aprilmaj
Trådstartare
Jag var på en utbildning nyligen. Kursledaren var mycket kunnig och pedagogisk, men jag blev så obehaglig till mods för vad som hände utöver undervisningen. Det är så knäppt, så jag undrar fortfarande vad det var. Och det låter inte som något alls när jag beskriver det. Vad hände egentligen? Mer än att jag kände mig äcklad och faktiskt utsatt.
Under pauserna hade kursledaren musik på. För att gå ut ur salen var man tvungen att gå förbi honom. Varje gång jag gick förbi bytte han musik till låtar med text som anspelade till… utseende? Ganska länge trodde jag att det var tillfälligheter, men insåg sedan att så inte var fallet. I början var det mer oskyldiga låtar, typ ”She´s so lovely”, men vartefter tiden gick blev det ”Sexbomb” och sånt.
Jag började (förstås…) fundera över min klädsel, om jag betett på något speciellt vis, hur jag gick, om jag omedvetet sände några signaler osv. Usch, jag blir förbannad när jag tänker på att jag genast började leta hos mig själv, istället för att lägga bördan där den hörde hemma.
Det svåraste var nog att inte kunna bemöta det, säga ifrån. Det är kanske därför händelsen inte släpper taget om mig? Vad skulle jag sagt? Det fanns ju inget att ”ta på”.
Är det någon som kan hjälpa mig att reda i det här? När jag berättade för en bekant tyckte hon att jag skulle bli smickrad att han så tydligt visade intresse för mig.
Hur skulle du ha reagerat? Skulle du ha blivit illa berörd - eller smickrad?
Under pauserna hade kursledaren musik på. För att gå ut ur salen var man tvungen att gå förbi honom. Varje gång jag gick förbi bytte han musik till låtar med text som anspelade till… utseende? Ganska länge trodde jag att det var tillfälligheter, men insåg sedan att så inte var fallet. I början var det mer oskyldiga låtar, typ ”She´s so lovely”, men vartefter tiden gick blev det ”Sexbomb” och sånt.
Jag började (förstås…) fundera över min klädsel, om jag betett på något speciellt vis, hur jag gick, om jag omedvetet sände några signaler osv. Usch, jag blir förbannad när jag tänker på att jag genast började leta hos mig själv, istället för att lägga bördan där den hörde hemma.
Det svåraste var nog att inte kunna bemöta det, säga ifrån. Det är kanske därför händelsen inte släpper taget om mig? Vad skulle jag sagt? Det fanns ju inget att ”ta på”.
Är det någon som kan hjälpa mig att reda i det här? När jag berättade för en bekant tyckte hon att jag skulle bli smickrad att han så tydligt visade intresse för mig.
Hur skulle du ha reagerat? Skulle du ha blivit illa berörd - eller smickrad?