Jag hamnade själv i knipa i början av året när jag blev sjuk, hyra, djuren osv skulle ändå ha sitt, men hur gör man när man blir långtidssjukskriven o arbetgivaren dröjer med att anmäla till fk? Det tog mig 3 månader innan min chef anmälde min sjukskrivning till fk, det innebar flera månader utan pengar, förutom de 10% man har rätt till efter de första 14 dagarna. Jag kunde inte byta till billigare lägenhet, hade ändå 3 mån uppsägning, hästar säljer man inte på nån dag när man ligger på sjukhus.
Jag hade turen o ha min familj som kunde stötta mig ekonomiskt under den tiden, få har den möjligheten. Skulle jag då skitit i o betala min hyra? Därmed riskerat att bli bostadslös. Jag fick ut 1900kr i månaden dessa månader o det räckte inte på långa vägar till hyran ens. Detta kallar jag en akut situation, o jag är säkert inte ensam om att hamna i denna sits
Hade jag inte haft mina vuxna barn, min mamma o syskon hade jag inte klarat av detta hur mkt rådgivning jag än hade fått om privatekonomi, mina besperaingar hade tagit slut redan innan, när jag varit sjukskriven en längre tid vid annat tillfälle o inte hunnit få ihop en ny buffert.
Kan säga att jag hade känt mig kränkt om nån hade börjat tjata om rådgivning av privatekonomin i det läget. Förutom mina vanliga utgifter jag har varje månad fick jag dessutom höga sjukhusräkningar.
Jag hade mkt väl kunnat vara en av dem som behövde akut hjälp med mat osv. Men jag hade väl oxå räknats som en tiggare eller levde på allmosor. Vad som gör att en familj kan behöva akut hjälp har eg ingen med att göra. men för mig räckte det med en trög chef som inte fick tummen ur o göra en anmälan till fk, när detta väl skedde var de väldigt snabba med att betala ut allt i en klumpsumma o jag kunde betala tillbaka det jag fått "låna".
Men att kalla nån som hamnar i en livskris för tiggare tycker jag är fel.
Själv har jag oxå alltid tidigare varit den som hjälpt nödställda