Och i ärlighetens namn, om du får honom att känna en gnutta skuld och kanske till och med bli lite ledsen för att du vill att ni ska spendera mer tid ihop, så kanske det inte är något som är enbart dåligt? Det kanske kan vara en katalysator som gör att ni kommer någon vart. Han sårar ju dig, även fast han själv inte tänker på det - eller kanske ens vet om det. Det måste han få veta så att han får en chans att ändra på sig.

 

[No1]

Att hålla tillbaka sex pga att du är sur över att han jobbar för mycket är förståeligt men dumt. Ge honom mer sex så spenderar han kvalitetstid med dig istället för datorn. Var mer intressant än jobbet.
.

Det handlade väl inte om att Ts "håller tillbaka sex" som hämnd för att sambon försakar henne utan pga minskad lust?
Att då "ge mer sex" känns som ett litet läskigt tips.
För min del skulle det helt plötsligt kännas som att jag istället låter min sambo våldta mig.
Att ha genuin lust till min sambo är för mig en förutsättning för sex och att bli nedprioriterad är ett rätt oattraktivt drag.

 

[Amha]

Att ge mer sex, klä upp sig för att göra partnern gladare och vara en allmänt skitbra partner är tips som verkar ha nått ut till världen, kanske särskilt världens kvinnor. Vansinne enligt mig. Kanske möjligt att det funkar på kort sikt men om det är så man beter sig för att få lite kärlek, hur länge tar det innan man trillar dit igen? Jag är övertygad om att det sättet att nedvärdera sig själv (vilket jag anser att man gör) är väldigt skadligt.

Jag skulle bli väldigt ledsen om min partner lockat till sex osv för att göra mig glad utan att själv vara intresserad. Jag frågade även honom vad han skulle tycka om jag gjort något liknande och han berättade att han inte skulle bli särskilt glad. Jag tror inte att det är rätt väg att gå.

 

[Aliche]

Nu har vi pratat lite granna igårkväll och vi bestämde att låta det första sjunka in så vi båda kan tänka ut hur vi kan förbättra situationen och vad han ska göra från sin sida och sen ska vi prata mer under helgen. Jag blir bara så himla trött på mig själv för jag kan inte ta upp saker utan att gråta! Jag gråter när jag blir arg vilket liksom förtar för jag vill vara saklig och tydlig men det är så svårt när man gråter... någon med bra tips hur man inte låter ledsen-känslorna ta över när man ska prata om jobbiga saker? Det är samma sak när jag pratar med min terapeut, då börjar jag också gråta fast jag egentligen blir mer arg på den jag pratar om än ledsen.

 

[Nethril]

Jag är likadan. Lipar lätt, av frustration eller ilska. Vilket är otroligt irriterande stundtals.

Brukar torka tårarna, bestämt poängtera för både andra och mig själv att "jag är inte ledsen, jag är frustrerad" (alltså säga det rakt ut) och sedan gå vidare därifrån.

Brukar lyckas nolla "tårmekanismen" då

 

[Aliche]

Det ska jag testa! För det känns som det förtar, det blir liksom åh stackars dig du är ledsen fast jag är ju inte ledsen, jag är oftast arg, frustrerad eller sårad och jag vill kunna diskutera varför.

 

[aprilmaj]

Jag blir bara så himla trött på mig själv för jag kan inte ta upp saker utan att gråta!

Jag blev "lärd" att göra det när jag var liten. Det var liksom det som var tillåtet för mig hos oss. Precis som du blev jag less när det fortsatte i vuxenålder, fast att det egentligen inte var konstigt. Det tar tid att ändra ett invant och inlärt mönster. Bara genom att fundera över det, så förändrades det med tiden. Tror alltså att du är på god väg, eftersom du uppmärksammat det

Vad bra att du har pratat med din sambo! Tänk på att det är det som är det allra viktigaste. Inte hur dina känslor yttrar sig i nuläget.

 

[GoLightly]

Nu har vi pratat lite granna igårkväll och vi bestämde att låta det första sjunka in så vi båda kan tänka ut hur vi kan förbättra situationen och vad han ska göra från sin sida och sen ska vi prata mer under helgen. Jag blir bara så himla trött på mig själv för jag kan inte ta upp saker utan att gråta! Jag gråter när jag blir arg vilket liksom förtar för jag vill vara saklig och tydlig men det är så svårt när man gråter... någon med bra tips hur man inte låter ledsen-känslorna ta över när man ska prata om jobbiga saker? Det är samma sak när jag pratar med min terapeut, då börjar jag också gråta fast jag egentligen blir mer arg på den jag pratar om än ledsen.

Jag börjar också lätt gråta i sådana situationer, men då säger jag att jag inte är ledsen utan att jag gråter för att jag är *vad det nu är jag känner då*. Tycker att det hjälper både för mig och den jag pratar med.

Ibland känner jag mig lite ensam i förhållandet, jag är arbetslös just nu och ensam hemma på dagarna och sambon har ju egna saker han vill göra utanför jobbet också, men då säger jag det till sambon. Just nu känner jag mig lite ensam, jag saknar dig och vill att vi gör något tillsammans. För mig funkar det bättre än att prata allmänt om att göra mer saker tillsammans.

Jag hoppas att du kan få din sambo att inse hur mycket han jobbar, det låter inte hälsosamt.

 

[lil-sis]

Det ska jag testa! För det känns som det förtar, det blir liksom åh stackars dig du är ledsen fast jag är ju inte ledsen, jag är oftast arg, frustrerad eller sårad och jag vill kunna diskutera varför.

Jag struntar i det och tycker tårarna minskat med åren!

 

[Inte_Ung]

... någon med bra tips hur man inte låter ledsen-känslorna ta över när man ska prata om jobbiga saker?

Det upphörde för mig när jag accepterade att det var bättre att gråta än att kasta saker omkring mig eller slåss.
Så varje gång som jag kände att gråten var på väg så tänkte jag på det och då så försvann det bara.
Jag har som barn och ung haft svårt att inte bli totalt skogstokig när jag blev arg.
Så gråten som ersättning var en framgång i mitt fall.

 

[tanten]

Jag gråter vid starka känslor.
Ilska, njutning, sex, kärlek, whatever. Jag gråter.

Det blir fullt inuti och svämmar över.

 

[Kattennizze]

@Kattennizze Fast det lät lite väl hårt, så du tror inte att det kan vara så att den ena i ett förhållande behöver få påtalat på nåt bra sätt hur den andra känner och få en chans att förändra sig? Det är det jag behöver, hjälp att ta upp det på nåt bra sätt utan att anklaga eller skuldbelägga utan upplysa och belysa hur situationen faktiskt är, inte hur han tycker att det är. Jag tror att han faktiskt inte inser hur mycket han jobbar och hur lite tid vi har tillsammans. Han är ingen dålig kille han blir bara fartblind och det är ingen ursäkt men en förklaring. Självklart vill jag inte ha det som det är nu för alltid men jag känner inte att jag vill lämna honom innan jag känner att vi gjort allt för att få det att fungera.
Jag skulle vilja höra hur andra har löst det och pratat om det för jag tror att det går att lösa med rätt inställning och rätt verktyg.

Jo det kanske är hårt. Men min erfarenhet är att sådana män gillar att jobba. Och de förstår sällan varför de ska ändra på sig, de gillar ju vad de gör? Jag tror inte att de är dåliga eller dumma i huvudet, utan mer att de köpt en ide om hur ffa manlighet konstrueras. Det är därför frågeställningen blir så komplicerad.

 

[Angel]

En bekant till mig klockade sin sambo, hur mycket tid som spenderades i stallet, på jobbet, i hemmet osv. Det kan låta hårt och lite fånigt kanske men det kan vara lättare att visa svart på vitt hur mycket tid det faktiskt handlar om. Jag tror som du säger att det är lätt att inte uppfatta själv hur mycket tid det är, tiden går fort när man har roligt ;-)

Usch vad hemskt det lät :S Obehagligt med en partner som har sånt kontrollbehov. Min partner har ingen som helst rätt att veta vad jag gör varje sekund av min fritid och skulle han påstå det skulle han åka ut illa kvickt.

 

[Tora]

Usch vad hemskt det lät :S Obehagligt med en partner som har sånt kontrollbehov. Min partner har ingen som helst rätt att veta vad jag gör varje sekund av min fritid och skulle han påstå det skulle han åka ut illa kvickt.

Fast nu var det ju inte frågan om att kontrollera vad partnern gjorde utan åskådliggöra hur mycket tid allt tog.

Behöver ju inte ha något med kontrollerande av den andre partnern att göra alls.

 

[Angel]

Tycker fortfarande det skulle vara obehagligt med någon som hela tiden ville peka på hur mycket tid mina hobbyer tog upp. Att ha en aktiv fritid utan sin partner innebär inte per automatik att man inte värdesätter sin partner. Han har valt att vara ihop med mig, jag gillar att göra mycket saker både tillsammans med och utan min partner. Jag kommer aldrig att vilja ha ett förhållande där man "sitter ihop" och gör allt tillsammans. Han kan dessutom ta hand om sig själv, det kan inte hästen så ibland måste man nog bara acceptera att ens partner har annat att göra än att umgås. Kan man inte det så får man byta partner.
Sen är det klart att man måste kunna prata om det och kompromissa om ens partner känner sig åtsidosatt men just det där med att man inte prioriterar förhållandet om man inte gör allting tillsammans eller hinner umgås varje dag, det köper jag inte alls.

 

[lil-sis]

Tycker fortfarande det skulle vara obehagligt med någon som hela tiden ville peka på hur mycket tid mina hobbyer tog upp. Att ha en aktiv fritid utan sin partner innebär inte per automatik att man inte värdesätter sin partner. Han har valt att vara ihop med mig, jag gillar att göra mycket saker både tillsammans med och utan min partner. Jag kommer aldrig att vilja ha ett förhållande där man "sitter ihop" och gör allt tillsammans. Han kan dessutom ta hand om sig själv, det kan inte hästen så ibland måste man nog bara acceptera att ens partner har annat att göra än att umgås. Kan man inte det så får man byta partner.
Sen är det klart att man måste kunna prata om det och kompromissa om ens partner känner sig åtsidosatt men just det där med att man inte prioriterar förhållandet om man inte gör allting tillsammans eller hinner umgås varje dag, det köper jag inte alls.

Men här var de väl snarare så att partnern inte alls prioriterar TS.

 

[Angel]

Men här var de väl snarare så att partnern inte alls prioriterar TS.

Det är i alla fall så att TS uppfattar situationen så så det är klart det är ett problem.