Enda nackdelen utan stigbyglar är att då skrittar och travar jag bara, då jag inte kan få till övergången till galopp utan att det blir slängtrav både i fattning och avsaktning och det är just den traven jag ogillar väldigt skarpt pga tidigare inlägg. Skritt och trav är förstås tillräckligt för tillfället ändå, så har nog lite att bita i ett tag framöver.
Har nog inte testat det medvetet, möjligen omedvetet. Just nu rider jag utan stigbyglar för att hitta sitsen utan dom först och tvinga mig själv att använda mina bålmuskler. Jag vet att allt inte kommer komma över en natt, så jobbar med "problemen" lite i taget, har mycket att tänka på.
Hur hittar man en sån tränare eller snarare vet att en tränare är "sitsutbildad"? Är en sådan tränare dyrare än en "normal" tränare?
Det tar tid att både lära sig hur man ska sitta och sen även vänja sig vid att alltid sitta rätt och få det att kännas naturligt. Även om det inte är helt korrekt att hålla stigbygeln på plats med utsidan av foten, så kanske det kan hjälpa dig i övergången från att rida utan.Har nog inte testat det medvetet, möjligen omedvetet. Just nu rider jag utan stigbyglar för att hitta sitsen utan dom först och tvinga mig själv att använda mina bålmuskler. Jag vet att allt inte kommer komma över en natt, så jobbar med "problemen" lite i taget, har mycket att tänka på.
Stabil i bålen och rörlig i höfterna!
Det jag menade var att om man betalar X för "normal" tränare och om man rider för en sitstränare om man då betalar X+Y för det t ex. Det var det jag undrade eller om det inte är någon skillnad att man fortfarande betalar X för båda oavsett utbildningar på dom, förutsatt att båda är lika utbildade, men det enda som skiljer är att den ena har sitsutbildning och den andra inte. Där i grundade sig min fråga.
Jag har fått lära mig att man ska göra ett kort "tss" ljud, vi gjorde det mycket när jag sjöng och även när jag var på gruppträning i pilates. I traven är det lättare att behålla det där PÅ-läget, svårare i skritten konstigt nog.Jag har en "sitsfascist" till tränare. Hon har givit mig dessa verktyg för att komma tillrätta med problemet (främst i trav nedsittning)):
* Bear down. Ungefär samma muskler som när man ska bajsa, eller för att vara lite mer finkänslig, blåsa upp en trög ballong. Nedre magmusklerna ska vara PÅ. Är det svårt att hålla kvar det? Blås ut luft som genom ett litet tunt sugrör. Detta aktiverar bålmuskulaturen och gör att bäckenet kan bli rörligt (ganska ofta är det att man är för sladdrig i bålen och orörlig i sitt bäcken och då blir man kringkastad vilket ovillkorligen leder till att man måste knipa/luta/bounca runt).
* Istället för att fokusera på upprörelsen i traven ska jag istället fokusera på min landning! Upp kommer jag ju, hästen kastar mig ju dit, men landningen är det som är tufft eftersom då hästen väger mer än jag kommer han att landa före mig, om inte jag aktivt gör något för att förekomma honom (då kan vi landa samtidigt). Rent tekniskt: Landa långt fram i sadeln men sittbenen bak-ned, bak-ned, bak-ned, i varje steg. Och gärna att man tänker bak-ned redan innan hästen landar!
* Göra som när man landar i lättridning, fast dubbelt så många gånger! Dvs växla lättridning med nedsittning så att man gör Sitt-stå-sitt-stå-sitt-sitt-sitt-stå där man förlänger antalet sitt bara så många gåner som man behärskar utan att börja knipa och wobbla
* Bear down!
Jag har en "sitsfascist" till tränare. Hon har givit mig dessa verktyg för att komma tillrätta med problemet (främst i trav nedsittning)):
* Bear down. Ungefär samma muskler som när man ska bajsa, eller för att vara lite mer finkänslig, blåsa upp en trög ballong. Nedre magmusklerna ska vara PÅ. Är det svårt att hålla kvar det? Blås ut luft som genom ett litet tunt sugrör. Detta aktiverar bålmuskulaturen och gör att bäckenet kan bli rörligt (ganska ofta är det att man är för sladdrig i bålen och orörlig i sitt bäcken och då blir man kringkastad vilket ovillkorligen leder till att man måste knipa/luta/bounca runt).
* Istället för att fokusera på upprörelsen i traven ska jag istället fokusera på min landning! Upp kommer jag ju, hästen kastar mig ju dit, men landningen är det som är tufft eftersom då hästen väger mer än jag kommer han att landa före mig, om inte jag aktivt gör något för att förekomma honom (då kan vi landa samtidigt). Rent tekniskt: Landa långt fram i sadeln men sittbenen bak-ned, bak-ned, bak-ned, i varje steg. Och gärna att man tänker bak-ned redan innan hästen landar!
* Göra som när man landar i lättridning, fast dubbelt så många gånger! Dvs växla lättridning med nedsittning så att man gör Sitt-stå-sitt-stå-sitt-sitt-sitt-stå där man förlänger antalet sitt bara så många gåner som man behärskar utan att börja knipa och wobbla
* Bear down!
Jag vill rida för din tränare Alla fungerar ju olika som ryttare och befinner sig på olika nivåer , tror inte ridning i sig utan stigbyglar är lösningen om man tex rider väldigt mycket själv, är orutinerad, men samtidigt kan såpass att man strävar efter "häst i form" osv . Tror det kan bli tufft då för en del . Bättre kanske hade varit att sitsträna på lina dvs longerad av ngn och bara sitta utan att samtidigt försöka rida hästen och sig själv till arbete .Jag har en "sitsfascist" till tränare. Hon har givit mig dessa verktyg för att komma tillrätta med problemet (främst i trav nedsittning)):
* Bear down. Ungefär samma muskler som när man ska bajsa, eller för att vara lite mer finkänslig, blåsa upp en trög ballong. Nedre magmusklerna ska vara PÅ. Är det svårt att hålla kvar det? Blås ut luft som genom ett litet tunt sugrör. Detta aktiverar bålmuskulaturen och gör att bäckenet kan bli rörligt (ganska ofta är det att man är för sladdrig i bålen och orörlig i sitt bäcken och då blir man kringkastad vilket ovillkorligen leder till att man måste knipa/luta/bounca runt).
* Istället för att fokusera på upprörelsen i traven ska jag istället fokusera på min landning! Upp kommer jag ju, hästen kastar mig ju dit, men landningen är det som är tufft eftersom då hästen väger mer än jag kommer han att landa före mig, om inte jag aktivt gör något för att förekomma honom (då kan vi landa samtidigt). Rent tekniskt: Landa långt fram i sadeln men sittbenen bak-ned, bak-ned, bak-ned, i varje steg. Och gärna att man tänker bak-ned redan innan hästen landar!
* Göra som när man landar i lättridning, fast dubbelt så många gånger! Dvs växla lättridning med nedsittning så att man gör Sitt-stå-sitt-stå-sitt-sitt-sitt-stå där man förlänger antalet sitt bara så många gåner som man behärskar utan att börja knipa och wobbla
* Bear down!
vad menar du nu?
