cili
Trådstartare
Det första steget är ju att erkänna att man har blivit rädd, men sen då?
Jag har ingen backup, ingen som vill förstå.
Bakgrund:
För ett år och två månader sedan hände en olycka när jag skulle hämta min häst i hagen. Hans hagkompis blev rädd, skrämde honom som då hoppade ifrån det farliga och istället mot mig. Jag brukar ALLTID vara framför honom, men inte denna gången, så han puttade omkull mig och jag slog huvudet i marken. Bara det hade räckt för en hjärnskakning. Men eftersom han fortfarande hade fart framåt, och enligt fysikens lagar helt enkelt inte kunde undvika det, så försökte han hoppa över mig men missade ena bakbenet som smällde rakt i pannan på mig - ambulans in till sjukhuset blev resultatet.
Det hela ledde till konstant huvudvärk fram tills för ett tag sen då jag med hjälp av en massör kunde få bort de muskelspänningar som blivit samt transportera bort en del slaggprodukter som hamnat på fel ställe.
Jag började rida lite smått igen ca 2 veckor efter detta, och hästen blev i jättefin form och allt gick superbra (utöver den ständig huvudvärken då förstås).
Tills den dagen i mars, då jag och min kompis var ute på heden och hoppade. Vi skulle rida hemåt, då jag sa att jag skulle bara hoppa det ena hindret en gång till. Men hästen missbedömde avståndet, tog ett jättehopp och jag åkte av. Slog i bäckenet rejält, tappade även luften och fick totalpanik. Även den dagen slutade med sjukhusvistelse. Skador: snett bäcken, vriden ryggrad, sönderslitna muskler och uttändjda ledband. Fick stränga order om att ta det riktigt lugnt med ridningen och inte ens tänka på att sitta upp igen förrän jag kunde röra mig utan smärtor som följd.
Två veckor senare fick jag hjälp av en kompis att sitta upp, och jag red runt lite i paddocken. En månad senare kunde jag rida i alla gångarter och vi började rida över små cavaletter.
Då kommer nästa bakslag: hästen skadar en sena i ett framben när han går i hagen, veterinären säger att han ska ledas eller skrittas uppsuttet i 30 min per dag utöver hagvistelse, sen kan han ridas igång försiktigt igen. Sagt och gjort, det går jättebra. Han sätts igång ordentligt för att sen hamna hos min farfar, där det inte finns några ridmöjligheter förutom en tråkig väg vi båda tröttnat på för länge sen. Han ställs av och har stått "orörd" sen dess, nu står han dock på annan plats.
Idag:
Under tiden han har stått har jag inte gjort så mycket med hästar. Leder in hästarna på gården i sina boxar några kvällar i veckan, förut red jag även någon häst här ca 2-3ggr per vecka. Men det fick jag sluta med för fyra veckor sedan, då jag hade så ont i huvudet att jag inte ens kunde ha på mig hjälmen.
Och det är nu rädslan kommit.
På torsdag får min häst flytta in i stallet, istället för att stå på lösdriften. Alltså kommer jag bli tvungen att leda honom till och från hagen, ge honom foder, rykta, motionera..
Fodringen går bra, förmodligen rykten också, men resten?
Det enda jag kan tänka på är hur han blir rädd för något och smäller till mig i huvudet igen - och då kanske det inte går lika bra igen?
Eller att jag rider, ramlar av och smäller till ryggen igen så det händer något som inte går att rätta till.
Jag kan ju rida och hantera andra hästar utan problem. Jag har ju ridit in tre hästar den här hösten, jag har ridit till massa ponnier.. men det går bara inte med just honom.
Jag vill verkligen inte sälja hästen och försöka med en annan, jag kanske blir lika rädd för den. Och jag kan ju inte köpa och sälja i all evighet. Jag måste bli av med rädslan. Och det borde vara "enklast" med den häst jag haft i fyra år och älskar så högt..
Men jag vet inte hur..
Alla i stallet beter sig så överlägset, ingen har lust att hjälpa till.
Jag har inga föräldrar som kan stå bakom mig och stötta, för dom vill inte att jag ska ha häst alls. Inte heller några kompisar i närheten, eftersom jag "bara" bott här i fyra månader och inte vågar ta kontakt.
Nu då?
Jag har tagit ett steg på vägen, genom att stå upp och säga: Jag är rädd för att hantera min häst i vissa situationer.
Men nu står jag här på ett ben och vet inte vart jag ska sätta ner det andra.
Jag har ingen backup, ingen som vill förstå.
Bakgrund:
För ett år och två månader sedan hände en olycka när jag skulle hämta min häst i hagen. Hans hagkompis blev rädd, skrämde honom som då hoppade ifrån det farliga och istället mot mig. Jag brukar ALLTID vara framför honom, men inte denna gången, så han puttade omkull mig och jag slog huvudet i marken. Bara det hade räckt för en hjärnskakning. Men eftersom han fortfarande hade fart framåt, och enligt fysikens lagar helt enkelt inte kunde undvika det, så försökte han hoppa över mig men missade ena bakbenet som smällde rakt i pannan på mig - ambulans in till sjukhuset blev resultatet.
Det hela ledde till konstant huvudvärk fram tills för ett tag sen då jag med hjälp av en massör kunde få bort de muskelspänningar som blivit samt transportera bort en del slaggprodukter som hamnat på fel ställe.
Jag började rida lite smått igen ca 2 veckor efter detta, och hästen blev i jättefin form och allt gick superbra (utöver den ständig huvudvärken då förstås).
Tills den dagen i mars, då jag och min kompis var ute på heden och hoppade. Vi skulle rida hemåt, då jag sa att jag skulle bara hoppa det ena hindret en gång till. Men hästen missbedömde avståndet, tog ett jättehopp och jag åkte av. Slog i bäckenet rejält, tappade även luften och fick totalpanik. Även den dagen slutade med sjukhusvistelse. Skador: snett bäcken, vriden ryggrad, sönderslitna muskler och uttändjda ledband. Fick stränga order om att ta det riktigt lugnt med ridningen och inte ens tänka på att sitta upp igen förrän jag kunde röra mig utan smärtor som följd.
Två veckor senare fick jag hjälp av en kompis att sitta upp, och jag red runt lite i paddocken. En månad senare kunde jag rida i alla gångarter och vi började rida över små cavaletter.
Då kommer nästa bakslag: hästen skadar en sena i ett framben när han går i hagen, veterinären säger att han ska ledas eller skrittas uppsuttet i 30 min per dag utöver hagvistelse, sen kan han ridas igång försiktigt igen. Sagt och gjort, det går jättebra. Han sätts igång ordentligt för att sen hamna hos min farfar, där det inte finns några ridmöjligheter förutom en tråkig väg vi båda tröttnat på för länge sen. Han ställs av och har stått "orörd" sen dess, nu står han dock på annan plats.
Idag:
Under tiden han har stått har jag inte gjort så mycket med hästar. Leder in hästarna på gården i sina boxar några kvällar i veckan, förut red jag även någon häst här ca 2-3ggr per vecka. Men det fick jag sluta med för fyra veckor sedan, då jag hade så ont i huvudet att jag inte ens kunde ha på mig hjälmen.
Och det är nu rädslan kommit.
På torsdag får min häst flytta in i stallet, istället för att stå på lösdriften. Alltså kommer jag bli tvungen att leda honom till och från hagen, ge honom foder, rykta, motionera..
Fodringen går bra, förmodligen rykten också, men resten?
Det enda jag kan tänka på är hur han blir rädd för något och smäller till mig i huvudet igen - och då kanske det inte går lika bra igen?
Eller att jag rider, ramlar av och smäller till ryggen igen så det händer något som inte går att rätta till.
Jag kan ju rida och hantera andra hästar utan problem. Jag har ju ridit in tre hästar den här hösten, jag har ridit till massa ponnier.. men det går bara inte med just honom.
Jag vill verkligen inte sälja hästen och försöka med en annan, jag kanske blir lika rädd för den. Och jag kan ju inte köpa och sälja i all evighet. Jag måste bli av med rädslan. Och det borde vara "enklast" med den häst jag haft i fyra år och älskar så högt..
Men jag vet inte hur..
Alla i stallet beter sig så överlägset, ingen har lust att hjälpa till.
Jag har inga föräldrar som kan stå bakom mig och stötta, för dom vill inte att jag ska ha häst alls. Inte heller några kompisar i närheten, eftersom jag "bara" bott här i fyra månader och inte vågar ta kontakt.
Nu då?
Jag har tagit ett steg på vägen, genom att stå upp och säga: Jag är rädd för att hantera min häst i vissa situationer.
Men nu står jag här på ett ben och vet inte vart jag ska sätta ner det andra.