Oerhörd smärta i ärrbildning

Filifjonkan_

Trådstartare
För strax under ett år sen halkade jag på väg till tvättstugan och tog hela min kroppstyngd på knät för att inte slå omkull helt. Jeansen sprack och så även knäet (mjukdel, precis över leden) och jag stapplade mig snällt bort till sjukan för att sy ihop mig själv (anade benhinna där i moset, men undvek att titta för noga). Det gick ganska fort från att jag kom in (vanlig vc) till att jag var sydd och hemskickad, och typ här började helvetet, för inte hade jag ont efter att lokalbedövningen var satt...

På natten släppte bedövningen gradvis, tills det fan ta mig kändes som om knät stod i lågor. Hade blivit ordinerad att ta en alvedon och lite skämtsamt även en glögg då det led mot jul, trodde ju aldrig i mitt liv att det skulle göra så bövelens ont (och hade jag anat detta hade jag kanske kunnat propsa på tabletter av nåt slag). Ingen sjukskrivning heller (varför man nu fråga någon som jobbar med logistik och för tillfället är väldigt bedövad om denne tror att det behövs, hur vet man det?) så stapplade till jobbet dagen efter, men hann bara i jeansen och på vagnen innan blodet återigen sprutade och jag, stelbent, fick hasa mig tillbaka till sjukan och tejpa om då ett par stygn gett sig nästan omgående.

Höll mig sen stilla i någon vecka, och när stygntagning var på tapeten skakade distriktssköterskan bara på huvudet och sa att "här tas inga stygn, du har en jätteinfektion. Har du tagit antibiotikan som ordinerat?", hon måste ha sett mitt nollställda face, men jag svarade snällt att nä, ingen antibiotika har jag fått. Hon fick brått att hitta första bästa läkare för receptskrivning, och skickade hem mig på en tio dagars kur heracillin. Hon rådde mig även att göra en skadeanmälan hos mitt försäkringsbolag, för ärrbildning kunde jag räkna med, typ. Och ingen vacker sådan. Efter många återbesök fick jag slutligen ta stygnen, och allt höll ihop som tur var.

Idag har jag ett fyra centimeter stort, y-format och blått ärr, med en blå prick bredvid (ärr efter bedövningskanyl). Det är upphöjt, och så fort jag kommer åt det gör det så djävulskt ont! Råkade sopa knät rätt in i en metallgrej på jobbet idag, rätt över ärret, och det toksvartnade för ögonen på mig. Så djävla ont gjorde det. Kan inte stå på knä eller sätta i det onda knät i golvet/hårda ytor, för då får jag direkt jätteont. Kan det vara så enkelt att jag har bakomliggande ärrvävnad som gör ont, eller är det nåt med att slag mot ben kan göra ont länge? Hilfe!
 
Sök vård igen och stå på dig ordentligt.
Det där borde kollas riktigt ordentligt!
Har man ens konstaterat vilka skador, och i vilken omfattning, det rör sig om (det framgår inte i texten vad jag kan se, men jag kan ju ha missat det)?
Om inte så tycker jag nog att det är fog för att anmäla detta så att det blir en utredning av vilka fel som kan ha begåtts.
Jag har svårt att tro att du skulle hamnat i den här situationen om du fått korrekt och adekvat vård från början.
Det säger sig självt att så här kan du ju inte ha det.
 
Mitt ben med lite olika ärrbildningar efter att ha tagit en tur i gruset i somras är känsligt som fasen för tryck och en del av ärren sträcker sig över knäet och stramar om jag böjer knäet ordentligt.

Men det blir bättre och bättre så för mig är det nog bara ny känslig hud och nerver som behöver tid att läka.

Det djupaste var inte ner till muskeln utan slutade en liten bit innan som tur är och syddes inte pga risken för infektion (svårt att få helt rent från minigrus).
 
För strax under ett år sen halkade jag på väg till tvättstugan och tog hela min kroppstyngd på knät för att inte slå omkull helt. Jeansen sprack och så även knäet (mjukdel, precis över leden) och jag stapplade mig snällt bort till sjukan för att sy ihop mig själv (anade benhinna där i moset, men undvek att titta för noga). Det gick ganska fort från att jag kom in (vanlig vc) till att jag var sydd och hemskickad, och typ här började helvetet, för inte hade jag ont efter att lokalbedövningen var satt...

På natten släppte bedövningen gradvis, tills det fan ta mig kändes som om knät stod i lågor. Hade blivit ordinerad att ta en alvedon och lite skämtsamt även en glögg då det led mot jul, trodde ju aldrig i mitt liv att det skulle göra så bövelens ont (och hade jag anat detta hade jag kanske kunnat propsa på tabletter av nåt slag). Ingen sjukskrivning heller (varför man nu fråga någon som jobbar med logistik och för tillfället är väldigt bedövad om denne tror att det behövs, hur vet man det?) så stapplade till jobbet dagen efter, men hann bara i jeansen och på vagnen innan blodet återigen sprutade och jag, stelbent, fick hasa mig tillbaka till sjukan och tejpa om då ett par stygn gett sig nästan omgående.

Höll mig sen stilla i någon vecka, och när stygntagning var på tapeten skakade distriktssköterskan bara på huvudet och sa att "här tas inga stygn, du har en jätteinfektion. Har du tagit antibiotikan som ordinerat?", hon måste ha sett mitt nollställda face, men jag svarade snällt att nä, ingen antibiotika har jag fått. Hon fick brått att hitta första bästa läkare för receptskrivning, och skickade hem mig på en tio dagars kur heracillin. Hon rådde mig även att göra en skadeanmälan hos mitt försäkringsbolag, för ärrbildning kunde jag räkna med, typ. Och ingen vacker sådan. Efter många återbesök fick jag slutligen ta stygnen, och allt höll ihop som tur var.

Idag har jag ett fyra centimeter stort, y-format och blått ärr, med en blå prick bredvid (ärr efter bedövningskanyl). Det är upphöjt, och så fort jag kommer åt det gör det så djävulskt ont! Råkade sopa knät rätt in i en metallgrej på jobbet idag, rätt över ärret, och det toksvartnade för ögonen på mig. Så djävla ont gjorde det. Kan inte stå på knä eller sätta i det onda knät i golvet/hårda ytor, för då får jag direkt jätteont. Kan det vara så enkelt att jag har bakomliggande ärrvävnad som gör ont, eller är det nåt med att slag mot ben kan göra ont länge? Hilfe!

Hud läker enligt min erfarenhet väldigt långsamt. Jag hade eksem och extrem klåda en period, och kliade upp sår överallt, och det tog ett par år efter det att eksemen var borta och såren läkta tills ärren slutade vara känsliga och klia. Det fortsatte bli långsamt bättre i fyra år, ungefär.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp