Inte heller jag förstår vilken tråd du är i. Många här kräver mer än vissa av er andra kräver för att faktiskt bli arga men vi blir det, ibland. Ibland väljer man att inte agera, ibland säger man att något gjort en arg.
Jag har vid flera tillfällen retat upp mig på saker jag själv först anser är småsaker jag inte kommer tycka lika om i morgon och därför först låtit bli att ta upp det för att sedan ångra mig och ta upp det, förklarat att jag först kände att det jag faktiskt inte trodde att det skulle reta mig så som det gjorde men /.../. Ibland är det att jag bara "måste" bli arg på något (vilket då brukar gå över när blodsockerhalten återställs/jag tagit en powernap osv
). Av den sistnämnda anledningen är jag väldigt glad för att jag brukar kunna stanna upp och reflektera över mina känslor.