Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

[Lupin]

Min lille plutt (8 månader) upptäcktes i måndags em ha begynnande öroninflammation på höger öra + jättestora halsmandlar + feber. Blev ordinerad 0,5 ml Kåvepenin x 2 i 7 dagar. Började på måndags kvällen.

Mandlarna reagerade bra på medicinen, de la sig på ett par dagar och sonen fick tillbaka sin aptit mer och mer. Men öronen ville inte riktigt. På torsdagsmorgonen var han lite gnällig och tog sig på öronen och verkade ha ont + fortfarande lite feber. Så han fick panodil supp och jag ringde läkaren igen. Ny ordination: 2 ml Kåvepenin x 2 resten av behandlingsperioden. Han hade redan fått 0,5 ml på morgonen, men eftersom det inte gått så lång tid så gav jag honom de extra 1,5 ml efter att ha pratat med läkaren.

På fredag morgon var vi inom VC och lämnade sonens urinprov som läkaren ville ha bara för att. Allt var UA och hon kollade även på sonen, när vi ändå var där. Bara lite röd i höger öra och sonen var redan märkbart piggare och smärtfri dessutom, behövde inte panodil alls under fredagen.

Eftersom sonen vägde precis över 10 kg (ca 10,3 kg) så fick han den mindre dosen Kåvepenin till att börja med (gränsen går vid 10 kg, nästa dosintervall var 10-20 kg). Och det är helt ok, anser att läkaren gjorde helt rätt. Och även att höja dosen när den mindre inte hade avsedd verkan.

Allt frid och fröjd!

Trodde jag. Igår kväll dök sambons moster upp med en mössa vi glömt hos dem. Väldigt skadeglatt konstaterade hon att nu är det kört för sonen! För om de en gång fått öronproblem så blir de inte av med det. Nu kan vi räkna med ständiga öronproblem och mycket lidande för sonen. Hon envisas även ständigt med att bestämt påstå att vår son måste vara gnällig, kinkig och skrikig och ha problem med nattsömnen nu när han har öroninflammation! Det kvittar vad jag än säger att det inte varit så farligt, ingen kinkighet, inget gnäll eller skrik, mest lite tröttare och sovit mer dagtid, varit uppe aningen längre på kvällarna men sovit gott hela nätterna precis som vanligt och inga problem öht. Lika glad och go som vanligt, om dock inte lika pigg såklart. Men nej, nej så är det ju inte, det vet ju hon, jag ljuger ju bara... ALLA barn som får öroninflammation ger sina föräldrar ett helvete. Now and forever liksom.

Men stämmer verkligen detta? ÄR det kört för sonen nu när han har fått öroninflammation en gång? Kommer han automatiskt att få det upprepade gånger i flera år, som hon bestämt och väldigt skadeglatt påstår?

 

[Gnist]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Nej, det är inte kört.

Sonen hade flera begynnande öroninflamationer, som liten, men har inte haft en endaste en de senaste 12 åren (är 15 nu). Vi lyckades dessutom alltid märka dem innan de blivit en riktig inflamation, så hans trumhinnor sprack inte en enda gång

Fick höra samma som du från ett gäng "experter" och man får nog ta det med en nypa salt.

Visst finns det sk öronbarn, som får stora problem, men att säga att alla småttingar som får sin första öroninflamation kommer att få stora problem, är ju att överdriva en hel del..

 

[Lupin]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Tack för ditt svar! Skönt att höra att det inte måste vara "kört". Tyckte också det lät lite överdrivet, speciellt som hon var så skadeglad samtidigt.

 

[Snurrfian]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Nej när de är så där små så är det vanligt! Det är snarare när de börjar närma sig skolåldern som det kan vara "kört". Jag hade örininflamationer under ett par års tid, men när läkaren sa att få jag en gång till inom, vilken tidsgräns det nu var, så skulle jag få rör insatt. Men då fick jag inte någon ny på säkert två år...

Men jag är känsligare, blir jag förkyld så känner jag av öronen direkt, men med hjälp av renexin i ett tidigt skede så brukar jag klarar mig.

 

[CillaW]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Äh, hon var bara elak.

 

[Glamoroza ox]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Hon envisas även ständigt med att bestämt påstå att vår son måste vara gnällig, kinkig och skrikig och ha problem med nattsömnen nu när han har öroninflammation! Det kvittar vad jag än säger att det inte varit så farligt, ingen kinkighet, inget gnäll eller skrik, mest lite tröttare och sovit mer dagtid, varit uppe aningen längre på kvällarna men sovit gott hela nätterna precis som vanligt och inga problem öht. Lika glad och go som vanligt, om dock inte lika pigg såklart. Men nej, nej så är det ju inte, det vet ju hon, jag ljuger ju bara... ALLA barn som får öroninflammation ger sina föräldrar ett helvete. Now and forever liksom.

:

Våran lilla, 4 år ( om 1 vecka), har oxå fått öroninflammation, upptäckte det natten till söndag, fick tag i läkare tisdag.
Hon hade feber & sa att hon hade ont i örat, men efter att hon fick alvedon så var hon inte kinkigare än vanligt..
Lite tröttare och så, men vem fasen är inte som ett utsketet äpple när man är förkyld & har feber

Så att alla barn skulle vara "FRUKTANSVÄRDA" pga Ör-inflam. tror jag är lite överdrivet.

 

[us_lover]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Som de andra redan sagt - nej, det är inte kört.

Dottern fick öroninflammation på sin första nyårsafton. Hon var då knappt 8 månader. Efter det har hon inte haft några problem med öronen och hon är väldigt snabb med att ta av sig mössan om hon blir varm.

I somras åkte hon på sin andra omgång öroninflammation, men då var hon så pass stor att det inte gick att tvinga i henne Kåvepenin så vi körde med Alvedon två-tre dagar, sedan sa hon att hon inte hade ont längre.

 

[Vilya]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Min dotter fick öroninflammation när hon var under året och har inte fått det igen efter det (hon blir 9 i mars) så det behöver inte alls vara kört!

Lycka till!

 

[havreflinga]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Väldigt skadeglatt konstaterade hon att nu är det kört för sonen!

Varför är hon skadeglad? Vill hon er son illa?! Han är ju bara en liten bebis! Jag tycker det låter oerhört märkligt att någon kan glädjas åt att ett barn är sjukt.

 

[havreflinga]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

I vår föräldragrupp, där bebisarna nu är åtta, nio månader, finns det sex bebisar. Fyra verkar vara friska hela tiden. Om de är förkylda märks det knappt.

Två är sjuka mer eller mindre hela tiden. Den ena är vår son, som har haft förkylningarna (med hosta) som avlöst varandra sedan han var fem månader. Den andra är en pojke som haft öroninflammationer från ungefär samma ålder.

Min man är ett "öronbarn". Han hade problem med öronen upp till skolåldern. Men även hos honom började det väldigt tidigt.

Kan det kanske vara så att åkomman blir mer efterhängsen om den bryter ut väldigt tidigt? Åtta månader är ju inte så tidigt...

 

[Mandelblom]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Även jag har en son som haft en enda öroninflammation i sitt liv. Inte heller han var speciellt gnällig mer än när han låg ner. Han hade det när han var runt året och har sedan aldrig fått det igen och han fyller snart 15 år.
Jag minns att jag fick liknande kommentarer som dig, men det blev inte som olyckskorparna sa som tur var.

 

[Lupin]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

För att hon är sån. Hon är lite elakt lagd liksom. Plus att hon har haft såna problem med sin egen son (5 mån äldre än vår) men hon fattar inte att det beror på henne själv! Hon har *noll* tålamod... Ska inte gå in på det, för jag blir bara upprörd. Men vi (läs jag) har inte haft några problem med vår son och naturligtvis heter det att vi haft tur... Och hon unnar verkligen inte mig att ha en glad, nöjd och harmonisk son som sovit hela nätterna senaste halvåret, äter med god aptit utan att strula etc etc etc.

Å andra sidan har inte jag försökt uppfostra min son när han var 7 mån och bara gnölade och vred sig otåligt på skötbordet genom att skrika på honom och banka med knytnäven i bordet för att få honom att ligga stilla. Och sen kommenterat att man måste uppfostra barnen tidigt och att han är så jobbig så fort han hamnar på skötbordet... Eller kastat hans tallrik (inkl mat) rätt i väggen och blivit asförbannad och tappat humöret när han inte velat äta vid något tillfälle... Jag stod inte heller och skrek på min son när han var nyfödd och skrikig (å andra sidan vaknade bara min son på nätterna när han var hungrig, sen tystnade han och somnade igen) och talade om för alla att jag var trött på skiten när han var 2-3 veckor gammal... Och hennes son var inte "värre" än någon annan nyföding, hade inte kolik tex, var väldigt lugn och fin till att börja med. Han vaknade och skrek när han var hungrig eller ville byta blöja etc. Men sambons moster är känd för att ha *noll* tålamod och är världens superegoist.

Första (eller var det andra?) gången jag träffade henne, vi var och fikade i deras sommarstuga, så tackade jag tydligen nej till ett glas cider (jag både åt mackor och drack kaffe för övrigt) och p.g.a. detta bestämde sig mostern för att inte tycka om mig (hon t.o.m. berättade detta för andra!) Hon tog det väldigt illa att jag inte ville ha cider...

Sen så har jag iofs aldrig klagat över hur jobbigt det är att ha bebis/barn (jag tycker det är jättemysigt! Även när vår son skriker...eller bajsar ner sig hihi). Sånt sticker väl också i ögonen antar jag.

Jag blev själv så ställd av hennes kommentarer och hennes skadeglädje att jag alldeles kom av mig.

 

[Lupin]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Tack för era svar förresten! Skönt att höra att mostern inte nödvändigtvis måste ha rätt i det hon påstår. Men jag tänker inte ta upp det med henne, för hon kommer inte att lyssna i alla fall. Tiden får väl utvisa!

 

[Silverkedjan]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Se det som en varning och ligg steget före hädanefter.

Min minsta får blixtsnabbt täta öron vid förkylning men har aldrig fått någon antibiotika.

Man ser till att de inte är täta i näsan och inte ligger ner när det är risk för "örontäppa".

Det kan betyda att man får sitta upp i soffan med ett upprätt sovande barn (när det är för stort för att sova i bilbarnstolen och för litet för att ligga kvar om man höjer huvudändan på sängen) några nätter men det är det värt för att slippa att det biter sig fast i öronen.

Näsdroppar och högläge, alvedon vid behov !

 

[havreflinga]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Å andra sidan har inte jag försökt uppfostra min son när han var 7 mån och bara gnölade och vred sig otåligt på skötbordet genom att skrika på honom och banka med knytnäven i bordet för att få honom att ligga stilla.
---
Eller kastat hans tallrik (inkl mat) rätt i väggen och blivit asförbannad och tappat humöret när han inte velat äta vid något tillfälle...

Nämen fy vad hemskt! Jag börjar nästan gråta!
Finns det inte något någon av er (ni som känner denna människa) kan göra? Det kanske finns en pappa med i bilden som man borde ta sig ett snack med, så att han kan gripa in?

Både jag och min man är väldigt lugna och trivs med att vara föräldrar, men ändå har vi märkt att om någon av oss är lite i obalans (trots att det inte märks på utsidan) avspeglar det sig i hur sonen mår. Jag kan tänka mig hur fruktansvärt det måste vara för en liten bebis att ha en förälder som är i kraftig obalans och dessutom agerar ut det!

 

[Lupin]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Ja det kommer jag att göra. Har tagit åt mig av rådet att vara mer på hugget med näsdroppar/spray, har skaffat spray nu istället. Sängänden höjdes kraftigt så fort han blev krasslig och snorig, när han vaknar och sätter sig upp så kasar han ner i fotänden, men han ligger tack och lov kvar när han sover i alla fall. Det kanske har hjälpt till med högläget?

Undviker gärna antibiotika om det går, är ingen fan av febernedsättande i onödan heller. Håller dock tummarna för att det var en engångshändelse! Eller åtminstone att det inte kommer att bli nån en-gång-i-månaden-grej.

 

[Lupin]

Sv: Öroninflammation en gång - nu är det kört!?

Visst finns det en pappa, de bor ihop. Men han är egen företagare och jobbar långa dagar (även lördagar) och han tycker nog mest synd om mamman som har det så jobbigt med sonen som är så jobbig. Han är nog mer den typen som anser att barn är kvinnogöra.

Har försökt hjälpa med matsituationen, men hon blev bara sur på oss alla... Vill bara bli tyckt-synd-om för sin egen del och är aaaaaningen syrak över vilken "tur" vi har med vår son. Vi umgås inte så mycket, hon är så ofantligt överlägsen alla andra eftersom hennes gubbe tjänar så mycket pengar.

Ja, hon är väldigt obalanserad. Hon är (ö)känd för sitt humör och temperament. Hon jobbade som läkarsekreterare förr och det hände sig att hon tog av sig skon och kastade (hårt!) efter en kollega hon kom ihop sig med... Så kan det gå när ett barn växer upp helt utan ramar och regler och får allt hon pekar på och aldrig behöver ta hänsyn till någon annan.