@polly p Tycker du fixar hoppningen jättebra! Är inte lätt för hästarna att komma rätt på småhinder för de backar inte av nåt utan då blir det lite hipp som happ.
Tua: ja alltså med ålder o skador kommer hinderrädslan o höjdrädslan men när hon bockar runt blir jag bara arg...
. Förstår att din prins är känslig med den stammen men du har ju bra hjälp så då hamnar ju dessa egenskaper på plussidan istället.
Tessa: Oerhört tråkigt att höra om din svärmor, hoppas hon är bättre nu och hoppas övriga problem löst sig.
Håll i er nu flickor...på söndag rider jag min första fälttävlan sen jag vet inte när...och ja, jag är så nervös att jag kan dö men när jag väl sitter på hennes rygg brukar det vara bortblåst så jag hoppas det blir likadant då!
Tänkte du på Beach Boy eller har Romancier också nedärvt sånt?
Min ena tränare hade(red och skötte) BB ett år då han bodde i Sverige. Man kan säga att hon varit mer förtjust i hästar före och efter den. Och det var väl så hon kände för min då jag först fick hem honom. Han hade ju vissa problembeteenden som var skälet till varför jag fick hem honom.
Hennes make var mer frank och sa rakt ut: "Det här är en jävla skiiithäst!".
Vad roligt med fälttävlan! Det kommer säkert gå toppen!
Tack
@Tessalonica och
@SkorpSmulan för fint välkomnande! Tråkigt med tråkigheter med både hästar och privat!
Hoppas det ordnar upp sig för er båda!
Jag höll på att posta ett lika deppigt inlägg igår. Men försökte ha is i magen.
Min kille var lite varm och svullen på ena fram igår. Det ska inte gå några senor/ligament där. Och han var inte halt eller ömmade. Han är ju en dramatisk och känslig herre. Så han brukar visa tydligt om saker gör ont.
Jag hittade ett minilitet sår bredvid och gissade på att det eg var ngt skit från det som gett svullnaden.
Men med mina egna djur blir jag på något vis helt handikappad i skallen och logiken försvinner. Alltså var han nu döende i senskada eller liknande. Minst!
Som tur var hade man bokat en vet till gården till idag. Så min vet slapp att jag ringde och grinade halvt hysteriskt. Istället fick den här vet kika och asgarvande friskförklara.
Hon vet att jag jobbar som tränare och inte är knusslig direkt annars.
Så hon tyckte det var synnerligen underhållande att jag hispade så över det som idag knappt var märkbart alls. Och att det satt bomull kvar efter spritbandaget hästen tvingats stå med inatt som jag liksom vackert fick erkänna att jag lagt.
Jaja, djuret är kärnfriskt och vi kan träna på.
Vi hade fått i hemläxa av ridfröken att öka på energin och verkligen pumpa på lite i övningarna för att börja vänja honom vid det. Varva det lite med nedlagd och slappt och checka av så det inte blir spänningar och skit av det.
Jaaaa... Den läxan har ju inte riktigt gjorts iom att han nu varit döende i två dagar.
Igår skrittade vi ute.
Och idag blev det ont om tid iom att vet blev sen och jag så klart inte vågade göra något innan hon sagt att han mådde bra.
Så idag tog jag honom för hand och trampade lite.
I helgen är tävlingar hos oss och ridhusen avstängda. Så vi får se om jag hinner träna så mycket på läxan innan fröken kommer på måndag.
Tur att hon är lika hysteriskt lagd med sina djur. Värre faktiskt.. Hur det ens kan vara möjligt!
